Från Hisar till Yamaca, från murarna i Bursa till Hünkar Köşkü.

Börja dinandningen vid Zindan Kapısı, som ligger i den sydvästra delen av Hisar. Busslinje 4/A från Kent Meydanı eller buss 4/İ från Çakır Hamam tar dig till Pınarbaşı. Enligt Bursa Museer, sträcker sig murarna tillbaka till 2:a århundradet f.Kr., under kung I. Prusias av Bithynien. Romarna, bysantinerna och ottomanerna restaurerade och använde dem fram till 19:e århundradet. Kulturportalen anger en total längd på 3,38 kilometer och räknar 14 torn mellan Tophane och Çakır Hamam. Enligt Wikipedia tillhör de flesta av murarna som finns kvar idag de som byggdes under 3:e århundradet e.Kr. efter gotiska invasioner. Zindan Kapısı öppnade igen den 17 oktober 2021 efter en restaurering som påbörjades 2015, och fängelserna som gav porten sitt namn har omvandlats till ett galleri för samtida konst. Väl vid ingången finns "Kanlı Kuyu" (den blodiga brunnen), som enligt sägnen var platsen för kroppsbestraffningar. De olika våningarna berättar om Bithynien- och hellenistisk tid, romersk och bysantinsk tid, samt ottomanernas tid. Från tredje våningen kan man nå torn 9 och 10. När denna rutt planerades var byggnaden tillfälligt stängd för besökare; kontrollera om den är öppen på bursamuze.com. Om den är stängd, titta på den från utsidan och fortsätt. Enligt Kulturportalen byggdes det kantiga tornet vid portens östra sida år 1418 av Çelebi Sultan Mehmed och har bevarats i gott skick. Det är en av de bäst bevarade delarna av murarna, så börja där. Rester av det gamla fängelset syns på båda sidor om porten. Enligt Wikipedia finns det dubbla murar på den södra sidan, där försvaret var som svagast, medan den norra, östra och västra sidan följer sluttande terräng med en enda mur. Från Zindan Kapısı, gå österut till Pınarbaşı Parkı. Kulturportalen beskriver "Fetih Kapısı" här som ett gammalt område för festivaler och marknader. Porten är idag en plats för ceremonier och används för årliga firanden av erövringen. Enligt Wikipedia är porten en 1,15 meter bred grind, och den kallas också "Su Kapısı" eftersom vattnet från Uludağ samlas här. Nästa port är Yer Kapısı. Den ligger nära Üftade Camii, i slutet av Kavaklı Caddesi, som visar spår av den hellenistiska stadsplanen inom fästningen. Till höger om porten ligger Yer Kapısı (Kara Ali) Camii, och till vänster finns en skola. Gå in i Hisar från Kavaklı Caddesi. Enligt TDV İslam Ansiklopedisi, nämnde Evliya Çelebi att det fanns nästan 2000 hus, sju kvarter, ett badhus och en marknad inom fästningen år 1640. Orhan Gazi, som er Porten Saltanat Kapı, som ligger i den östra änden av muren, kallas också Hisar Kapısı. Enligt Kulturportalen var den den främsta stadsporten i Bursa före osmanska tiden och ledde till Sidenvägen och kryddvägen. År 1855 förstörde ett jordskalv delar av murarna och portarna. Enligt Wikipedia beordrade guvernören under 1904 att Saltanat Kapı skulle rivas, och porten återuppbyggdes under 2000-talet baserat på en rekonstruktion av arkitekten İbrahim Yılmaz. Under restaureringen bevarades de befintliga stenarna och rötter av växter avlägsnades. Man kan tydligt se gränsen där den gamla strukturen möter den nya längs valvets övre del. Enligt Kulturportalen godkändes restaureringen av de första 500 metrarna av muren och projektet för Saltanat Kapı av bevarandemyndigheten i början av 2005. Wikipedia tillägger att Osmangazi och storstadskommunerna har arbetat med detta sedan 2004. Längs den norra muren, på Osmangazi Caddesi, står Surüstü Konağı, en byggnad som vetter mot slätten. Enligt Osmangazi kommun byggdes den om mellan 2008 och 2011 efter att den hade förvärvats. Utsikten från byggnaden mot slätten förklarar varför Hisar fungerade som en försvarslinje i över två tusen år. För att få bra ljus för att fotografera portarnas valv, välj tider på dagen när ytorna inte är i skugga; Pınarbaşı-sidan får bättre ljus på morgonen, medan Saltanat Kapı i öster får bättre ljus mitt på dagen. Från Saltanat Kapı är det bara några minuters promenad till Tophane Park, och rutten leder dit. Källor: Kulturportalen, Bursa murar; Bursa museer, Zindan Kapı; Wikipedia, Bursa slott.

