Från Galatien till Rom, via Ankara.

Från hållplatsen M1 Ulus, gå förbi Segersmonumentet på Ulus-torget och fortsätt längs Anafartalar-gatan. Den romerska vägen ligger nu två till tre meter under marknivån och presenteras som ett öppet område med staket. Vägen upptäcktes 1995 under utgrävningarna för Ulus stadsmarknad, under ledning av professor Dr. Cevdet Bayburtluoğlu, av experter från Anatoliens civilisationsmuseum och Ankara universitet. Eftersom den var den viktigaste nord-sydliga gatan i det romerska Ankara, fick den namnet "cardo maximus" och löper parallellt med Atatürk-boulevarden. Under utgrävningarna avslöjades en 216 meter lång del: en 6,7 meter bred väg belagd med andesit, med trottoarer på båda sidor, 1,5 meter breda och 20 centimeter höga. På västra sidan hittades en portik och rad av butiker med mosaikgolv. Keramiken tyder på att vägen användes från 100-talet e.Kr. Vidare utgrävningar gjordes 2006 under byggandet av en parkeringsplats för guvernören, och 2007 hittades en 1800 år gammal staty av Hermes, samt lampor från Seljuk-perioden och pipor från osmanska tiden.

Enligt ett protokoll mellan Kultur- och turistministeriet och kommunen har en yta på 640 kvadratmeter rustats upp och öppnades för allmänheten i slutet av 2024: gångvägar, staket, belysning, en rensad och exponerad brunn samt informationsskyltar med QR-koder. Det finns även en annan del, som skyddas under glas i guvernörens trädgård; eftersom det är en offentlig byggnad, är det bäst att inte störa där, utan det huvudsakliga stoppet är detta öppna området.

Observera hur djupt under dagens marknivå vägen ligger; det är den ackumulerade massan från två tusen år, från den romerska staden till republikens stad. Artefakterna som hittades under utgrävningarna, såsom glas, mynt, lampor och mosaiker, finns på Anatoliens civilisationsmuseum; du kommer att få se dem senare under dagen.

Källor: Wikipedia (Ankara Romerska Vägen); Başkent Gazetesi; Yeni Ankara; Kulturinventeringen.

Från Anafartalar Caddesi, gå upp till Hacı Bayram-toppen. Templet ligger intill moskén och är synligt från utsidan. På denna rutt fokuserar vi mer på texten på väggarna än på själva byggnaden. Templet byggdes mellan 25 och 20 f.Kr., strax efter att Galatien hade blivit en romersk provins, och var tillägnat Augustus och den romerska gudinnan. Byggnaden är gjord av marmor; i den ursprungliga planen fanns det femton pelare på de långa sidorna och sex på de korta. Efter Augustus död år 14 e.Kr. ristades hans självbiografi, *Res Gestae Divi Augusti*, in här: den latinska texten finns på de två inre väggarna i pronaos, medan den grekiska översättningen finns på den yttre väggen i cellen. Eftersom den ursprungliga bronsversionen i Rom försvann, är dessa väggar den mest kompletta kopian som finns bevarad, och därför kallas byggnaden *Monumentum Ancyranum*. År 1555 läste en habsburgsk delegation som besökte det ottomanska hovet in inskriptionen och presenterade den för västvärlden.

Under bysantinska tiden, omkring 5:e århundradet, öppnades det fönster i byggnaden och den omvandlades till en kyrka. Idag finns fortfarande de två sidoväggarna och en utsmyckad port, och man kan se var de sex pelarna en gång stod. På grund av att jordbävningar och väderförhållanden har skadat väggarna, har byggnaden inkluderats i World Monuments Funds listor för 2002 och 2004, och bevarandearbeten har utförts i samarbete med ODTÜ (Middellhavsuniversitetet).

För att läsa inskriptionen, titta mot pronaos-sidan, på den inre ytan av porten; bokstäverna syns tydligare i morgonljuset. Moskéns innergård är en plats för bön: om du råkar vara där under bönetiden, vänta tyst och undvik att prata högt på gården. Härifrån kan du gå ner till Hisarparkı Caddesi och fortsätta till teatern.

