Hoppa till huvudinnehållet
Radar Türkiye
Upptäck evenemang i appen
Öppna
En dag i Kütahya, från Çinidere till Aizanoi.
Kulturell4 Stopp

En dag i Kütahya, från Çinidere till Aizanoi.

Inga betyg ännu

Logga in för att gilla och betygsätta

Denna rutt ger dig möjlighet att upptäcka Kütahyas tre olika aspekter under en dag: den träbeklädda civilarkitekturen, Germiyan-periodens stenhantverk och keramik, och den antika staden från romartiden.

Vi börjar dagen med Kossuth-huset, ett museum i stadens centrum. Detta trähus från 1700-talet visar hur ett typiskt Kütahya-hem såg ut, med rum, skåp och inbyggda bänkar. Gästhuset, som bär namnet, går tillbaka till åren 1850-1851, och museet visar brev och kläder från den perioden som ger en inblick i historien.

Därefter fortsätter vi till Çini-museet, som ligger i närheten. Imaret-delen av komplexet, byggt 1411 av den sista Germiyan-härskaren, II. Yakup, är idag ett museum som visar keramik från Kütahya och İznik från 1300-talet till idag. En stenfondation och ett exemplar av "Fincancılar-avtalet" från 1766 visar att keramik inte bara var en dekoration, utan också ett organiserat hantverk.

Vårt tredje stopp är Kütahya-slottet, även känt som Hisar. Denna struktur, som består av tre delar: det övre, inre och nedre slottet, grundades under bysantinska tiden och har bevarats genom tillägg från Seljuk-, Germiyan- och osmanska perioderna. Evliya Çelebis 72 torn och Germiyanoğlu Süleymans byggnad från 1377-1378 hjälper dig att förstå stadens historia från en högre plats.

En gemensam tråd i rutten är att komplexet i Çini-museet och Kale-i Bala-strukturen i slottet bär spår av samma Germiyan-period.

På eftermiddagen reser vi till den antika staden Aizanoi, som ligger i Çavdarhisar. Denna resa görs med bil; använd en aktuell karta eller kontakta den lokala turistbyrån för information om restid och avstånd. I Aizanoi tar du dig tid att utforska det imponerande Zeus-templet som står på en hög platå, den intilliggande teatern och stadion, den kolonnade gatan, den runda byggnaden vid floden och broarna över Penkalas. Detta tar minst två timmar. Denna arkeologiska plats lades till UNESCO:s preliminära lista över världsarv 2012, och dagen avslutas med stadens mest omfattande arv.

Logiken bakom rutten är enkel: de närliggande platserna i staden besöks först, slottet utforskas innan lunch, och den plats som tar längst tid att besöka sparas till slutet av dagen.

Kossuth-huset och Çini-museet är stängda på måndagar, så planera din rutt på en annan dag. Kontrollera öppettider och inträdesavgifter på muse.gov.tr innan du åker. Eftersom slottet ligger på en sluttning rekommenderas bekväma skor, och på den arkeologiska platsen behövs hatt och vatten på grund av bristen på skugga. Ministeriet för Kultur och Turism, Aizanoi arkeologiska område, https://muze.gov.tr/muze-detay?SectionId=AIZ01&DistId=MRK

Kütahya Merkez, Kütahya
Kulturell
4 Stopp
~5 h 45 min på platserna
Resa ~40,1 km · 1 h 18 min
Totalt ~7 h 3 min
6 november 2026

Ruttstopp

1
Kossuth Evi Müzesi (Macar Evi)

Kossuth-huset, ett museum (det ungerska huset).

