Från Galata-tornet till Bekir Ağalar-huset, via Kahramankazan och Çubuk.

Karalar byn ligger ungefär åtta kilometer från Kahramankazans centrum och är en liten by med bara några hundra invånare. Den arkeologiska platsen ligger norr om byn, i närheten av en klippformation som kallas Asarkaya. Det bästa är att parkera bilen på en säker plats i byn och gå till klippan. Det finns ingen organiserad parkering vid den arkeologiska platsen. Där finns ingen entré, biljettkassa eller informationsskyltar; du får utforska på egen hand. Börja med att titta på själva klippan. Enligt Kahramankazan kommuns historiska sida finns det gropar som är utskurna av människor i klippan, och området runt omkring är omgivet av murar. Samma källa säger att klippan tros ha använts som en militär förläggning under antiken, och under romartiden utvecklades området till en bosättning med många keramikfragment. Leta efter trappsteg som är huggna i stenen vid foten av klippan. Dessa trappsteg, som syns på bilder på Commons, är resterna av en gammal väg som ledde upp till ruinerna ovanför. Gå inte på trappstegen eller murresterna, utan titta bara på dem. Det var Remzi Oğuz Arık som väckte vetenskapens intresse för denna plats år 1933. Enligt TDV Islamic Encyclopedia ledde Ariks utgrävningar i Karalar till upptäckten av en galatisk stad och avslöjandet av en inskription tillhörande Deiotaros. En samling av antika inskriptioner anger att en gravinskription som hittades i Karalar tillhör Deiotaros Philopator, son till den galatiska tetrarken Deiotaros, och att den dateras till perioden 43-40 f.Kr. Därför förknippas Karalar med Blucium, det fort som Strabon beskrev som där Deiotaros bodde. Men denna koppling är inte helt säker; studier, som till exempel Stephen Mitchells artikel från 1974 i Anatolian Studies, fortsätter att diskutera placeringen av de galatiska fortifikationen. Tänk på detta som en hypotes när du tittar från toppen av klippan. Var också uppmärksam på kullarna runt omkring. Enligt den engelska Wikipedia kan man se ruiner av ett tempel och gravhögar norr om byn, och det finns en bild av en galatisk gravhög (tumulus) i området på Commons. I vissa av dessa tumuli kan du se gropar som grävts av skattejaktare. Doç. Dr. Çiğdem Gençler Güray från Ankara Universitet berättar att efter ytundersökningar har det upptäckts att skattejaktare har använt dynamit i området, och att skadan är oåterkallelig. Hon säger också att det inte finns några skatter gömda i klipporna eller väggarna. Om du ser en grop eller en trasig bit, rör inte och flytta ingenting. Gürays ytundersökning började hösten 2021 och visade att Karalar var ett viktigt centrum redan före romartiden, under den hellenistiska perioden, med murar, byggnadsrester och gravplatser. Enligt forskarna var detta område bebott av Tolistobogi, en av Områdets bredd förklarar i sig varför en garnison var placerad just här. Det bästa ljuset för fotografering är under de tidigaste timmarna på morgonen; mitt på dagen blir ljuset platt och hårt. Det finns väldigt få skuggor på platsen, så under sommaren är det viktigt att bära hatt och dricka vatten. Det kan vara stark vind på toppen, så håll dig nära marken och undvik att gå för nära klippkanten. En timme och femton minuter är tillräckligt för att utforska klippformationen, trapporna och den närmaste gravhögen. Därefter kan du återvända till byn och fortsätta till distriktets centrum, som ligger åtta kilometer bort, där du hittar Satıkadın-museet. Källa: Kahramankazan kommun, Kahramankazan historia; DHA, Hellenistiska, romerska och bysantinska bosättningar i Ankara; TDV Islam Encyclopedia, Remzi Oğuz Arık; Attalus, Epitaph of Deiotarus Philopator.

