
Från Kebans strand till Munzurbergen.
Logga in för att gilla och betygsätta
Denna rutt utforskar Tunceli från söder till norr, och följer vattnets väg. Enligt länsstyrelsens geografiska sida stiger provinsens terräng från söder till norr och från väst till öst; Keban-dammen i söder och Munzur-bergen i norr och nordväst utgör provinsens naturliga gränser. Ruten förbinder dessa två punkter. Det första stoppet är fästningen och sjöutsikten i Pertek. Enligt Kulturportalen ligger Pertek-fästningen, som byggdes på en kulle vid floden Murat, idag på en ö eftersom området översvämmades av Keban-dammen. Fästningens byggår är okänd, men det är känt att den restaurerades under osmanska perioden. Eftersom information om hur man tar sig till ön och besöker fästningen saknas, är detta stopp planerat för att observera från kusten och för att få bekräftelse från länsstyrelsen. Länsstyrelsen skriver att Pertek var ett livligt kulturellt och konstnärligt centrum under Seljuk- och osmanska perioderna, och att det innehöll ett komplex med en fästning, ett värdshus, ett badhus, en skola och ett kök. Det andra stoppet är Tunceli-museet i centrum av provinsen. Byggnaden, som ursprungligen var en kasern och senare användes som logement under den tidiga republiken, har restaurerats och omvandlats till ett museum. Vi har placerat museet som det andra stoppet, innan vi besöker parken och bergen, för att lära oss om regionens arkeologi, etnografi och natur. De två timmarna i museet ger en paus oberoende av väderförhållandena. Det tredje stoppet är Munzur-dalens nationalpark. Länsstyrelsen uppger att parken börjar 8 kilometer från stadens centrum och sträcker sig längs dalen upp till Munzur-bergen. Här är det viktigt att observera träden, vattendragen och sluttningarna i dalen, och att lära känna de olika växt- och djurarter som finns där. Det sista stoppet är Munzur-bergen. Denna text beskriver endast den delen av bergen som ligger i Tunceli. Provinsens högsta punkt, Akbaba-toppen, ligger på 3463 meter över havet. Bergen är källan till flera vattendrag, inklusive Munzur-floden, Pülümür-floden och Tahar-floden; dessa vattendrag mynnar slutligen i Keban-dammen, som är det första stoppet på rutten. På så sätt bildar rutten en cirkel. Att följa höjdstigningen under dagen, känna förändringen i klimatet och följa vattnets riktning är det som gör rutten så speciell. Rutten kombinerar historiska element i fästningen och museet, med de naturliga elementen i parken och bergen. Praktiska tips: Avstånden mellan stoppen och restiden för denna rutt anges inte i siffror. Kontrollera museets öppettider och priser via muze.gov.tr, och kontrollera reglerna och tillståndskraven för nationalparken hos de ansvariga myndigheterna. Kontrollera vägarnas skick till bergen och sjön innan du åker. Ta med vatten, Källor:
- Kulturportalen, Pertek-fästningen, https://www.kulturportali.gov.tr/turkiye/tunceli/gezilecekyer/pertek-kalesi
- Tunceli provins kultur- och turistmyndighet, Pertek, https://tunceli.ktb.gov.tr/TR-57258/pertek.html
- Kulturportalen, Tunceli-museet, https://www.kulturportali.gov.tr/turkiye/tunceli/gezilecekyer/tunceli-muzesi
- KVMGM, Tunceli museumsdirektorat, https://kvmgm.ktb.gov.tr/TR-281504/tunceli-muze-mudurlugu.html
- Tunceli provins kultur- och turistmyndighet, Munzur-dalen nationalpark, https://tunceli.ktb.gov.tr/TR-57342/munzur-vadisi-milli-parki.html
- Tunceli provins kultur- och turistmyndighet, Geografi, https://tunceli.ktb.gov.tr/TR-57260/cografya.html
- Tunceli provins kultur- och turistmyndighet, Sjöar, https://tunceli.ktb.gov.tr/TR-57341/goller.html
Ruttstopp

Pertek-slottet.
