
Från stadsmuseet till medresan i Mardin.
Logga in för att gilla och betygsätta
Här är en förslag till rutt för att utforska Mardin, som börjar med att förstå staden och sedan visar dess sevärdheter. Rutten börjar vid ett museum i den östra delen av den gamla staden, fortsätter till en medresa högt upp, följer sedan 1:a gatan genom marknadsområdet och avslutas vid ett andra museum som samlar stadens arkeologiska fynd. Alla fyra platserna ligger inom den gamla staden i Artuklu-distriktet, och ingen av dem kräver transport; däremot är gatorna trappstegsformade och sluttande, så bekväma skor är ett måste.
Den första stoppet är Sakıp Sabancı Mardin Stadsmuseum. Denna byggnad, som ursprungligen användes som ett kavallerikasern under Abdülhamid II:s tid, samlar stadens hantverk, vardagsliv och minnen under ett och samma tak. Vi har placerat museet först eftersom du efter att ha sett hantverk som smide, kopparslageri och stenhuggeri, kommer att kunna uppskatta detaljerna i dörrar och fönster längs gatorna mycket bättre. Konstgalleriet i källaren är också ett bra ställe för en lugn paus.
Det andra stoppet är Zinciriye-medresan, även känd som Sultan İsa-medresan, som byggdes år 1385. Byggnaden, som beställdes av den sista Artuklu-sultanen, Melik Necmeddin İsa, är lätt att identifiera på grund av sina segmenterade kupoler och den imponerande porten. Syftet här är inte att besöka en plats för tillbedjan, utan att uppskatta stjärnkupolens design, de intrikata mukarnas-detaljerna, de två innergårdarna och de små rummen på övre våningen som exempel på artuklisk arkitektur.
Det tredje stoppet är den gamla staden i Mardin. Staden utsågs till ett skyddat område år 1979 och lades till UNESCO:s preliminära världsarvslista år 2000. Här promenerar du längs 1:a gatan och i marknadsgatorna, och beundrar minareterna, portarna och terrasserna som vetter mot slätten. Denna del av rutten är den mest flexibla; ta dig tid att utforska i din egen takt.
Det sista stoppet är Mardin-museet. Byggnaden, som ursprungligen byggdes som ett patriarkat år 1895, fungerar idag som ett museum med terrasser och tre våningar, och liknar ett traditionellt Mardin-hus som vetter mot slätten. Här ställs artefakter från utgrävningar i området, romerska och Akkoyunlu-mosaiker och artefakter från den permanenta skattkammaren ut. Genom att börja rutten med stadens hantverk och avsluta den med arkeologi, får du en inblick i både Mardins vardagliga och djupa historia under en och samma halvdag.
Kontrollera öppettider och priser för museerna på muze.gov.tr eller på webbsidan för Mardin Provincial Culture and Tourism Directorate. Båda museerna är stängda på måndagar, så planera din rutt d Källor:
- Kulturportalen, Zinciriye (Isa Bey) Madrasa, https://www.kulturportali.gov.tr/turkiye/mardin/gezilecekyer/zinciriye-sa-bey-medresesi
- Kulturportalen, Sabancı Mardin Stadsmuseum, https://www.kulturportali.gov.tr/turkiye/mardin/gezilecekyer/sabanci-mardin-kent-muzesi
- Mardin Provinsförvaltning för Kultur och Turism, Sakıp Sabancı-museet, https://mardin.ktb.gov.tr/TR-312380/sakip-sabanci-muzesi.html
- Mardin Provinsförvaltning för Kultur och Turism, Mardin Museum, https://mardin.ktb.gov.tr/TR-311805/mardin-muzesi.html
- Mardin Provinsförvaltning för Kultur och Turism, Moskéeer, Madrasor och Komplex, https://mardin.ktb.gov.tr/TR-56509/camii---medrese-ve-kulliyeler.html
- DergiPark, Processen för att inkludera Mardin på UNESCO:s världsarvslista, https://dergipark.org.tr/en/download/article-file/1892438
Ruttstopp

Sakıp Sabancı stadsmuseum i Mardin.
