Hoppa till huvudinnehållet
Radar Türkiye
Upptäck evenemang i appen
Öppna
Från Kebans strand till Munzurbergen.
Rutter4 Stopp

Från Kebans strand till Munzurbergen.

Inga betyg ännu

Logga in för att gilla och betygsätta

Denna rutt utforskar Tunceli från söder till norr, och följer vattnets väg. Enligt länsstyrelsens geografiska sida stiger provinsens terräng från söder till norr och från väst till öst; Keban-dammen i söder och Munzur-bergen i norr och nordväst utgör provinsens naturliga gränser. Ruten förbinder dessa två punkter. Det första stoppet är fästningen och sjöutsikten i Pertek. Enligt Kulturportalen ligger Pertek-fästningen, som byggdes på en kulle vid floden Murat, idag på en ö eftersom området översvämmades av Keban-dammen. Fästningens byggår är okänd, men det är känt att den restaurerades under osmanska perioden. Eftersom information om hur man tar sig till ön och besöker fästningen saknas, är detta stopp planerat för att observera från kusten och för att få bekräftelse från länsstyrelsen. Länsstyrelsen skriver att Pertek var ett livligt kulturellt och konstnärligt centrum under Seljuk- och osmanska perioderna, och att det innehöll ett komplex med en fästning, ett värdshus, ett badhus, en skola och ett kök. Det andra stoppet är Tunceli-museet i centrum av provinsen. Byggnaden, som ursprungligen var en kasern och senare användes som logement under den tidiga republiken, har restaurerats och omvandlats till ett museum. Vi har placerat museet som det andra stoppet, innan vi besöker parken och bergen, för att lära oss om regionens arkeologi, etnografi och natur. De två timmarna i museet ger en paus oberoende av väderförhållandena. Det tredje stoppet är Munzur-dalens nationalpark. Länsstyrelsen uppger att parken börjar 8 kilometer från stadens centrum och sträcker sig längs dalen upp till Munzur-bergen. Här är det viktigt att observera träden, vattendragen och sluttningarna i dalen, och att lära känna de olika växt- och djurarter som finns där. Det sista stoppet är Munzur-bergen. Denna text beskriver endast den delen av bergen som ligger i Tunceli. Provinsens högsta punkt, Akbaba-toppen, ligger på 3463 meter över havet. Bergen är källan till flera vattendrag, inklusive Munzur-floden, Pülümür-floden och Tahar-floden; dessa vattendrag mynnar slutligen i Keban-dammen, som är det första stoppet på rutten. På så sätt bildar rutten en cirkel. Att följa höjdstigningen under dagen, känna förändringen i klimatet och följa vattnets riktning är det som gör rutten så speciell. Rutten kombinerar historiska element i fästningen och museet, med de naturliga elementen i parken och bergen. Praktiska tips: Avstånden mellan stoppen och restiden för denna rutt anges inte i siffror. Kontrollera museets öppettider och priser via muze.gov.tr, och kontrollera reglerna och tillståndskraven för nationalparken hos de ansvariga myndigheterna. Kontrollera vägarnas skick till bergen och sjön innan du åker. Ta med vatten, Källor:

Pertek, Tunceli
Rutter
4 Stopp
~8 h 30 min på platserna
Resa ~92 km · 2 h 33 min
Totalt ~11 h 3 min
6 november 2026

Ruttstopp

1
Pertek Kalesi

Pertek-slottet.