Rutten börjar i Pertek, vid Tuncelisida av Keban-dammen. Denna etapp är inte utformad för att utforska fästningen inuti, utan för att se fästningen och få klarhet i besöksförhållandena. Enligt Kulturportalen är fästningen belägen på en kulle vid floden Murat och befinner sig idag på en ö på grund av dammen. Därför bör du inte förvänta dig att kunna gå till fästningen. Information om hur man tar sig till ön och vilka besöksvillkor som gäller finns inte tillgänglig. Kontrollera den aktuella situationen hos Tunceli Provincial Kultur- och Turismby innan du ger dig iväg. Fråga om det finns platser längs kusten där man kan se fästningen, om det är möjligt att ta sig ut till ön och om det finns några tidsbegränsningar som varierar beroende på säsong. När du har fått bekräftelse, bege dig till Perteks centrum. Provincialbyrån uppger att centrum ligger 52 kilometer från staden. Eftersom Pertek är omgiven av Keban-dammen på sin östra och södra sida, ser staden nästan ut som en halvö. Att förstå denna geografi är nyckeln till att förstå fästningen, eftersom dagens ö-liknande utseende är resultatet av dammens bildande. När du står vid kusten, titta först på den allmänna vattenlinjen och sedan på kullets silhuett. Källor beskriver fästningen som en struktur bestående av två murar. Det står också att det finns byggnadsrester mellan murarna, men om du kan se dem beror på var du befinner dig. En kikare eller zoomfunktionen på din telefon kan vara användbar här. På fästningens södra fasad är det insatta röda tegelstenar och blå kakelplattor mellan de huggna stenarna. Om du får möjlighet att se fästningen på nära håll, är detta något du bör leta efter. Byggnadsåret är inte säkert känt; källor nämner endast att den restaurerades under osmanska perioden. Om du ser ett specifikt år på en skylt eller i en beskrivning, fråga om källan. Provincialbyrån skriver att många av de historiska monumenten i staden bär spår av Mengüçlü- och osmanska rikena. Samma sida nämner också Sağman-fästningen bland de viktigaste monumenten; du kan kontakta byrån för att få information om besöksmöjligheter. Det finns också en historia som förklarar stadsnamnet. Enligt provincialbyrån har en fågelstaty, som restes vid fästningen som ett tecken på överflöd och välstånd, fått namnet Pirtek, och namnet har med tiden utvecklats till Pertek. Provincialbyrån betonar att de blå och gröna tonerna i sjön gör staden särskilt vacker under våren. För fotografering rekommenderas ljus från morgon eller kväll, då vattnet reflekterar mindre. Ta med vatten, hatt och solskydd, eftersom förhållandena för skugga och sittplatser vid kusten kan variera. Sidan nämner också en färjeförbindelse till Elazığ; kontrollera aktuella tidtabeller och villkor för färjan hos

Tunceli museum.
Den andra stoppet är Tunceli-museet, som ligger i centrum av staden. Det är den del av rutten som är minst beroende av väderförhållandena. Museet ligger i Moğultay-kvarteret, på Ali Demir-gatan. Enligt officiell information har det varit öppet för besökare sedan den 24 december 2020. Kontrollera öppettiderna och inträdesavgiften på museets webbplats (muze.gov.tr) innan du besöker. Innan du går in, ta en titt på byggnaden utifrån. Den har en rektangulär planlösning och är byggd i tysk arkitekturstil. Norrsidan har tre våningar, medan de andra sidorna har två. Byggnaden grundades 1935 och slutfördes 1937. Den är ett byggnadsverk från den tidiga republikanska perioden. Enligt Kulturportalen var byggnaden den största byggnaden i staden när stadens centrum anlades. Byggnaden användes först som en militärbarack, sedan omvandlades den till bostäder för tjänstemän. År 2015 tilldelades den till ministeriet för att användas som museum, och efter en renovering omvandlades den till ett museum. Med tanke på denna historia, var uppmärksam på de olika våningarna och innergården, eftersom museet är en återanvändning av en tidigare militärbarack. Innergården är 1800 kvadratmeter stor och är utformad för evenemang som konserter, teater och föreläsningar. Kontrollera på museets webbplats om det finns något evenemang den dagen. Inuti finns sex salar, och berättelsen presenteras genom texter, bilder, dioramor och rekonstruktioner som spänner från förhistorisk tid till idag. Samlingen är indelad i följande avsnitt: arkeologi och mynt, etnografi, jordbruk och flora/fauna med traditionella metoder, kulturarv, stenhantverk och verk från den tidiga republikanska perioden. Börja med avsnittet om arkeologi och mynt, eftersom det är det äldsta och gör det lättare att följa berättelsen. Eftersom mynten är små, gå långsamt framför vitrinskåpen och läs texten på etiketterna. I etnografiavsnittet, titta på föremål från det lokala livet och läs texterna som beskriver hur de användes. Salen om jordbruk och flora/fauna fungerar som en förberedelse för nästa stopp. Eftersom namnen på växter och djur som kommer att nämnas vid parkstoppet också finns här, är det en bra förberedelse. Salen om kulturarv är en namngiven del av samlingen; det räcker att läsa beskrivningen av salen från museets egna texter. I salen med stenhantverk, titta på storleken, utförandet och informationen om perioden på etiketterna. Avsnittet om den tidiga republikanska perioden ger en kontext som är nära byggnadens egen tid. Fråga vid entrén om museets regler för fotografering. När du är klar med besöket, gå ut på innergården, sätt dig ner och sammanfatta dina anteckningar. När du lämnar museet, ta en sista blick på hela byggnaden

Munzurdalen Nationalpark.