Vi börjar vår runda vid detta museum, som ligger i den gamla stadens östra ände, eftersom det är meningsfullt att först lära känna hantverket i Mardin innan man upplever staden med dess sten och gator. Museet nås via 1:a gatan. Enligt beskrivningen på Kulturportalen ligger byggnaden 200 meter öster om Şehidiye-medresan och bredvid den gamla regeringsbyggnaden. Stanna till en stund framför fasaden innan du går in. Byggnaden, som byggdes under Abdülhamid II:s tid, i slutet av 1800-talet, användes ursprungligen som ett kavalleriutkastsförråd. Källorna nämner olika namn för arkitekten; provinsstyrelsen nämner Sarkis Elyas Lole, medan Kulturportalen nämner Lole eller Cebrail Hekimyan. Eftersom inskriptionen inte har bevarats är det exakta byggdatumet omtvistat. Därför är det säkrare att läsa byggnaden utifrån dess användningshistoria snarare än dess historia. Efter att ha använts som ett militärförråd, fungerade byggnaden under en lång tid som militärförvaltning och skattekontor, och denna användning fortsatte fram till år 2003. Sabancı-stiftelsen påbörjade renoveringen år 2007, och museet öppnade sina dörrar för besökare i slutet av 2000-talet. Det som först fångar din uppmärksamhet på fasaden är ingångsdörren i mitten av den norra sidan. Denna dörr, det enda dekorativa elementet i byggnaden, sticker ut mot de enkla väggarna med sin välvda öppning och den inte särskilt djupa rektangulära nischen. Det finns reliefer i den tjocka listen som omger dörren och ovanför dörren; titta på fasaden från sidan för att se detaljerna. Inuti var bottenvåningen ursprungligen förrådet, medan övervåningen inrymde administrativa och sovrum. Idag finns Dilek Sabancı-konstgalleriet på bottenvåningen och museets utställning på övervåningen. Börja med att gå upp till övervåningen och utforska hantverksutställningarna. Här kan du se produkter från smide, kopparslageri, vävning, såptillverkning och stenteknik. Utställningen är berikad med visuellt och auditivt material; missa inte skärmarna och animationerna. På samma våning finns också gravstenar från olika samhällen som har bott i staden, samt lokala kläder. Här finns också exempel på böcker som har publicerats om Mardin, vilket ger en bra läslista för de som är intresserade. Det är bra att dela upp tiden så här: cirka 35 minuter på övervåningen, 10 minuter i galleriet på bottenvåningen, och resten på fasaden och dörren. Utställningarna i galleriet, som består av fotografi, målningar, marmorkonst och samtida konst, varierar över tid; besök muze.gov.tr eller sidan för provinsstyrelsen för kultur och turism för att se det aktuella programmet. Museet är

Zinciriye-madrasan (Sultan İsa).
Denna punkt är den högsta på vandringen. Enligt beskrivningen på Kulturportalen ligger madrasan längs en trappstegsbelagd väg som går uppåt, innan man når gatan "1. Cadde" och "Kuyumcular Çarşısı" (Guldhandlarnas marknad). Trapporna är branta och täta, så gå försiktigt och stanna för att ta ett andetag i kurvorna. Enligt register hos utbildningsmyndigheten ligger madrasan i området "Medrese Mahallesi", norr om detta. Byggnaden uppfördes år 1385 av Melik Necmeddin İsa, den sista Artuklid-sultanen som styrde i Mardin. Den är känd som "Zinciriye Madrasa" och "Sultan İsa Madrasa", och det är viktigt att inte förväxla den med en byggnad med samma namn i Aksaray. De segmentformade kupolerna i öster och väster är, som källorna säger, synliga på långt håll. Stanna framför den höga, monumentala porten som vetter mot öster och beundra de detaljerade stenarbetena vid ingången. För att fotografera detaljerna på porten behöver du zooma in, och för att få med kupolerna behöver du backa lite. När du går in kommer du till ett område med ett stjärnformat valv. Väster om detta område finns en korridor som leder ut mot innergården. I mitten av rummet söder om korridoren finns en kupol med dekorativa konsoler. Området runt mihraben (bönnischan) är utsmyckat med intarsia, och predikstolen är gjord av huggen sten; betrakta dessa som exempel på stenhantverk och dekoration. Byggnaden är rektangulär och sträcker sig över ett stort område, med två våningar och två innergårdar. Utrymmena utanför innergårdarna är väl utspridda, så för att förstå planlösningen, stå på innergården och räkna våningarna. Övervåningen består främst av små rum, som en gång var bostäder för de studenter som studerade vid madrasan. Genom att titta på rummens ordning kan du föreställa dig hur en utbildningsinstitution fungerade i vardagen. Enligt uppgifter från utbildningsmyndigheten är madrasan belägen högt upp, eftersom den också användes som ett observatorium; denna information kommer från en enda källa, så läs den med försiktighet. Kulturportalen och utbildningsmyndigheten skriver att Melik İsa, som kämpade mot Timur och hans armé, tillfälligt fängslades i denna madrasa, men en annan sida hos utbildningsmyndigheten anger en annan plats, så detta betraktas som en legend. Byggnaden har tidigare använts som ett museum, och föremålen som fanns där flyttades år 2000 till Mardin Museum, som är sista stoppet på rutten. För öppettider och inträdesvillkor, se sidan för Mardin Provincial Directorate of Culture and Tourism. När du lämnar, stanna vid en av kurvorna på trapporna och vänd dig söderut; du kommer att se hur staden sänker sig ner mot slätten i terrasser. Var försiktig när du går ner, eftersom stenst
Mardin, gamla staden.