Från Saltanat Kapısı, promenera längs Hisars nordöstra sida. Tophane-parken ligger ovanför vallen som vetter mot slätten, på platsen där den gamla Meydan-ı Osmaniye en gång låg. Enligt artikeln om Bursa i TDV Islam Encyclopedia är detta platsen där Orhan Gazi etablerade sitt palats med utsikt över slätten, och palatsets plats kallas idag Tophane. Samma artikel anger att Orhan Gazi omvandlade klostret inne i fästningen till en moské, och en inskription från 1337-1338 visar att en moské byggdes här. I parkens mitt reser sig ett klocktorn. Enligt Wikipedia är det 33 meter högt, 4,65 meter brett och har sex våningar. Det första tornet, som byggdes under Abdülazizs tid, förstördes vid ett okänt tillfälle före 1900-talet. Byggandet av det nuvarande tornet påbörjades den 2 augusti 1904 och slutfördes den 31 augusti 1905; det invigdes av guvernören Reşit Mümtaz Paşa i samband med 29-årsdagen av II. Abdülhamids tronbestigning. Artikeln anger att färdigställandet var 1906, medan texten anger 1905; vi följer texten. På den översta våningen finns fyra urtavlor, var och en med en diameter på 90 centimeter. En trätrappa med 89 trappsteg leder upp från den södra ingången, och klockan är idag elektronisk. Tack vare sin höjd användes tornet som brandövervakningstorn, och kommunen fortsätter att använda det för detta ändamål. Det är inte alltid möjligt att gå in, så gå till parkens motsatta sida för att få en helbild. En modell av tornet ställs ut i parken med klocktorn i Safranbolu, som öppnade 2012. Utsiktspunkten vid parkens kant vetter mot Bursa-slätten och stadens norra del; här kan man förstå varför Hisar är byggt på denna klippa. Eftersom slätten ligger i norr, är solen bakom dig under hela dagen, och landskapet förändras varje timme; det är klarare tidigt på morgonen. Bakom tornet ligger gravarna för Osman Gazi och Orhan Gazi. Enligt Kulturportalen skadades den runda byggnaden från bysantinska tiden i branden 1801, och båda gravarna förstördes i jordbävningen 1855. Båda återuppbyggdes 1863 av sultan Abdülaziz. Osman Gazis grav är åttkantig, byggd av huggen kalksten och har sju fönster; insidan är dekorerad med barockmålningar. Om du vill gå in i gravarna, var tyst, följ personalens anvisningar och be om tillstånd innan du tar bilder. Kulturportalen räknar gravarna som en del av "Bursa och Cumalıkızık", som lades till UNESCO:s världsarvslista 2014. Wikipedia nämner andra byggnader inom fästningen, förutom Bey Sarayı, som Alaeddin Bey Camii, Şehadet Camii och Orhan Bey Hamamı. Om du inte vill gå, ta bussarna som går längs Atatürk Caddesi och som går till Yeşil-distriktet, enligt beskrivningen på Kulturportalen. Busshållplatsen för BursaRay vid Şehreküstü ligger precis nedanför Hisar. Ulu Cami-moskén och handelsplatserna (hanlar) ligger inte längs denna rutt; de beskrivs i rutterna för den första huvudstaden och marknadsområdet. Fortsätt bara förbi dem och fortsätt längs vägen. Källa: Wikipedia, Tophane-klocktornet (Bursa); TDV Islamencyklopedin, Bursa; Kulturportalen, Osman Gazi-mausoleet.

