Från klipporna till Hıdırlık, längs Muratpaşa-kusten.

Börja vid ingången till Düden Park längs Lara Caddesi. Kommunala bussar som går från stadens centrum mot Lara passerar gatan; hållplatsen där du kliver av ligger bara några steg från parkens entré. Innan du kommer hit, rensa bort eventuell förvirring: Det finns två Düden-vattenfall i Antalya, och det övre Düden, som ligger i Kepez, ligger inbäddat i en skog och mynnar ut i en källa. Det vattenfall du ska besöka är det nedre Düden, som är flodens slutpunkt, där vattnet störtar ner från klippan direkt ner i Medelhavet. Kulturportalen registrerar också detta vattenfall under namnet Karpuzkaldıran och anger en fallhöjd på cirka 40 meter.

Inuti parken, följ vägen mot havet och gå först till utsiktsplattformen med räcken vid klippkanten. Härifrån ser du vattenfallet inte rakt framifrån, utan från sidan och ovanifrån. Vattenfallets fall från klippan och dimmolnet som bildas nedanför är bäst att se från denna vinkel. Om vinden blåser från havet kan dimman nå upp till plattformen, så du kan behöva torka av objektivet på din kamera ofta. På morgonen står solen bakom dig, vilket ökar chansen att fånga en regnbåge i dimman. På eftermiddagen blir ljuset jämnare, och mot kvällen lyser havet upp medan vattenfallet hamnar i skugga. Därför är morgonen den bästa tiden för fotografering, och det är en av anledningarna till att rutten börjar här.

Efter utsiktsplattformen, utforska resten av parken. Düden Park är ett trädbevuxet område längs klippkanten med promenadvägar; det finns bänkar och stigar som löper parallellt med kusten. Marken nära kusten kan vara fuktig av vatten och dimma, så gå absolut inte utanför räcket. En bit öster om vattenfallet ligger Gençlik Parkı, som Kulturportalen rekommenderar som en utsiktsplats. Denna park, med sin picknickplats och parkeringsplats, erbjuder en andra vy av vattenfallet. Om du har tid, besök även den, eftersom du bara kan se hela höjden där vattnet möter havet från andra sidan.

För de som vill se vattenfallet från botten finns det en tredje möjlighet: havet. Båtturer som avgår från Kaleiçi-marinan följer klippkanten och kommer fram till vattenfallet, och Düden är det enda vattenfallet i Antalya som kan ses från en båt. Du kan överväga detta alternativ i slutet av dagen, när du återvänder till marinan. Kontrollera de aktuella tidtabellerna och priserna hos de olika företagen. Området där Düden-floden och dess vattenfall ligger fick 2020 status som ett skyddat område. Undvik att skada vegetationen eller klippytorna i parken, och ta med dig ditt skräp.

45 minuter är tillräckligt här. På vägen tillbaka, ta bussen som går längs samma gata tillbaka till stadens centrum. Avståndet mellan Düden Park och Karaalioğlu Park är ungefär 8 kilometer

Från parkens östra sida, gå in där Atatürk Caddesi slutar. Var uppmärksam på vad du ser först: raka linjer, symmetriska blomrabatter och breda gångvägar som är ritade för tvåvägstrafik. Denna ordning är inte slumpmässig. Parkens konstruktion påbörjades 1935, och den plan som ledde fram till dagens utformning utarbetades mellan 1940 och 1945 under ledning av guvernören Haşim İşcan, med arkitekten Necmettin Ateş. En artikel av Engin och Erdoğan från 2020 beskriver hur designen inspirerades av barocka och renässansens trädgårdar och deras geometriska principer. Kommunen uppger att parkens ursprungliga namn var İnönü Parkı. Parken, som ligger 35 till 40 meter över havsytan på en klippa, anses vara stadens äldsta park.