~1 h 30 min här
Pertek merkez

Rutten börjar i Pertek, vid Tuncelisida av Keban-dammen. Denna etapp är inte utformad för att utforska fästningen inuti, utan för att se fästningen och få klarhet i besöksförhållandena. Enligt Kulturportalen är fästningen belägen på en kulle vid floden Murat och befinner sig idag på en ö på grund av dammen. Därför bör du inte förvänta dig att kunna gå till fästningen. Information om hur man tar sig till ön och vilka besöksvillkor som gäller finns inte tillgänglig. Kontrollera den aktuella situationen hos Tunceli Provincial Kultur- och Turismby innan du ger dig iväg. Fråga om det finns platser längs kusten där man kan se fästningen, om det är möjligt att ta sig ut till ön och om det finns några tidsbegränsningar som varierar beroende på säsong. När du har fått bekräftelse, bege dig till Perteks centrum. Provincialbyrån uppger att centrum ligger 52 kilometer från staden. Eftersom Pertek är omgiven av Keban-dammen på sin östra och södra sida, ser staden nästan ut som en halvö. Att förstå denna geografi är nyckeln till att förstå fästningen, eftersom dagens ö-liknande utseende är resultatet av dammens bildande. När du står vid kusten, titta först på den allmänna vattenlinjen och sedan på kullets silhuett. Källor beskriver fästningen som en struktur bestående av två murar. Det står också att det finns byggnadsrester mellan murarna, men om du kan se dem beror på var du befinner dig. En kikare eller zoomfunktionen på din telefon kan vara användbar här. På fästningens södra fasad är det insatta röda tegelstenar och blå kakelplattor mellan de huggna stenarna. Om du får möjlighet att se fästningen på nära håll, är detta något du bör leta efter. Byggnadsåret är inte säkert känt; källor nämner endast att den restaurerades under osmanska perioden. Om du ser ett specifikt år på en skylt eller i en beskrivning, fråga om källan. Provincialbyrån skriver att många av de historiska monumenten i staden bär spår av Mengüçlü- och osmanska rikena. Samma sida nämner också Sağman-fästningen bland de viktigaste monumenten; du kan kontakta byrån för att få information om besöksmöjligheter. Det finns också en historia som förklarar stadsnamnet. Enligt provincialbyrån har en fågelstaty, som restes vid fästningen som ett tecken på överflöd och välstånd, fått namnet Pirtek, och namnet har med tiden utvecklats till Pertek. Provincialbyrån betonar att de blå och gröna tonerna i sjön gör staden särskilt vacker under våren. För fotografering rekommenderas ljus från morgon eller kväll, då vattnet reflekterar mindre. Ta med vatten, hatt och solskydd, eftersom förhållandena för skugga och sittplatser vid kusten kan variera. Sidan nämner också en färjeförbindelse till Elazığ; kontrollera aktuella tidtabeller och villkor för färjan hos

Pertek-slottet är ett slott som är beläget på en kulle vid floden Murats strand, söder om Tunceli. Idag omges slottet av vatten från Keban-dammen och står alltså på en ö. Detta är den mest framträdande egenskapen som skiljer slottet från andra historiska byggnader i regionen. Enligt Kultur- och turistministeriets webbplats har slottet restaurerats under osmanska tiden. Samma källa anger också att byggnadsdatumet inte är exakt känt. Därför är det mer korrekt att betrakta slottet som en byggnad som har använts och restaurerats under olika tidsperioder. Slottet består av två murar. Mellan de två murarna finns byggnadsrester, vilket indikerar att det har funnits bebyggelse inom slottets område. På den södra fasaden finns en slående blandning av material. Inlagda röda tegelstenar är placerade mellan huggna stenar, och blå kakelplattor är utspridda. För besökare som gillar att fotografera är detta färgspel en vacker detalj att upptäcka på stenen. För att förstå slottet är det också viktigt att titta på den plats där det ligger. Pertek ligger söder om Tunceli och gränsar helt mot Keban-dammen både i öster och söder. Kultur- och turistmyndigheten beskriver platsen som en nästan halvö. Enligt samma sida är kommunens yta 947 kvadratkilometer och höjden över havet är 1050 meter. Myndigheten skriver att Pertek under Seljuk- och osmanska perioderna blev ett livligt centrum för kultur och konst. Kommunen, som har ett komplex bestående av ett värdshus, ett badhus, en moské, en medresa och ett kök, var också ett utbildningscentrum. Pertek är efter Çemişgezek den kommun i provinsen med flest historiska monument. Dessa monument bär främst spår av Mengüçlü- och osmanska perioderna. Förutom slottet inkluderar de viktigaste monumenten Çelebi Ağa-moskén, Sağman-moskén, Baysungur-moskén och Sağman-slottet. Myndighetens sida innehåller också en lokal förklaring om ursprunget till kommunens namn. Enligt denna berättelse kallades fågelstatyn som restes vid slottet för "Pirtek", och namnet utvecklades sedan till Pertek. Detta bör läsas som en lokal förklaring om kommunens namn, snarare än en exakt historisk information. När du planerar ett besök är transport det viktigaste att tänka på. På Kulturportalen står det bara att man kan ta sig till "Pertek centrum", men det finns ingen information om hur man tar sig till ön. Eftersom det inte framgår av officiella källor om slottet är öppet för besökare och hur man tar sig dit, bör du kontakta Tunceli Kultur- och turistmyndighet för att få den informationen. Anta inte att du kan gå till slottet, eftersom det nu är en ö omgiven av vatten. Du kan ta dig till kommunen från provinsens centrum med bil. Enligt myndighetens sida ligger Pertek 52 kilometer från provinsens centrum. Samma sida anger också att det finns en väg Det är därför det kan vara bra att planera besöket under våren för att få en bra vy av fästningen från sjön. Floden Hozat (Singeç) som rinner genom distriktet, flyter söderut och myter ut i dammensjön. Fisket i sjön är populärt, och särskilt karp, spegelkarp och gädda är vanliga fångster. Dessa fiskar säljs på marknaderna i Tunceli och Elazığ. Om du vill se fästningen från stranden, välj en tid på dagen när ljuset är mjukt. Vattnet förstärker vyn och visar hur framträdande fästningen är, särskilt med sina murar högst upp på ön. Genom att kombinera resan med andra historiska platser i området kan du uppleva både Mengüçlüs och Osmanska spår under samma dag. Innan du ger dig av, kontrollera alltid väderförhållandena och transportmöjligheterna.
2
Tunceli Müzesi

