Jaz

Jaz, av den framstående samtida författaren Koffi Kwahulé, som skriver på franska.
Även om texten är skriven som ett spel, är den egentligen en musikalisk partitur. Språket används som jazz.
Kwahulé, som bygger sin musik på estetik, är mer än bara en berättelse; det är en känsla, en rytm.
tystnader, explosioner, upprepningar, improvisationer – allt detta utgjorde hans dramatik.
Det är en metod som inte presenterar en berättelse för publiken, utan snarare förflyttar dem till en ljudmiljö.

I Jaz, en föreställning i konsert- och teaterformat, utforskas teman som trauma, tystnad och motstånd.
Skammen och upplösningens rytm förvandlas till en scenisk upplevelse. Berättelsen presenteras med en dramatisk realism.
Nej, det handlar om musiken. Genom musiken flätas förövarens och offrens språk samman, och texten blir en...
Det är som en spiral, där man gräver djupare och djupare för varje repetition. Det är mer än bara en berättelse.
I jazzmusiken, där improvisation är centralt, använder sig musikern kroppen, rösten och rytmen som instrument.
Firdes Üçlertoprağı skapar inte en karaktär på scenen, utan snarare en frekvens.
Den förmedlar traumatets vibrationer, något som ingen annan än vi kan uppfatta.
Men när vi blundar påminner det oss om vårt eget namn.