Den tredje destinationen är Munzurdalens nationalpark. Enligt länsstyrelsen börjar parken 8 kilometer från stadens centrum i Tunceli och sträcker sig längs dalen upp till Munzurbergen. Området utsågs till nationalpark år 1971 och omfattar en yta på 42 000 hektar. På detta stora område kommer du att fokusera på dalens flöde, snarare än en specifik punkt. Länsstyrelsen rekommenderar att man besöker parken mellan juni och september, eftersom området har ett strängt kontinentalt klimat. Utöver dessa månader bör du kontrollera väg- och väderförhållandena i förväg. Kontakta de ansvariga myndigheterna för att få information om inträdesvillkor, regler och aktiviteter som kräver tillstånd. Dalen sträcker sig genom ett område som är uppdelat av floderna Mercan och Munzur. När du promenerar längs vattnet, observera skillnaden mellan de nakna sluttningarna och den gröna remsan vid dalens botten. Enligt källan är bergens branta sluttningar helt nakna. På sluttningarna och topparna täcks de områden som inte är bergiga av ekskogar. Vid dalens botten och längs vattnet finns en blandning av trädarter som bok, alm, lönn, ask, björk, valnöt, poppel och pil. Den sällsynta trädarten bok bildar skogar på båda sidor av Munzurfloden, 1,5 kilometer nedströms från källorna i Ovacık. Parkens flora omfattar 1518 växtarter, varav 43 är unika för Munzurbergen och 227 är endemiska för Turkiet. Exempel på växter som nämns av länsstyrelsen är klockblomma, körsbär från Erzincan, en viss örtart och Munzurbrudblomman. Plocka inte växter och håll dig till de markerade vandringslederna. Bland det vilda djurlivet finns två bergsgetarter, nämligen bergsget med böjd horn och bezoargeten, samt berguv. Att få se dessa djur är en lycka; det är bäst att observera dem på avstånd med hjälp av kikare. Titta också upp mot himlen, eftersom källan nämner örn, gädda, hök, falk och den sällsynta stenfalken. Parken är också hem för däggdjur som varg, räv, björn, lodjur och mink. Närma dig inte djuren och lämna inte mat. I Munzurfloden och Mercandalen finns sällsynta örtarter som är unika för området. Enligt länsstyrelsen sträcker sig örtarnas utbredning över ett vattenområde på 80 kilometer, från källorna och nedströms. Kontrollera med de ansvariga myndigheterna för att få information om tillstånd och restriktioner för fiske. Camping, picknick, sportfiske och vandring är aktiviteter som kan utföras under dagsturer. Vattenfallen och kanjonerna som finns längs dalen är en del av parkens naturliga värden. När du lämnar parken, ta med dig ditt skräp och undvik att göra upp eld. För den sista destinationen, bege dig till

Munzurbergen.
Slutdestination: Munzurbergen. Sıradağ sträcker sig mellan Tunceli och Erzincan; denna text fokuserar endast på delen i Tunceli. Denna destination är inte en vandring, utan en plats för att betrakta bergen från dalen och för att förstå landskapet. Enligt länsstyrelsen utgör Munzurbergen, som är en förlängning av Taurusbergen, den nordvästra, norra och nordöstra delen av länet. 70% av länets yta är bergig, 25% är platåer, och 5% är slätter. Den högsta punkten i länet är Akbaba-toppen, som ligger 3 463 meter över havet och befinner sig öster om Munzurbergen. Bergens högre delar bildar en naturlig gräns i länets norra och nordvästra delar. Under resan kommer du att märka att höjden ökar från söder till norr, och när du kommer hit från sjön nära Pertek. Observera att bergen fungerar som en samlare av vatten. Karasu- och Muratfloderna samlar upp vattnet i länet. Munzurfloden, som rinner inom länets gränser, och Pülümür- och Taharfloderna mynnar också ut i Keban-dammen i söder. På så sätt är denna sista destination, tillsammans med den första destinationen, sjön, två ytterligheter i samma vattenhistoria. Rikta din blick mot de högre delarna och läs landskapet i de nakna, branta sluttningarna. Enligt länsstyrelsen har regionen ett kontinentalt klimat, så besöket rekommenderas mellan juni och september. Eftersom vädret i bergen kan förändras snabbt, kontrollera aktuella väderförhållanden innan du åker. Det finns sjöar högt uppe i bergen. Sidan om sjöar beskriver att det finns små glaciära och kratersjöar i Munzurbergen och i de angränsande bergen Mercan, Avcı och Karasakal, som bildats när glaciälla sängar och sedimentområden fyllts med vatten. De viktigaste sjöarna ur ett turistperspektiv är Karagöl, Koçgölü, Şer Gölü, Dilincik Gölü, Çimli Gölü, Mercan Gölleri och Katır Gölleri. Sidan om nationalparken anger att kratersjöarna ligger på höjder mellan 2000 och 3000 meter. Information om hur man tar sig till dessa sjöar, vandringstider och svårighetsgrad saknas. Om du vill besöka dessa sjöar, kontakta länsstyrelsen och lokala myndigheter. För fotografering, rikta din blick från dalbotten till bergskedjan och välj tidpunkter då ljuset faller från sidan. På kartan markerar punkten för bergen mitten av bergskedjan, inte en ingång eller en topp. Ta hänsyn till att skymningen kommer tidigt och planera din återresa i förväg. Rutten slutar här.
Källa: Tunceli Provincial Directorate of Culture and Tourism, Geografi och Sjöar.
Kommentarer
Laddar...
