Från stadsmuren till museet: Nikaeas lager.

Börja dinardningen vid Istanbulporten, som ligger i stadens norra ände, där Atatürk Caddesi möter murarna. Gå utanför murlinjen för att först få en utsikt över porten från utsidan och föreställ dig hur en resenare skulle se den när den anländer till Istanbul. Istanbulporten består av tre separata portar: en yttre, en inre och en mellanliggande. Mellan portarna finns en oval innergård. Stanna till på innergården och betrakta först den yttre och sedan den inre porten; härifrån får du bäst en överblick över hur de tre portarna är placerade längs samma axel. Observera att portens karmar är gjorda av granitpelare och att de bär en hög båge. På karmarna finns två Medusahuvuden med ansiktena vända utåt; enligt Izniks distriktskontor placerades de där för att avskräcka onda andar. Enligt Izniks kommun skriver historien att porten byggdes under romartiden och restaurerades under kejsar Hadrianus år 123 e.Kr. Enligt Bursa storstadskommun är Istanbulporten tillsammans med Yenişehirporten i söder, föremål för restaureringsarbeten som utförs av Izniks museum och kommunen. Fortsätt sedan längs murarna österut mot Lefkeporten; om vägen ibland avviker från murarna, håll dig orienterad mot öster inom staden. Murarna sträcker sig ungefär 4 970 meter runt staden och deras höjd varierar mellan 10 och 13 meter. Räkna de runda och fyrkantiga vakttornen längs vägen; enligt officiella källor finns det totalt 114 vakttorn. Du kommer att märka att tegelrader och stora stenblock varvas längs murarnas yta; detta är den teknik som använts för att bygga större delen av murarna. Enligt uppgifter började byggandet av murarna under Bithynia-perioden, på 400-talet f.Kr., och var först cirka 2,5 kilometer långa. Linjen förlängdes till sin nuvarande längd efter gotiska attacker år 258. Bysantinska reparationer och förstärkningar under Iznik-imperiets period (1204-1261) tillförde nya lager till muren. Därför kommer du att märka att materialet och utförandet varierar längs samma mur, och att i vissa avsnitt finns en andra rad framför huvudmuren. Titta på kolumner, kapitäl och inskriptionsstenar som är inbyggda i muren; de är återanvända från äldre byggnader. Enligt TDV Islamic Encyclopedia använde bysantinerna även gravstenar som byggmaterial. Källorna nämner att det finns grekiska och latinska inskriptioner på murarna, och att vissa vakttorn också bär inskriptioner; skanna tornens ytor med zoomfunktionen på din kamera. Enligt Izniks kommun offrades det romerska teatern för stadens försvar, och murarna byggdes med sten från teatern; kom ihåg detta när du når den tredje etappen av rutten. När du anländer till Lefkeporten, se att den också består av flera portar, likt Istanbul Ta en närmare titt på de dekorativa friserna och marmorskolonnerna vid porten. Källorna skiljer sig åt när det gäller datering av portarna; Kulturportens inventeringsregister kopplar Lefke-porten till kejsar Hadrianus besök i staden, medan UNESCO-dokumentet kopplar de fyra huvudportarna till kejsar Vespasianus och hans son Titus. Den 822 meter långa romerska akvedukten, som kommunen kallar "Lefke-portens antika akvedukt" och som sägs ha byggts på order av Hadrianus, ligger också i detta område. Portens västra fasad får morgonsolen, så försök att fotografera den tidigt på dagen. Betrakta murarna och portens valv endast från marken, klättra inte upp på murarna eller de förfallna tornen. Slutligen, gå in i staden genom Lefke-porten och fortsätt västerut längs den huvudsakliga öst-väst axeln; denna väg leder dig till Hagia Sophia vid stadens korsning. Källa: Kulturportalen; Iznik kommun; Iznik distriktsstyrelse; UNESCO:s preliminära lista.

