Från kanten av platån, till karavanvägen, från klippstaden till Obruk-sjön.

Här är en översättning av texten från turkiska till svenska:

Kilistra kan nås från Konya via två olika vägar, och valet av väg påverkar hur dagen utvecklas. Enligt Kulturportalen är den första vägen en 34 kilometer lång asfalterad väg till Hatunsaray, följt av en 15 kilometer lång väg mot sydost, som leder till Gökyurt. Den andra vägen är en cirka 9 kilometer lång väg som utgår från den 36:e kilometern av statsvägen Konya-Antalya, och som svänger vänster vid avfarten Kayalı. För att få både variation och spara tid är det rekommenderat att använda vägen till Hatunsaray på vägen dit och vägen till Antalya på vägen tillbaka. Om du kommer från Hatunsaray, kommer du in på området via den gamla Kungsvägen, där de stenbelagda ytorna fortfarande finns kvar. När du parkerar bilen, ta några minuter att gå på dessa stenbelagda ytor, eftersom de bäst berättar varför bosättningen grundades just här. Enligt Kulturportalen visar de keramiska fynden i området att dess historia sträcker sig tillbaka till bronsåldern. Kilistras klippor är vulkaniska tuf som bildades för mellan 11 miljoner och 3 miljoner år sedan, och de valdes just för att de var lätta att bearbeta. Börja din vandring från den plana ytan framför den största klippformationen och titta först på klippytorna på avstånd. Dessa massor, som ser ut som naturliga klippformationer utifrån, är faktiskt fyllda med stora rum; enligt källor från ministeriet var diskretion en viktig faktor vid grundandet av staden. Observera noggrant de små hål som du kanske misstar för fönster; ljus och luft släpptes in genom dessa diskreta ventilationsöppningar. Under den tidiga bysantinska perioden var bosättningen utspridd över fem olika klippområden, så stanna inte kvar på en enda plats, utan gå längs stigarna mellan de olika områdena. Leta efter spår av vardagslivet, som cisterner, verkstäder, ateljéer, fontäner och gravar, i närheten av bostäderna. Den stora cisternen är den mest imponerande strukturen och visar hur värdefullt vatten var i denna torra slätt. De höga klipporna med utkikstorn och skyddsrum visar att bosättningen också fungerade som en utpost. Ett korsformigt kapell, hugget in i en av klipporna, är den mest kända utskärningen på området; du kan betrakta det som ett exempel på arkitektonisk utskärning och gå vidare. När du går in i klipprummen, var försiktig eftersom trösklarna är låga och golven är ojämn. Kom ihåg att vissa av dessa utrymmen fortfarande används av befolkningen i Gökyurt som förråd, och gå inte in i rum med stängda dörrar. Under tidigare år har vissa besökare väckt ilska genom att spraymåla på väggarna; eftersom tuf är en mjuk sten är det viktigt att inte röra väggarna och lämna inga spår. För bästa resultat när du tar foton, använd en bred bild från öppningen mittemot den stör Källa: Kulturportalen, Kilistra (Lystra); NTV (AA), Kilistra, den antika staden; CNN Türk, Kilistra, de unika klippformationerna i Konya; Wikipedia, Kilistra.

