Genom bergen till Şebinkarahisar.
Logga in för att gilla och betygsätta
Giresuns södra del är som ett helt annat land än kusten: skogarna avtar och högländer och slätter börjar. Denna rutt visar denna övergång steg för steg och avslutas vid ett av Anatoliens mest belägna slott. Vägen är lång och utgör i sig en stor del av resan; den bör delas upp på två dagar. Fyra stopp.
Tid: Två dagar. Bästa tiden: Juni–oktober; under vintern kan passen vara stängda. Transport: 170 kilometer från centrum söderut; bil är ett måste, vägen går genom bergspass.
Ruttstopp
Doğankent.
I Harshit-dalen ligger en liten ort som är inbäddad mellan branta sluttningar. Dalens trånga utrymme skapar en fantastisk utsikt; floden, broarna och husen som klamrar sig fast vid sluttningarna följer vägen.
Alucra.
Över 1500 meter över havet är klimatet och vegetationen helt annorlunda än vid kusten. Här förstår man att man lämnar skogen och kommer upp till alpväxtligheten och stäppen.
Şebinkarahisar slott.
Slottet är byggt ovanpå en brant klippa. Själva klippan utgör halva försvaret; inuti finns cisterner, och det finns branta, oskyddade områden.
Çamoluk.
Den södra delen av provinsen vetter mot Kelkit-dalen. Detta är gränsen där klimatet från Svarta havet upphör, och de som ser kusten av Giresun från detta område har ofta svårt att tro att de befinner sig i samma provins.