När du närmar dig från öst till väst kommer Ayasofya att synas i sydösthörnet av korsningen där stadens två huvudgator möts. Innan du går in, ta en promenad runt byggnaden, eftersom dess nuvarande utseende är resultatet av minst tre olika byggnadsfaser som successivt har tillkommit under olika århundraden. Enligt källor fanns det först en romersk gymnastiksal här, och byggnadens första fas var en basilika med tegelväggar som byggdes ovanpå dess stenfundament. Denna första basilikan tros ha byggts mellan 4:e och 5:e århundradet, medan UNESCO:s dokument anger att byggnaden byggdes om under kejsar Justinianus på 6:e århundradet. Titta på teglet som är uppbyggt ovanpå stenfundamentet på norra och södra väggarna; det tjocka murbruket och de stora tegelstenarna är spår av denna tidiga fas. Byggnadens namn nämns första gången i skriftliga källor i samband med det sjunde konciliet, som hölls under patriark Tarasios den 11 oktober 787. Byggnaden förstördes nästan helt i jordbävningen 1065, och den byggdes i stort sett om genom att höja marken med 1,40 meter. Under denna restaurering fick absiden fem sidor, och två kupolformade sidokammare tillkom. Försök att identifiera hörnen på den femhörniga absiden genom att titta på den från utsidan. Efter att Orhan Gazi erövrade staden 1331 omvandlades byggnaden till en moské, och en mihrab (bönnisch) och minaret tillkom. Under perioden för sultan Suleiman den Storska restaurerades byggnaden av Mimar Sinan efter en brand. Enligt Anadolu Ajansi togs valv och pelare bort i interiören under denna restaurering, och det skapades bredare valv för att säkerställa att mihraben var synlig från alla håll. Resenärer som besökte byggnaden i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet beskrev den som förfallen och övergiven. Efter att ha öppnats som museum 1935 restaurerades byggnaden och återöppnades som moské 2011, efter en restaurering som påbörjades 2007. Eftersom det idag är en moské, vänligen respektera besöksreglerna innan du går in. Ta av dig skorna, klä dig konservativt (täcka axlar och knän), och kvinnor bör täcka håret. Undvik att besöka under bönetider, och följ anvisningarna från personalen inne i byggnaden. Enligt Anadolu Ajansi är bönområdet och besöksområdet åtskilda. Håll nere volymen, gå inte förbi de som ber, och använd inte blixt vid fotografering. Inne i byggnaden, börja med att titta på golvet; under restaureringarna 1935 och 1953 avslöjades ett golv med färgglada stenar. Under samma arbeten hittades även halvcirkulära sittplatser från bysantinsk tid. Dessa typer Från denna korsning, fortsätt i sydvästlig riktning. Romerska teatern ligger i den sydvästra delen av staden och är inom gångavstånd. Källa: Kulturportalen; Izniks kommun; Anadolu Ajansı; UNESCO:s preliminära lista.

Enligt uppgifter från Kulturportalen ligger teatern i stadsdelen Selçuk, i den sydvästra delen av staden. Efter omfattande utgrävningar och restaurering öppnades den för allmänheten i mars 2024. Eftersom utgrävningarna fortfarande pågår, kontrollera om området är öppet och vilka öppettider som gäller innan du besöker det. Byggnaden uppfördes under kejsar Trajanus tid, under det 2:a århundradet e.Kr., av Plinius, som var guvernör i Bithynia. De flesta teatrarna i Anatolien är byggda in i en sluttning, men denna teater är byggd på en plan yta och sittplatserna är upphöjda med valv. Enligt källor är detta det enda exemplet i Turkiet med denna konstruktion. Byggnaden, som rymmer cirka tio tusen åskådare, täcker ett område på 84 meter lång och 63 meter bred. Inuti kan du först se valvsystemet som bär sittsektionen. Kulturportalen uppger att detta underliggande system är välbevarat. Izniks kommun skriver att teatern, som är byggd på en plan yta, har 19 sektioner (galleri) för att stödja sittplatserna. Gå längs besöksvägen och räkna sektionerna för att se hur valvstötarna bär sittstegarna. Gå sedan till scenbyggnaden; enligt källorna är denna byggnad tre våningar hög, men endast den nedersta våningen finns kvar idag. Utgrävningarna har avslöjat hela scenen, som sträcker sig 45 meter i öst-västlig riktning. Titta på de återstående baserna och blocken och föreställ dig hur fasaden en gång var täckt av kolonner och rika arkitektoniska detaljer. Teatern användes i sin ursprungliga funktion i ungefär två århundraden; källorna nämner att gladiatorstrider och andra föreställningar hölls här. Stora jordbävningar år 358, 362 och 368 skadade byggnaden allvarligt. Enligt Kulturportalen murades orkestern in med väggar under 4:e århundradet, och en fresk målades på de sidoväggar som omgav orkestern. Efter de arabiska invasionerna under 8:e århundradet demonterades delar av teatern och användes för att förstärka murarna; väggarna du ser vid ingången och de tomma utrymmena här berättar samma historia. Under 12:e århundradet byggdes två kyrkor på platsen. Under Iznik-imperiets tid, under 13:e århundradet, upptäcktes att soldater som dött i strid begravdes i teaterns gångar. Under osmanska tiden var keramiska ugnar i drift i vissa delar av området fram till 17:e århundradet; även efter att ugnarna övergavs användes blocken från dem i byggnader i närheten. Teatern identifierades och ritades in för första gången år 1743, och de första utgrävningarna genomfördes 1980 av Bedri Yalman från Bursa Museum. Utgrävningarna Om du har tid kan du göra en kort avstick till väster, till ruinerna av Göl Kapısı, som ligger vid sjön. Det finns inte mycket kvar av porten, och bara hälften av tornet till höger står kvar. Fortsätt sedan söderut, mot Yenişehir Kapısı. Där kan du se fynden från utgrävningarna av teatern på det sista stoppet, Iznik-museet. Källa: Kulturportalen; Bursa kommun; Iznik kommun; Wikipedia, Izniks romerska teater.