~45 min här
Börekçiler Mahallesi, Macar Sokak, Kütahya

Vi börjar med ett stopp där vi får se den traditionella civilarkitekturen i Kütahya från insidan. Byggnaden, som i folkmun kallas "Magyarhuset", är ett hus från 1700-talet. Kultur- och turistministeriet har restaurerat huset, och museet öppnade för allmänheten den 19 september 1982. Börja med att titta på fasaden mot trädgården i några minuter och observera proportionerna i träkonstruktionen. Huset är två våningar högt och har sju rum. Den nedre våningen är inredd som ett representationsutrymme. Här finns kök, matsal, familjerum, ett minnesrum, ett arbetsrum och ett stort rum. När du går runt i rummen, försök att förstå funktionen hos varje rum utifrån dess namn. Inuti rummen finns inbyggda skåp, garderober, en öppen spis, en utsmyckad serveringskärl, hyllor och bänkar. Att observera hur skåpen och garderoberna är placerade i rummen är det snabbaste sättet att förstå den traditionella inredningen i ett Kütahya-hus. Element som den utsmyckade serveringskärlet och öppna spisen är vackra detaljer för foton; fråga museets personal om du får fotografera. Huset är uppkallat efter Lajos Kossuth, som tillsammans med sin familj gästades här under åren 1850-1851. Kossuth och hans vänner anlände till Kütahya den 16 februari 1850; det handlar om en grupp flyktingar på cirka 150 personer. I arbetsrummet kan du se exempel på brev skrivna på turkiska av Kossuth under hans vistelse i Kütahya, samt ett av hans dikter. Enligt museets officiella beskrivning förbereddes också en turkisk grammatikbok under samma period. Förutom personliga föremål ställs även ungerska kläder från 1800-talet ut. De etnografiska föremålen ger en inblick i de vardagliga föremålen i ett traditionellt Kütahya-hem. Genom att jämföra de två grupperna kan du föreställa dig inredningen i ett gästhus. Ett annat viktigt aspekt av besöket är de internationella relationerna: detta gästvänskapsbesök betraktas som starten på vänskapsförbindelsen mellan Kütahya och staden Pécs i Ungern. Museet är stängt på måndagar; besök muze.gov.tr för öppettider och inträdesavgifter. Om du kommer tidigt på morgonen kan du utforska rummen i lugn och ro. Fyrtiofem minuter är tillräckligt för att gå runt i rummen och stanna till i arbetsrummet. När du lämnar museet, ta en kort paus i trädgården och förbered dig för nästa stopp. Çini-museet ligger centralt i staden och är lätt att nå till fots. Övergången från träets varma textur till stenens och keramikens värld sätter tonen för resten av din rutt.

Källa: muze.gov.tr Kossuth Evi, KVMGM Kütahya Müze Müdürlüğü.

Kossuth-huset är ett museum som ligger i centrala Kütahya, på Macar Sokağı i stadsdelen Börekçiler. Det är ett turkiskt hus från 1700-talet, även känt som "Macar Huset". Huset har restaurerats av Kultur- och turistministeriet och öppnades som museum den 19 september 1982. Idag är det en del av Kütahya museumsdirektorat. Museet är tillägnat minnet av den ungerske statsmannen och juristen Lajos Kossuth (1802-1894), som tillsammans med sin familj gästades i detta hus under åren 1850-1851. Enligt de officiella museumstextern skrev Kossuth utkastet till den ungerska konstitutionen under sin vistelse i detta hus i Kütahya. Kossuth och en grupp på cirka 150 personer lämnade Ungern i augusti 1849 och reste först till Vidin och sedan till Şumnu. Det osmanska styret beslutade att skicka gruppen till Kütahya, som ansågs vara en säkrare plats. Gruppen anlände till Kütahya den 16 februari 1850 och stannade i staden i ungefär ett och ett halvt år. Guvernören Süleyman Bey välkomnade gästerna, och familjen Kossuth installerades i detta hus från 1700-talet. Under sin tid i Kütahya skrev Kossuth också en turkisk grammatikbok, som han började skriva i Şumnu. Museumstexterna nämner också att Kossuth skickade brev till tjänstemän i olika länder från Kütahya. Tack vare detta besök etablerades och utvecklades ett vänskapsförhållande mellan Kütahya och staden Pécs i Ungern. Byggnaden är ett exempel på den civila arkitekturen i Kütahya. Huset är två våningar högt och har sju rum. Det är en träkonstruktion med utsikt över trädgården. Den nedre våningen är den representativa delen av huset. Här finns kök, matsal, familjerum, minnesrum, arbetsrum och ett huvudrum. I rummen finns inbyggda skåp, garderober, en öppen spis, en snidad serveringsbricka, hyllor och bänkar. Denna inredning visar hur ett traditionellt Kütahya-hem var inrett med fasta möbler. På museet ställs ut personliga föremål som tillhörde Kossuth, brev som han skrev under sin vistelse i Kütahya och ungerska kläder från 1800-talet. Dessutom finns etnografiska föremål från ett klassiskt Kütahya-hem. I arbetsrummet kan man se exempel på brev och ett dikt, skrivna av Kossuth på turkiska. Genom att betrakta dessa två samlingar tillsammans kan man få en inblick i hur en utländsk gäst levde i en anatolisk stad. Ett bra sätt att börja besöket är att först titta på husets exteriör från trädgården. När du går in, är det bra att gå igenom rummen på den nedre våningen i ordning för att förstå husets vardagliga liv. Var uppmär Kontrollera den senaste informationen på museets webbsida, muse.gov.tr. Samma sida anger att museet är stängt på måndagar. Eftersom museet ligger i centrala Kütahya kan det inkluderas i en sightseeingtur i staden. På den officiella sidan nämns även andra närliggande museer, inklusive Kütahya Çini-museet och Aizanoi-området. Om man besöker Çini-museet tillsammans med detta museum, kan man få en inblick i stadens civila arkitektur och den lokala traditionen av keramikmålning under en och samma halvdag.
2
Kütahya Çini Müzesi

