En dag i Afyonkarahisar: Från Kara Kaya till Kocatepe.

Börja ditt besök i den nya museibyggnaden som ligger väster om staden, längs vägen till Izmir. Enligt Kultur- och turistmyndigheten ligger museet på adressen Dörtyol Mahallesi, Turgut Özal Bulvarı. Du kan ta dig hit med bil eller med kommunbussen från stadens centrum. Museet är stängt på måndagar, så kontrollera öppettiderna för de andra dagarna på den officiella webbplatsen innan du åker. Byggnaden har en lång historia, vilket du kommer att märka så fort du går in. Under de första åren av republiken samlade Asar-ı Atika Muhipleri Cemiyeti in föremål, som 1931 omvandlades till ett officiellt museumslager och 1933 till en museumsdirektion. Samlingen ställdes ut på Taş Medrese fram till 1970, därefter i en annan byggnad, och 2023 flyttades den till den nuvarande byggnaden. Den permanenta utställningen är organiserad kronologiskt över fem våningar, så det är bäst att börja din rundtur på bottenvåningen och gå uppåt. På de första våningarna kan du se keramik från den neolitiska och bronsåldern. Ett av föremålen som lyfts fram av Kulturportalen är en röd behållare från tidig bronsålder, dekorerad med en figurin, och den räknas som en av de sällsynta rituella behållarna. Artefakter från tidig bronsålder och hettitiska fynd från Kusura Höyük i Sandıklı, som hittades under utgrävningarna av den brittiska arkeologen Winifred Lamb 1935-1937, ingår också i denna samling. På de följande våningarna kan du följa perioderna hettitisk, frigisk, lydisk och persisk; här får du lära känna de första invånarna i fästningen, som du kommer att se mer av senare under dagen. Den mest omtalade delen av museet är den träbeklädda gravkammaren från Tatarlı Tumulus i Dinar. Vissa av balkarna, som är dekorerade med figurer målade i rött, stals under en olaglig utgrävning 1969 och fördes utomlands, men återfördes till Turkiet 2004 och restaurerades. Denna kammare, som bär spår av både frigisk och persisk kultur, har sammanförts och ställs ut i en särskild sektion i den nya byggnaden från och med 2023. På romersk våning, leta efter skulpturgruppen som hittades 1964 under vägarbeten i Kovalık-området i Çavdarlı Köyü. Gruppen består av 71 föremål, dateras till slutet av 2:a århundradet och presenteras av Kulturportalen som det enda exemplaret av sitt slag i världen. Ta också en titt på den utsmyckade sarkofagen, huggen i vit marmor från de antika Docimeium-gruvorna i İscehisar, som hittades under utgrävningar för ett sjukhus i Dinar. På ena sidan av den långa sarkofagen avbildas Achilles kamp med Amazon-drottningen Penthesileia, och på den andra mö Källa: Kulturportalen, Afyonkarahisar Museum.

Man kan nå fram till citadellet genom att gå från stadens centrum, genom de gamla husen i Afyonkarahisar. Kommunen betonar att vägen är kort och tydligt markerad med skyltar. Innan du börjar bestigningen, stanna ett ögonblick vid foten av klippan och titta upp. Enligt Kulturportalen är detta en naturlig klippa med vulkaniskt ursprung, 226 meter hög, och stadens namn kommer från dess mörka färg. Enligt TDV Islam Encyclopedia är staden belägen vid foten av denna branta kulle, på en höjd av cirka 1010 meter. Trapporna är restaurerade, men de är långa och branta; ta det lugnt och vila vid de platta partierna. Under sommaren, undvik att bestiga under de varmaste timmarna och ta med dig vatten. När du klättrar upp, fundera på hur många olika namn denna klippa har haft. Under den hittitiska kejsaren II Muršilis kampanj mot Arzava, omkring 1350 f.Kr., var detta en befäst plats som kallades Hapanuva, vilket betyder "höga berget". Under romersk och bysantinsk tid omgavs klippan av murar och fick ett fästningsliknande utseende, och kallades Akroenos enligt Wikipedia. När du når toppen, promenera sakta runt och leta efter cisternerna. Källor anger att det finns fyra stora cisterner på toppen, samt spår av frygisk kultur. Dessa frygiska spår är en bra utgångspunkt för dem som planerar att besöka de klippmonumenten i İhsaniye dagen efter. Citadellets murar restaurerades år 1235 av Mimar Bedrettin Gevhertaş, under sultan Alaaddin Keykubat av Seljukerna. En liten moské och ett palats byggdes intill fästningen. Enligt Evliya Çelebis beskrivning fanns ruinerna av denna seljukiska moské kvar inom fästningen även under hans tid. År 1573 beordrade osmansultanen II Selim att Mahmut Bey skulle restaurera tornen, cisternerna och tornet. Under den osmanska perioden behöll fästningen sin betydelse som en plats för att skydda statens och folkets tillgångar, samt som ett fängelse, men förlorade denna betydelse efter Tanzimat-eran. Gå nu till sidan och beskåda utsikten över staden från alla håll, eftersom detta är fästningens största skatt. Enligt TDV låg bebyggelsen inuti fästningen fram till mitten av 1200-talet, och under 1300-talet spred den sig utanför fästningen och till de sydvästra sluttningarna. Under 1500- och 1600-talen byggdes nya stadsdelar söder och öster om fästningen, och under 1700-talet växte staden österut. När du tittar på de nedre taken, kan du läsa denna expansion som en karta. Titta västerut, mot området där museet ligger, och sydväst, mot slätten där Kocatepe ligger, där du kommer att gå i slutet av dagen. Det bästa ljuset för fotografering kommer sent på eftermiddagen, när skuggan av den mörka