Planens kärna består av tre parallella axlar. Alla tre sträcker sig i öst-väst riktning mot havet och slutar vid en utsiktsplats längs klippkanten. Det bästa sättet att utforska parken är att gå längs en av axlarna till havet, och sedan använda utsiktsplatserna för att följa kusten. Vänd sedan tillbaka längs en annan axel. Utsiktsplatserna kallas "mirador", som artikeln också nämner. De är utformade med fontäner, pergolor och trappor, vilket är typiskt för parker från den tidiga republiken. Från utsiktsplatserna kan man se Antalya-bukten, Konyaaltı-kusten i väst och Beydağ-bergen i bakgrunden. Under vissa perioder på året kan man fånga en sällsynt vy där bergen är täckta av snö och havet syns i samma bild.

Använd utsiktsplatserna för att hitta skulpturerna. Enligt kommunens lista finns Mehmet Aksoys skulptur "Arbetaren och barnet" på den andra utsiktsplatsen, Kuzgun Acars "Hand"-skulptur på den tredje, och Cahvar Göktaş' "Don Quijote" står mellan den andra och tredje utsiktsplatsen. Norr om parken ligger platsen där Atatürk-stadionen låg, som invigdes 1965. Efter att den förstördes 2016 har området omvandlats till ett öppet område. Idag ligger kommunens byggnad och stadens teater inom parkens gränser. Artikeln nämner också byggnader från republikens tid, som det gamla silkesodlingshuset och jordbrukshuset, som föreslås bevaras. När du ser dem, kom ihåg att parken inte bara är ett grönområde, utan också ett dokument över en tidsplanering.

Ljuset är bäst på eftermiddagen från utsiktsplatserna. När solen går ner i väst, lyser klippans yta upp och i bilderna som vetter mot Konyaaltı blir havet mörkare. Vid solnedgången är sydvästra hörnet av parken det mest populära stället. Det finns tillräckligt med bänkar under träden och gräsområden för att sitta och koppla av. Parken har också

När du närmar dig tornet från parkens kant, ta först en titt på det på avstånd. Det har en fyrkantig bas och en cylindrisk kropp; den totala höjden är 14 meter. Denna tvådelade form sammanfattar hela byggnadens historia. Kommunen beskriver tornet som ett monument från det 1:a eller 2:a århundradet och kopplar det till familjen Marcus Calpurnius Rufus, som tjänstgjorde som konsul i Attaleia, baserat på de tolv huggna yxor som pryder dess yta. I en artikel från 2022 skriver Yiğit att tornet användes som ett fyr- och observationstorn för att övervaka fartyg som anlände till viken, och att vissa källor anser det vara ett gravmonument på grund av freskmålningarna som finns kvar i det nedre rummet. När du går runt basen, observera de huggna stenraderna; vissa källor hävdar att den cylindriska kroppen byggdes under en annan period än basen. Huvudingången finns på östra sidan. Enligt kommunens beskrivning leder en lång korridor från ingången till ett litet rum med korsplan och nischer; freskmålningarna på väggarna i detta rum i bottenvåningen är bleknade på grund av århundraden av fuktskador. En trappa leder upp till övre våningen, där det finns en gångyta runt den massiva väggen. Tillgängligheten för att besöka interiören varierar; fråga personalen vid ingången. Om det är stängt, ger utsidan och utgrävningsområdet i sig en lika bra inblick i tornet. Provinsstyrelsen skriver att resterna av murarna kan ses i staden idag, inklusive Hıdırlık-tornet, Hadrianusporten och klocktornet; detta är anledningen till att tornet är placerat där det är, där de fasta murarna möter de maritima murarna. Tornet har en rik historia. Under bysantinska perioden deltog det i stadens försvar och var anslutet till murarna; enligt en nyhetsartikel från DHA från augusti 2026 användes det under seljuktiden som ett palats och under osmanska tiden som ett militärt förråd. Dess namn tillför ytterligare ett lager: Hıdırlık är en plats där vårfestivalen Hıdırellez firas, och det finns liknande namn på kullar i många städer i Anatolien. Den största förändringen är runt tornet. Utgrävnings- och observationsplattformsprojektet, som övervakas av kommunens museiavdelning, har slutförts och området öppnade för allmänheten i juli 2026. Under utgrävningen hittades ett monument från 2:a århundradet f.Kr., som tros ha byggts för en regional guvernör, byggnader som tros ha använts som kapell under den tidiga bysantinska perioden, två badhus, en romersk gata med kolonner som tros ha sträckt sig till Hadrianusporten och en mosaik med en delfinfigur. Den mest överraskande upptäckten var maskinrummet och grunderna för ett isverk som byggdes bredvid tornet 1927; på samma utgrävningsområde står en romersk Det tar fyrtio minuter att utforska tornet, studera utgrävningsområdet och sitta på terrassen. För att ta dig ner till hamnen från tornet, gå in på Hesapçı Sokağı, som sträcker sig norrut framför tornet. Denna gata leder till Hadrianusporten, men efter några kvarter ska du svänga vänster, västerut, och gå ner till hamnen genom de branta, steniga gatorna i den gamla staden. Promenaden tar inte längre än femton minuter, men var försiktig eftersom marken kan vara hal. Källa: Antalya Metropolitan Municipality; Yiğit 2022, Bilim Armonisi; DHA 28.08.2026; Antalya Governörskap.