Kütahya Keramikmuseum.

~1 h här
Paşamsultan Mah. Gediz Caddesi No:4 43050 Kütahya

Çini-museet ligger i imaret-delen av Germiyan-komplekset, ved siden av Ulu-moskeen. Komplekset ble bygget i 1411 av den siste Germiyan-herskeren, II. Yakup Çelebi. Komplekset bestod av et imaret, en skole, en moské, et bibliotek og et bad. Den delen som i dag er museum er imaret-delen og gravkammeret. Ministeriet restaurerte bygningen, og museet ble åpnet for publikum i 1999. Begynn med å se på den steinbaserte inskripsjonen ved inngangen. Inskripsjonen består av 39 linjer og er skrevet på tyrkisk med arabiske bokstaver. Den beskriver de stedene som ble donert, inntektene fra stiftelsen, lønningene som skulle betales til de ansatte og hvordan gjester som besøkte skolen skulle behandles. Siden skolen ble revet i 1960-årene, er denne inskripsjonen det viktigste dokumentet for å forstå kompleksets historie. Når du går inn, kommer du til det sentrale rommet med kuppel og fontene. Fra det sentrale rommet åpner det seg tre kuppelformede nisjer og to rom. Den massive marmorfontenen, kjent som "Himmelfontenen" av lokalbefolkningen, er sentrum i dette rommet. Stå under kuppelen og observer rommets symmetri og åpningene til nisjene. Utstillingene er ordnet kronologisk og inneholder eksempler produsert i Kütahya og Iznik fra det 14. århundre til i dag. Du kan se keramiske arkitektoniske elementer, keramiske inskripsjoner, vaser, tallerkener, paneler og husholdningsartikler laget av keramikk. Ved å følge rekkefølgen blir det lettere å se hvordan mønstre og farger har endret seg over tid. I gravkammeret finner du II. Yakups keramikkbelagte kiste. Se på dette som et arkitektonisk element og studer steinbearbeidingen og keramikkdekoren. Museets offisielle beskrivelse anser denne kisten som det tidligste eksemplet på keramikk i en arkitektonisk struktur i Kütahya. Museet viser også en kopi av "Fincancılar-avtalen" fra 1766; originalen finnes i det nasjonale biblioteket i Ankara. Dokumentet registrerer en avtale som ble inngått det året mellom guvernøren og mesterne og arbeidsgiverne i 24 keramikk- og koppverksteder i Kütahya. Den detaljerte beskrivelsen av lønningene og antall verksteder bør leses som en kilde som viser hvordan håndverket var organisert på den tiden. Det kan være refleksjoner i glasset i utstillingene; prøv å endre vinkelen for å ta bedre bilder. Museet er stengt på mandager; besøk muse.gov.tr for åpningstider og inngangsregler. En time er tilstrekkelig for å utforske utstillingene i et rolig tempo, inkludert inskripsjonen, det sentrale rommet, kisten og utstillingene. Når du forlater museet, ta et siste blikk på bygningen og beundre kompleksets massive struktur. Neste stopp er