Tunceli museum.

~2 h här
Moğultay Mahallesi, Av. Ali Demir Caddesi No:5/1, Merkez/Tunceli

Den andra stoppet är Tunceli-museet, som ligger i centrum av staden. Det är den del av rutten som är minst beroende av väderförhållandena. Museet ligger i Moğultay-kvarteret, på Ali Demir-gatan. Enligt officiell information har det varit öppet för besökare sedan den 24 december 2020. Kontrollera öppettiderna och inträdesavgiften på museets webbplats (muze.gov.tr) innan du besöker. Innan du går in, ta en titt på byggnaden utifrån. Den har en rektangulär planlösning och är byggd i tysk arkitekturstil. Norrsidan har tre våningar, medan de andra sidorna har två. Byggnaden grundades 1935 och slutfördes 1937. Den är ett byggnadsverk från den tidiga republikanska perioden. Enligt Kulturportalen var byggnaden den största byggnaden i staden när stadens centrum anlades. Byggnaden användes först som en militärbarack, sedan omvandlades den till bostäder för tjänstemän. År 2015 tilldelades den till ministeriet för att användas som museum, och efter en renovering omvandlades den till ett museum. Med tanke på denna historia, var uppmärksam på de olika våningarna och innergården, eftersom museet är en återanvändning av en tidigare militärbarack. Innergården är 1800 kvadratmeter stor och är utformad för evenemang som konserter, teater och föreläsningar. Kontrollera på museets webbplats om det finns något evenemang den dagen. Inuti finns sex salar, och berättelsen presenteras genom texter, bilder, dioramor och rekonstruktioner som spänner från förhistorisk tid till idag. Samlingen är indelad i följande avsnitt: arkeologi och mynt, etnografi, jordbruk och flora/fauna med traditionella metoder, kulturarv, stenhantverk och verk från den tidiga republikanska perioden. Börja med avsnittet om arkeologi och mynt, eftersom det är det äldsta och gör det lättare att följa berättelsen. Eftersom mynten är små, gå långsamt framför vitrinskåpen och läs texten på etiketterna. I etnografiavsnittet, titta på föremål från det lokala livet och läs texterna som beskriver hur de användes. Salen om jordbruk och flora/fauna fungerar som en förberedelse för nästa stopp. Eftersom namnen på växter och djur som kommer att nämnas vid parkstoppet också finns här, är det en bra förberedelse. Salen om kulturarv är en namngiven del av samlingen; det räcker att läsa beskrivningen av salen från museets egna texter. I salen med stenhantverk, titta på storleken, utförandet och informationen om perioden på etiketterna. Avsnittet om den tidiga republikanska perioden ger en kontext som är nära byggnadens egen tid. Fråga vid entrén om museets regler för fotografering. När du är klar med besöket, gå ut på innergården, sätt dig ner och sammanfatta dina anteckningar. När du lämnar museet, ta en sista blick på hela byggnaden

