Från palatset till den lokala moskén: En resa genom Izniks kakelkonst.

Börja din dagen vid Kina-paviljongen i trädgården till Istanbul Arkeologiska museerna, eftersom för att förstå Iznik-keramikens höjdpunkt under 1500-talet är det viktigt att först se perioden som föregick den. Enligt ministeriets webbsida är paviljongen den äldsta byggnaden i museekomplexet. Enligt inskriptionen vid ingången byggdes den 1472 av sultan Mehmet II "Erövraren" i den yttre trädgården till Topkapipalatset.

Enligt TDV Islam Encyclopedia är den tvåvånings byggnaden i sten konstruerad med en plan som består av fyra valv som öppnar sig mot en central innergård, vilket representerar ett mönster som härstammar från turkisk arkitektur i Centralasien och som spreds till Anatolien via Iran. Studera noggrant den stora bågen vid ingången. Fasaden och interiören är täckta med keramik i turkos och indigoblått, utförda med mosaikteknik. De vita keramikplattorna i bågen bär kufisk skrift som upprepar en fras som uttrycker tillit till Skaparen. I de inre rummen kan man se hexagonala keramikplattor, och vissa har guldfärgade detaljer. Kom ihåg dessa ytor för att kunna jämföra dem med de underglaserade keramikerna som du kommer att se senare under dagen.

Efter en brand år 1737 tillkom en kolonnhall framför paviljongen. Byggnaden användes senare som museum och visar idag den turkiska samlingen av keramik och porslin som en del av Arkeologiska museerna. De utställda föremålen från Iznik gör det möjligt att studera keramik som normalt skulle sitta högt upp på väggarna i moskéer, i ögonhöjd. Ta dig tid att observera färgerna, glansens intensitet och penseldragen.

Enligt ministeriets webbsida är museet öppet varje dag och Müzekart (ett museikort) är giltigt. Kontrollera de aktuella öppettiderna och biljettinformationen på den officiella webbplatsen.

Källa: TDV Islam Encyclopedia; T.C. Kultur- och turistministeriets webbsida.

Med bara några minuters promenad från museerna kommer du till ingången till Topkapipalatset. Istället för att utforska palatset som en helhet, följ spåren av dess kakeldekorationer och tillbringa större delen av din tid i den fjärde innergården, som vetter mot Golden Horn, Bosporen och Marmarahavet.

Börja med att besöka Sünnet Odası (Omcirkelserummet). Denna lilla byggnad, som byggdes under sultan Ibrahim på 1640-talet, användes för prinsars omskärelser. De fem stora kakeldekorativa panelerna på fasaden är från 1520- och 1530-talen; enligt Wikipedia tillverkades de ursprungligen för Kanunis nya paviljong och flyttades senare hit. Panelerna visar krusade bladlöv, lotuspalmetter, rosetter, fåglar och mytiska djurfigurer som kallas "kil". Titta noga på dessa blåvita ytor, där rött ännu inte användes; detaljrikedomen i designen visar varifrån den senare, färgstarka perioden hämtade sin inspiration. Runt ingången finns äldre blåvita paneler med geometriska mönster, medan det inuti finns kakel från perioden mellan 1500- och 1700-talen.

Direkt intill ligger Bağdat Köşkü (Bagdadpaviljongen), en byggnad som sultan Murad IV lät bygga efter sin kampanj till Bagdad 1638 och som slutfördes 1639. Enligt TDV Islam Encyclopedia öppnar sig fyra spetsbågade valv från den åttkantiga centrala delen. De färgstarka stenbeklädnaderna på fasaden tillsammans med Iznik-kakel med motiv av granatäpplen och kronärtskockor är, enligt encyklopedin, några av de sista vackra exemplen på klassisk kakelkonst. Inuti kan du se den guldfärgade skorstenen och kakelband med fågelmotiv.

Kontrollera de aktuella öppettiderna, biljettpriser och andra villkor för besök på Topkapipalatset innan du åker, via officiella kanaler. Det är en bra idé att komma tidigt på morgonen, innan den fjärde innergården blir för trång.