Kütahya Keramikmuseum ligger i centrala Kütahya, i stadsdelen Paşamsultan, intilliggande Ulu-moskén. Museumsbyggnaden är en bevarad del av ett Germiyan-komplex. Germiyan-härskaren II. Yakup Çelebi regerade mellan 1387 och 1429 och lät bygga komplexet år 1411. Komplexet bestod av ett matsal, en skola, en bönegång, ett bibliotek och ett badhus. Den del som idag används som museum är komplexets matsal och gravplats. Kultur- och turistministeriet har restaurerat byggnaden och öppnade den som keramikmuseum år 1999. Enligt Kulturarv- och museidirektoratet öppnade museet den 5 mars 1999. Börja ditt besök med att beundra byggnadens arkitektur. Ett centralt utrymme med en kupol och en fontän leder till tre kupolformade valv och två rum. På grund av den massiva marmorfontänen i det centrala utrymmet kallas byggnaden också "Gök Şadırvan" (den blå fontänen). Till vänster om museets huvudingång finns en inskription från komplexet. Inskriptionen tillhör den skola som senare förstördes; enligt källor förstördes skolan på 1960-talet. Den steninskrift består av 39 rader och är skriven på turkiska med arabiska bokstäver. Texten beskriver de platser som donerades, intäkterna från donationen, lönerna till de anställda och hur besökare till skolan skulle behandlas. Därför är inskriptionen ett dokument som ger inblick i Germiyan-periodens donationssystem. Titta noga på stenens storlek och radernas ordning, både på avstånd och på nära håll. Gravplatsen är byggd med huggen sten. Här finns II. Yakups keramikinlagda sarkofag; sarkofagen kan studeras som ett exempel på hur keramik användes som ett arkitektoniskt element. I museets vitriner visas kronologiskt keramikarkitektoniska element, keramikinlagda inskriptioner, vaser, fat, paneler och hushållsartiklar som tillverkats i Kütahya och İznik från 1400-talet till idag. Tack vare den kronologiska ordningen kan du följa förändringarna i färg, mönster och form under århundradena. När du tittar på de arkitektoniska elementen, fundera på hur keramik användes som en beklädnad på byggnadernas väggar. Var uppmärksam på kompositionen och färgövergångarna i mönstren på faten, vaserna och panelerna. Avdelningen med hushållsartiklar visar att keramik inte bara var en dekoration, utan också en del av det dagliga livet. Enligt kultur- och turistkontoret kan texterna i ett avtal som undertecknades den 17 juli 1766 mellan mästare och lärlingar inom keramikindustrin ses i museet. Enligt Kulturarv- och museidirektoratet undertecknades detta "Fincancılar-avtalet" mellan mästarna i 24 keramik- och kopparverkstä För information om fotograferingsregler och andra bestämmelser, vänligen fråga personalen vid entrén. Museet är stängt på måndagar, vilket också framgår på webbsidan muse.gov.tr. Kontrollera öppettider och inträdesvillkor på muse.gov.tr innan du besöker, eftersom dessa kan ändras. Museet ligger centralt i staden och är lätt att hitta, eftersom det ligger nära Ulu Cami-moskén. Webbsidan muse.gov.tr listar även andra museer i närheten, inklusive Kossuth Evi Müzesi. Det är enkelt att inkludera museet i en halvdags vandringsrutt tillsammans med andra historiska byggnader i området.
3
Kütahya Kalesi (Hisar)

Kütahya-slottet (Hisar).

