Karaalioğlu Parkı

Karaalioğlu Parken, belägen precis söder om Kaleiçi, är Antalyas äldsta stadspark och ligger på klippor som är 35-40 meter över havet. Den är en av de första parkerna från den tidiga republiken och är den enda parken i staden som har ett historiskt värde. Enligt en studie publicerad i tidskriften "Bartın Orman Fakültesi" av Esat Furkan Engin och Reyhan Erdoğan vid Akdeniz Universitetet, användes området som en rekreationsplats under början av 1900-talet, och bygget av parken påbörjades 1935. Projektet som gav parken dess nuvarande utseende genomfördes mellan 1940 och 1945, under ledning av guvernören Haşim İşcan och med bidrag från "Antalya Güzelleştirme Cemiyeti" (Antalyas skönhetsförening), och ritades av arkitekten Necmettin Ateş. Parken hette ursprungligen İnönü Parken; İsmet İnönü besökte parken 1943. Byggnationen tog tre år, och när den var klar fick parken ett rykte över hela landet. Parken är ett utmärkt exempel på den nationella parkkonceptet från den tiden. De karakteristiska elementen i parkerna från den tidiga republiken, som geometriska dammar med fontäner i mitten, välordnade blomrabatter, regelbundet planterade träd och bänkar, finns alla samlade här. Designen började med anläggningen av vattenkanaler och gångvägar, och sedan tillkom dammar, promenadstråk, planteringar, öppna gräsmattor, trädgårdar och utsiktsplatser. Gångvägarna bildar skarpa och raka linjer, och huvudaxlarna är utformade för enkelriktad trafik. Från den nordvästra ingången löper vattenkanalerna genom mitten av gångvägarna, och vid där gångvägarna delar sig finns en stor damm med en fontän. Tidigare fanns sju dammar i parken, och tiotusentals kubikmeter jord fördes in för gräsmattor och blomrabatter. Enligt inventeringen från storstadskommunen finns det tre gator som löper parallellt i öst-väst riktning och sträcker sig ner mot havet, och dessa gator avslutas med tre utsiktsplatser vid kusten. Utsiktsplatserna, eller miradorerna, är parkens främsta attraktion. Från dessa terrasser som ligger längs kusten kan man se hela Antalya-bukten, Konyaaltı i väst och Beydağ-bergen i bakgrunden, samt havet nedanför klipporna. För att promenera längs klipporna, följ promenadstråket mellan terrasserna; räcken och trappor renoverades 2002 för att passa in i den historiska miljön. I hörnet av parken, mot Kaleiçi, reser sig Hıdırlık-tornet från romartiden; en av parkens gångvägar leder direkt ner till tornet. Parkens skulpturer bär också spår av konstuppfattningen från republikens tid. På den andra utsiktsplatsen finns skulpturen "Arbetaren och barnet" av Engin och Erdoğans studie räknar antalet monumentala träd som har funnits i parken sedan dess bildande: arorkar, tall, pinje, österländsk lönn, robinia, granatäpple, dadelpalm, magnolia, Washingtonia-palm, cederträ och cypress. Parken är som vackrast i april när granatäppelträden blommar och under sommaren när magnoliorna doftar. Kommunen har publicerat separata rapporter om parkens fåglar och träd; den som kommer tidigt på morgonen kan höra fåglarna sjunga bland cypresserna. Parken har aldrig varit ett statiskt monument. Under 1950-talet byggdes Atatürk-stadion inom parkens område, och stadionen revs 2016. År 2002 utlyste kommunen en nationell arkitekturtävling för att omvandla parken; projektet av Hüseyin Kahvecioğlu och Nurbin Paker Kahvecioğlu vann, och den första etappen genomfördes 2003-2004. När kommunen flyttade till sin nya byggnad 2017, diskuterades en ny plan som inkluderade ett stadsmuseum på platsen för den gamla kommunalbyggnaden och stadionområdet. Parkens storlek varierar beroende på källa; Engin och Erdoğan nämner 48 000 kvadratmeter, medan kommunen talar om 140 000 kvadratmeter. Skillnaden ber troligen på om stadion- och kommunalområdena är inkluderade i beräkningen. Parken är öppen dygnet runt och är gratis; det finns inga krav för att gå in. Man kan komma till parken genom att passera Hıdırlık-tornet från Kaleiçi eller genom portarna på Atatürk Caddesi. Det är enkelt att ta sig dit till fots från stadens centrum eller med spårvagn. Under sommaren erbjuder trädkronorna skugga från eftermiddagsvärmen, medan under vinterkvällarna kan man se solnedgången från utsiktsplatserna – parken har två olika sidor. Lekplatserna ligger i nordvästra delen av parken; var försiktig med små barn nära räcket på terrasserna.