Segermuseet ligger i stadens centrum, mittemot Anıtpark, på Milli Birlik-gatan, intill rådhuset. Innan du går in i byggnaden, ta en titt på dess fasad från trottoaren, eftersom själva byggnaden är ett dokument. Byggnaden uppfördes mellan 1913 och 1914 av borgmästaren Esbabzade Hüseyin Tevfik Efendi, och fungerade som kommunhus tillsammans med rådhuset. Enligt uppgifter utfördes byggnationen av armenska hantverkare. Den tvåvåningsbyggnaden, byggd av tegel, har tre ingångar, en i öster, en i väster och en i söder. Lägg märke till att fönstren på bottenvåningen är låga, medan fönstren på övervåningen har spetsbågar. Kanterna och hörnen är gjorda av utskurna stenar, vilket ger fasaden dess enkla men storslagna utseende. Efter att staden befriades från ockupationen den 27 augusti 1922, användes denna kommunhusbyggnad som högkvarter för Västfronten. Överbefälhavaren Mustafa Kemal Pasha, befälhavaren för Västfronten İsmet Pasha, generalstabschefen Fevzi Pasha och chefen för operationsavdelningen för Västfronten, Tevfik Bıyıklıoğlu, arbetade här. Planerna för Slaget vid högkvarteret utarbetades i dessa rum. När ett nytt kommunhus byggdes 1935, tömdes byggnaden och användes under många år för olika ändamål. År 1985 överfördes den till Överbefälhavarens historiska nationalpark och omvandlades till Segermuseet. Inuti, ta dig först tid att titta på fotografierna, de topografiska kartorna och utställningarna. I vitrinerna finns vardagliga föremål som användes under kriget, såsom vapen, taggtråd och konserver. Det är dessa vanliga föremål som bäst berättar om livet vid fronten. Kulturportalen anger att museet har 213 föremål. Bland dem finns en silversax som specialtillverkades för invigningen av Segermonumentet, så leta efter den. De rum där befälhavarna bodde har restaurerats och öppnades för allmänheten 1995. Stanna till vid dörrarna och observera inredningen i rummen. Det finns skillnader i beskrivningen av rummens antal: Kulturportalen anger åtta rum på övervåningen, medan Provinsstyrelsen för kultur och turism anger nio rum. Du kan själv räkna när du går runt. När du lämnar museet, gå över till Anıtpark som ligger mittemot. Segermonumentet, skapat av den österrikiske skulptören Krippel, invigdes 1936 och föreställer två män som symboliserar den turkiska segern, placerade ovanpå en kubisk bas. Reliefarna på sidorna av basen visar förberedelserna för befrielsekriget och scener från kriget. Gå långsamt runt monumentet och läs varje sida. Museet tillhör Överbefälhavarens historiska nationalpark och räknas av Provinsstyrelsen för kultur och turism som ett av

Kocatepe, enligt kommunen i Afyonkarahisar, ligger cirka 22 kilometer från stadens centrum, inom gränserna för staden Büyükkalecik. Provinsstyrelsen beskriver det som en kulle som nås genom att fortsätta cirka 8 kilometer uppför vägen efter staden. Vägen är asfalterad, men provinsstyrelsen påpekar att den kan vara stängd under vintermånaderna på grund av snöfall; om du planerar att besöka den under vintern, kontrollera förhållandena i förväg. När du parkerar, rusa inte direkt till monumentet, utan ta dig först tid att inspektera omgivningarna. Denna kulle, som ligger på 1874 meters höjd, dominerar, enligt provinsstyrelsen, slätterna i Afyonkarahisar och Sinanpaşa. Det är genom denna utsikt som man bäst förstår varför befälhavarna valde just denna plats. Mustafa Kemal Pasha och hans följe anlände till Kocatepe den 25 augusti 1922, och den stora offensiven inleddes här, den 26 augusti, i gryningen. Den första fasen av offensiven styrdes från ett fältläger som var beläget här, och från en befästning som fortfarande finns kvar. Överbefälhavaren lämnade Kocatepe den 27 augusti 1922, samma dag som staden befriades från ockupation. Gå fram till befästningen och titta ut över det omgivande landskapet; här kan du känna hur omfattande fronten var. Gå sedan till monumentet, som byggdes 1953. Monumentet, som byggdes av Nationalförsvarsministeriet, har en marmorskylt med reliefer, gå närmare och studera detaljerna. Den mest framträdande strukturen på toppen idag är Atatürk-monumentet, som invigdes 1993 i samband med en omgivande landskapsanläggning. Skulpturen, gjuten i brons, väger cirka 4 ton och är tillsammans med dess bas 7,5 meter hög. Gå runt monumentet; du kommer att se att skulpturens blick och befästningens blick är riktade mot samma slätt. Kommunen påminner om att operationen, fyra dagar senare, den 30 augusti, resulterade i en avgörande seger vid Dumlupınar. Kocatepe ligger i hjärtat av Başkomutan Historical National Park, som utsågs den 31 augusti 1981; den största delen av parken ligger vid Dumlupınar. Den första ceremonin under "Segerns Vecka", som äger rum varje år mellan 26 och 30 augusti, hålls här den 26 augusti. Trots dess betydelse skriver provinsstyrelsen att antalet besökare till berget är relativt lågt; under resten av året är det ofta lugnt och stilla här. Om du har tid på tillbakavägen, stanna till vid Kurtkaya-området i staden Kocatepe. Här ligger en kyrkogård där kapten Agah Efendi, löjtnant Feyzullah Efendi och 101 andra soldater som stupade den 27 augusti 1922, vilar. Det kan vara blåsigt på toppen