Från Boztepe till Hamsiköy, längs den gamla handelsvägen.

Börja vid Boztepe, som reser sig i sydöstra delen av staden, och gå först till utkiksplatsen för att beskåda utsikten. Härifrån kan man i ett svep se hamnen, den historiska stadskärnan och staden som sträcker sig längs kusten. Enligt Trabzons kultur- och turistmyndighet är Boztepe en viktig del av stadens landskap och en populär rekreationsplats. Denna beskrivning är fortfarande relevant idag, eftersom berget har varit en viktig grönområde för staden i århundraden. När du tittar mot hamnen, kom ihåg att enligt en studie publicerad i Belleten, passerade många av karavanvägarna från Bayburt och Gümüşhane genom staden via Boztepe. Det betyder att den plats du står på var den sista punkten där lasten från inlandet passerade innan den nådde havet.

Följ sedan den träbelagda gångvägen som sträcker sig österut. Denna väg, som anlagts av Ortahisar kommun, är ungefär 1100 meter lång och består av en plattform som vilar på stålstöd. Enligt uppgifter är plattformen placerad något ovan mark för att minimera grävnings- och fyllnadsarbeten. Längs vägen finns två terrasser, en med trä och en med glas, samt två träterrasser med utsikt över landskapet. Terrasserna erbjuder sittplatser, lusthus och gungor, vilket gör dem till perfekta platser för en kort paus. Från den glastäckta terrassen kan du se sluttningen under dig, medan de som är rädda för höjder kan stanna på träterrassen.

När du går, tänk på bergets historia. Enligt Wikipedia var Boztepe under osmanska tiden först en betesmark, som sedan gradvis bebyggdes. Evliya Çelebi nämnde vingårdarna i området när han besökte Trabzon år 1640. Idag finns inga vingårdar på sluttningen, men bergets gröna karaktär bevarar minnet av denna tradition. I en bok från år 1681 står det att invånarna i området var befriade från skatt eftersom de ansvarade för underhåll av vägarna. Denna detalj bekräftar ytterligare att berget var en viktig vägkorsning. År 1834, när befolkningen växte, delades bosättningen upp i två områden: Yukarı Boztepe (övre Boztepe) och Aşağı Boztepe (nedre Boztepe).

När du tittar mot den södra sluttningen ser du området Gölçayırı. Enligt studien i Belleten var detta området, som kallas Skylolimne i bysantinska källor, platsen där Mahmud Paşa slog läger under sommaren 1461. Namnet betyder "hundträsk" på grekiska, och idag finns varken sjö eller träsk kvar. Det bästa ljuset för fotografering är tidigt på morgonen och vid solnedgången; mitt på dagen kan solljuset få hamnen att se platt och blek ut. När städernas ljus tänds på kvällen förändras landskapet helt, så om du vill kan du vända om och besöka Boztepe först i slutet av dagen.

När du anländer till byggnaden på Zeytinlik Caddesi, stanna ett par minuter utanför innan du går in. Enligt Kulturportalen byggdes denna byggnad som bostad av bankmannen Kostaki Teofilaktos mellan 1898 och 1913. Turkiska källor skriver att arkitekterna var italienare och att en betydande del av materialet importerades från Italien. Hörnfasaden med sitt stenhus är bäst att beskåda från trottoaren mittemot. Byggnadens senare historia är lika komplex som dess fasad: Teofilaktos gick i konkurs 1917, vilket ledde till att hans egendom beslagtogs och byggnaden övergick till familjen Nemlioğlu. Atatürk och hans fru Latife Hanım, tillsammans med sin delegation, var gäster i denna byggnad under hans första besök i Trabzon den 15-17 september 1924.

Börja din rundtur på bottenvåningen, eftersom den våningen berättar byggnadens historia. Enligt den engelska Wikipedia-artikeln är bottenvåningen utformad som en utställning som kronologiskt visar byggnadens arkitektur och historia. Titta upp; Kulturportalen uppger att väggarna i alla våningar, förutom källaren, är dekorerade med målningar. Dessa dekorationer varierar från rum till rum, så stanna ett par minuter i varje rum och titta på de dekorativa banden där väggarna möter taket. Detaljerna runt dörrar och fönster förtjänar också samma uppmärksamhet.

Föreställ dig sedan de år då byggnaden bytte ägare. Under guvernören Ali Galip Bey nationaliserades byggnaden och användes som regeringshus mellan 1927 och 1931, och som inspektorskontor mellan 1931 och 1937. År 1937 övergick den till Ministeriet för Nationell Utbildning och fungerade som en yrkesskola för flickor i nästan ett halvt sekel. År 1987 övergick byggnaden till Kulturministeriet, och efter en restaurering mellan 1988 och 2001, öppnades den som museum den 22 april 2001. Trots den mångfacetterade användningen har dekorationerna bevarats, vilket visar vad restaureringen lyckades rädda.

