Från Ortahisar till Sobesos: Urgups fästning, de unika klippformationerna och den steniga byn.

Börja erövrandet av Ortahisar vid foten av klippfästningen, som reser sig mitt i staden. Kulturportalen skriver att Kulturportalen ligger ungefär en kilometer från staden längs vägen till Ürgüp–Nevşehir, och att fästningen kan ses från huvudvägen. Därför är det en bra start att stanna på en säker plats vid vägkanten innan du kommer in i staden och beundra fästningen på avstånd, som en massiv klippa som reser sig bland husen. Lokalbefolkningen kallar denna klippa för Sivrikaya. Den engelska Wikipedia noterar också att stadens namn under bysantinska tiden var Potamia. Fästningens höjd varierar i olika källor: Kulturportalen uppger över femtio meter, medan Küre-encyklopedin och Kapadokya Kulturvägen anger cirka 86 meter, och den engelska Wikipedia anger 90 meter. Oavsett vilket tal du väljer, är det en naturlig klippa av tuff, och dess insida är fylld med rum, trappor och tunnlar som är utgrävda av människor. Det är inte säkert när utgrävningarna började. Lokala källor tillskriver de första utgrävningarna till hititernas tid, medan Küre-encyklopedin betonar att det inte finns någon exakt datum och att det finns spår från romerska och bysantinska perioderna i området. Enligt en lokal berättelse som återges av Kulturinventariet, övergick fästningen till osmanskt styre år 1470, tillsammans med fästningarna Uçhisar och Başhisar, under Isak Pasas kampanj mot Karamanoğulları. Gå uppför den branta stigen till fästningen, eftersom, som den engelska Wikipedia beskriver, stiger husen i Ortahisar gradvis upp mot fästningen, och du får bäst uppleva detta arrangemang när du går. Längs vägen, titta på de gamla stenhusens utomhus trappor. Den engelska Wikipedia beskriver att de flesta av de övre våningarna i dessa hus är byggda av osänkta tuffblock, och att man kommer upp till den övre våningen via en utomhus trappa gjord av tuffplattor. Samma källa skriver också att nyare byggnader är byggda av noggrant huggna block av samma sten, och att deras ytterväggar är täckta med vit kalk. När du når ingången till fästningen, kontrollera villkoren för inträde och aktuell information om besök hos Ortahisar kommun. Att fästningen kan besökas idag är resultatet av ett omfattande restaureringsarbete. Enligt en projektpresentation som publicerades på World Architecture Community, stängdes fästningen för besök 2003 på grund av risken för klippfall och ras orsakade av naturliga sprickor i berget. Samma presentation anger att sprickmätare, vind-, fukt- och temperatursensorer samt accelerometrar installerades i berget 2011, ytterligare sensorer installerades av ett klätterteam i områden som tidigare var otillgängliga, och ett ljud- och ljusalarm installerades. Küre-encyklopedin skriver att fästningen återöppnades för turism 2013 efter att säkerhetså När du närmar dig citadellet, var uppmärksam på dörrarna som är inbyggda i sluttningarna som vetter mot dalarna, eftersom en del av dessa är de berömda stengrottarna i Ortahisar. Enligt Wikipedia är dessa grottor, som är utgrävda i nästan alla sluttningar, avsedda för att förvara potatis och äpplen som odlas i regionen, samt apelsiner och citroner som importeras från Medelhavsregionen. Enligt engelska Wikipedia håller grottorna en temperatur på cirka 10 grader året runt, och produkterna kan förvaras här i upp till nio månader. Enligt Wikipedia kallas staden "Kappadokiens lager" på grund av dessa förvaringsutrymmen, och år 2026 anslöt sig staden till den internationella Cittaslow-organisationen och blev därmed den första "lugna staden" i regionen. Samma källa nämner också att en del av dessa grottor idag används som boende och restauranger; undvik att gå in i en grotta utan tillstånd, utan titta in och gå vidare. Ta bilder av citadellet från de nedre gatorna i staden, och fokusera på taken på husen. Färgen på stenen ser varmare ut i morgon- och kvällsljuset. Från här kan du ta vägen tillbaka till Nevşehir–Ürgüp-vägen och fortsätta österut, mot ingången till Ürgüp. En kort bilresa tar dig till nästa stopp, "De tre skönheterna".

