Från Tepebaşı, vid Porsuk-floden, till Flygvapenmuseet och sedan till Arkeologimuseet.

När du stiger av spårvagnen vid hållplatsen "Hava Müzesi" (Luftfartsmuseet) ligger parkens ingång framför dig, så du kan börja din promenad direkt. Parken ligger längs den gamla landsvägen mellan Ankara och Istanbul, mittemot Yunusemre-området som tillhör Anadolu-universitetet. Gå först in genom porten och ta en kort promenad för att få en överblick över det öppna området. Området är ungefär 39 000 kvadratmeter, och eftersom flygplanen är placerade med ganska stort mellanrum kan du enkelt gå runt varje flygplan. I det öppna området står både civila och militära flygplan sida vid sida; enligt den turkiska Wikipedia visas också en polishelikopter. De flesta av flygplanen är fordon som tidigare tillhörde flygbaser i Eskişehir, som har restaurerats och flyttats hit. Enligt den engelska Wikipedia donerades elva strids-, spanings- och transportflygplan av den lokala guvernören och flygbasen i staden. Invigningsdatumet varierar i olika källor, men det är säkert att den öppna utställningen startade i slutet av 1990-talet. Ett av de mest intressanta objekten i utställningen är ett C-47 transportflygplan; dess skrov användes i många år som kafé, och senare omvandlades det till kontor. Att gå under vingarna och titta nära på nitarna, landningsställ och cockpitfönstren är en av höjdpunkterna med detta stopp. Efter att ha utforskat det öppna området, gå vidare till den slutna delen. Här finns pilotuniformer, märken, modellflygplan och flygmotorer. Att titta på en tvärsnitt av en motor är det enklaste sättet att förstå vad som finns inuti de skrov du såg ute. Parkens namn, som valdes genom en folkomröstning år 2020, är tillägnad Vecihi Hürkuş, en pionjär inom turkisk luftfart. Hürkuş var pilot och ingenjör som konstruerade Vecihi K-VI, det första turkiska flygplanet, och som grundade den första civila flygskolan. Eskişehir har en lång historia inom luftfart; enligt TDV Islamic Encyclopedia fanns det flygplansreparationsverkstäder i staden under de tidiga åren av republiken. För att ta bra bilder är det bäst att stå lågt och få med flygplanen i en vinkel längs skrovet, så att träden i bakgrunden inte skymmer för mycket av himlen. Kultur- och turistmyndigheten i provinsen meddelar att det är tillåtet att fotografera i parken. Det finns begränsade skuggiga områden, så det är klokt att komma tidigt på morgonen under sommaren och ta med vatten. Parken är stängd på måndagar och tisdagar, och öppettiderna de andra dagarna kan du kontrollera på den officiella webbplatsen. Eftersom organisationen som driver parken har ändrats över tid, är det bäst att kontrollera besöksvillkoren innan du åker. När du lämnar parken, gå tillbaka till spår

Från hållplatsen Ulus Anıtı (järnvägsstationen) promenerar du till Haller Ungdomscentrum på några minuter. För de som anländer med höghastighetståget (YHT) ligger stationen precis väster om centrumet. Byggnaden ligger i Tepebaşı, i stadsdelen Eskibağlar, längs Universitetsgatan. Innan du går in, ta en titt på byggnaden från andra sidan gatan, eftersom det först och främst är ett industriellt kulturarv. Byggnaden var tidigare stadens gamla marknadshall för färska grönsaker och frukt. Enligt Wikipedia övervägdes det till och med att riva den under de år den inte användes. År 2000 renoverades den varsamt, utan att förvanska originalet, och omvandlades till ett kultur- och konstcentrum. Inuti och utanpå är det mest trä, smidesjärn och natursten som syns. Samma källa skriver att renoveringen inspirerades av Covent Garden i London och blomstermarknaden i Hamburg. Tänk på detta när du går in; de små enheterna som är placerade i en stor, ljus hall påminner om dessa exempel. Ministeriets informationssida beskriver platsen som en stadsgata vars rytm förändras under dagen. Korridorerna är lugna på morgonen, men fylls med studenter under eftermiddagen. Inuti byggnaden finns små butiker som säljer souvenirer, en galleri och en bokhandel. Ministeriets text betonar att byggnadens arkitektoniska karaktär bevaras samtidigt som den bär stadens livliga ungdomskultur. Hjärtat i centret är Eskişehir Metropolitan Municipalitys stadsteater, Tepebaşı-scenen. Enligt stadsteaterns program öppnade denna scen den 27 mars 2001 och har 202 platser. Om du vill se en föreställning på kvällen, kontrollera programmet i förväg på deras webbplatser; det är inte svårt att återvända hit i slutet av din rutt. Ta en kort paus för att se vad som ställs ut i galleriet. I programmet står scenens namn som "Haller Ungdomscentrum, Tepebaşı-scenen", använd detta namn när du letar efter biljetter. För att ta ett bra foto av byggnaden, försök att ta bilden från gatan, lite i sidled, och fokusera på taklisten och fönsterraden. Inomhus ser trägolvet och smidesjärnsdetaljerna vackra ut i en bild som är riktad uppåt. Det är möjligt att ta en kaffe här, men vi rekommenderar att du väntar med en längre paus tills du når Porsuk-flodens strand. Hallers roll i denna rutt är som en bro: den visar övergången från en industristads gamla handelsplats till en ungdomsstads mötesplats. När du lämnar, gå sydost, mot hållplatsen İsmet İnönü; på några minuter når du Porsuk-flodens strand.

Källa: Wikipedia, Haller Ungdomscentrum; Eskişehir Stadsteater, Scener; GoTürkiye, Eskişehir.

