dünyanın en mutlu insanı

Jag brottas med det förflutna. Jag läser mina gamla texter. En mening fångar min uppmärksamhet: "Jag är världens lyckligaste person." Jag står stilla i några minuter, orörlig. Jag tänker. Nej, jag är inte lycklig. Jag frågar mig varför jag inte är lycklig, trots alla mina ansträngningar. Jag inser att det inte handlar om mig personligen. Det verkar som om det rådande systemet aktivt verkar mot att vi ska vara lyckliga. Men om det finns ett sådant monster framför mig, då möter jag det med mitt största vapen: min existens. Och jag förklarar mig själv till världens lyckligaste person.

Denna pjäs skrevs ursprungligen som en kort pjäs om temat "arbete", baserat på Universaldeklarationen om mänskliga rättigheter, i ett samarbete mellan Civil Production, Birileri.xyz och Friedrich Naumann Foundation.

Vad bra att de finns! eller Tur att de finns! eller Jag är glad att de finns!
İlker Aksu, BahçeGalata, Ufuk Fakıoğlu, kargART, Murat Mrt Seçkin, Turan Tayar, Tütün Deposu, Mizgin Özel, Meltem Doğan, Kadir Özer, Aslı Çelikel, Ceyda Cihan, Güray Doğru, Kadir Has Universitetet, Emir Barın, Barın Han, Gülşen Yenice, Misket Vineributik, Yiğit Kale, Arda Özkaya, Onur Nevşehir, Şükrü Kibar, Kamucan Yalçın, İrem Gökçe Yaver, Ezgi Vargil.