~1 h 30 min här

Kütahya-slottet, som i folkmunnen kallas "Hisar", ligger på en sluttning och reser sig över staden. Slottets murar anlades under bysantinska tiden; även om källorna anger olika århundraden för deras ursprung, är det mest korrekt att säga att de är från bysantinska perioden. Under de följande århundradena fortsatte seljukerna, germiyanogullarna och ottomanerna att underhålla och utöka strukturen. Slottet består av tre delar: det övre slottet, det inre slottet och det nedre slottet. Eftersom det krävs en vandring uppför sluttningen, rekommenderas bekväma skor. Det första man lägger märke till är vakttornen. Dessa är placerade med jämna mellanrum, och i murarna kan man se lager av grussten, huggen sten och tegel. Evliya Çelebi beskriver slottet som bestående av 72 vakttorn; detta är hans uppskattning, och det är inte nödvändigt att försöka räkna dem. Enligt Evliyas beskrivning hade det övre slottet tre portar. Porten som vetter mot öster bestod av tre järnportar, och på vardera sidan fanns statyer av vita marmorlejon. Kontrollera själv på plats hur mycket av denna beskrivning som fortfarande är synlig. Det inre slottet beskrivs som en cirkel som ligger intill den västra delen av det övre slottet. Under de västliga vakttornen finns avgrunder; var försiktig när du närmar dig kanterna. I det övre slottet ligger Kale-i Bala-moskén, även känd som Orta Hisar-moskén. Enligt inskriptionen på stenen byggdes strukturen år 1377-1378 av Germiyanoglu Suleyman Shah. Arkitektoniskt sett kan man se grusstensmurar, huggen sten i hörnen och en minarets bas med två rader av träbalkar mellan huggen sten. I det nedre slottet ligger det lilla, hexagonala nedre slottet, som verkar vara helt byggt av tegel. Under det finns en vattenanläggning i sten; den tros ha byggts för att förhindra brist på vatten under belägringar. Enligt Evliya byggdes det nedre slottet för att tillgodose vattenbehovet och det tillskrivs perioden för Fatih Sultan Mehmed. Slottet har två fontäner och två moskéer. Inom slottet finns också en viloplats och utsiktsplats som byggdes under republikperioden och som kan användas för att ta en paus och beundra utsikten över staden. Beundra utsikten över Kütahya från slottet; enligt beskrivningen från guvernören är utsikten grön under dagen och upplyst på kvällen. Tider nära solnedgången är idealiska för att uppleva ljuset, och under vintern ger snön slottet ett annat utseende. Slottet tillhör Kultur- och turistministeriet; på grund av renoveringar och landskapsinriktning i vissa områden kanske inte alla delar är tillgängliga. Kontakta lokala myndigheter för aktuell information om tillgänglighet och vägbeskrivningar

Kütahya slottet, även känt som Hisar, är en historisk fästningsanläggning som reser sig på en kulle ovanför staden. Slottet ligger inom Kütahyas centrum och är en av de mest omtalade byggnaderna i stadens historia. En text publicerad av den lokala kultur- och turistmyndigheten beskriver hur området har varit bebott sedan antiken. Murarna byggdes under bysantinska perioden, och det är mest korrekt att beskriva dem som en bysantinsk konstruktion, eftersom källorna skiljer sig åt angående byggåret. Efter den bysantinska perioden användes slottet av Seljukerna, Germiyanoğullarna och osmanerna, och genom deras tillägg och restaureringar fick byggnaden sitt nuvarande utseende. Slottet består av tre delar: det övre slottet, det inre slottet och det nedre slottet. Tornen är placerade med täta mellanrum, och i murarna finns rader av tegel mellan blandningen av grus och huggen sten. I sin reseskildring nämner Evliya Çelebi Kütahya slottet, och källorna anger att slottet enligt hans beskrivning hade 72 torn. Enligt Evliya Çelebis beskrivning hade det övre slottet tre portar. Porten som vetter mot öster beskrivs som en trevånings järnport som leder ner till marknaden, och på vardera sidan om den fanns statyer av lejon gjorda av vit marmor. Genom den andra porten kunde man ta sig ner till det nedre slottet. Det inre slottet ligger i den västra delen av det övre slottet, och i samma beskrivning sägs det att dess port vetter mot öster. Enligt denna beskrivning fanns inuti det inre slottet en moské, en befälhavares och tjänstemäns bostäder, två spannmålslager och cirka åtta hus. I samma beskrivning sägs det också att tornen i väster var välbevarade, men att deras underdelar låg över en avgrund. Enligt en text från guvernörskontoret byggdes det nedre slottet under Fatih Sultan Mehmeds tid. Enligt Evliya Çelebis beskrivning byggdes det nedre, nya slottet för att tillgodose stadens vattenbehov. Källorna beskriver det övre slottet, som är kvar från bysantinska perioden, som "enormt", vilket tyder på att slottet förstärktes under Germiyanoğullarnas tid. Den medeltida moskén, Orta Hisar, som finns i det övre slottet, kallas också Kale-i Bala. En inskription på stengången visar att denna moské byggdes av Germiyanoğlu Süleyman Şah mellan 1377 och 1378. Byggnaden är byggd av grussten, med hörn av huggen sten, och täckt med tegelpannor. I minarets basen är två rader av träbjälkar placerade mellan de huggna stenarna; detta är en detalj som är värd att studera för de som är intresserade av arkitektur. Den lilla moskén, Kale-i Sagir, som ligger i Aşağı Hisar-kvarteret Titta på hur sten- och tegelraderna på murarnas utsida har förändrats; här kan man se spår av olika restaureringsperioder. Eftersom marken är sluttande och kan vara stenig på vissa ställen, är det bra att bära bekväma skor. En beskrivning från kommunen berättar att fästningen har ett annat utseende beroende på säsong och tid på dagen: på sommaren är den grön, på vintern vit, och på eftermiddagen erbjuder den en utsikt över stadens ljus. För fotografering är det bäst att besöka fästningen sent på eftermiddagen eller vid solnedgången. Fästningen nås via väg; information om kollektivtrafik inom staden kan du få från kommunen. Kontrollera öppettider och eventuella restriktioner innan du åker, antingen hos Kütahyas kultur- och turistkontor eller på kommunens webbplats. Att besöka Çini-museet och Kossuth-huset samma dag ger dig möjlighet att uppleva olika perioder av stadens historia på en och samma dag.
4
Aizanoi Antik Kenti (Örenyeri)