Satı Kadın-museet är ett restaurerat tvåvåningshus som omvandlades till museum av Kahramankazan kommun år 2014. Framför museet finns en byst av Satı Kadın och en minnesfontän som beskriver hennes liv i olika avsnitt. Läs informationen på fontänen innan du går in; den berättar om hennes arbete som ordförande, hennes möte med Atatürk, hennes tid som parlamentsledamot och hennes sista år. Denna korta läsning kommer att ge dig en tidslinje som hjälper dig att förstå föremålen i huset. Här är en sammanfattning av hennes historia: Enligt Wikipedia föddes Satı Kadın i byn Kazan år 1890. Hennes riktiga namn var Hatice, och hon började kallas Satı Ağa efter att ha vunnit en kamp mot en av byns mäktiga män om sin fars arv. Under befrielsekriget arbetade hon med att förse armén med förnödenheter, och efter bokstavsreformen lärde hon sig läsa och skriva i de nya folkhögskolorna. När kvinnor fick rätt att vara ordförande år 1933, valdes hon till ordförande för byn Kazan. Efter att kvinnor fick rätt att rösta och väljas in i parlamentet år 1934, blev hon en av de arton kvinnorna som valdes in i riksdagen. Kahramankazan kommun kallar henne den första kvinnan från landsbygden som blev parlamentsledamot; hon var parlamentsledamot i Ankara mellan 1935 och 1939 och var medlem i jordbrukskommissionen. Detaljerna kring hennes möte med Atatürk varierar beroende på källor. Enligt Wikipedia träffade Atatürk henne när han reste till Kızılcahamam år 1934 och passerade genom distriktet Halkavun. Hennes barnbarn berättar för Anadolu Ajansı att Atatürk besökte distriktet samma år när han var på väg till Istanbul, och att Satı Kadın, trots att byborna var försiktiga, vågade sig fram och erbjöd honom en kopp yoghurt. Enligt familjens berättelse frågade hon om sin ålder och sa att hon var född 1919, och att hon inte hade levt när befrielsekriget började. I riksdagens register står hennes namn som Hatı Çırpan; enligt hennes barnbarn var det Atatürk som gav henne det namnet. Fråga personalen inne i museet om dessa berättelser; kommunen skriver att personalen ger information till besökare. Inne i museet finns föremål som Satı Kadın använde, hennes kläder och andra föremål från den tiden. Var särskilt uppmärksam på fotona och målningarna på väggarna, eftersom de tydligast visar vägen från ett lantligt hem till talarstolen i riksdagen. Enligt en artikel i Anadolu Ajansı bevarar hennes familj fortfarande den klänning och det bälte hon bar när hon mötte Atatürk. Samma artikel berättar att Satı Kadın lånade ut den klänningen till unga kvinnor som inte hade någon brudklänning att bära på sina bröllop. När du går runt i de små rummen i huset, observera storleken på ett typiskt lantligt hem från den tiden Innan du åker, kontrollera öppettiderna för museet hos Kahramankazan kommun. I staden finns också en park som bär hennes namn, Satıkadın Parken, där det finns ett monument. Om du har tid kan du göra ett kort avstick till parken. Fyrtiofem minuter räcker för att se huset, trädgården och fontänen. Från här kan du ta en lunchpaus i Kurtboğazı, vid dammen längs vägen till Istanbul. Källa: Kahramankazan kommun, Satı Kadın Museumshus; Anadolu Ajansı, Satıkadın minnesplats; Wikipedia, Hatı Çırpan och Satıkadın-museet.