Källor: Kulturportalen, Ortahisar-citadellet; Küre-encyklopedin, Ortahisar-citadellet; World Architecture Community, Ortahisar Castle Conservation Project; Wikipedia, Ortahisar.

När du kör från Ortahisar mot Nevşehir–Ürgüp, kommer "De tre skönheterna" att möta dig längs vägen. Enligt en nyhetssändning på CNN Türk, ligger denna grupp av "fairy chimneys" (peribacaları) längs vägen mellan Nevşehir och Ürgüp, och består av två stora och en mindre formation. Enligt en nyhet från Haber7, som citerar Anadolu Ajansı, beskriver lokalbefolkningen dessa tre formationer som en far, en mor och ett barn, och deras närhet till varandra har gjort dem till en av regionens mest ikoniska symboler. Parkera din bil på den anordnade platsen och gå först till utsiktsplatsen; CNN Türk rapporterar att besökare ofta tittar på "De tre skönheterna" från denna höjd. Härifrån kan du se hur formationerna tillsammans med dalen bakom dem skapar ett enhetligt landskap. Rikta sedan blicken mot de mörka topparna på formationerna, eftersom detta är det huvudsakliga ämnet för detta stopp: geologi. Enligt Nevşehir Valiliks (guvernörens kansli) sida om "fairy chimneys", har vulkanisk aktivitet spridit ut lager av tuff över området, som sedan har eroderats av regn och vind, vilket har skapat de olika höjderna på klippkolonnerna. Sidan förklarar också att de mer motståndskraftiga bergarterna bevaras högst upp på vissa formationer, vilket gör att de koniska formerna och klipptopparna blir så tydliga. Hos "De tre skönheterna" kan du se denna mekanism i praktiken: den hårda toppen fungerar som ett skydd mot regnet för den mjukare kroppen under. Titta på linjen där toppen möter kroppen; här kan du tydligast se skillnaden i färg och textur mellan de två olika bergarterna. Guvernörens kansli betonar att erosionen av dessa formationer fortfarande pågår, och att "fairy chimneys" är en känslig del av kulturarvet som påverkas av förändrade klimatförhållanden och mänsklig aktivitet. Det är möjligt att se spår av denna känslighet med egna ögon hos "De tre skönheterna". Enligt CNN Türk har vissa besökare ristat in namn i formationerna, ritat hjärtan eller målat med sprayfärg, vilket förstör strukturer som har tagit tusentals år att bildas. Rör inte formationerna, klättra inte på dem och gå inte utanför de anlagda stigarna. Det finns också en lokal legend om namnet på "fairy chimneys". Enligt en berättelse som återges av Bengütürk, förälskar sig en prinsessa i en herde, och de flyr från palatset. Åren senare får de ett barn. Berättelsen säger att när soldater jagar dem, förvandlas de tre till "fairy chimneys" i dalen. Det är en legend, men när du tittar på formationerna är det inte svårt att förstå varför de två stora och en liten "fairy chimney" liknar en familj. Enligt en nyhet på Haber7 har kommunen i Ürgüp anlagt området och placerat ut statyer av hästar, inspirerade av regionens rykte som ett vackert hästland. Dessa statyer är en kuliss för foton; om du vill ta en bild av "fairy chimneys" Du behöver inte stanna länge vid den här hållplatsen, men stressa inte heller, eftersom de två nästa hållplatserna tar dig från de av naturen formade klipporna till de stenbyggnader som byggts av människor. Från "Tre Skönheter" åker du till centrum av Ürgüp och fortsätter sedan söderut, mot Mustafapaşa, som ligger ungefär fem kilometer söder om Ürgüp enligt "Kulturportalen". Källa: Nevşehir Valiliği, Peribacaları; CNN Türk; Haber7 (Anadolu Ajansı); Bengütürk.