Aizanoi, en antik stad (arkeologisk plats).

~2 h 30 min här
Aizanoi Örenyeri, Çavdarhisar, Kütahya

Aizanoi är en arkeologisk plats i distriktet Çavdarhisar och är den längsta stoppet på rutten. Staden ligger i det inre av Egeiska platån, cirka 1085 meter över havet. Stadens kända historia sträcker sig tillbaka till omkring 3000 f.Kr. Den kom under romersk kontroll år 133 f.Kr. och upplevde sin storhetstid under perioden 50-250 e.Kr. Börja med att besöka templet till Zeus, som ligger högt upp på platån. Templet har en ovanlig planlösning med dubbla celler och kolonnader. Den ursprungliga konstruktionen var 9,30 meter hög och bar upp sig med massiva pelare. På framsidan finns en relief av Zeus, medan baksidan pryds av en relief av Kybele; betrakta dessa främst som arkitektoniska och dekorativa element. Under medeltiden omvandlades tempelområdet till en fästning, och under 1200-talet använde tatarerna från Çavdar platsen som bas. Namnet Çavdarhisar kommer från detta. Det sägs att det finns avbildningar av ridsport, bågskytte och musikspel på de arkitektoniska blocken. Efter templet fortsätter du till teatern och stadionen, som ligger intill varandra. Enligt uppgifter från distriktsförvaltningen har teatern en kapacitet på 15 000 personer, medan stadionen rymmer 13 500. De två badhusen i komplexet, kända för sina mosaiker, ger också en bra inblick i stadens vardagsliv. Följ den kolonnade gatan, de två agoraerna, gymnasiet och portarna för att få en uppfattning om stadens planering. Det är värt att notera att staden, även under sin storhetstid, inte hade några murar; detta är en intressant detalj för att förstå bebyggelsens karaktär. Macellum, den runda byggnaden vid floden, dateras till andra hälften av 2:a århundradet. Här såldes kött, fjäderfä, bakverk, spannmål, olivolja, sällsynta grönsaker och frukt, samt färsk och saltad karp, särskilt med "garum"-sås. Av de fem broarna över Kocaçay finns två kvar idag; försök att komma nära minst en av dem. De antika dammarna och vattenkanalerna visar hur staden organiserade sin jordbruk och skydd mot översvämningar. Aizanoi var en stad som hade fått statusen "Neokoros" och åtnjöt privilegier som investeringsprioritet och skattebefrielse. Under den tidiga bysantinska perioden var det ett biskopskvarter, men förlorade sin betydelse efter 7:e århundradet. Staden återupptäcktes av europeiska resenärer år 1824. De första utgrävningarna gjordes på 1920-talet, och systematiska utgrävningar har pågått årligen sedan 1970. Den arkeologiska platsen lades till UNESCO:s preliminära lista över världsarv år 2012. Enligt muse.gov.tr är den

