52 hertz

"Så utbryter kaoset / Inte med ett brak, utan med ett stön" – T.S. Eliot.

Fyra kvinnor, som tillbringat sin barndom, upplevt förluster och kärlek på en ö nära Istanbul, får veta att ön kommer att försvinna inom några timmar. De bestämmer sig då för att säga adjö till ön genom ett sista spel. Detta sista spel kommer att ta dem tillbaka till de tidlösa platserna i deras minnen.
När de närmar sig slutet av sin livscykel börjar de ifrågasätta hur de hanterar livet, deras relationer med varandra, de platser de tillhör och de motsättningar som finns mellan att vara synlig och att förbli osynlig.
Okej, kommer den här utredningen att vara tillräcklig för att förhindra att ön försvinner?
Spelet, som fått sitt namn efter en val som sägs avge ljud på en frekvens av 52 hertz och därför inte hörs av andra valar, och som därför kallas "världens ensammaste val", följer spåren av en tid då det inte alltid är möjligt att bli hörd.
"52 Hertz" är en teaterpjäs som skapas genom en kollektiv process med hjälp av devised teaterteknik. Pjäsen bygger på de kvinnliga skådespelarnas egna, självbiografiska berättelser från Hangardz-ensemblen, som bär vidare den armeniska kultur- och konsttraditionen i Istanbul. Pjäsen utforskar teman som minne, osynlighet och solidaritet och förmedlar ett gemensamt språk på scenen.