Afyonkarahisar Kalesi

Afyonkarahisar-slottet ligger på toppen av en svart bergart som gett staden dess namn, och från vilken man kan se horisonten oavsett var man befinner sig i staden. Berget, som är en vulkanisk bergformation, reser sig cirka 226 meter över den omgivande slätten. Kulturportalen beskriver slottet som en naturlig klippa som reser sig bland de gamla husen i Afyonkarahisar. Den mörka färgen på berget och fästningen ovanpå är ursprunget till namnet Karahisar. Slottets historia sträcker sig tillbaka till hititernas tid. Enligt provinsstyrelsen för kultur och turism användes berget som en befäst position under kung Muršilis II:s expedition till Arzava omkring 1350 f.Kr. och fick då namnet Hapanuva, vilket beskrivs som "hög kulle". Källor indikerar att det finns kulturella spår från frigierna, som levde i Anatolien mellan 1200 och 700 f.Kr., på toppen av berget. Samma källor nämner även klippskurna kultplatser och fyra stora cisterner där. Under romartiden och bysantintiden byggdes murar på toppen av berget, och berget fick sitt nuvarande utseende som ett slott. Under bysantintiden kallades platsen Akroinon. Enligt TDV Islamic Encyclopedia antas Akroinon-slottet i bysantinska källor vara just detta berg. Enligt engelska Wikipedia utkämpades en stor fältslag mellan bysantinska trupper och omayyadiska styrkor framför slottet år 740. Det sägs också i folkliga berättelser att Seyyid Battal Gazi, vars namn lever kvar, dog i denna strid framför slottet. Det framgår av en inskription på den närliggande Altıgöz-bron att staden hamnade i turkarnas händer i början av 1200-talet. Under seljuktiden fick slottet en viktig roll som plats för att skydda statens skattkammare. Under sultan Alaeddin Keykubad renoverades murarna år 1235 av arkitekten Mimar Bedrettin Gevhertaş, som var slottsherre vid den tiden. Under samma period byggdes en liten moské och ett palats intill slottet. Enligt turkiska Wikipedia kallades slottet också Hisar-ı Devlet eftersom skatter förvarades där. Namnet på seljukiska viziren Sahip Ata Fahreddin Ali ledde till att staden kom att kallas Karahisar-ı Sahip. Under osmanriket beordrade sultan II. Selim år 1573 att Mahmut Bey-tornen, cisternerna och tornet skulle restaureras. Evliya Çelebi skrev under 1600-talet att det fanns cirka tvåhundra vakter och ett fängelse för politiska brottslingar i slottet. Efter Tanzimat-eran förlorade slottet gradvis sin militära betydelse. TDV Islamic Encyclopedia beskriver också stadens tillväxt tillsammans med slottet. Under mitten av 1200-talet låg bebyggelsen inom slottets murar, men under 1300 Under sommaren är det ingen skugga på klippan mitt på dagen; det är bättre att gå upp tidigt på morgonen eller sent på eftermiddagen, eftersom det är svalare och ljuset är bättre. När ni går längs ruinerna, titta på de uthuggna cisternerna i klippan och grunderna till de gamla byggnaderna. Uppe på toppen kan man se staden som breder ut sig över slätten, tillsammans med kupoler och minareter, och i fjärran de kullar som sträcker sig mot Frig-högländerna. Det kan vara stark vind på toppen, så var försiktiga med barn och håll er borta från kanter utan skyddsräcken. För aktuell information om öppettider och eventuella underhållsavstängningar, kontakta den lokala kultur- och turistbyrån eller kommunen. Efter nedstigningen är det bäst att promenera i de gamla gatorna vid foten av fästningen för att få en bättre förståelse för fästningen och dess relation till staden. Segersmuseet och minnesparken ligger på gångavstånd.