Utsikten från Uçhisar till Paşabağ i Kappadokiens dalar.

Börja erövringen av Uçhisar vid kommunens torg och vandra uppför de smala gatorna i den gamla byn mot slottet. Den gamla byn består av stenhus som är samlade vid foten av en stor klippformation, medan det nya bostadsområdet ligger närmare vägen som leder från Nevşehir till Göreme. När du vandrar uppåt, observera att klippformationen faktiskt inte är en enda topp. Enligt Uçhisar kommun består slottet av två stora klippformationer som lokalbefolkningen kallar "Aganın Kalisi" (Aganas slott) och "Çavuşun Kalisi" (Çavuşs slott). Idag kan man nå toppen av slottet via en stig; enligt Wikipedia har de tidigare använda stigarna inuti slottet stängts av av säkerhetsskäl. Wikipedia skriver också att många av gångarna och rummen inuti klippan är stängda eller otillgängliga idag. Därför, planera att nå toppen via den öppna stigen, istället för att försöka utforska insidan. Under uppstigningen, observera öppningarna för dörrar och fönster i klippan. Enligt kommunen är insidan av slottet utgrävd med förråd, cisterner för att samla upp regnvatten och tunnlar, designade för att motstå långa belägringar. Vissa av de utgrävda strukturerna är från bysantinsk tid och är en del av bebyggelsen. Det finns två berättelser om ursprunget till namnet. Kommunen förklarar att namnet härrör från dess funktion som en gränsfästning under Seljuk- och Karamanoğulları-perioderna. Enligt den lokala berättelsen som finns på Wikipedia, övervakades området av tre fästningar: Uçhisar, som var den yttersta, Ortahisar i mitten, och Ürgüp, som var det administrativa centrumet och kallades Başhisar. Olika källor anger olika höjder för slottet, men alla är överens om att det är den högsta punkten i området. Ta dig tid på toppen och beskåda utsikten i alla riktningar. Strax nedanför sträcker sig Güvercinlik-dalen, där du snart kommer att vandra. Bortom dalen kan du se Göremes udden. Titta också mot Avanos och det avlägsna berget Erciyes; MTA:s bulletin anger höjden på denna stratovulkan till 3916 meter. Erciyes är en av källorna till den vulkaniska askan som formade detta landskap, vilket innebär att berget i horisonten och klippan under dina fötter är delar av samma historia. Uçhisar ligger vid kanten av Göreme National Park och Kappadokias klippformationer, som införlivades i UNESCO:s världsarvslista 1985. För att fånga de bästa färgerna på den vulkaniska askan, fotografera tidigt på morgonen eller sent på eftermiddagen; mitt på dagen ger ljuset en plattare effekt. När du går ner, ta en sista titt på stenhusen runt slottet. Enligt kommunen bodde invånarna i Uçhisar i dessa stenhus fram till 1950- och 1960-tal

Från ingången till Uçhisar, gå in vid foten av fästningen. Enligt Uçhisar kommun finns det ett träd vid ingången med hundratals blå ögon mot det onda hängande på sina grenar, och detta är en av de mest fotograferade platserna i dalen. Från denna punkt, med fästningen bakom dig, kan du se ut över dalen och få en bild av dess djup och de surrealistiska formationerna. Stigen slingrar sig längs dalens botten och sträcker sig cirka fyra kilometer till Göreme. Kommunen beskriver denna vandring som av medelhög svårighetsgrad och uppskattar vandringstiden till ungefär en och en halv till två timmar. Eftersom Uçhisar ligger högre än Göreme, är vandringen oftast nedförsbacke och därför bekvämare. Under vandringen, var uppmärksam på de små, regelbundna öppningarna i sluttningarna; dalen har fått sitt namn från dessa duvhålor som är utgrävda i bergen och de surrealistiska formationerna. Enligt kommunen är dessa hålor utgrävda på höjder som är otillgängliga för rovdjur som rävar och schakaler, i branta klippväggar. Var uppmärksam på de röda ränderna och mönstren vid ingångarna till många av dessa duvhålor. Dessa dekorationer är gjorda med naturliga pigment eller färgämnen från lokala växter, och det sägs att de hjälper duvorna att känna igen sina hem från avstånd. Ursprungligen användes dessa hålor för jordbruk. Duvavföring innehåller höga halter av kväve och fosfor, och enligt kommunen var detta gödselmedel avgörande för regionens vingårdar. Enligt Wikipedia användes detta gödselmedel i stor utsträckning i regionen fram till 1970-talet. Källor anger att traditionen med att föda upp duvor går tillbaka till 9:e århundradet. De vingårdar och trädgårdar som fortfarande finns kvar i sluttningarna idag är ett bevis på denna koppling. Längs dalens botten kan du se plommonträd, körsbärsträd, prunusträd och äppelträd, samt vilda blommor på våren. Denna vegetation försörjs av Vasıl-floden, som rinner genom dalen och kan torka upp beroende på säsongen. Stigen passerar ibland korta tunnlar utgrävda i berget, gamla bostadsområden och övergivna grothus. Göreme kommun skriver också att det finns ett vattenfall i dalen som är cirka femton meter högt, men om det rinner beror på säsongen. Marken kan vara dammig, hal och ojämn, så var försiktig med dina steg, särskilt när du går nedför. Försök att undvika att vandra mitt på dagen under sommaren, och se till att du har med dig tillräckligt med vatten. Välj en skuggig plats under ett träd för att vila, och lyssna på fåglarnas sång i dalens stillhet. Skriv inte på klipporna, skada inte vegetationen och ta med dig ditt skräp till Göreme. Stigen leder dig till Göreme, därifrån behöver du en kort bilresa