Sille ligger ungefär sju kilometer från stadens centrum, och det är enkelt att ta sig dit med kommunbuss, minibuss eller bil. När du är på väg tillbaka från Kilistra förstår du att du närmar dig dalgångens mynning när vägen plötsligt smalnar. Det bästa är att parkera bilen vid ingången till bebyggelsen och utforska Sille till fots, eftersom dess värde ligger i helheten av gatorna och sluttningarna, inte i enskilda byggnader. Bebyggelsen är belägen på båda sidor av en djup och smal dalgång som delas av floden Sille Çayı, som rinner från norr till söder. Dalens botten ligger ungefär 115 meter över havet, och den omges av bergen Küçük Gevele och Büyük Gevele. Ursprunget till namnet Sille är omtvistat; en teori kopplar det till Silen i grekisk mytologi, medan en annan hänvisar till "Sylla", som betyder vattenandar. Börja med att promenera längs floden och betrakta de två sluttningarna; härifrån ser du bäst hur husen lutar mot klipporna och mot varandra. De gamla broarna över floden förbinder de två sidorna och erbjuder de bästa utsiktsplatserna för att fotografera dalen. Titta noga på stenen i husens väggar; den vulkaniska och andesitiska stenen från Sille, som utvinns i området, är mycket värmetålig och användes tidigare i ugnar och som byggmaterial i många av Konjas äldre byggnader. Enligt Wikipedia utvanns denna sten tidigare i tjugosju gruvor, men idag finns det bara några få kvar. Inom marknaden hittar du Hacı Ali Ağa-badet, som byggdes 1884. Delarna för kvinnor och män, vattenreservoaren och den osmanska inskriptionen är i stort sett förstörda, men har restaurerats. Efter badet, gå in i de smala gatorna som klättrar uppför sluttningarna och beundra fasaderna på de traditionella Sille-husen, som förmedlar områdets historiska atmosfär. De cirka fyrtio grottorna som är uthuggna i sluttningarna på söderberget är, enligt Kulturportalen, några av Silles viktigaste historiska monument; du kan räkna dem från flodkanten. Fram till 1920-talet var Sille en mångkulturell plats där olika samhällen levde sida vid sida, och efter befolkningsutbytet 1924 förändrades dess karaktär; när du promenerar i gatorna, kom ihåg att du befinner dig på en plats som bär spår av detta långa gemensamma liv. Enligt källor hade Sille en befolkning på upp till 18 000 före republiken, och bestod 1907 av tretton stadsdelar. Idag administreras Sille som två stadsdelar, Subaşı och Ak, som tillhör distriktet Selçuklu. År 2001 utsågs det till ett skyddat område, vilket har bidragit till att bevara det intakta intrycket du ser idag. Sille är också känt för sitt hantverk; keramik, lj När man tittar ner från dammen och ser ut över dalen, kan man direkt se sluttningarna av Küçük Gevele, även kallad Takkeli Dağ, och hur bebyggelsen är trängd in i dalen. Att äta lunch i Sille är det mest lämpliga alternativet med tanke på rutten, eftersom det finns begränsade möjligheter att äta vid de kommande två stoppen. På återvägen passerar ni stadens centrum i östlig riktning och svänger sedan mot Aksarayvägen; nästa stopp är Zazadin Han, som ligger längs denna väg. Källa: Kulturportalen, Sille; Konya Valförvaltning, Sille; NTV (AA), 5000 år gammal historia i Sille, Konya; Wikipedia, Sille och Sille-dammen.

Zazadin Han ligger ungefär tjugotvå kilometer från Konya, fem kilometer in från vägen till Aksaray, nära byn Tömek. När man lämnar huvudvägen reser sig denna stenframställning plötsligt upp i slätten, och det är lätt att förstå hur viktigt detta var som landmärke för resande. Innan du går in, ta en promenad runt byggnaden, eftersom det mest intressanta med detta han är dess yttre väggar. De månghörniga, kvadratiska och cylindriska pelarna som stöder fasaderna, tillsammans med hörntornen, ger byggnaden ett fästningsliknande utseende. Titta noga på stenarna i väggarna; dokument från Konyaprovinsen påpekar att ett stort antal återanvända stenar har använts och att det finns många stenhantverksmarkeringar. Forskare från Selçuk-universitetet säger att en del av dessa stenar kommer från romerska och bysantinska ruiner, vilket förklarar varför du ser stenar av olika storlekar och utförande sida vid sida. Gå sedan fram till den dekorativa porten på södersidan och observera hur de tvåfärgade stenarna är lagda i ett rutmönster. Lägg märke till de små pelarna med repmönster på vardera sidan om porten och deras dekorativa överdelar. När du går genom den dekorativa porten kommer du till en innergård via en lågvalvformad entré. Innergården omges av arkader och rum på söder, öster och norr. Enligt källor finns det tjugofyra rum, både öppna och stängda, på innergården, samt ett badhus, ett förråd, en lagerlokal och en stall. Ovanför entrén finns ett litet bönerum med stjärnvalv, som nås via en stentrappa i sydvästra hörnet av innergården; detta bör betraktas som en del av hanets arkitektoniska program. En annan stentrappa på innergårdens norra sida leder upp till taket; om det är möjligt, missa inte chansen att se slätten från ovan. Gå sedan till den stängda sektionen på västra sidan och gå mot den dekorativa porten; detta är ett område som användes som vinterbostad, med en salongliknande struktur med pelare och valv. Inuti är den centrala sektionen bredare och högre än de sidosektionerna, och det centrala, kvadratiska området är täckt av ett valv som vilar på triangulära stöd. Taket är täckt av en transparent konstruktion och en kupol, vilket gör att det är ljusare än man kanske förväntar sig. Försök att hitta de två inskriptionerna ovanför portarna; enligt dessa är den stängda sektionen färdigställd 1235-1236, medan innergården färdigställdes 1236-1237 av visiren Sadeddin Köpek. Enligt dokument från provinsen är det troligt att Sadeddin Köpek, som också var känd som konstnär och arkitekt, var arkitekten bakom hanet. TRT Haber beskriver byggnaden som det största karavansärdet som byggdes av det anatolinska seljukiska riket i Konya. Hanets ursprungliga namn Vänta på eftermiddagssolen som lyser upp porten från sidan för att fånga det ögonblick då de tvåfärgade stenarna framträder tydligast. Från här, vänd tillbaka mot Aksaray-vägen och fortsätt österut; den sista destinationen, Kızören Obruğu, ligger längs samma väg. Källa: Konya Valiliği, Zazadin Hanı; TRT Haber (AA), Seljukernas största värdshus i Konya; Timeturk (AA), Zazadin Hanı välkomnar sina gäster med sin prakt; Wikipedia, Zazadin Hanı.