När du kommer till Yeşil, hittar du museet i byggnaden som ligger bredvid moskén, på adressen Zehrimar Camii Sokak, Yeşil Caddesi. Enligt Kultur- och turistministeriets webbplats har museet inga stängningsdagar. För öppettider och priser, besök muze.gov.tr. Museikortet gäller. Byggnaden är en del av Yeşil-komplexet och kallas också Sultaniye Medrese. Det är ett av de tidigaste exemplen på osmanska medresor. Ministeriet daterar komplexet till perioden 1414-1424 och anger Hacı İvaz Paşa som arkitekt. Enligt TDV Islamic Encyclopedia påbörjades byggandet av moskén 1414 och slutfördes i december 1419, och inskriptionen nämner Hacı İvaz Paşa som den arkitekt som planerade byggnaden. Enligt Kulturportalen gav Çelebi Mehmeds komplex Bursa en ny början efter förstörelsen under Timur. Hacı İvaz Paşa är ett bekant namn: han var en visir som försvarade och reparerade murarna, och här var han ansvarig för komplexet och dess huvudarkitekt. Enligt TDV tvingades han att bosätta sig i Bursa 1424, där han fick sina ögon uttagna, och han dog 1428 under en pestepidemi. Gå in genom den norra, korsvalvda verandan. Kulturportalen beskriver planlösningen som rektangulär, med endast den främre verandan som sträcker sig utåt. De tre sidorna av den rektangulära innergården är omgivna av valvbågade arkader, byggda av sten och tegel. De spetsbågade valven vilar på återanvända kolonner och kapitäl. Bakom arkaderna finns tretton celler, ett rum för en lärare och den främre verandan. Enligt TDV har byggnaden tre verandor, och det framgår att den aldrig slutfördes helt. Enligt Kulturportalen påbörjades byggnaden i två våningar, men den övre våningen slutfördes aldrig på grund av Çelebi Mehmeds död. Stanna till ett ögonblick i mitten av innergården och föreställ dig den saknade övre våningen; byggnaden förblev ofullständig på grund av ett dödsbud. Enligt ministeriet liknar planlösningen de anatolinska seljukiska medresorna med öppna innergårdar, och materialen är grus, huggen sten och tegel. Bursas första museum grundades 1902 i en skolgård, med etnografiska och arkeologiska fynd som samlats in från omgivningen. Det öppnades officiellt i september 1904 som en filial till Müze-i Hümayun, under ledning av Osman Hamdi Bey. 1929 blev det ett museum med egen ledning och bytte namn till Bursa Museum. 1930 flyttades det till Yeşil Medrese. Kulturportalen anger 1923 som flyttår, men vi följer ministeriets datum. Efter en renovering 1955 öppnades det igen 1956, och 1975 omvandlades det till Turkish Islamic Artifacts Museum när arkeolog Moskén och gravmonumentet är inte en del av denna rutt, men de beskrivs i detalj på rutten som går till den första huvudstaden. När du lämnar porten ser du den blåglaserade fasaden på Yeşil-gravmonumentet. Enligt TDV (Türk Dil Kurumu, det turkiska språkinstitutet) har köket i komplexet renoverats de senaste åren och används nu som kafé, vilket ger en möjlighet till en kort paus innan du börjar klättra uppför. Den sista destinationen nås genom en uppförsbacke: Hünkar Köşkü (Hünkar-palatset) ligger sydväst om Yeşil, i Temenyeri vid foten av Uludağ, och nås efter en stigning som är något mer än en kilometer. Enligt Bursa Museumsdirektoratet går busslinje 37 till palatset via Atatürk Caddesi, vilket är en fördel för de som inte vill gå uppför. Palatset är stängt på måndagar, så om du går rutten på en måndag, spara detta stopp till en annan dag. Källa: Kultur- och turistministeriet, Bursa Turkish Islamic Artifacts Museum; Kulturportalen, Yeşil-medresan; TDV Islamic Encyclopedia, Yeşil-komplexet.

