
Mudurnu och Göynük, två lugna städer i provinsen Bolu.
I Bolus södra del, inbäddade bland skogsklädda berg, ligger två små städer, Mudurnu och Göynük, som bär på provinsen Bolus bäst bevarade traditionella karaktär.
Guider om kultur och konst, evenemangstips och berättelser från staden.

I Bolus södra del, inbäddade bland skogsklädda berg, ligger två små städer, Mudurnu och Göynük, som bär på provinsen Bolus bäst bevarade traditionella karaktär.

Mengen, en liten ort i norra Bolu, belägen bland skogsklädda kullar, är en av de få platserna i Turkiet där namnet nästan har blivit synonymt med ett specifikt yrke.

Oavsett vilken väg du väljer för att komma till Zonguldak, är det första intrycket staden ger dig att den känns ung.

När man anländer till Manisa i slutet av sommaren, passerar man genom kilometerlånga rader av vinrankor i Gediz-slätten. Från mitten av augusti till början av september pågår skörden i vingårdarna, och man kan se druvor utlagda för att torka på fälten vid byarnas kanter.

Varje vår faller små bitar inlindade i färgstarkt papper ner från himlen i Manisa. Folkmassorna lyfter sina huvuden, sträcker upp armarna, och varje bit som fångas innan den når marken möts av glädjetjut.

När man anländer till Isparta i slutet av maj, är det först doften som möter en. De rosa rosorna som blommar i trädgårdarna i dalarna plockas tidigt på morgonen och destilleras innan solen blir för stark, och stadens välbekanta doft sprider sig.

När man hör ordet Isparta, kommer man att tänka på två saker: rosor och mattor. Rosorna fyller stadens vår med sin doft, medan mattorna sätter prägel på hemmen, verkstäderna och marknaderna under resten av året.

Att beskriva Antakya utan att nämna dess mosaiker skulle vara ofullständigt. Mosaikerna som finns i staden och i villorna i dess omgivningar utgör idag en av världens största samlingar av mosaiker.

Besökare till Hatay lär sig ofta först känna staden genom dess mat.

För att lära känna Elazığ är det en utmärkt start att sätta sig ner vid dess bord. Elazigs kök är en rik och traditionsrik del av det anatoliska köket, med över 150 olika rätter, enligt uppgifter från Elazigs kommunala kultur- och turistbyrå.

När kvällen kommer över platån i Harput sprider sig ljuset från stadens centrum ut över slätten, och en stillhet sänker sig över den gamla staden. Denna stillhet är en plats där en musikalisk tradition har utvecklats under århundraden.

För någon som besöker Diyarbakır för första gången är det lätt att upptäcka stadens färg. Murarna, tornen, innergårdarna i handelsplatserna, fasaderna på de traditionella husen och gatstenarna har en färg som ligger någonstans mellan mörkgrå och svart. Denna färg kallas basalt.

De som besöker Diyarbakır lär först känna staden genom dess murar, och sedan genom dess mat. När man tittar på de registrerade recepten förstår man att stadens kök inte bara handlar om att stilla hungern, utan också är en kunskap som har förts vidare genom generationer.

För många läsare förknippas Tekirdağ främst med kött. Men provinsen har också en söt sida som är lika framträdande som dess köttbullar, och en oväntad ingrediens i denna söta sidan är ost.

När någon besöker Tekirdağ är den första frågan ofta densamma: Var kan man äta köfte? Frågan är befogad, eftersom stadens namn nästan är synonymt med namnet på en viss maträtt.

De som känner till Samsun som en hamnstad, ett industriellt och handelsmässigt centrum, inser ofta inte att marken i denna stad är en av de mest utgrävda längs Svartahavskusten.

Oavsett om du anländer till Samsun via havet eller landvägen, är det första du möts av en doft av nybakat bröd.

I de tätbefolkade stadsdelarna i Mersin och Tarsus reser sig två gröna kullar. De är täckta av tallträd, stigar och terrasser, och vid första anblicken ser de ut som vanliga parker.

För någon som besöker Mersin för första gången är det vanligt att staden förknippas med en "dürüm". "Tantuni" är en maträtt som ofta nämns i samband med staden, men det som serveras i Mersin är mycket mer än bara en enda rätt.

Anatolien (eller Anatolien) har en skriven historia som börjar i ett handelsdistrikt.

Det bästa sättet att lära känna Kayseri är genom dess mat. Staden ligger i en slätt vid foten av berget Erciyes, där gamla handelsvägar möttes, och dess kök bär spår av dessa två aspekter.

När man promenerar genom de historiska marknaderna i Gaziantep, hör man först ljudet av hammare. I området kring fästningen står fortfarande kopparsmederna vid sina arbetsbänkar.

När en resenär anländer till Gaziantep är den första frågan ofta: "Var kan man äta vad?". Denna fråga är mer än bara nyfikenhet; den är en nyckel till att förstå stadens identitet.

I Turkiet är Ezine ett av de första namnen som kommer upp när man tänker på vitost. Namnet är både namnet på en distrikt och en lagskyddad produktionsmetod.