Källor: Wikipedia (Augustus Tapınağı); Wikipedia (Monumentum Ancyranum); TDV İslam Ansiklopedisi.

Teatern ligger på den nordvästra sluttningen av Kale, med utsikt över Bentderesi, precis ovanför Hisarparkı Caddesi. Den upptäcktes under en utgrävning 1982; mellan 1982 och 1986 grävdes den fram av experter från Anatoliens Civilisationsmuseum och lärare från institutionen för klassisk arkeologi vid Ankara Universitet. År 1992 utsågs den till ett skyddat område, och ytterligare utgrävningar genomfördes 2009-2010. Det exakta byggdatumet är okänt; källor anger perioden mellan 1:a och 2:a århundradet e.Kr. Det antas att den restaurerades under Hadrianus tid och att orkestern under 3:e århundradet omvandlades till en vattenbassäng. Strukturen är ungefär 59 meter lång och 46,5 meter bred och är byggd in i sluttningen. Den består av en halvcirkelformad sittplatssektion (cavea), valvade gångar, en orkester med en diameter på 12-13 meter och en scenbyggnad med fem ingångar. De fem ingångarna är ovanliga för romerska teatrar och anses vara karakteristiska för Anatolien. Materialet är andesit från Ankara. Kapaciteten uppskattas till mellan tre och fem tusen åskådare. Här arrangerades Aktia-spelen, som hölls till minne av Augustus seger vid Actium.

Renoveringen, som påbörjades av kommunen 2020, har omvandlat teatern och dess omgivningar till en arkeologisk park; den öppnade för besökare den 8 juni 2025. Den nya sittplatsarrangemanget rymmer ungefär 1500 personer; de två första raderna är gjorda av marmor från Afyon, de övre raderna av andesit, och scenen är en kombination av stål och trä. Användningen av vit marmor har kritiserats av experter, så var medveten om detta när du besöker. De ursprungliga stenarna är utställda längs en nordostlig axel, och det finns gångvägar och belysning.

Från gatan kan man se hela strukturen; gå in via gångvägarna och undvik att gå uppför trapporna. Morgonljuset faller jämnt över cavean. Fynden från utgrävningarna finns på Anatoliens Civilisationsmuseum. Härifrån börjar en stigning upp mot Kale.

Källor: Vikipedi (turkiska och engelska); DergiPark (Demirdağ, Amisos 2017); Hürriyet Daily News; Ankara Büyükşehir Belediyesi; Digital Ankyra.

När du går från teatern upp mot citadellet, titta på murarna och lägg märke till de stenar som används. Det har funnits förstärkningsverk här sedan frigtiden, och galaterna återanvände platsen på 300-talet f.Kr., men murarna du ser idag är från bysantinskt ursprung. Enligt engelska Wikipedia byggdes båda murlinjerna efter persernas förstörelse omkring år 622; den inre muren troligen under kejsar II. Konstantin på 700-talet, och den yttre muren strax därefter. Enligt TDV Islam Encyclopedia reparerade kejsar Mikael III murarna år 859. Den inre citadellet omger ett område på ungefär 350 x 150 meter; ovanpå de 14-16 meter höga väggarna finns 42 torn, varav de flesta är femkantiga. Tornen på den yttre muren är ungefär 40 meter ifrån varandra.

Denna rutt fokuserar främst på de återanvända stenarna. Under ombyggnationerna under 800- och 900-talen användes marmorblock, kolumner och vattenrännor från tidigare romerska monument, och dessa integrerades i murarna. När du går genom porten och följer den inre muren, titta på de nedre raderna av väggen: du kommer att se välskurna vita marmorblock, lutande kolumndelar och vattenrännor inbäddade i andesit. Vissa av stenarna som togs från teatern och gatorna kan mycket väl finnas i dessa väggar.