När du går ner från gatorna i Kaleiçi och når hamnen, ta först en titt på själva hamnen. Enligt kommunen grundades denna naturliga hamn i form av en halvmåne under den hellenistiska perioden, och dess ingång är 110 meter bred. De nuvarande bryggorna är troligen byggda ovanpå rester av hellenistiska murar. Tidigare fanns torn på båda sidor av ingången, och en kedja spändes mellan dem. År 1472 förde en påvlig flotta den kedjan som krigsbyte till Rom. Enligt uppgifter från guvernören fanns det en piratbas med namnet Korykos här innan den antika staden Attaleia grundades. Leksaksmuseet ligger i en gammal byggnad vid hamnens strand.

Museet öppnade den 23 april 2011 av kommunen, med Sunay Akın, grundaren av Istanbul Toy Museum, som rådgivare. Det är Turkiets tredje leksaksmuseum. Byggnaden, som är ungefär 650 kvadratmeter, är indelad i tio sektioner, och leksakerna är utställda i vitriner, organiserade efter perioder och teman. Källorna ger olika uppgifter om samlingens storlek: guvernören nämner 1 500 föremål, medan kommunen talar om 3 000 leksaker. Produktionsåren sträcker sig från mitten av 1800-talet till 1980-talet. När du går runt, tänk på att leksakerna kommer från länder som Tyskland, USA, Ryssland, Japan och Turkiet. Det är särskilt roligt att se hur samma leksak kan variera från land till land.

För att få en bra överblick är det bäst att börja vid ingången och följa vitrinerna i nummerordning, eftersom sektionerna i stort sett följer en kronologisk ordning. De äldsta föremålen är de första fabrikstillverkade leksakerna och dockskåpen från den industriella revolutionen. Mellanregionerna innehåller tennbilar, mekaniska djur och tågmodeller. En sektion är dedikerad till leksaker tillverkade i Turkiet och bekanta karaktärer som Nasreddin Hoca, Keloğlan och Temel Reis. Detta är en plats där vuxna besökare ofta hittar minnen från sin egen barndom, så du kommer förmodligen att stanna lite längre här. Vitrinskärmarna reflekterar, så stäng blixten när du tar foton och försök att ta bilderna i en lätt vinkel utan att luta dig mot glaset.

I den tvåvånings verkstadsbyggnaden bredvid museet anordnas workshops för barn över tre år, där de kan måla träleksaker, tillverka masker, göra origami, arbeta med lera och delta i dramatiska aktiviteter. Programmet varierar, så kolla kommunens meddelanden innan du besöker. Det finns också en teater med plats för 500 personer på området. Museet tilldelades ett pris i kategorin "museer för levande kultur" av Historical Cities Association år 2021. Det är stängt på måndagar. Kontrollera aktuella öppettider och inträ