Tunceli-museet ligger i centrala staden, i Moğultay-kvarteret, i en gammal militärbarack på Av. Ali Demir-gatan. Byggnaden, som idag är ett museum, är en byggnad från den tidiga republikanska perioden, från stadens grundande. Enligt fastighetsregistret lades grunden till byggnaden år 1935, och byggnationen slutfördes 1937. Kulturportalen uppger att byggnaden var den största byggnaden i stadens centrum när staden grundades. Källorna är inte eniga om vem som var arkitekten, så det anges endast att den är byggd i tysk arkitektonisk stil. Planen är rektangulär; den norra fasaden är tre våningar hög, medan de östra, västra och södra fasaderna är två våningar höga. Enligt Kultur- och turistministeriet är byggnaden belägen på en yta av cirka 5 500 kvadratmeter. Kulturportalen nämner en yta på 5 800 kvadratmeter inomhus; båda siffrorna bör betraktas som ungefärliga. Den inre gården är 1 800 kvadratmeter stor. Gården är utformad för att vara lämplig för evenemang som konserter, teater och föreläsningar. Byggnaden användes som militärbarack fram till år 1949. Det året överfördes den från Försvarsministeriet till Finansministeriet, och efter en mindre renovering omvandlades den till personalbostäder. Användningen som personalbostäder fortsatte fram till 1990-talet. Fram till februari 2015, då arbetet med att omvandla byggnaden till ett museum påbörjades, bodde cirka 65 familjer i byggnaden. Erzurum Kultur- och naturarvsnämnd registrerade byggnaden som en administrativ byggnad av kategori II år 2005. År 2015 tilldelades byggnaden till Direktoratet för kulturarv och museer för att användas som museum. Renoveringen, som pågick mellan 2015 och 2020, omvandlade baracken till ett museum. Tunceli-museets ledning grundades 2019, och arbetet med utställningarna slutfördes 2019 och 2020. Museet öppnade för allmänheten den 24 december 2020. Utställningen består av sex rum som berättar om människans livsresa från förhistorisk tid till idag. Den är uppbyggd med informativa texter, bilder, dioramor och rekonstruktioner. Den första sektionen av samlingen är tillägnad arkeologi och mynt. Den andra sektionen är etnografi, och innehåller föremål från det förflutnas vardagsliv. Det tredje rummet behandlar jordbruk och flora och fauna. Det fjärde rummet kallas "Rummet för troskulturer". Det femte rummet är tillägnat stenhantverk. Den sjätte sektionen innehåller föremål från den tidiga republikanska perioden. Kulturportalen beskriver museet som en aktiv kulturinstitution där fynd och dokument från Tuncelis äldsta historia till nutid bevaras. Eftersom antalet föremål varierar beroende på När du går in i innergården kan du tydligt se skillnaden mellan den kvadratiska planlösningen och de olika våningarna. Se till att avsätta tillräckligt med tid för att utforska salarna i lugn och ro; det är bara så man hinner se alla sex avdelningarna ordentligt. Salen om flora och fauna är ett bra ställe att förbereda sig på innan man ger sig ut i naturen runt Munzur. Enligt den nationella parkens kontor ligger museet 8 kilometer från stadens centrum, vilket gör det enkelt att planera ett besök innan en naturutflykt. Museet är lättillgängligt med kollektivtrafik eller till fots eftersom det ligger i stadens centrum. Använd adressen "Av. Ali Demir Caddesi" i din GPS. Besök museet under dagtid för att kunna fotografera fasaden i bra ljus, och försök att få med hela fasaden i bilden.
3
Munzur Vadisi Milli Parkı

Munzurdalen Nationalpark.

