Hoppa till huvudinnehållet
Radar Türkiye
Upptäck evenemang i appen
Öppna
Radar Türkiye

Mesir-pastan, en vårtradition från Manisa.

Varje vår faller små bitar inlindade i färgstarkt papper ner från himlen i Manisa. Folkmassorna lyfter sina huvuden, sträcker upp armarna, och varje bit som fångas innan den når marken möts av glädjetjut.

Radar TürkiyeRadar Türkiye4 Kasım 2026
Inga betyg ännu

Logga in för att gilla och betygsätta

Mesir-pastan, en vårtradition från Manisa.

Varje vår faller små bitar inlindade i färgglada papper ner från himlen i Manisa. Folkmassorna lyfter sina huvuden, sträcker upp sina händer, och varje bit som fångas innan den når marken möts av ett glädjetjut. Denna scen kallas Mesir Macunu-festivalen, och UNESCO lade till den på sin lista över immateriella kulturarv 2012. Denna text beskriver Mesir Macunu som en kulturell tradition. Vi tittar på vad det är, hur det tillverkas, av vem, vilka byggnader traditionen är förknippad med, och hur en besökare kan uppleva den idag, baserat på information från officiella källor. En pastas historia.

Enligt Manisas kultur- och turistmyndighet började traditionen så här: Kanuni Sultan Süleymans mor, Hafsa Sultan, insjuknade i en sjukdom av okänd orsak i Manisa. Merkez Efendi, som kallades huvudläkare vid Sultan Külliyesi-medrecessen, tillverkade en pasta av fyrtioen olika örter och kryddor. När Hafsa Sultan återhämtade sig, ville hon att denna pasta skulle delas ut till folket varje år under Nevruz (persiska nyårsdagen). Pastan, inslagen i små papper, har sedan dess spridits ut till folket under samma period. Historien berättas från generation till generation, men historiker är försiktiga med detaljerna. I TDV Islamic Encyclopedia, under artikeln om Merkez Efendi, påpekas att informationen om att pastan tillverkades av honom i sjukhuset inte återfinns i moderna skrifter. Samma artikel påpekar att sjukhuset, där Merkez Efendi arbetade, slutfördes långt efter att han lämnat Manisa, nämligen 1539-1540. Därför bör berättelsen läsas som en tradition som har formats i stadens eget minne, snarare än som en historisk redogörelse. Styrkan i traditionen ligger just här. Invånarna i Manisa har berättat denna historia i århundraden och återupplivar den varje vår. Fyrtioen örter och kryddor.

Receptet för Mesir Macunu är inte ett skriftligt recept, utan en kunskap som överförs från mästare till lärling. Kultur- och turistmyndigheten listar några av de örter och kryddor som finns i pastan. Bland dem finns anis, kummin, senapsfrön, kokos, kardemumma, svartpeppar, kryddnejlika och spiskummin. Koriander, rabarber, saffran, tuggummi, kanel, vanilj och piment är också med på listan. Ingefära, malört, apelsinskal, senna och fänkål ingår också i blandningen. Resultatet är en pasta med mörk färg, stark doft och en smak av varma kryddor. Kocken är ansvarig för att tillverka pastan och ansvarar för varje steg i processen. Han kontrollerar färskheten hos kryddorna, bestämmer proportionerna, inspekterar tillagningsmiljön och behållarna. Han överför sin kunskap till sina lärlingar både genom ord och genom praktisk demonstration. Det är denna kedja av mästare och lärlingar som säkerställer att Under festivalen tillverkas minst tre ton av blandningen, som sedan sprids ut. Denna mängd visar att det är mer än bara ett köksarbete; det är en stadsomfattande evenemang. Utkastning och folkmassa

Det mest kända ögonblicket under festivalen är utkastningen. Blandningen, omsluten i papper, kastas ner från kupolerna och minareterna på Sultanmoskén till folkmassan nedanför. Tusentals människor från olika delar av Turkiet tävlar om att fånga bitarna innan de når marken. Enligt UNESCO äger festivalen rum varje år mellan den 21 och 24 mars. Registret beskriver också hur en orkester bestående av fyrtiofem personer i traditionella kläder spelar historisk osmansk musik under förberedelserna och under hela festivalen. Texten i registret betonar också den starka känslomässiga kopplingen som invånarna i Manisa har till festivalen. Festivalen består inte bara av utkastningen. Enligt Kultur- och turistmyndigheten i provinsen inkluderar programmet även traditionella processioner, utdelning av blandningen och andra aktiviteter. Matlagningstävlingar, konserter, teaterföreställningar och folkdansuppvisningar, samt aktiviteter för barn, är också en del av programmet. Det är också en tradition att skicka blandningen till utländska gäster och till närliggande provinser, vilket är ett tecken på gästfrihet. Traditionens plats