Källor: TDV Islam Encyclopedia (Bağdat Köşkü); Wikipedia (Sünnet Odası).

Lämna palatset och promenera längs sluttningarna söder om Sultanahmet till Kadırga. Vägen tar ungefär tjugo minuter. Moskén, byggd av Mimar Sinan för Sokollu Mehmed Paşa och hans fru, dottern till II. Selim, till ära för İsmihan Sultan, slutfördes enligt inskriptionen år 1571-72. För denna byggnad, som står på en brant sluttning, löste Sinan problemet med en tvåvånings innergård, där bottenvåningen innehåller butiker och övervåningen innehåller rum för en teologiska skolan.

Moskén har en sexhörnig plan inuti en rektangel. Den 13 meter stora kupolen stöds av sex pelare, och i hörnen finns fyra små halvkupoler. Enligt TDV Islam Encyclopedia är detta det mest perfekta exemplet på det sexstödssystem som har testats sedan Edirne-moskén med de tre minareterna.

När du går in dras först blicken till väggen i böneriktningen (qibla). Ytorna mellan pelarna, samt vissa fönsterområden, är täckta med högkvalitativa Iznik-keramiker. Blå, röda och gröna blomstermönster kombineras med vita kursivskrift på en mörkblå bakgrund. Observera att även kupolen på den marmorbeklädda predikstolen är täckt med keramik. Enligt källor består delar av den främre ingången, predikstolen och nischen för böneriktningen av stenar som har förts från Kaaba. Enligt TDV anser forskare att harmonin mellan dekoration och utrymme är en av de mest framstående egenskaperna i osmansk arkitektur.

Besök moskén utanför bönetiderna. Ta av dig skorna. Kvinnor ska bära huvudduk och kläder som täcker axlar och knän. Rör inte vid keramikerna, ta bilder utan blixt och var tyst. När du lämnar, gå till närmaste T1-spårvagnshållplats och ta spårvagnen västerut mot hållplatsen Topkapı.

Källa: TDV Islam Encyclopedia; Wikipedia (Sokollu Mehmed Pasha Mosque, Kadırga).

Ta till hållplatsen Topkapı med spårvagn T1 och gå ut utanför murarna. Det lilla komplexet bredvid Topkapı-kyrkogården visar upp kakel från slutet av 1500-talet i storleken av en lokal moské. Moskén byggdes år 1592. Utöver moskén finns i komplexet en brunn, två vattenfontäner, en begravningsplats, en byggnad som tros vara en koranskola och en fontän som tillkom år 1819 av Derviş Mehmed Paşa. Den äldsta strukturen är en vattenfontän från år 1578.

Det finns lite information om grundaren, Takkeci İbrahim Ağa. Enligt en berättelse reste han till Bagdad efter en dröm och byggde sedan moskén med guld som han hittade i källaren i sitt eget hus. Det sägs också att den kaklade panelen inuti, som visar druvor, är kopplad till denna dröm.

De fyra väggarna i haremdelen är täckta med kakel från sockeln upp till under de översta fönstren. De flesta av kaklen är arrangerade i elva rektangulära paneler, omgivna av ramar. Förutom grönt, blått, indigoblått och vitt, används även korallrött, vilket användes för första gången i Süleymaniye. Kaklen liknar de som finns i Rüstem Paşa-, Piyale Paşa- och Sokollu-moskéerna, både tekniskt och i mönster. Det har konstaterats att saknade kakel från en av de symmetriska panelerna finns i Gülbenkyan-samlingen i Lissabon. Titta också på den kaklade mihraben (bönnischen), fönstren med färgat glas, den marmorbeklädda predikstolen och den ursprungliga snidade dörren. Byggnaden restaurerades under perioden av II. Mahmud och genomgick en omfattande renovering år 2005.

Eftersom det är en liten lokal moské kanske dörren inte alltid är öppen. Det är lättare att komma in runt bönetider, men undvik att gå runt inuti under böner. Ta av skorna, täck håret och var tyst.

Källa: Wikipedia (Takkeci İbrahim Ağa-komplexet); Kulturinventeringen.