~3 h här

Den tredje destinationen är Munzurdalens nationalpark. Enligt länsstyrelsen börjar parken 8 kilometer från stadens centrum i Tunceli och sträcker sig längs dalen upp till Munzurbergen. Området utsågs till nationalpark år 1971 och omfattar en yta på 42 000 hektar. På detta stora område kommer du att fokusera på dalens flöde, snarare än en specifik punkt. Länsstyrelsen rekommenderar att man besöker parken mellan juni och september, eftersom området har ett strängt kontinentalt klimat. Utöver dessa månader bör du kontrollera väg- och väderförhållandena i förväg. Kontakta de ansvariga myndigheterna för att få information om inträdesvillkor, regler och aktiviteter som kräver tillstånd. Dalen sträcker sig genom ett område som är uppdelat av floderna Mercan och Munzur. När du promenerar längs vattnet, observera skillnaden mellan de nakna sluttningarna och den gröna remsan vid dalens botten. Enligt källan är bergens branta sluttningar helt nakna. På sluttningarna och topparna täcks de områden som inte är bergiga av ekskogar. Vid dalens botten och längs vattnet finns en blandning av trädarter som bok, alm, lönn, ask, björk, valnöt, poppel och pil. Den sällsynta trädarten bok bildar skogar på båda sidor av Munzurfloden, 1,5 kilometer nedströms från källorna i Ovacık. Parkens flora omfattar 1518 växtarter, varav 43 är unika för Munzurbergen och 227 är endemiska för Turkiet. Exempel på växter som nämns av länsstyrelsen är klockblomma, körsbär från Erzincan, en viss örtart och Munzurbrudblomman. Plocka inte växter och håll dig till de markerade vandringslederna. Bland det vilda djurlivet finns två bergsgetarter, nämligen bergsget med böjd horn och bezoargeten, samt berguv. Att få se dessa djur är en lycka; det är bäst att observera dem på avstånd med hjälp av kikare. Titta också upp mot himlen, eftersom källan nämner örn, gädda, hök, falk och den sällsynta stenfalken. Parken är också hem för däggdjur som varg, räv, björn, lodjur och mink. Närma dig inte djuren och lämna inte mat. I Munzurfloden och Mercandalen finns sällsynta örtarter som är unika för området. Enligt länsstyrelsen sträcker sig örtarnas utbredning över ett vattenområde på 80 kilometer, från källorna och nedströms. Kontrollera med de ansvariga myndigheterna för att få information om tillstånd och restriktioner för fiske. Camping, picknick, sportfiske och vandring är aktiviteter som kan utföras under dagsturer. Vattenfallen och kanjonerna som finns längs dalen är en del av parkens naturliga värden. När du lämnar parken, ta med dig ditt skräp och undvik att göra upp eld. För den sista destinationen, bege dig till

Munzurdalen Nationalpark ligger i Munzurdalen, mellan städerna Tunceli och Ovacık. Det 42 000 hektar stora området utsågs till nationalpark år 1971. Tunceliprovins kultur- och turistmyndighet beskriver parken som en av Turkiets största nationalparker. Parken börjar åtta kilometer från Tuncelis centrum och sträcker sig längs dalen upp till Munzurbergen. I norr reser sig Munzurbergen upp till 3300 meter. Dessa berg delas upp av dalarna Mercan och Munzur. Områdets rika naturresurser, inklusive vattendrag och källor, var avgörande för att det skulle utses till nationalpark. Endemiska växtarter och lokala djurarter var också viktiga faktorer i beslutet. Enligt myndighetens webbsida finns det 1518 olika växtarter registrerade i parken. Av dessa är 43 arter unika för Munzurbergen, och 227 arter är endemiska för Turkiet. Bland växterna som inte finns någon annanstans än i Munzurbergen finns klockblomma, Erzincan-körsbär, en art av gräs, Munzur-brudört och bergste. Den dominerande trädsorten i parken är ek. På sluttningarna och högre upp täcks områden utan klippor av ekskogar. I dalbotten och längs vattendragen finns en blandad vegetation bestående av arter som bok, alm, lönn, ask, plommon, vinranka, hassel, valnöt, vildkastanj, poppel och pil. Ungefär en och en halv kilometer nedströms från Munzurkällorna finns en bokskog, som är det karakteristiska trädet i regionen. Boken är ett sällsynt träd i Turkiet och bildar vackra stammar längs vattnet. I motsats till detta är bergens branta sluttningar helt nakna. Djurlivet bidrar också till parkens identitet. Två arter av bergsgetter, kända som "ibex" och "bezoar", samt urfågel är värdefulla arter i regionen. I Munzurfloden och Mercandalen lever sällsynta arter av öring i stor mängd. I parken finns även varg, räv, skunk, björn, lodjur, mink, grevling, ekorre, kanin, vildsvin och vildget. Brunbjörnen lever i grottor och klippskrevor och är ett av de viktigaste stora dästdjuren i regionen. Bland fåglarna finns örn, gäddaör, hök, falk, duvhök och korp. Det finns också sällsynta arter, som klippörn. Bland rovdjuren finns uggla, kattuggla och fladdermöss. Andra fåglar som lever i parken är berguv, storspov, duva, fasan och rödfågel. På toppen av Munzurbergen, mellan 2000 och 3000 meter över havet, finns krater sjöar. I Ovacık-slätten finns källor, kanjoner och vattenfall som bidrar till parkens naturliga värden. Enligt Kulturportalen ligger Munzurkällorna 17 kilometer från Ovacíks centrum och 80 Från källorna och utsträckande sig över ett område på 80 kilometer, är laxen en viktig naturresurs, inte bara för ekonomin i Tunceli, utan också för hela landet, enligt myndigheten. Eftersom området har ett strängt kontinentalt klimat är den bästa tiden att besöka parken mellan juni och september. Myndigheten konstaterar att de naturliga förutsättningarna är lämpliga för dagsturer som camping, picknick, sportfiske och vandring. Den har också potential för vattensporter och bergsbestigning. Om du planerar att campa, fiska eller utöva vattensporter, ta reda på vilka regler och tillstånd som gäller hos den lokala kultur- och turistmyndigheten. När du reser från stadens centrum mot Ovacık följer dalen dig längs vägen. För att nå Munzur-källorna från Ovacık centrum, följ skyltarna längs asfalterad väg. Om du vill observera vilda djur, välj tidigt på morgonen och ta med dig en kikare. Dalen är också ett fantastiskt område för fotografer, tack vare ljuset och vattnets färg under olika årstider. Om du planerar vandringar, kontrollera väderprognosen i förväg, eftersom klimatet blir hårdare i högre höjder.
4
Munzur Dağları