Köşk ligger i Köşk Mahallesi, på Köşk Caddesi. När man går in genom trädgårdens grind, ser man först byggnadens fasad med sin trekantiga front och persienner. Enligt Bursa Museeravdelning byggdes villan 1844 av Mehmed Salih Paşa, dåvarande guvernör i Bursa, som en jakthytte för Sultan Abdülmecids besök. Byggnaden färdigställdes på ungefär 19 dagar. Kulturportalen anger byggåret till 1859, medan museets egen sida och Wikipedia anger 1844. Detta datum stöds också av att Sultan Abdülmecid bodde här mellan den 29 juni och den 2 juli 1844. Museets sida beskriver byggnaden som den första och enda byggnaden i Bursa, byggd i västerländsk stil efter Tanzimat-eran; den kallades då Kasr-ı Hümayun. Kulturportalen och Wikipedia beskriver arkitekturen som en tvåvåningsbyggnad i fransk empirestil; de putsade väggarna är byggda på en träkonstruktion, och byggnaden har en vaktbod och ett garage. Abdülaziz bodde här den 18 april 1862, och V. Mehmed Reşad den 23 augusti 1909. År 1922 välkomnade villan Atatürk och befälhavarna i Befrielsekriget i 12 dagar; enligt Wikipedia diskuterades Lozan-dokumenten under det första besöket den 16 oktober 1922, med deltagande av İsmet İnönü och Kazım Karabekir. Atatürk bodde också här under sina besök i Bursa 1925, 1931 och 1935; enligt museets sida adopterade han Sabiha Gökçen i denna trädgård år 1925. Villans namn har förändrats över tid och den har kallats Kasr-ı Milli, Cumhuriyet Köşkü och Atatürk Köşkü. Enligt Wikipedia genomgick den en renovering 1982-1983; 1995 restaurerades den av Milli Saraylar och kommunen, och den öppnades som ett kommunalt museum den 29 maj 2003. Inomhus är det förbjudet att ta foton och använda telefoner, man får inte gå utanför mattorna och man får inte röra föremålen. Eftersom högst 30 besökare får vara där samtidigt kan det vara en kort väntetid vid entrén under rusningstid; kontrollera aktuella besöksvillkor på bursamuze.com. På bottenvåningen kan man besöka entréhallen, representationssalen, Atatürks sovrum, arbetsrummet, Sabiha och Ülküs sovrum, relaxrummet och vaktmästarens rum. Man går in i representationssalen genom de dubbla dörrarna mittemot entrén; detaljerna i taket och väggarna är de bästa exemplen på 1800-talets dekoration. I Atatürks sovrum, som är ungefär 28 kvadratmeter, finns en säng med initialerna "K&A", en inramad bild av honom när han talar till folket och ett par tofflor som tillskrivs honom. Arbetsrummet är enkelt: ett skrivbord Enligt Kulturportalen har trädgården utsikt över Bursa, och fontänen i trädgården är täckt med Kütahya-keramik. Den utomhusutställning som finns i trädgården, "Bursas paviljonger", presenterar andra paviljonger i staden. Besöket i museet uppskattas ta 15 till 20 minuter, men räkna med 45 minuter för att utforska trädgården, utställningen och utsikten. Om du planerar din rutt så att du avslutar den på eftermiddagen, kommer den delen av trädgården som vetter mot slätten att vara den sista delen av ditt besök; du kommer då att se slätten från den motsatta sidan, istället för från Hisar där du kanske såg den tidigare. För att återvända kan du ta buss nummer 37 som stannar vid Atatürk Caddesi; därifrån kan du ta dig till Heykel och BursaRay. Källa: Bursa Museer, Hünkar Köşkü-museet; Kulturportalen, Hünkar Köşkü; Wikipedia, Hünkar Köşkü.