Rutten stannar inte vid ett museum, utan vid en rastplats. Enligt distriktsstyrelsen ligger Kurtboğazidammen längs vägen till Istanbul, ungefär fem kilometer från distriktets centrum. Efter att ha promenerat i solen i Karalar och stått uppe i museet, tar vi oss hit för att sitta ner, äta och samla energi inför andra halvan av dagen. Vi går inte in på dammens byggår eller dess roll i Ankaras vattensystem på denna etapp; här är det viktigaste att hitta en bra plats vid vattnet. Distriktsstyrelsen skriver att det finns picknickbord, restauranger och särskilda rekreationsområden runt sjön. Å andra sidan meddelar ASKİ (Ankaras vattenverk) att dammens avrinningsområde är ett särskilt skyddat område, och att det är farligt och förbjudet att bada, göra picknick eller göra upp eld där. Läs dessa två uppgifter tillsammans: ät din mat på någon av restaurangerna vid vattnet eller på de anordnade picknickområdena, sätt inte upp provisoriska bord vid vattnet och gör inte upp eld någonstans. Dessa platser fylls snabbt under helgerna, så det är lättare att komma hit under veckodagarna. Ta med dig ditt skräp; ASKİ påminner om att allt som lämnas kvar vid vattnet och längs stranden försämrar vattenkvaliteten. Det är absolut förbjudet att bada; ASKI:s representanter säger att dessa områden inte är lämpliga för simning på grund av den leriga och slamriga bottnen. Distriktsstyrelsens sida nämner sportfiske och skriver att det finns abborre, karp och sik i sjön. Om du vill fiska, ta reda på de aktuella fiskereglerna i förväg. En kort promenad längs vattnet är det bästa sättet att sträcka på benen efter maten. Under promenaden, observera landskapet. Kommunen skriver att distriktet ligger i Akıncı-slätten, och att man i norr kan se de södra förlängningarna av Köroğlu-bergen, som skiljer Anatolien från Svarta havet. Titta på de upphöjda områdena i norr; det är där bergen som kommunen nämner ligger. Dammen får sitt vatten från floderna Bahtılı, Kınık, Pazar och Uzunöz. Bland dessa namn är Kınık namnet på en av byarna där Gurays team hittade keramikfragment i morse. Så under lunchpausen sitter du och tittar på kartan över den arkeologiska ytan som undersöktes i morse. Också produkterna från slätten är relevanta för detta stopp. Enligt kommunen odlas vete, korn, kikärter och sockerbet i distriktet, men den mest kända produkten är melon. Under augusti och september anordnas en melonmarknad under ledning av kommunen. Om du reser dit i slutet av sommaren, leta efter denna melon på stånden längs vägen och på marknaden; det är en utmärkt efterrätt när du slappar vid Karagöl på kvällen. En timme och femton minuter räcker för att äta, ta en kort promenad vid vattnet och vila. Sedan fortsätter du österut, till grannkommunen Çubuk; Çubuk, som Källa: Kahramankazan kommun, Kurtboğazı-dammen; Kahramankazan kommun, historisk information om Kahramankazan; ASKİ (vattentjänsteföretaget) varnar: Det är farligt och förbjudet att gå in i dammarna.

Stadsmuseet i Çubuk ligger i centrala staden, i Bekir Ağalar-huset, som tillhörde en av stadens välbärgade familjer. Kommunen restaurerade huset 2013 och öppnade det som utställningshall under den internationella inläggnings- och kulturfestivalen i Çubuk 2015. Kultur- och turistministeriet registrerade byggnaden som ett stadsmuseum 2017. Enligt Wikipedia har museet ingen parkering, så parkera bilen i en närliggande gata och gå. Stanna till i trädgården innan du går in. Enligt beskrivningen av bilderna på Commons visas arkeologiska föremål i trädgården. Enligt kommunens historia har distriktet genomgått perioder efter hittiterna, inklusive frigier, galater, perser, romare och bysantiner; det galatiska lagret som du såg i Karalar finns också här. Fråga personalen varifrån stenarna i trädgården kommer. Titta sedan på husets fasad med balkonger och försök hitta en plats från gatan där du kan se hela byggnaden; det är bäst att ta bilder på eftermiddagen när ljuset kommer från sidan. En detalj som ökar husets betydelse är att, enligt Kulturportalen, Atatürk bodde i detta hus när han besökte distriktet 1933. Historien du hörde om Satıkadın-museet utspelades ett år senare; båda distriktens museer bevarar minnen av två separata besök från samma era. Ta upp detta som ett samtalsämne med personalen; lokala berättelser är rika på sådana detaljer. Inne i museet finns en panorama vy över slaget vid Ankara 1402. För att förstå slaget, kom ihåg detta: enligt Wikipedia utkämpades slaget den 20 eller 28 juli 1402 i Çubuk-slätten mellan det osmanska riket och Timurimperiet. Den osmanske sultanen I. Bayezid togs tillfånga och staten gick in i en period utan härskare som varade i elva år. När du står framför panoramavyn, föreställ dig att den osmanska armén var riktad mot söder, mot byn Melikşah, medan Timur slog läger i Çubuk-flodens slätter. Platsen för slagfältet är inte helt säker; vissa forskare har föreslagit byn Culuk i Haymana, men den allmänna uppfattningen är att det var i Çubuk-slätten. Enligt kommunens historia har många av distriktets byar fått sina namn från detta slag. Byarna Okçular och Yıldırım Bayezid har fått sina namn eftersom de användes som bas för Bayezids bågskytteenheter. Enligt kommunen togs Bayezid tillfånga när han föll av hästen på en kulle i Mahmutoğlan-kvarteret. Det sägs att byn Kışlacık fick sitt namn eftersom Bayezids soldater där hade en militärbas; dagens sista stopp, Karagöl, ligger inom gränserna för den byn. Att leta efter dessa platser på panoramavyn gör att du kan läsa museet som en karta. I de andra salarna finns modeller och historiska föremål, en del köpta och en del donerade Om ni anländer på en torsdag, anordnar kommunen en marknad i stadsdelen, tillsammans med en lokal produktmarknad. Här kan man hitta bland annat "bazlama" (en sorts bröd), smör, ost, körsbär och kvitten. I centrum finns också en registrerad byggnad, känd som "Träminarets moské" (Tahta Minareli Camii), eftersom dess minaret är gjord av trä. En kort promenad räcker för att beundra dess arkitektur utifrån. Därefter kan ni bege er norrut, ungefär tjugoåtta kilometer bort, till Karagöl. Källa: Kulturportalen, Çubuk stadsmuseum; Çubuk kommun, historiska platser och historia; Wikipedia, slaget om Ankara och Çubuk stadsmuseum.