Munzurbergen.

~2 h här

Slutdestination: Munzurbergen. Sıradağ sträcker sig mellan Tunceli och Erzincan; denna text fokuserar endast på delen i Tunceli. Denna destination är inte en vandring, utan en plats för att betrakta bergen från dalen och för att förstå landskapet. Enligt länsstyrelsen utgör Munzurbergen, som är en förlängning av Taurusbergen, den nordvästra, norra och nordöstra delen av länet. 70% av länets yta är bergig, 25% är platåer, och 5% är slätter. Den högsta punkten i länet är Akbaba-toppen, som ligger 3 463 meter över havet och befinner sig öster om Munzurbergen. Bergens högre delar bildar en naturlig gräns i länets norra och nordvästra delar. Under resan kommer du att märka att höjden ökar från söder till norr, och när du kommer hit från sjön nära Pertek. Observera att bergen fungerar som en samlare av vatten. Karasu- och Muratfloderna samlar upp vattnet i länet. Munzurfloden, som rinner inom länets gränser, och Pülümür- och Taharfloderna mynnar också ut i Keban-dammen i söder. På så sätt är denna sista destination, tillsammans med den första destinationen, sjön, två ytterligheter i samma vattenhistoria. Rikta din blick mot de högre delarna och läs landskapet i de nakna, branta sluttningarna. Enligt länsstyrelsen har regionen ett kontinentalt klimat, så besöket rekommenderas mellan juni och september. Eftersom vädret i bergen kan förändras snabbt, kontrollera aktuella väderförhållanden innan du åker. Det finns sjöar högt uppe i bergen. Sidan om sjöar beskriver att det finns små glaciära och kratersjöar i Munzurbergen och i de angränsande bergen Mercan, Avcı och Karasakal, som bildats när glaciälla sängar och sedimentområden fyllts med vatten. De viktigaste sjöarna ur ett turistperspektiv är Karagöl, Koçgölü, Şer Gölü, Dilincik Gölü, Çimli Gölü, Mercan Gölleri och Katır Gölleri. Sidan om nationalparken anger att kratersjöarna ligger på höjder mellan 2000 och 3000 meter. Information om hur man tar sig till dessa sjöar, vandringstider och svårighetsgrad saknas. Om du vill besöka dessa sjöar, kontakta länsstyrelsen och lokala myndigheter. För fotografering, rikta din blick från dalbotten till bergskedjan och välj tidpunkter då ljuset faller från sidan. På kartan markerar punkten för bergen mitten av bergskedjan, inte en ingång eller en topp. Ta hänsyn till att skymningen kommer tidigt och planera din återresa i förväg. Rutten slutar här.

Källa: Tunceli Provincial Directorate of Culture and Tourism, Geografi och Sjöar.

