Spår av Monarkin och Republiken från Taksim till Şişli.

På detta stopp kommer du inte att se själva torget, utan monumentet som står i mitten. När du kommer ut från tunnelbanan eller Istiklal Caddesi, gå direkt till framför Cumhuriyet-monumentet; det står i ett område som är avstängt för biltrafik och kan ses från alla håll. Monumentet, designat av den italienske skulptören Pietro Canonica, började byggas 1925 och slutfördes på två och ett halvt år, och invigdes den 8 augusti 1928. Basen och landskapsarkitekturen designades av Giulio Mongeri. Strukturen är elva meter hög och väger åttiofyra ton; de bronsgjutna figurerna är placerade inuti en bågformig bas av rosa och grön marmor, och alla delar transporterades från Rom till Istanbul med båt. Byggkostnaderna täcktes av donationer från allmänheten, och den största donationen kom från bankmannen Berç Keresteciyan. Börja med att gå till den norra sidan, som vetter mot Cumhuriyet Caddesi. Här avbildas Mustafa Kemal i uniform, framför sina soldater och som befälhavare under befrielsekriget. Gå sedan runt monumentet och kom till den södra sidan, som vetter mot Istiklal Caddesi. Här är Atatürk klädd i civila kläder; bredvid honom står İsmet İnönü och Fevzi Çakmak, omgivna av soldater och människor, och scenen skildrar grundandet av den nya republiken. Bland figurerna i bakgrunden finns representanter som symboliserar det sovjetiska stödet under befrielsekriget; eftersom källorna ger olika uppgifter om deras identitet, skriver vi inte deras namn här. På de två smala sidorna finns statyer av soldater, och på medaljongerna ovanför syns porträtt av två kvinnor. Den bågformiga basen påminner om en fontän; i Canonicas ursprungliga design var det faktiskt tänkt som en fontän. Kom närmare basen för att se ansiktsuttrycken på figurerna och detaljerna i kläderna, och gå sedan några steg tillbaka för att få en helhetsbild av monumentet. På morgonen belyser solljuset den södra sidan jämnt; den norra sidan är lättare att se på eftermiddagen. Under nationella högtider används området runt monumentet för ceremonier, så håll ditt besök kort under dessa dagar. När du har sett monumentet, gå till Gezi Parken som ligger nordost om torget. Parken öppnade 1943 och var den första parken som byggdes i Istanbul under republikens tid; där stod tidigare ett artilleriförråd från 1806, som revs 1940 enligt planer av Henri Prost. Gå upp för de marmorklädda trapporna i parken och följ den trädbevuxna vägen; i slutet av parken kan du se den långa fasaden av Taşkışla. Taşkışla, som byggdes mellan 1846 och 1852 av den brittiske arkitekten William James Smith som ett militärt sjukhus, omvandlades till ett förråd 1860 och är idag fakulteten för arkitektur vid Istanbul Technical University; titta på den åtta kolonnerna breda ingången på västra fasaden. När du går ner kommer du in i Maçka Demokrati Park, som är nästa stopp. Källa: Wikipedia (Republikmonumentet, Taksim Gezi Park, Taşkışla, TF1-linbanan); Wikipedia (Republikmonumentet).

När du stiger av linbanan vid den nedre stationen befinner du dig i dalens botten. Här är det meningen att du ska promenera, sitta ner och njuta av omgivningen. Parken, som kallas Dolmabahçe-dalen, ligger i en fördjupning och sträcker sig mellan Dolmabahçe, Maçka, Nişantaşı och Harbiye. Gränsen mellan distrikten Beşiktaş och Şişli går också här. Dalen har varit en populär plats för rekreation sedan 1800-talet. Under 1970-talet förföll den och blev ett osäkert område. År 1993 renoverades och öppnades den igen, och fick då namnet "Demokrati". Den senaste stora renoveringen genomfördes av Istanbul kommuns förvaltning år 2021. Ödet för denna dal är kopplat till monumentet du ser i Taksim. År 1937 planerade Henri Prost att anlägga en park på platsen där Topçu Kışlası (ett militärt fort) tidigare låg, och att skapa en kulturdal som skulle sträcka sig till Maçka och Beşiktaş.

Inuti parken finns nio konstgjorda dammar och en liten konstgjord ö, som är placerade längs dalen. Följ vattnets gång när du promenerar. Broarna mellan dammarna är de mest fotograferade platserna i parken. Var också uppmärksam på träden. Här växer lind, pil, hacklör, kastanj, ek, akacia, alm, buxbom, rönn och valnöt sida vid sida. Under hösten får dalens botten en gul och brun färg. Det finns två lekplatser för barn och två utomhusidrottsområden. Om du reser med barn, förläng din tid här. De flesta bänkarna finns vid dammarna och i skuggan av träden. Detta är den bästa platsen för en lunchpaus, eftersom det inte finns några gröna ytor att sitta på vid de två stationerna i Şişli.

Byggnaderna längs dalens sluttningar berättar parkens historia. På Beşiktaş-sidan syns Maçka Silahhanesi (Maçka-arsenalen), en byggnad i sten med tre våningar. Byggnaden ritades av Sarkis Balyan på uppdrag av sultan Abdülaziz mellan 1873 och 1875. Det var ett vapenförråd för infanteriet, och är idag huvudbyggnaden i Istanbul Tekniska Universitetets Maçka-campus. På sluttningen i Harbiye-området ligger Cemal Reşit Rey-konserthallen, Lütfi Kırdar-kongresscentret och Cemil Topuzlu-utomhusteatern. Under sommarkvällarna kan man höra ljud från utomhusteatern i hela parken. Om du går mot Dolmabahçe-ändan av dalen kan du se taket på Beşiktaş-stadion genom träden. Vänd tillbaka innan du går åt det hållet, eftersom rutten fortsätter norrut.