När du anländer till Mustafapaşa, parkera bilen vid byns ingång, eftersom detta är en plats som bäst utforskas till fots. Enligt Kulturportalen ligger byn fem kilometer söder om Ürgüp, och dess forntida namn var Sinasos. Enligt Wikipedia ligger byn vid foten av fem kullar, vilket förklarar varför gatorna ständigt går upp och ner, och vid varje sväng öppnar sig en ny vy. Innan du börjar din promenad, försök att komma ihåg byns historia, eftersom många av de imponerande stenhusen du ser idag är byggda under en enda århundrade. Enligt Wikipedia var Sinasos under 1800-talet en av de rikaste bosättningarna i Kappadokien, och invånarna som hade blivit rika genom handel utanför staden byggde stora herrgårdar och offentliga byggnader i sitt hemland. Enligt samma källa kallades staden "Österns pärla" under denna period. Sidan om Sinasos på Kappadokien-universitetet beskriver också att 1800-talet och början av 1900-talet var den mest välmående perioden för staden, och att de som hade blivit rika genom handel i Istanbul återvände och byggde storslagna hus. Enligt Wikipedia försvann byns grekiska befolkning under befolkningsutbytet 1924, och familjer från byn Jerveni i dagens Grekland flyttades in. Enligt Küre-encyklopedin fick byn sitt namn efter Seyyid Mustafa Paşa, som lät bygga fontäner för att lösa vattenbristen, och namnet formaliserades 1966 när kommunen bildades. Börja din promenad från byns centrum och leta först upp den dekorativa porten till Mehmet Şakir Paşa-medresan. Enligt Wikipedia grundades medresan 1899. Sidan om Sinasos på Kappadokien-universitetet beskriver den här porten som ett sällsynt exempel på monumental arkitektur från osmanska tiden, med sina gradvisa bågar, pelare och växt- och geometriska reliefer, vilket gör den till ett mästerverk av regionens stenhantverkare. Lägg märke till att även inskriptionen ovanför porten är en del av den dekorativa programmet. Fortsätt sedan genom gatorna och titta på de enskilda portarna till herrgårdarna. Enligt samma sida är de flesta portarnas vingar gjorda av trä och har dubbla dörrar, och de stenhus som omger dem har oftast rundbågade eller platta bågar, och varje port är unik i sin komposition. Vissa portar har vanliga dekorationer som "moln"-motivet, medan andra har reliefer som återspeglar ägarens personliga smak. Leta också efter dörrhandtagen: sidan nämner att även dörrhandtaget till innergården av Sultanidis-herrgården, som idag är Kappadokien-universitetets administrativa byggnad, är utformat som en mänsklig hand som sträcker sig ut. Enligt Wikipedia är herrgårdarna byggda av huggen sten, de flesta är två våningar höga och har utsmyckade balkonger, och de bygg Under vandringen, stanna till vid Maraşoğlu-bron. Enligt Wikipedia är denna bro byggd av huggen sten och är en av byns äldsta byggnader, och den förbinder idag två stadsdelar. Enligt Wikipedia finns det 12 fontäner i byn, och den äldsta är Gazi Sokak-fontänen, som byggdes i slutet av 1600-talet. Två fontäner som bär namnet Seyyid Mustafa Paşa har byggår 1804 enligt samma källa; leta efter inskriptionerna när ni passerar dem. Det finns också klippskurna strukturer i dalarna runt byn, men denna rutt fokuserar på Mustafapaşas stenhusarkitektur. Strax före befolkningsutbytet, under sommaren 1924, dokumenterades alla byggnader och det dagliga livet i staden av en professionell fotograf, och dessa fotografier publicerades i en album i Aten. Enligt Wikipedia publicerades albumet även som en bok i Turkiet år 2007, vilket gör det möjligt att jämföra fasaderna ni ser idag med hur de såg ut för hundra år sedan. Byen utsågs till ett turistcentrum år 1981, och år 2021 inkluderades den i World Tourism Organizations lista över de bästa turistbyarna. Kulturportalen nämner också denna utmärkelse. Enligt Wikipedia har Kapadokya-universitetet, som har sitt huvudkontor i Mustafapaşa, arbetat tillsammans med lokalbefolkningen i restaurerings- och fasadprojekt i byn. Om ni har tid, ta en kort avstickare till Damsa-dammen, som ligger nära byn; Kulturportalen beskriver den som en rekreationsområde täckt av tallträd. Fortsätt söderut från Mustafapaşa, mot byn Şahinefendi, eftersom det sista stoppet, Sobesos, ligger inom denna bys gränser.