Festivalen har ägt rum kring samma plats i århundraden. Det är Sultan Külliyesi, ett komplex som byggdes i Manisa till minne av Kanuni Sultan Süleymans mor. Enligt Kultur- och turistmyndigheten i provinsen har området där festivalen äger rum utsetts till ett skyddat område av Kultur- och turistministeriet år 1988. I TDV Islamic Encyclopedia beskrivs Sultan Külliyesi som det mest imponerande exemplet på klassisk osmansk arkitektur i Manisa. Samma artikel nämner att folkfesten med utdelning av blandningen återupplivades år 1951. Sjukhuset, eller darüşşifa, i komplexet har en särskild plats i traditionens historia. Enligt inskriptionen på darüşşifa byggdes det år 1539-1540 av Kanuni Sultan Süleyman till minne av hans mor. Artikeln i TDV nämner också personalen som arbetade där, enligt vad som framgår av stiftelsen. Där fanns en överläkare, en kirurg, två ögonläkare, en specialist på psykiska sjukdomar och två apotekare. Det fanns också apotekarassistenter, fyra sjukskötare, en administratör, en skrivare, två kockar och en tvättkvinna. Denna lista ger en sällsynt inblick i hur ett sjukhus var organiserat i det osmanska samhället under 1600-talet. Själva byggnaden återspeglar denna organisation. Enligt artikeln i TDV är darüşşifa byggd i en nästan kvadratisk plan, med väggar byggda av sten och tegel. Taket, med dubbla rader av utskjutande konsoler och en låg kupol, påminner om tidiga byggnader. Genom en lågt Enligt provinsmyndigheten för kultur och turism brändes Darüşşifa-byggnaden år 1922 och restaurerades mellan 1962 och 1963. Byggnaden, som stod tom under en lång tid, överlämnades till Celal Bayar-universitetet år 1996. Universitetet öppnade den som Hafsa Sultan-museet för medicinsk historia den 30 november 2013. Idag är detta den bästa utgångspunkten för den som vill förstå traditionen kring Mesir. Var och hur kan man uppleva det?

Om du vill uppleva festivalen på plats, planera din resa i mars. Dagarna kring festivalen är intensiva och folkmassorna fyller området runt byggnaden tidigt på morgonen. De som vill ha en plats framme måste komma tidigt, men även om man sitter längre bak, minskar det inte chansen att fånga en bit. Bitarna sprids ut över ett stort område. Om du reser med små barn, välj en plats i utkanten av folkmassan där ni kan röra er fritt. Kontrollera de organiserande institutionernas aktuella meddelanden för att få information om de exakta datumen och programmet för festivalen. Även de som inte besöker festivalen kan följa spåren av traditionen. Att promenera i den yttre gården av Sultan-komplexet och titta på ruinerna och murarna av Darüşşifa är ett första steg. Därefter kan du besöka museets salar och utforska de avsnitt som är tillägnade osmansk medicin och historien om behandlingsanläggningen. Vi rekommenderar att du kontrollerar museets öppettider och besöksvillkor innan du åker. Att promenera längs gatorna nära komplexet, som Şehzadeler, ger också en känsla av stadens karaktär där traditionen föddes. Hur smakar en bit Mesir-pasta?

Mesir-pastan har en stark och kryddig smak. När du öppnar papperet är biten liten och klibbig, och den smakas bäst genom att låta den smälta långsamt i munnen. Du kommer att märka hur kryddorna varvar. Först känner du kanel och kryddnejlika, följt av en värme från ingefära och svartpeppar. Att smaka på en bit är ett enkelt sätt att delta i traditionen. Att ta med sig några bitar hem till sina nära och kära när man lämnar Manisa är också ett sätt att upprätthålla stadens gamla gästvänliga tradition. Bevarande och skydd

Många institutioner arbetar tillsammans för att bevara Mesir-pastafestivalen. Provinsmyndigheten för kultur och turism skriver att festivalen stöds av Ministeriet för kultur och turism, och att forskning och inventering av festivalen pågår. Festivalen organiseras gemensamt av Manisas guvernör, Manisas kommun och en lokal turistförening. Föreningen har ett omfattande arkiv med visuella och skriftliga dokument från varje festival. Celal Bayar-universitetet i Manisa är också värd för akademisk forskning, symposier och seminarier relaterade till festivalen. En årlig internationell fototävling dokumenterar också festivalen. Registreringen Källor:

Kommentarer

0/1000

Skriv den första kommentaren