Munzurbergen är en bergskedja som sträcker sig från väst till öst och är en förlängning av de östra Taurusbergen. Bergskedjan sträcker sig mellan städerna Tunceli och Erzincan, men denna text beskriver endast delen i Tunceli. Enligt Tuncelis guvernörskap sträcker sig bergen i form av svåråtkomliga bergskedjor i nordväst, norr och nordöst om staden, med en längd på 130 kilometer. Bergens bas är mycket bred, med en variation mellan 25 och 30 kilometer. Topparna når vanligtvis en höjd över 3000 meter. Enligt Tuncelis kultur- och turistmyndighet är den högsta punkten i provinsen Akbaba-toppen, med en höjd av 3463 meter, som ligger öster om Munzurbergen. 70 procent av provinsens yta består av berg, och Munzurbergen utgör den norra gränsen för detta bergiga landskap. De höga delarna av bergen bildar en naturlig gräns i norr och nordväst. Enligt guvernörskapet har Tunceli inte kunnat integreras med det bördiga slättområdet som sträcker sig från Iğdır till Erzincan, eftersom dessa bergskedjor är ogenomträngliga. Bergskedjan faller brant ner mot Ovacık-slätten, och detta område är känt som Mercanbergen. Ovacíks höjd är 1400 meter, och därifrån börjar mycket branta sluttningar som sträcker sig upp till 2800 till 3000 meter. Från dessa sluttningar leder dalgångar ner till lägre höjder. De höga åsarna som skiljer dalgångarna från varandra utgör sommarens betesmarker för lokalbefolkningen. Förutom enstaka bestånd av ek och enar är bergen nästan helt nakna. Områden över 2700 meter är ständigt täckta av snö. Under vintern stängs de höga och branta pass. De viktigaste passen är Mercan- och Kemah-passen, som når höjder nära 3000 meter. Enligt myndigheten råder ett kontinentalt klimat i området, och den bästa tiden att besöka nationalparken är mellan juni och september. Därför måste alla planer för besök i bergen anpassas efter säsongen. I de högsta delarna av Munzur- och Bağırpaşa-bergen finns platåer omgivna av höga åsar. De mest kända platåerna är Merk Yaylası på Mercanbergen och Kepir Yaylası i den centrala delen av Munzurbergen. Dessa platåer är mycket kalla under vintern, men används som betesmarker under sommaren. Enligt myndigheten är Koyungölü, Burnak, Eğripınar, Paşadüzü och Mollaaliler de mest framstående platåerna i Ovacık-distriktet ur ett turistsynpunkt. I de högsta delarna av Munzur-, Mercan-, Avcı- och Karasakal-bergen, samt på toppen av Bağırpaşa-berget, finns små glaciär- och krater sjöar som bildats genom att glaciärbäddar och sänkor fyllts med vatten. Bland de Enligt provinsstyrelsen är dalarna i provinsen mycket smala och branta, och det har inte bildats slätter i dalbottnarna. Dalarna är naturliga transportvägar som förbinder olika delar av provinsen och angränsande provinser, särskilt i de höga och svåråtkomliga områdena. Munzur-, Mercan-, Pülümür-, Peri- och Tahar-dalarna räknas till provinsens viktigaste dalar. Munzurfloden, Pülümürfloden och Taharfloden mynnar söderut i Keban-dammen. Munzurdalen nationalpark är ett skyddat område i dessa berg; enligt provinsstyrelsen utsågs 42 000 hektar till nationalpark år 1971. Enligt samma källa är 43 olika växtarter som finns i parken endemiska för Munzurbergen. Även om bergens branta sluttningar ofta är nakna, ger dalbottnarna och sluttningarna täckta med ekskogar en helt annan bild. Enligt provinsstyrelsen är området hem för två arter av bergsgetter, nämligen geten med krokiga horn och "bezuvar", samt den sällsynta fågelarten "urfågel". När man ser sluttningarna från Ovacık-slätten kan man tydligt se hur branta de är. Denna sida innehåller ingen information om klätterleder, toppar eller tidsåtgång; om du planerar en vandring, kontakta provinsens kultur- och turistbyrå och relevanta myndigheter för att få information. Eftersom vägarnas skick varierar beroende på säsong, bör du kontrollera vägförhållandena hos lokala myndigheter innan du åker.

Kommentarer

0/1000

Laddar...

Ruttkarta

Ruttinformation
StadPertek, Tunceli
TypRutter
Stopp4
Datum6 november 2026
Radar TürkiyeFörfattareRadar TürkiyeStarta rutt