~1 h 30 min härDen här platsen har ingen specifik ingång; själva den gamla staden är destinationen, och du avsätter 90 minuter för att utforska 1:a gatan och de omgivande gränderna. Staden utsågs till ett skyddat område år 1979 och inkluderades 2000 i UNESCO:s preliminära lista över världsarv under namnet "Mardin Cultural Landscape". Staden är belägen på en sluttning med utsikt över Mesopotamiens slätt, och denna placering märks under hela promenaden. Efter att ha stigit av vid Zinciriye, vänd dig västerut på 1:a gatan. Längs gatan, titta på de små gränderna som öppnar sig mot slätten; här kan du se hur husen successivt sänker sig i terrasser. Cirka 200 meter väster om Stadsmuseet ligger Şehidiye-medresan. Enligt register från provinsstyrelsen ska denna byggnad ha grundats i början av 1200-talet, och det nuvarande minaret tillkom 1916. Studera byggnaden med ett arkitektoniskt intresse: lägg märke till hur de huggna stenarna är sammanfogade, de spetsbågade fönstren och dörrramarna. Inne i marknaden, mellan Ulu Cami (Stora Moskén) och Şehidiye-medresan, ligger Reyhaniye-moskén. Byggnaden nämns i stiftelsehandlingar från 1540; dess minaret har en kvadratisk bas och en åttkantig kropp, och ovanför galleriet avslutas den med en spetsig, cylindrisk kupol. Minareternas silhuetter syns från olika vinklar längs gatorna, så lyft blicken vid varje korsning. Minareten till Ulu Cami byggdes år 1176 under Artuklu-härskaren Kudbeddin İlgazi; en kupol vilar på sex pelare och dominerar byggnaden. Provinsstyrelsen beskriver porten till Latifiye-byggnaden som den bäst bevarade i Mardin; årtalet 1371 framgår av inskriptionen på porten. När du utforskar dessa byggnader, fokusera på det arkitektoniska och följ besöksreglerna. Att titta på de snidade dekorationerna på dörr- och fönsterramar längs gatorna är det enklaste sättet att uppleva den stenhuggerikonst som du såg på Stadsmuseet. På morgonen träffar solljuset väggarna i sidled i de smala gränderna, och då syns stenens textur bäst. Lämna tillräckligt med utrymme i de smala gångarna så att andra kan passera, och stanna till för att ta bilder. På de trappstegsformade och sluttande gatorna kan underlaget vara hal, så använd skor med bra grepp. Om det är varmt mitt på dagen, håll dig till de skuggiga gatorna och ta pauser för att dricka vatten. I den sydvästra delen av den gamla staden finns Eminüddin-komplexet och andra byggnader som Kasımiye-medresan; dessa ligger utanför dagens rutt och kan utfors

Mardin Museum.
Det sista stoppet är Mardin-museet, som tillsammans berättar om stadens arkeologi och den traditionella arkitekturen i Mardin. Enligt uppgifter från provinsförvaltningen ligger museet i en byggnad som ursprungligen byggdes 1895 av patriarken Ignatios Behnam Banni från Antiochia som säte för den syrisk-katolska patriarkatet. Kulturministeriet köpte byggnaden från den syrisk-katolska stiftelsen och nationaliserade den, och år 2000 öppnade museet efter att artefakter från Zinciriye-medresan hade flyttats dit. Betrakta byggnaden som en helhet: på grund av terrängen och tomten är den tre våningar hög och utformad i terrasser. Dess U-form, som vetter mot söder, mot slätten, är ett karakteristiskt drag för traditionella hus i Mardin. Vid ingången eller i innergården, rikta blicken mot slätten och observera denna orientering. På entréplan finns Arkeopark-utbildningssalen, där besökare kan delta i workshops som myntprägling, växtfärgning, marmorering och keramik. Programmen för workshopparna kan variera, så kontrollera aktuella uppgifter hos museidirektionen eller på sidan för provinsens kultur- och turistbyrå. I innergården söder om byggnaden finns en amfiteater med plats för 500 personer, som tillhör Arkeopark, och där anordnas utbildningar för barn och evenemang för allmänheten. Gå upp till första våningen, där det finns en sal som visar artefakter från arkeologiska utgrävningar i regionen. I salen finns en öppen utställning med mosaiker och stenhantverk från romersk och Akkoyunlu-perioderna. Studera noggrant färgerna och mönstren i mosaikerna, eftersom detaljerna kan gå förlorade på avstånd. På andra våningen finns fyra avdelningar som är indelade efter teman som kost, handel, produktion, mynt, makt, krig och socialt liv. I avdelningen om handel är en av de mest intressanta utställningarna Sürekli-skatten. Denna skatt hittades under en räddningsutgrävning i byn Sürekli nära Kızıltepe. Skatten innehåller föremål i guld och silver som dateras till perioden mellan 9:e och 14:e århundradet. Dessa föremål tillhörde många civilisationer, inklusive Abbasiderna, Ilkhaniderna, Ayyubiderna, bysantinska, Zengi och Artuqider. Genom att studera mynten kan du fundera över hur handelsvägarna passerade genom Mardin. Den administrativa byggnaden i nordväst om museet är en registrerad byggnad med arkitektoniska drag från Mardin under 1800-talet, och den öppnades efter en renovering år 2012. Denna byggnad är två våningar hög, har en innergård och är i form av en L. Den är förbunden med museet via en gångbro. Den administrativa avdelningen kanske inte är öppen för besökare; beundra den bara från utsidan. Museet är stängt på måndagar. Kontrollera museets webbplats, muse.gov.tr, för aktuella öppettider och intr
Kommentarer
Laddar...
