Från Termessos till Karain, och därifrån till vattenfallen Düden och Kurşunlu.

Börja din resan genom att ta av från motorvägen vid kilometer 24 mot Antalya-Korkuteli, och följ den privata vägen upp till Güllükberget. Vägen går genom Güllükberget-Termessos nationalpark, och ruinerna är integrerade i parkens skogar. Spåren av staden börjar faktiskt mycket längre ner, nära Yenicekahve vid motorvägen, med en hellenistisk mur, och sträcker sig upp till bergets topp. Parkera bilen vid parkeringen högre upp och fortsätt sedan till fots. Var beredd på att detta är mer av en bergsvandring än en stadsutflykt; stigen är stenig, ibland brant och ojämn, så avsätt minst tre timmar. Från parkeringen, följ stigen och du kommer snart att se en tempelruin i jonisk stil från kejsar Hadrianus tid. Trapporna och den monumentala ingången är välbevarade. Fortsätt uppför, passera murar och vattenkällor, och till vänster kommer du att se resterna av en gymnastiksal, där delar av den första våningen fortfarande står kvar. Denna byggnad, som består av många rum och salar, har en kolonnadgata med butiker längs den sydvästra sidan. Under vandringen, observera de exponerade dräneringskanalerna på marken; stadens ingenjörskonst kan bäst uppskattas genom dessa detaljer. När du når en platå slutar stigningen, och till vänster börjar området där stadens officiella byggnader är koncentrerade. Den första ruin du ser på platån är agora (torget). Den doriska stoan (övervåningen) väster om agoran byggdes, enligt Kulturportalen, under kung Attalos II, mellan 159 och 138 f.Kr. Öster om agoran ligger en teater som är inbyggd i sluttningen, och som är en utmärkt plats för en längre paus. Teaterns sittplatser är uppdelade av en diazom (gångväg); det finns åtta rader av sittplatser upptill och sexton rader nedtill. Enligt Wikipedia rymde teatern mellan fyra och fem tusen åskådare. Klättra upp till de övre raderna och njut av utsikten över Antalyabukten, som teatern vetter mot. Ungefär 100 meter sydväst om teatern ligger en byggnad som tros vara ett rådhus, och som står kvar upp till taket. Enligt Wikipedia dateras denna byggnad till det 1:a århundradet f.Kr., och dess tak täckte en öppning på 25 meter, och rymde 600-700 personer. På platån öster om agoran finns fem cisterner som är sammanlänkade. Kulturportalen beskriver dem som unika på grund av sin djup och bredd, så var försiktig när du närmar dig deras öppningar. I sydväst om staden finns ett romerskt bostadshus med en dorisk fasad som är 6 meter bred, och som kallas "Grundarens hus" på grund av en inskription vid dess dörr. Termessos har många tempel och nekropoler fyllda med klippgravar, som sträcker sig över stadens söder När ni vandrar, ta också en titt runt omkring er; i nationalparken lever bland annat rådjur, bergsgetter och örnar. Güllük Dağı-Termessos nationalpark har sedan år 2000 varit med på UNESCO:s preliminära lista över världsarv, tack vare sina natur- och kulturarv. På vägen tillbaka, gå nerför stigen i lugn och ro, eftersom stenarna kan vara hala och tröttheten känns mer vid nedstigningen. Kontrollera de aktuella öppettiderna på Museumskortets webbplats och ta med er tillräckligt med vatten. När ni återvänder till parkeringen, följ samma väg tillbaka till huvudvägen och fortsätt mot Karain, som ligger vid den gamla vägen mellan Antalya och Burdur. Källa: Kulturportalen; Generaldirektoratet för kulturarv och museer; Wikipedia.