När du klättrar upp till Östtornet och ser teatern, Hacı Bayram-kullen och linjen för den romerska vägen i samma vy, får du en bra överblick över områdets geografi. Det Vita Citadellet är den högsta punkten i den inre citadellet. Trottoarerna och den branta backen kan vara hala i regn. Ta en lunchpaus inne i citadellet och fortsätt sedan till de två museerna på Vaktgatan.

Källa: Wikipedia (Ankara Kalesi); Wikipedia (Ankara Castle); TDV Islam Encyclopedia.

Inne i Kale, ligger Erimtan-museet för arkeologi och konst, beläget på Gözcü Sokak. Museet öppnade den 14 mars 2015 och visar upp en samling som affärsmannen Yüksel Erimtan har samlat sedan 1960-talet. Det är Ankaras första privata museum. Museet är inrymt i tre restaurerade historiska byggnader, med en fasad byggd av sten som liknar fästningsmurarna. Inuti finns inskriptioner i romansk stil på väggarna, samt utöver utställningsytorna, en mångsidig sal, en utbildningsverkstad och ett bibliotek.

Denna rutt fokuserar på vardagslivet i Rom. Museets webbplats lyfter fram romerska ringar, mynt, glasföremål och smycken – föremål som människor bar i fickorna och på fingrarna när de handlade i butikerna längs cardo och besökte teatern. I myntutställningen kan du se en serie porträtt av kejsare, som börjar med Augustus, och som berättar om vilka kejsare som bidrog till Ankaras välstånd. Glasavdelningen visar hur dessa ömtåliga föremål har överlevt i två tusen år. Låt inte de små föremålen få dig att rusa igenom; stanna till och betrakta dem noggrant i de väl upplysta vitriner.

Museet är stängt på måndagar och har ingen egen parkering. För gruppbesök krävs förhandsbokning. Museet erbjuder konserter, konferenser och workshops. Besök den officiella webbplatsen för aktuellt program och inträdesavgifter. Strax därifrån, på samma gata, ligger Anatolien-museet för civilisationer.

Källa: Erimtan-museets officiella webbplats; Wikipedia (Erimtan Arkeologi och Konst Museum).

Dagens sista stopp är platsen där fynden från utgrävningarna som ni har sett under dagen ställs ut. Museet grundades 1921 i Kale, i tornet Akkale, under namnet Eti-museet. Mahmut Paşa Bedesten och Kurşunlu Han restaurerades och den första delen öppnade 1943. År 1968 fick museet sitt nuvarande namn, och 1997 utsågs det till "Årets museum" i Europa. Övervåningen följer en kronologisk ordning från paleolitikum till Urartu. För att följa den här rutten behöver ni besöka nedre våningen, som på museets webbplats kallas "Ankara genom tiderna". Här finns delar av butiksväggar, mosaiker, glasföremål, mynt, lyktor och keramik från utgrävningen av Via Romana, samt skulpturer och arkitektoniska fragment från det romerska teatern. I dessa utställningar kan ni förstå vad som såldes i butikerna längs cardo, som ni såg tomma under morgonen, och vilka skulpturer som prydde teaterns scenbyggnad.

Viktig anmärkning: Salarna "Ankara" och "Klassiska tider" i nedre våningen var stängda på grund av omfattande renoveringar. Denna rutt är helt beroende av dessa salar; kontrollera museets webbplats innan ni åker för att se om de är öppna. Om de är stängda, gå till avdelningen för Frig-kulturen på övervåningen: Artefakterna från Frigernas bosättningar på denna kulle, som levde här före galaterna, berättar om stadens lager före galaternas tid.

Museet ligger på Gözcü Sokak nr 2, bara ett par steg från Erimtan. Det finns en ljudguide tillgänglig. Den officiella webbplatsen anger att museet inte har några stängda dagar, men kontrollera öppettiderna därifrån. Avsätt tid för de stora föremålen i den centrala hallen i Bedesten, och för de mindre föremålen i de omgivande rummen. Två timmar är tillräckligt för att utforska de delar av rutten som beskrivs här, men inte för hela museet.

Källa: muze.gov.tr (Anadolu Medeniyetleri Müzesi); Wikipedia; Başkent Gazetesi; Türkiye Turizm Ansiklopedisi.