Aizanoi antikstaden ligger i distriktet Çavdarhisar, i provinsen Kütahya, och är en romersk stad som är belägen på båda sidor av floden Penkalas (Kocaçay). Den ligger i den inre Egeiska platån, 1085 meter över havet. Staden är ett arkeologiskt område som förvaltas av Kütahya museum och ligger i centrum av distriktet. Området togs upp på UNESCO:s preliminära lista över världsarv 2012. Stadens kända historia sträcker sig tillbaka till omkring 3000 f.Kr. genom utgrävningar i området kring Zeus tempel, där bebyggelse från denna period har hittats. Under den hellenistiska perioden var regionen ibland under Bergamas och ibland under Bithynias styre, och år 133 f.Kr. kom den under romersk kontroll. Staden blomstrade genom odling av spannmål, vin- och ullproduktion, och nådde sin höjdpunkt under 200-talet e.Kr., då den var utsmyckad med många byggnader. Enligt uppgifter från museidirektionen hade staden inte ens ett murverk under sin mest glänsande period. Under den tidiga bysantinska perioden var den ett biskopskvarter, men förlorade sin betydelse från och med 700-talet. Tempelområdet omvandlades till en fästning under medeltiden, och under 1200-talet användes det som bas av de tatare som kom från Çavdar, vilket gav distriktet namnet Çavdarhisar. De antika ruinerna återupptäcktes av europeiska resenärer år 1824 och studerades under 1830- och 1840-talen. Det tyska arkeologiska institutet genomförde de första utgrävningarna under mitten av 1920-talet, och utgrävningarna har sedan 1970 genomförts systematiskt varje år. Officiella källor likställer Aizanoi med städer som Efesos, Pergamon och Side. Zeus tempel, som ligger i centrum av området, reser sig på en piedestal mitt i en yta på 130,5 x 112 meter, omgiven av kolonner, på västra sidan av floden. Byggnaden använder kolonner i jonisk och korintisk stil. Under templet finns en underjordisk plats med en valv, och en trappa leder ner till denna plats och sträcker sig upp till taket. Akrotererna är intressanta ur dekorativt synpunkt; i den västra frontonen finns en byst av Kybele omgiven av akantblad, medan den östra frontonen visar en byst av Zeus. Inskriptionerna på de främre väggarna lovordar kejsar Hadrianus och Apuleius, som utförde viktiga tjänster för staden; av denna anledning förknippas byggnaden med Hadrianus tid. Eftersom byggdatumet varierar i olika källor, bör man komma ihåg att det är under 200-talet. Norr om templet ligger en teater och en stadion, som ligger intill varandra. Teatern, som är två våningar hög, har en kapacitet på cirka 15 000 personer, medan Väggarna är prydda med prislistor över varor som såldes på imperiets marknader, och dessa inskriptioner är kopplade till kejsar Diocletianus pris- och lönebestämmelser från år 301. Officiella källor beskriver också byggnaden som en börsplats. En kolonnadgata ligger nordost om Macellum och är kantad av butiker och gallerier, och den är förbunden med ett tempel tillägnat Zeus via en bro. Vid byggandet av gatan användes även arkitektoniska element från ett förstört tempel. Över Penkalasfloden fanns fem broar som förband de två stränderna under antiken; en var av trä och avsedd för fotgängare, medan de andra fyra var stenbroar med valv. Av dessa har endast två överlevt till idag. På flodens östra sida finns en rund byggnad med 16 kolonner, monumentala gravkammare tillhörande stadens ledare och ett nekropolområde. Bland ruinerna finns också två agora, en gymnastiksal, portar, en antik damm och bevattningskanaler. Ett logiskt sätt att besöka området är att börja vid templet, sedan fortsätta till teatern och stadion, badet, Macellum och den kolonnadgata, och avsluta vid broarna. Området är stort och öppet, så det är bra att ta med en hatt och vatten under sommaren, och en extra lager kläder under de kallare årstiderna för att skydda sig mot vinden. Tidigt på morgonen och sent på eftermiddagen är ljuset bättre för att se detaljerna i byggnadernas reliefer. Eftersom utgrävningar pågår kan vissa områden vara stängda för besökare på grund av arbete och skyddsåtgärder. Kontrollera aktuella öppettider och inträdesavgifter på webbplatsen muze.gov.tr. Innan du reser, undersök transportalternativen för att ta dig från Kütayas centrum till Çavdarhisar.

Kommentarer

0/1000

Laddar...

Ruttkarta

Ruttinformation
StadKütahya Merkez, Kütahya
TypKulturell
Stopp4
Datum6 november 2026
Radar TürkiyeFörfattareRadar TürkiyeStarta rutt