Efter att ha lämnat Termessos, ta vägen mot det gamla motorvägen mellan Antalya och Burdur. Karain-grottan ligger inom gränserna för Yağca-distriktet i Döşemealtı, cirka 5-6 kilometer från denna väg. Enligt Kulturportalen ligger grottan 30 kilometer nordväst om Antalya. Parkera bilen vid besökarcentret. Grottan ligger 150 meter från den travertinplattå som ligger framför den, och 430-450 meter över havet. För att nå ingången måste du klättra 470 trappsteg från besökarcentret. Ta det lugnt efter morgonpromenaden, eftersom benen kan bli trötta. Stanna till och vila emellanåt. När du klättrar, vänd dig om och titta; den travertinplattå som ligger framför grottan kommer att öppna sig under dina fötter. Under sommaren kan dessa trappsteg kännas ansträngande, så ta med dig vatten och en hatt från besökarcentret. Inkludera också Karain-museet, som ligger precis intill grottan, i ditt program. En del av fynden från utgrävningarna ställs ut här, medan andra finns på Antalya-museet. Om du kan besöka museet innan du går in i grottan, kommer du att förstå bättre vad du tittar på inuti. Enligt sidan om Museumskortet inkluderar fynden sten- och benverktyg, pärlor och rester av djur som noshörningar, elefanter och flodhästar. När du når ingången, titta på grottans fasad och yttre väggar innan du går in. Här finns grekiska inskriptioner och nischer; detta är de mest synliga bevisen på att grottan användes under den klassiska perioden. Karain har bildats genom karsterosion av kalksten från den kritiska perioden. Kılıç Kökten, som upptäckte grottan 1946 och påbörjade utgrävningarna, konstaterade att den består av tre klippformationer som är sammankopplade med smala gångar. Enligt Wikipedia är Karain den största grottan i Turkiet där människor har bott. Gå inte in i utgrävningsområdena och följ anvisningarna för att skydda grottan; den har varit ett arkeologiskt skyddsområde av högsta grad sedan 1997. Utgrävningarna har pågått med jämna mellanrum sedan 1946; enligt Wikipedia var de viktigaste perioderna 1946-1958, 1967-1973 och 1985-2008. Dessa arbeten avslöjade ett kulturlager som är upp till elva meter tjockt inuti grottan. Lagren visar en bebyggelse som sträcker sig från den tidigaste stenåldern till den klassiska perioden, och inkluderar den mellan-, och sen-stenåldern, den neolitiska, den kalkolitiska och den tidiga bronsåldern. Enligt Kulturportalen var den mest omfattande och viktigaste bebyggelsen under stenåldern. Kultur- och museidirektoratet betonar Webbplatsen för "Müze Kart" visar att platsen är öppen varje dag, men eftersom öppettiderna varierar beroende på säsong, kontrollera den aktuella informationen där. Gå ner från grottan via samma trappa, återvänd till bilen och kör mot Antalya, till Kepez, som ligger i nordostdelen av staden, och vidare till Yukarı Düden. Källa: Kulturportalen; Antalyaprovins kultur- och turistmyndighet; Müze Kart; Generaldirektoratet för kulturarv och museer; Wikipedia.

Den tredje stoppen för dagen är den övre Düden-vattenfallet, beläget i området Düdenbaşı i distriktet Kepez. I vissa källor kallas den även Iskender-vattenfallet. Enligt Kulturportalen ligger den på adressen Düdenbaşı Mahallesi, 21. Cadde, Kepez. Den nedre Düden, som också finns, ligger i Muratpaşa, nära Lara, och ingår inte i denna rutt. Var noga med att inte förväxla de två, eftersom de ligger i olika delar av staden.

Floden Düden, som matar vattenfallet, har enligt Antalyas inventering av kulturarv sitt ursprung i källorna Kırkgöz-Pınarbaşı. Vattnet rör sig genom underjordiska håligheter i kalkstenen och kommer sedan upp till ytan i området Düdenbaşı. Längden på denna underjordiska sträcka varierar i olika källor; Kulturportalen anger 14 kilometer, medan inventeringen anger 21 kilometer. Inventeringen ger namnet "düden" till dessa underjordiska håligheter, och både floden och vattenfallet får sitt namn från detta ord. Enligt Kulturportalen kommer minst 10 kubikmeter vatten upp till ytan per sekund på denna plats, och den genomsnittliga flödeshastigheten är 15-16 kubikmeter per sekund.

Området omvandlades till en park och rekreationsområde av Statens Vattenverk, region 13, under åren 1970-1972. Efter entrén, följ ljudet av vattnet längs stigarna för att komma fram till vattenfallet. Det mest imponerande med vattenfallet är den naturliga grottan precis bakom det. Genom att gå genom tunnlarna inuti grottan kan du se hur vattnet flödar precis bakom vattenfallet. Marken kan vara våt och hal i detta område, så var försiktig med dina steg och skydda din telefon eller kamera från vattenstänk. Att se vattenfallet både framifrån och bakifrån, genom det fallande vattnet, är den verkliga upplevelsen av detta stopp.