Från Topkapı, ta spårvagn T1 tillbaka till Eminönü och promenera till Hasırcılar-marknaden i Tahtakale. Rüstem Paşa-moskén ligger mitt i marknaden, på toppen av en hög terrass. Moskén, som byggdes av Mimar Sinan för Rüstem Paşa, sultan Süleymans svärson och storvezir, slutfördes i början av 1560-talet. Hyrorna från butikerna under moskén användes för att täcka kostnaderna för komplexet; man kommer upp till gården via smala trappor i hörnen.

Enligt TDV Islam Encyclopedia är moskén det första exemplet på Sinans plan med en central kupol som stöds av åtta pelare, och den har en viktig plats i utvecklingen av Sinans mosképlaner. Men det som verkligen är intressant här är kakeldekorationerna. Enligt encyklopedin är de inre väggarna och de arkitektoniska elementen täckta med de mest avancerade Iznik-kakelplattorna från den tiden. Enligt engelskspråkiga källor används cirka 2 300 kakelplattor med omkring 80 olika mönster både invändigt och utvändigt.

Börja med att stanna till vid böneplatsen. En kakelpanel som tolkar naturen, belägen söder om ingången, räknas enligt TDV som ett av de finaste exemplen på klassisk kakeldekoration. Inuti kan du observera hur mönstren förändras från vägg till vägg; leta efter den röda färgen, som började användas i Iznik, bland rosor och lotusblad. Denna röda färg visar hur färgpaletten utvidgades efter de blåvita ytorna vid de första stationerna på rutten.

Eftersom moskén ligger mitt i marknaden är det mycket folk där under hela dagen. Besök den helst utanför bönetiderna. Ta av dig skorna, kvinnor ska bära huvudduk och täcka axlar och knän. Rör inte vid kakelplattorna och ta bilder utan blixt. När du lämnar moskén, ta bussen eller en taxi från Eminönü till Kasımpaşa.

Källa: TDV Islam Encyclopedia; Wikipedia (Rüstem Pasha Mosque).

Rutten avslutas vid den sista hållplatsen, i Kasımpaşa, vid den norra sidan av Haliç, i en dal som en gång låg utanför staden. Enligt TDV:s islamiska encyklopedi låg detta område utanför bebyggelsen fram till mitten av 1900-talet. Moskén, som byggdes av Kaptan-ı Derya Piyale Paşa, slutfördes år 1573 och kallas ibland "Tersane Camii" i engelska källor. Wikipedia anger att arkitekten var Mimar Sinan, medan TDV inte nämner någon specifik arkitekt. Komplexet innehöll en gång en medresa, ett kloster, en skola för barn, en fontän, en marknad och ett badhus; idag finns bara moskén och gravkammaren kvar.

Byggnaden skiljer sig från Sinans vanliga moskéer med en enda stor kupol. Harim-delen (bönehallen för kvinnor) täcks av sex lika stora kupoler med en diameter på cirka 9 meter, ordnade i två rader, och omges av två våningar med sidogallerier. Minareten står inte i hörnet, utan i mitten av fasaden, i linje med mihraben (böneriktningen); den byggdes om under mitten av 1800-talet.

Börja med att titta på mihraben. Enligt TDV är mihraben inramad av två bågar, och den halvt åttkantiga nischen är fylld med dekorativa element i keramik, medan omgivningen är täckt med Iznik-keramik med växtmotiv. Leta sedan uppåt mot väggarna. Längs de västra, södra och norra väggarna löper ett band med vit kursiv skrift på en mörkblå bakgrund, vilket är ett verk av Hasan Çelebi, elev och andlig son till Ahmed Şemseddin Karahisari. I den åttkantiga gravkammaren nära mihraben vilar Piyale Paşa och medlemmar av hans familj.

Besök moskén utanför bönetiderna, ta av skorna, kvinnor ska bära huvudduk, och var tysta. Rutten avslutas här, och visar den mogna formen av den tradition som du såg i form av text och färg vid Çinili Köşk tidigare under dagen, vilket återspeglar 1500-talets stil.

Källa: TDV Islamiska encyklopedin; Wikipedia (Piyale Paşa Camii; Piyale Pasha Mosque).