Kızören-Obruğu ligger några kilometer norr om vägen mellan Konya och Aksaray, i byn Obruk, som tillhör distriktet Karatay, och är cirka sjuttiofem kilometer från stadens centrum. Efter Zazadin fortsätter vägen genom en slätt, och det är viktigt att tänka på de underjordiska karstformationerna under denna slätt för att fullt ut uppskatta det landskap ni kommer att se. När ni parkerar bilen, gå först inte direkt till kanten av obruket, utan till Obruk Han, som ligger precis väster om det. Denna seljukiska karavansar, vars inskrift saknas och vars byggare är okänd, dateras av historiker till början av det trettonde årtalet och har fått sitt namn från det närliggande obruket. Karavansaren byggdes här på grund av vattnet; den försåg länge karavanen med vatten från denna sjö. Seljuk-universitetet genomförde utgrävningar och saneringsarbeten i karavansären 1996, och på senare år har Karatay kommun restaurerat och förbättrat området runt den. Titta på de ristade stenarna på karavansärens väggar; kommunen har förklarat att dessa inskrifter har översatts och innehåller information om livet under den tiden. Enligt Showcaves används ordet "obruk" endast för att beskriva dessa sällsynta karst sjöar som finns i Konya-regionen. De flesta av de underjordiska håligheterna i slätten är torra, vilket gör Kızören till ett särskilt viktigt exempel eftersom den fortfarande har vatten. Gå sedan till utsiktsplatsen vid kanten av obruket och ta en stund att betrakta formen på hålet innan ni tittar ner. Den underjordiska håligheten, som vidgas som ett tratt, leder ner till vattnet med branta kalkstensväggar. Enligt Showcaves uppskattas den elliptiska obruken vara cirka hundraåttio meter lång och hundrafemtio meter bred, med en vattendjup på upp till hundrafemtio meter; de siffror som anges i den turkiska Wikipedia kan vara något större, så betrakta dessa som ungefärliga. Vattenspegeln ligger idag mer än tjugo meter under slättens nivå, och denna skillnad är inte bara ett resultat av naturlig process. Överdriven utvinning av grundvatten för bevattning har sänkt sjöns nivå, och det har konstaterats att nivån sjönk med cirka tio meter mellan 1996 och 2006. Av den anledningen har vattenuttag från sjön för jordbruk och hushållstjänster stoppats. Sjön uppvisar också en nivåskillnad på upp till fem meter under året. Enligt geologen Fetullah Arık finns det, i området söder om Kızören, som sträcker sig till Karapınar, många nya obruk som har bildats på senare tid, förutom de äldre. Titta länge på vattenspegeln; enligt Wikipedia har inga levande organismer hittats i denna djupa sjö, som försörjs av grundvatten. Sjön och det omkringliggande området på 127 hektar registrerades 2006 som ett våtmarksområde av internationell betydelse enligt Ramsar-konventionen Gå längs sjön från ena sidan till den andra och betrakta den från olika vinklar, eftersom gropens djup först märks när man rör sig. Detta är dagens sista stopp; det är säkrare att åka tillbaka till Konya via vägen till Aksaray innan det blir mörkt, än att köra på mörka landsvägar. Källa: Showcaves, Kızören Gölü; Ramsar Sites Information Service, Kizören Obrouk; Timeturk (AA), ett 800 år gammalt värdshus med utsikt över Obruk-sjön; Memurlar.net (AA), Obruk Han; Wikipedia, Kızören Gölü.