Källor: Kulturportalen, Mustafapaşa Köyü; Kapadokya-universitetet, Sinasos Kapıları; Küre Ansiklopedi, Mustafapaşa Köyü; Wikipedia, Mustafapaşa.

Rutten avslutas i Sobesos, som enligt Kulturportalen ligger inom gränserna för byn Şahinefendi, cirka 25 kilometer från Ürgüp. Staden ligger söder om Damsa-dalen, omgiven av låga kullar. Enligt Wikipedia upptäcktes antika ruiner i området, vilket ledde till att man insåg att det fanns en antik stad här. År 2002 påbörjades utgrävningar av Nevşehir Museumsdirektoratet. Enligt Kure-encyklopedin genomfördes utgrävningarna under perioderna 2002–2005 och 2010–2011. Enligt en rapport i Yeni Birlik pågår arbetet fortfarande, under ledning av en arkeolog från Nevşehir Hacı Bektaş Veli Universitetets arkeologiska institution. Denna plats står i stark kontrast till de klipphuggna bosättningarna som du ser under dagen. Enligt samma rapport beskriver utgrävningsledaren att, till skillnad från de klipphuggna bosättningarna, finns här civil och offentlig arkitektur som sträcker sig över ett öppet område, och att Sobesos kan jämföras med städer som Tyana och Mokissos. Kontrollera Kultur- och Turismministeriets meddelanden innan du åker för att få information om besöksförhållanden och aktuella uppdateringar. När du kommer in på området, gå under taket som skyddar ruinerna. Enligt rapporten är den delen som är öppen för besökare en villa med mosaiker, som tros ha tillhört aristokrater. Enligt Kulturportalen är den tidigaste kända strukturen på platsen Villa I, som ursprungligen var ett bostadshus för en lokal elit. Strukturen, som har en rektangulär plan, har en kolonnhall i sin tidiga fas, med en ingång från norr, och inuti finns rum som omger en innergård i form av en L. Det som gör strukturen speciell är de geometriska mosaikerna som täcker golvet; studera dem noggrant, från ena sidan till den andra. Enligt Kure-encyklopedin finns det, förutom stjärn-, romb- och blomstermotiv, även en figur av en orrspel i mosaikerna. Villan användes senare under århundradena för andra ändamål, men enligt Kulturportalen är den övergripande planen och mosaikerna i stort sett bevarade. Fortsätt sedan till badhuset som ligger i stadens norra ände. Enligt Kulturportalen är badhuset en variant av den anatolinska typen av badhus, och dess plan sträcker sig i form av en L. Från väst till öst finns varma, tempererade och två kalla sektioner, och från norr till söder finns omklädningsrum och ångbad. Enligt Kure värmdes badhuset med hjälp av hypocaust-tekniken, som cirkulerade varm luft under golvet; tänk på detta system när du går mellan sektionerna och känner hur värmen stiger från marken. Den mest kända mosaiken i badhuset är ett par sandaler vid ingången till den andra kalla sektionen, och du bör inte lämna området förrän du har hittat den. I omklädningsrummet finns geometriska och växt Undvik att gå på mosaikerna och klättra på vägggrunderna som sträcker sig utanför taket, eftersom dessa fortfarande är en del av en pågående utgrävning. Enligt nyhetsbyrån Yeni Birlik har utgrävningarna avslöjat spår av bosättningar som sträcker sig tillbaka till neolitikum och bronsåldern, förutom byggnader från romartiden, och utgrävningsledaren har sagt att bosättningen kan ha varit större än vad som syns idag. Kom ihåg att skuggorna från taket kan skapa starka kontraster i mosaikerna när du fotograferar; en molnig dag eller ljuset under eftermiddagen ger mer balanserade färger. När dagen närmar sig sitt slut, ta en sista titt på det öppna landskapet runt omkring dig: till skillnad från klippan du gick in i på morgonen, ligger staden här ovanpå marken. På återvägen kan du ta samma väg via Mustafapaşa till Ürgüp och avsluta dagen i centrum av Ürgüp. Källor: Kulturportalen, den antika staden Sobesos; Küre Encyclopedia, den antika staden Sobesos; Yeni Birlik; Wikipedia, Sobesos.