Rutten avslutas vid Iznik-museet, som enligt Kultur- och turistministeriets register ligger i Mahmut Çelebi-kvarteret, nära Yenişehir-porten. Museet öppnade 1935 i Yakup Çelebi-byggnaden och flyttades 1960 till Nilüfer Hatun-byggnaden. Den nya byggnaden, som byggdes av ministeriet mellan 2020 och 2022, öppnade för allmänheten den 16 januari 2023 och rymmer arkeologiska föremål. Nilüfer Hatun-byggnaden fungerar idag som ett separat museum, känt som Turkiska islamiska konstmuseet. Kontrollera öppettider, stängningsdagar och inträdesvillkor på museets officiella webbplats innan du besöker. Utställningssalarna ligger på bottenvåningen, medan administrativa lokaler och förråd finns på övervåningen. Museet visar upp cirka 1 500 föremål, varav de äldsta dateras till 6500 f.Kr. Salarna är ordnade kronologiskt: från neolitisk tid, kalkolitisk tid, bronsåldern, hellenistisk tid, romersk tid, bysantinsk tid och osmanska perioden. Följ denna ordning, eftersom byggnaderna du ser under dagen får sin plats i tidslinjen. Föremålen kommer från tidigare utgrävningar i omgivande högar, samt från de pågående utgrävningarna av Iznik-kakelfabriken, Izniks romerska teater, den undervattensbasilikan i sjön och Hisardere-nekropolen. Leta efter det marmorinredda spelet, som liknar ett brädspel och där varje spelare använder femton stenar, från den romerska perioden. På de fyra sidorna av Akhilleus sarkofagen finns scener från Trojakriget, med Agamemnon, Akhilleus och hans fångna Briseis. På en sida finns figurer som representerar våren, sommaren och hösten. Sarkofagerna är en av museets mest imponerande avdelningar. I Antigonos sarkofagen, som dateras till 200-talet e.Kr. och som är en viktig upptäckt från Hisardere-nekropolen, hittades en man som var mellan 45 och 50 år gammal när han dog, och han var begravd i tre lager av ull. En del av lindan, en träkudde under huvudet och en del av trämadrassen under kroppen, har bevarats. Sarkofagen byggdes av hans fru Arete, och den innehåller en bild av Arete samt en klagande text till minne av hennes man. Nigerine- och Astyris-sarkofagerna tillhör en kvinna, Nigerine, som dog mellan 30 och 45 år gammal, och hennes dotter, Astyris, som dog mellan 25 och 30 år gammal. Kropparna hittades lindade i linne, ull och siden, och enligt inskriptionen på framsidan köpte dottern sarkofagen för sig själv, sin mor och sin far. I Nike-Eros-sarkofagen, som är från 200-talet e.Kr., är de två figurerna obero Efter besöket, gå ut i trädgården; här finns en utomhusutställning med främst stenelement som kolumner, sarkofager, stelae och inskrifter. Trädgården är också indelad i olika perioder, och här kan du studera detaljerat liknande föremål som du såg på murarna under dagen. Anläggningen har toaletter, parkering och ett bönerum. När du lämnar museet, promenera till den närliggande Yenişehir-porten; porten ligger vid början av vägen som leder från İznik till Yenişehir och Bursa. Porten består av tre delar: en yttre, en mellanliggande och en inre. Den inre porten nås genom en fyrkantig innergård. İzniks kommun daterar porten till 100-talet e.Kr., under kejsar Claudius, medan Kulturportens inventarielista anger åren 268 till 270. Om du har tid, besök även Nilüfer Hatun İmareti, som ligger nära Lefke-porten; byggnaden, som uppfördes 1388 till minne av I. Murads mor, är enligt UNESCO:s dokument den första imaret-byggnaden med en omvänd T-form. Innan du återvänder till Bursa, glöm inte att kontrollera sista avgångstid. Källa: Kultur- och turistministeriet, Turkiet, museer; KVMGM; UNESCO:s preliminära lista; Wikipedia, İznik Museum.