Lämna parken vid utgången i Harbiye-området. Vägen som går förbi konserthallen och kongresscentret leder dig till Harbiye och till korsningen framför Militärmuseet. Lutningen är

På Halaskargazi Caddesi, mitt bland byggnaderna, ligger ett trevånings rosa hus som lätt kan gå obemärkt förbi. Leta efter skylten ovanför dörren och bysten framför huset. Huset byggdes 1908 av Osep Kasabyan. Mustafa Kemal flyttade hit den 13 november 1918. Han bodde här i ungefär sex månader, fram till den 16 maj 1919, då han lämnade staden för att resa till Samsun. På övervåningen bodde hans mor, Zübeyde Hanım, och hans syster, Makbule. Bottenvåningen var avsedd för hans assistenter. Det som är värt att göra här är att utforska rummen där han bodde under de sex månaderna och få en känsla för husets storlek. Det här är inte ett palats, utan ett vanligt familjehus i Şişlis område under den tiden.

Huset öppnade som museum den 15 juni 1942, under ledning av guvernören och borgmästaren Lütfi Kırdar. Idag drivs museet av Istanbul kommuns bolag. Besöket sker på tre nivåer: entréplan, första våningen och andra våningen. Utställningen inkluderar Atatürks kläder, föremål han använde och medaljer. Det finns också dokument relaterade till befrielsekriget och revolutionerna, samt fotografier som visar hans liv från födsel till död. Porträtt av konstnärer som İbrahim Çallı och Zeki Kocamemi hänger också här. Stanna framför Çallıs porträtt och jämför 1920-talets konststil med den bronsgjutna stilen som syns på Canonicas verk i Taksim. Det mest slående med huset är att förberedelserna inför resan till Samsun gjordes i dessa rum. Var uppmärksam på datumen på dokumenten. De flesta är från slutet av 1918 till våren 1919.

Byggnaden har genomgått flera renoveringar. Den genomgick en delvis renovering 1960 och en mindre brand 1962. 1981 genomgick den en omfattande renovering till ära av Atatürks hundraårsdag. Efter en renovering 2014-2015 öppnades den igen den 10 november 2015. De trädetaljer som du ser idag, som trappan, taket och golvet, är resultatet av den senaste renoveringen. Museet är litet. Om du kommer i en stor grupp, utforska våningarna i ordning och tyst. Ge vika på de smala trapporna. Kontrollera öppettiderna på Istanbuls kommuns webbplats innan du besöker. Under nationella dagar, särskilt den 10 november och 19 maj, är det mycket besökare.

När du lämnar museet, tänk en gång till på gatanamn. Halaskargazi betyder "frälsaren", och det är en av Atatürk titlar. Den hästskjutna spårvagnen som gick från Taksim sträckte sig till Şişli så tidigt som 1881. Under de år som Atatürk bodde här, var gatan

Monumentet Abide-i Hürriyet ligger i slutet av Abide-i Hürriyet-gatan, där backen sluttar och monumentet kommer till synes. Detta är Hürriyet-i Ebediye-toppen, den högsta punkten i Şişli, och härifrån har man utsikt över Kağıthane-dalen. Monumentets historia är kort och enkel. Det restes till minne av de soldater som dog under upproret i april 1909, känt som "31 mars-händelsen". Arkitekten Muzaffer Bey vann designstävlingen i april 1909. Grundstenen lades den 23 juli 1909, och enligt källor invigdes monumentet den 23 juli 1911, under firandet av årsdagen av "Meşrutiyet" (den konstitutionella perioden). Källorna beskriver det som det första nationella monumentet som byggdes under det osmanska riket. Muzaffer Bey var en av de ledande personerna inom den "Första Nationella Arkitektur"-rörelsen, och detta monument är ett av dess tidigaste exempel.

När du står framför monumentet, ta först en överblick av hela konstruktionen. Det är helt tillverkat av marmor och liknar ett kanonrör som är riktat uppåt. Det står på en trekantig plattform; Muzaffer Bey hämtade inspiration till denna geometri från den trekantiga terrängen på toppen. När du kommer närmare ser du bronsplattorna och dörren, som också är gjord av brons. Plattorna bär sultan Mehmed Reşads sigill och datum som markerar utropandet av "Meşrutiyet". Under monumentet finns en moské, som nås via en trappa med arton steg. I denna trekantiga och lilla kupolbyggnad finns kistorna för de stupade soldaterna, och inskriptionerna är skrivna av kalligrafen Hasan Sabri Efendi. Denna del är kanske inte alltid öppen; om den är stängd, nöj dig med att titta på den från utsidan.

Området runt monumentet är en kyrkogård, och den andra halvan av rutten går genom detta område. Sjuttioen soldater, varav tre var officerare, begravdes här. En öppen grav för Mahmud Şevket Paşa, som mördades 1913, byggdes bredvid monumentet, och den designades av arkitekten Kemaleddin Bey. Talat Paşas kvarlevor fördes hit den 25 februari 1943. Även gravarna för Enver Paşa och Midhat Paşa finns på samma område. Gå långsamt mellan gravstenarna, trampa inte på dem och prata inte högt. Du kommer att lära känna monumentets silhuett, eftersom Şişli kommun har använt den i sin logotyp sedan 1990. Vid invigningen präglades guld- och silverminnesmynt; datumen på dessa mynt är samma som de som finns på monumentet.

För att ta en bra bild, försök att få med hela monumentet mot himlen från en låg vinkel; på eftermiddagen kommer ljuset från väst och ger marmorn en varm ton. När du har avslutat besöket kan du avsluta rutten här. För att återvända, gå tillbaka längs