Aşkdalen, som officiellt heter Bağlıdere-dalen, är enligt Göreme kommun en av de mest kända och frekvent besökta dalarna i Göreme. För vandringen, börja vid Örencik längs vägen mellan Göreme och Uçhisar. Kommunen skriver att dalen börjar vid denna punkt och slutar längs vägen mellan Göreme och Avanos, och att dess längd är 4900 meter; samma sida beskriver också sträckan som ungefär fem kilometer. Var därför beredd på att vandra ungefär fem kilometer och att spendera två och en halv timme vid denna plats, inklusive pauser för fotografering. När du vandrar ner i dalen förändras landskapet; de sluttningar som i Güvercinlik-dalen är fyllda med duvhål, ersätts här av klippornas egna former. Det som gör dalen känd är de höga, smala "fenikorna" som sträcker sig från marken upp mot himlen. Kommunen uppger att vissa av klipporna i dalen är upp till femi meter höga. När du studerar dessa formationer, observera skillnaden mellan basen och toppen. Källor som beskriver Göreme nationalpark förklarar att ett mjukt vulkaniskt material är täckt av ett hårdare lager av sten, och att det skyddande lagret ovanför skyddar det underliggande materialet från erosion. Färgskillnaderna i formationerna kommer från olika minerallager i berget. Angående namnet på dalen, ger Wikipedia två förklaringar: en gammal folksaga om kärleken mellan barn från två rivaliserande familjer, och en nyare tolkning baserad på formen på vissa av klipporna. Lär dig historien, men fokusera främst på klipporna när du är i dalen. Kommunen anser också att vegetationen i dalen är värd att se. Regionen har låga årliga nederbördsmängder, och enligt Wikipedia är vegetationen sparsam, förutom längs flodbankarna; det gröna bandet i dalens botten är därför särskilt slående. Du kommer att passera genom vingårdar och fruktträdgårdar, och ibland kommer du att se att stigen smalnar av. Kommunen skriver också att dalen är en av de mest populära platserna i Kappadokien för att se soluppgång och solnedgång. Om vädret tillåter, passerar ballonger över dalen på morgnarna. För att fotografera de höga formationerna, försök att ta bilder från en låg vinkel mot himlen för att fånga deras höjd. Eftersom det är en lång vandring, fördela ditt vatten och dina snacks, och välj en klippskugga där du kan sitta och vila mitt i dalen. Klättra inte på formationerna, och gravera inte in något i dem; dessa strukturer är redan utsatta för naturlig erosion. Dalen leder ut till vägen mellan Göreme och Avanos, och samma väg tar dig till nästa stopp, Paşabağları. Planera en kort bilresa från vägen till Paşabağları.

Källa: Göreme kommun, Dalar; Wikipedia, Love Valley, Cappadocia och Göreme Historical National Park.

Paşabağ ligger vid vägen mellan Göreme och Avanos, ungefär en kilometer in från vägen, enligt Kultur- och turistministeriets museiguide. Området är en del av den arkeologiska platsen Zelve-Paşabağ, vilket innebär att du behöver en biljett för att besöka det. Kulturministeriets "Museum Pass Cappadocia"-kort täcker även detta område tillsammans med andra museer och arkeologiska platser; kontrollera de aktuella inträdesvillkoren och priserna på den officiella webbplatsen. Efter inträdet, följ gångvägen för att komma in bland de unika klippformationerna. Enligt ministeriets sida kallades området tidigare "Prästernas dal" och vissa av klippformationerna har kapell och sittplatser utmejslade inuti. Det som lockar dig hit är själva klipporna. Paşabağ är ett av de områden där man kan se de mest karakteristiska klippformationerna i Kappadokien, med två och tre "huvuden". Du kommer att se att vissa av "stamarna" har flera "toppar", medan andra delar upp sig i flera stammar från en enda bas. För att förstå dessa svampformade strukturer, titta på gränsen mellan toppen och stammen. Toppen av klippformationen är gjord av hård och motståndskraftig sten, medan stammen består av mjukare vulkanisk aska. Den hårda toppen skyddar den underliggande stammen från regn och erosion. När toppen faller av, blir den exponerade stammen sårbar och eroderar snabbt. Därför kan du också hitta klippformationer som har förlorat sina toppar och har en mer spetsig form. Enligt Nevşehir kommun beskrivs klippformationerna som formade genom naturlig erosion, främst av regn och vind, och att denna process fortfarande pågår. Landskapet du ser är alltså inte en statisk bild, utan en långsam förändring. Kommunen beskriver därför klippformationerna som en känslig kulturskatt som påverkas av klimatförändringar och mänsklig aktivitet. Rör inte klipporna och klättra inte uppför sluttningarna utanför gångvägen. För att ta bilder, ta några steg tillbaka inom området och försök att få med flera "huvuden" i samma bild. Enligt Vatan Gazetesi har Kappadokien-myndigheten installerat ett belysningssystem som inte skadar naturen, och klippformationerna får ett annat utseende efter solnedgången. Kontrollera om det är möjligt att besöka området på kvällen och vilka tider det är öppet, via officiella källor. Precis intill Paşabağ ligger den arkeologiska platsen Zelve, som består av tre dalar. Beboelsen här upphörde 1952 på grund av risken för stenfall. Om du har tid, kan du besöka den platsen också. Sitt ner i närheten av den arkeologiska platsen och fundera över ditt första stopp, Uçhisar-slottet. Du kom hit genom att passera landskapet du såg från toppen av slottet på morgonen. På vägen tillbaka tar vägen mellan Göreme och Avanos dig snabbt till antingen Avanos eller Göreme.