Här är en översättning av texten från turkiska till svenska:

Dagens sista stopp är Karagöl, beläget mellan Çubuk och Kızılcahamam, vid foten av bergen Kavak och Yıldırım. Enligt Jordbruks- och Skogsministeriet ligger naturparken 28 kilometer från Çubuk och 68 kilometer från Ankara. Vägen slingrar sig norrut från Çubuk och sjön ligger 1630 meter över havet. På grund av denna höjd är det betydligt svalare här än i slätterna på eftermiddagen, så klä dig varmt innan du stiger ur bilen. Vi avsätter denna plats främst för skogen runt sjön. Enligt Wikipedia ligger Karagöl vid den nordvästra gränsen till den iransk-turanska florregionen, och vissa arter som finns längre norrut i den europeisk-sibiriska florregionen växer också här. När du promenerar längs strandvägen, leta efter den skakande pilen, den mörka asken och den kaukasiska lönnen. Flera arter av lönn, hasselnöt och rönn är också bland de arter som utgör den täta skogen runt sjön. Tall och gran dominerar sluttningarna. Enligt Çubuk distriktshögkvarter beror denna blandning på övergången mellan det kontinentala klimatet i Centralanatolien och det fuktiga klimatet vid Svarta havet, och att även hasselträd kan hittas bland ek och tall. Skillnaden mellan den torra stäppen du såg i Kurtboğazı och denna skog är den mest slående kontrasten längs rutten. Studera trädkronorna noggrant och, om det är en höstdag, observera lövverket. Enligt Çubuk kommun finns det källor i skogarna vid sjön och att vattnet som sipprar fram mellan stenarna är mycket kallt. Kommunen uppger också att det är möjligt att se vilda djur i skogsområdena; gå tyst och mata inte djuren. Kriget du hörde om på museet dyker också upp här. Enligt Çubuk kommun övervintrade Yıldırım Bayezids arméer här år 1402 och hämtade sitt vatten här; Karagöl ligger inom gränserna för byn Kışlacık, som sägs ha fått sitt namn från arméns läger. Kommunen skriver också att det tidigare fanns ett hotell vid sjön, där landslagen brukade träna, men att hotellet förföll och senare revs. Tänk på denna historia när du promenerar längs sjön. I naturparken kan man göra picknick, vandra, klättra, observera flora och fauna, njuta av utsikten och fiska (under kontrollerade former). Vid ingången finns ett vaktstuga, toaletter, en entrébyggnad, en parkeringsplats och en restaurang; parken drivs av Ankara Metropolitan Municipality. Gå inte i vattnet vid sjöns utlopp och lämna ingenting kvar vid stranden. Enligt ministeriet besöker cirka 100 000 personer parken varje år, och den är särskilt populär bland picknickare under helgerna. När dagen närmar sig sitt slut, fundera på vattnets väg. Enligt Çubuk distriktshögkvarter rinner Distriktskontoret, Çubuk Karagöl naturreservat; Çubuk distriktsstyrelse, Karagöl; Çubuk kommun, sevärdheter; Wikipedia, Karagöl (Çubuk).