När du anländer till Porsuk, stanna först vid stranden och observera vattnets riktning. Floden rinner från väst till öst och delar staden i två. Enligt beskrivningen från den lokala kultur- och turistmyndigheten ligger Tepebaşı i norr och Odunpazarı i söder; området du precis kom ifrån är Tepebaşı. Porsuks forntida namn var Tembris, och med en längd på 448 kilometer är det den längsta bifloden till Sakarya. Innan den når staden samlas vattnet vid Porsuk-dammen i sydväst, vilket gör att floden flyter lugnt och kontrollerat genom staden. Ta dig tid här; syftet är att promenera längs stranden, korsa till andra sidan via broarna och återvända, för att få en helhetsbild av stadens båda sidor. Börja med att gå längs stranden i flodens riktning, mot området som kallas Adalar. Namnet "Adalar" (öarna) används för området mellan Şair Fuzuli-gatan, Atatürk-gatan och floden. Enligt myndigheten kallades området tidigare "Yalaman Adası" eftersom det tillhörde en framstående familj i staden. När strandområdet utvecklades till en rekreationsplats, blev namnet "Adalar" mer etablerat. Samma källa berättar att det under 1960-talet fanns sommarbiografer här, och under 1980-talet en nöjespark. I slutet av 1980-talet förvandlades området till en populär plats för promenader. Under promenaden, var uppmärksam på lyktorna, blomrabatterna och sittplatserna längs stranden. Välj en bro och stanna till mitt på den, och titta åt båda hållen; härifrån ser du bäst hur smal och hur tam floden är inne i staden. Denna lugna tillvaro för floden har inte alltid varit så. Myndigheten skriver att båtturer på floden en gång var vanliga, men att de upphörde på grund av föroreningar från ett textilfabriks utsläpp och stadens avloppsvatten. Efter att avloppsinfrastrukturen förbättrades och floden renoverades, återupptogs denna tradition; enligt den turkiska Wikipedia slutfördes renoveringen under 2000-talet. När du har korsat till andra sidan, gå mot Köprübaşı. Enligt TDV Islamic Encyclopedia ligger höghus i norr och en traditionell marknad i söder, och Köprübaşı fungerar som en övergångsplats mellan dessa två områden. Gondoler och båtar avgår från Köprübaşı; du behöver inte åka med, men att titta på vattnet från bryggan är en del av upplevelsen. Enligt encyklopedin drabbades staden av en översvämning i mars 1950, som varade i tjugofyra timmar, och som översvämmade de centrala och norra delarna av staden. Att se den lugna stranden med denna information i åtanke, förklarar varför renoveringsarbetet var så viktigt. Detta är en utmärkt plats för lunch och en lång paus; folkmängden längs stranden ökar mot kvällen. På eftermiddagen

Efter en promenad på drygt en kilometer söder om öarna, kommer ni till Akarbaşı-kvarteret och museet som ligger längs Atatürk-boulevarden. För de som reser med spårvagn är den närmaste hållplatsen Şehitlik. Museets officiella namn är Eskişehir ETİ Arkeologimuseum, och Kulturportalen beskriver det som det första museet i Turkiet som finansieras av privat sektor. Innan ni går in, ta en promenad i trädgården, eftersom en del av föremålen är utställda utomhus. Museets historia är längre än själva byggnaden: samlingen startade 1945 som ett lager-museum, flyttades 1966 till Kurşunlu-komplexet i Odunpazarı och 1974 till sin nuvarande byggnad längs Atatürk-boulevarden. När den gamla byggnaden blev för liten stängdes den 2001, och den nya byggnaden invigdes 2011 efter att ha färdigställts. Enligt den regionala kultur- och turistmyndigheten består byggnaden av tre delar, och föremålen är ordnade kronologiskt i utställningshallarna på första våningen i två av delarna. Byggnaden, som täcker en yta på cirka 1300 kvadratmeter, har en användbar yta på fyra tusen kvadratmeter. Enligt myndigheten är bottenvåningen i en av delarna avsedd för tillfälliga utställningar och evenemang som konferenser, medan den andra delen används för andra ändamål. Följ denna ordning: ni kommer att gå igenom perioder från neolitikum till kalkolitikum, bronsåldern, hettiterna, frigerna, hellenistiken, romarriket, bysantinska riket, seljukerna och osmanerna. Enligt uppgifter från myndigheten finns det över tjugo tusen föremål i samlingen, varav cirka två tusen ställs ut. Därför är det en bra idé att fokusera på Eskişehirs egna utgrävningsplatser istället för att stanna vid varje vitrin. Studera särskilt fynden från Pessinus och Han, eftersom om ni planerar att besöka dessa platser på landsbygden, kommer det ni ser på museet att förbereda er för den resan. Bland de utställda föremålen framhävs fynden från Dorylaion (även känd som Şarhöyük), Pessinus i Sivrihisar, Han Underjordiska Stad, Keçiçayırı, den gamla hettitiska nekropolen i Çavlum, Demircihöyük, Karacahisar och Küllüoba. Notera också Dorylaion: enligt TDV Islamic Encyclopedia kan namnet Eskişehir vara relaterat till ruinerna av denna antika bosättning. I utställningen finns marmorstatyer och skulpturer, arkitektoniska fragment, stelae, keramik, idoler, glasföremål och pärlor, metallföremål, vapen, smycken och mynt. Ett av de föremål som Kulturportalen särskilt nämner är ett sigill av obsidan som hittades vid utgrävningarna i Çavlum. Detta sigill beskrivs som det äldsta exemplet på obsidanföremål som hitt Källa: Eskişehir kommunala kultur- och turistmyndigheten, ETİ arkeologiska museet; Kulturportalen, Eskişehir Eti arkeologiska museet; Wikipedia, Eskişehir arkeologiska museet.