Enligt sägnen, år 334-333 f.Kr., när den makedoniske kungen Alexander den Store erövrade Pamfylien, bevattnade han sina hästar, som han hade tagit som skatt från Aspendos, just här. Denna berättelse, som sammanfaller med belägringen av Termessos som vi nämnde tidigare, knyter samman två delar av dagen. Området runt vattenfallet är anordnat med vandringsleder och vilområden. Ta en halvtimme för att vila och njuta av utsikten från ett av dessa områden efter att du har gått ner för trapporna från Karain. Enligt Wikipedia ligger området ungefär 1 kilometer från Varsak. Enligt Kulturportalen kan du också ta dig till vattenfallet med lokala bussar, så om du vill dela upp rutten kan du besöka Düden en annan dag med kollektivtrafik. Kontrollera inträdesvillkoren och de aktuella öppettiderna innan du åker. Från här, fortsätt österut, i riktning mot Aksu, och sväng norrut vid bron Soğucaksu längs vägen Antalya-Aksu, och fortsätt

Den sista destinationen för dagen är Kurşunlu-vattenfallet, en naturpark i distriktet Aksu. Parken ligger 22 kilometer från Antalya och nås genom att ta av från motorvägen Antalya-Aksu vid bron Soğucaksu och fortsätta norrut i 7 kilometer. Parken är en av naturparkerna som förvaltas av Ministeriet för Jordbruk och Skogsbruk, region 6. Det område som omfattar vattenfallet och picknickområdet täcker 33 hektar. Huvudvattenfallet är 18 meter högt och vattnet rinner genom sju små dammar, som är sammankopplade av korta vattenfall, och bildar en kanjon som är ungefär 2 kilometer lång.

Parkera bilen på parkeringsplatsen och följ vandringsleden. Leden leder dig till vattenfallet, dammarna, broarna och en utsiktsplats. Ministeriet rekommenderar att man inte missar själva vattenfallet, näckrosorna i floden, det historiska vattenkvarnen och utsiktsplatsen. Listan föreslår också att man tar bilder framför vattenfallet. När du passerar broarna, leta efter näckrosor på vattenytan. Enligt "Utomhuspedagogiska miljöer" har det historiska vattenkvarnen längs vägen en historia som sträcker sig tillbaka till ungefär 200 år. Marken vid dammarna kan vara våt och hal, så var försiktig, särskilt om du är med barn.

Du kan också läsa om områdets geologi på kanjonväggarna. Enligt ministeriet finns här "Kurşunlu"-formationen, som består av sandsten, grus och lera i röd-brun och grå-grön färg. Ovanför dessa lager finns "Antalya"-travertin, som du hittar på många platser i Antalya. Skogen domineras av tall, medan det längs vattnet finns österländsk alm, lagerblad, johannesört och vild oliv. I parken och dess omgivningar finns 261 namngivna växter, varav 14 är inhemska.

Djurlivet är också rikt. Ministeriet rapporterar att det finns 88 fågelarter, 22 däggdjur, 12 reptiler, 3 amfibier och 3 fiskarter i parken. I dammarna finns karp och vattensköldpaddor, medan det i skogen finns vildsvin, rävar och ekorrar. Vissa av fåglarna är inhemska, medan andra är besökare under sommaren eller vintern. Stanna till och lyssna i de lugnare delarna av vandringsleden. Mata inte djuren och släng inte något i vattnet.

Parken har faciliteter som toaletter, lekplatser, picknickbord och en restaurang. Du kan sitta ner och vila här efter den långa resan. Enligt Wikipedia är den bästa tiden att besöka parken mellan april och december. Kontrollera inträdesvillkoren och de aktuella öppettiderna på sidan för "Naturvård och nationalparker". Rutten slutar här, och det är ungefär 22 kilometer tillbaka till centrala Antalya.

Källor: Ministeriet för Jordbruk och Skogsbruk, region 6; "Utomhuspedagogiska