Gå sedan ner till källaren. Här finns en arkeologisk avdelning som presenterar en samling föremål från bronsåldern till bysantinska perioden. Förutom föremål i marmor, basalt, keramik, metall och glas, finns det också gamla mynt. Om du följer föremålen i kronologisk ordning blir det lättare att förstå den tusentals år långa bosättningshistorien längs Trabzons kust. Slutligen, gå upp till den första våningen och besök den etnografiska avdelningen; här finns vardagsföremål som är typiska för regionen och föremål från osmanska perioden. När du är klar med rundturen, ta en kort paus i trädgården. Kontrollera de aktuella öppettiderna och stängda dagar på den officiella webbplatsen innan du åker. Härifrån är det en kort bilresa till Soğ

När du når fram till Soğuksu, gå inte direkt in i villan, utan ta först en promenad längs gångvägen som slingrar sig genom tallskogen. Enligt Trabzons kultur- och turistmyndighet är villan omgiven av tallträd, och det är bäst att se byggnaden från dessa träd. Trädgårdens trädgård med pool och blomsterbäddar ger den bästa vinkeln för foton. Villan byggdes som ett sommarresidens av bankiren Konstantin Kabayanidis från Trabzon. Byggåret varierar i olika källor: Kulturportalen anger början av 1800-talet, Wikipedia beskriver en byggnation som påbörjades 1890 och avslutades 1912, medan en annan sida från ministeriet anger år 1913. Därför är det säkrast att säga att villan byggdes någon gång mellan slutet av 1800-talet och början av 1900-talet.

När du närmar dig fasaden, observera materialen. Enligt Wikipedia är villan byggd med en kombination av sten, tegel och trä, och består av fyra våningar inklusive källaren. Enligt ministeriet är fasaden i sten, medan tegel används invändigt, och trapporna är i trä med räcken. Influensen från den västerländska renässansarkitekturen är tydlig i de utsmyckade detaljerna på fasaden. När du går in, börja med vardagsrummet, salongen, matsalen och gästrummet på bottenvåningen. På första våningen finns ett arbetsrum, ett stort sovrum, väntrum och mötesrum, och på andra våningen finns två mindre rum. Enligt en artikel på Haber7 ställer museet ut 344 föremål, inklusive möbler, porslin, mattor och målningar från slutet av 1800-talet till 1900-talet.

Att veta hur villan omvandlades till ett museum berikar ditt besök. Byggnaden övergick till statens ägo 1923 efter befolkningsutbytet, köptes av den lokala administrationen 1930 och överlämnades till Atatürk 1931. Atatürk mottogs här under sitt första besök 1924, återvände i november 1930 och tillbringade två nätter på villan under sitt sista besök i juni 1937. Enligt Kulturportalen fattade han beslutet att donera sin egendom till nationen här den 11 juni 1937. Efter Atatürks död köptes villan av kommunen och öppnades som museum 1943.

Efter din rundtur, gå tillbaka till trädgården och titta på den dubbeldörrade sektionen på trädgårdssidan. Enligt artikeln finns det en cistern under denna sektion som samlar upp regnvatten, samt en tunnel som ledde till skogen, men som senare stängdes. Denna passage är inte synlig idag, men informationen visar hur noggrant byggnaden planerades som ett sommarresidens. Trabzon kommuns stadsdel är ansvarig för underhållet av villan. Kontrollera aktuellt tillstånd och öppettider innan du besöker, eftersom den ibland kan vara stängd

När ni passerar Maçka och börjar klättra uppför vägen till Zigana, kommer ni att märka att dalen blir smalare och luften kyligare. Kulturportalen beskriver Hamsiköy som ett gammalt gästvänligt ställe, beläget vid foten av Zigana-berget, längs den norra rutten av Sidenvägen, och 19 kilometer från Maçka. Enligt en studie från Belleten når vägen till Zigana Boztepe via Hamsiköy och Maçka, och den används året runt. Det innebär att varorna som ni ser från toppen och som är på väg till hamnen, passerar just genom den här byn. När ni anländer till byn, parkera bilen och börja med att utforska dalen till fots.

Kulturportalen kopplar byns namn till det arabiska ordet "hamse", som betyder fem, och säger att bebyggelsen består av fem olika delar. TÜRKPATENTs geografiska märkning listar de fem byarna som Hamsiköy, Çıralı, Güzelyayla, Dikkaya och Başar. Wikipedia noterar att byns gamla namn var Ciharlı, och att namnet ändrades till Hamsiköy genom en lag som antogs 1959. Under er promenad, var uppmärksamma på de gamla husen och de stenkistorna längs floden; Kulturportalen beskriver dem som en del av byns naturliga skönhet. På våren blommar skogstulpaner med lila blommor på sluttningarna och färgar dalen. Dimman är en vanlig gäst här; när den lägger sig över bergsfoten, förändras landskapet på bara några minuter.

Sedan kommer vi till den sötsak som är berömd i hela området. Hamsiköy-puddingen registrerades som en geografisk indikation år 2017, och ägaren till registreringen är Maçka Hantverks- och Entreprenörsföreningen. Registreringsdokumentet anger att sötsaken endast tillverkas med mjölk, ris, socker och en nypa salt. Enligt dokumentet ligger byn mellan 1200 och 1600 meter över havet, och eftersom sluttningen mot havet får mycket regn, är ängarna gröna under större delen av året. Det anges att smaken på mjölken kommer från de olika växterna som växer på dessa betesmarker, och att produktionen måste ske inom det geografiska området, inklusive tillgången till mjölken. Tillagningen sker i två kastruller, och konsistensen bedöms genom att se om puddingen rinner som honung från skeden. Sötsaken kan serveras färsk eller med en skorpa som har fått färg i ugnen, och den kan garneras med kanel och valnötter.

Kulturportalen skriver att det också produceras ost, smör, "telli peynir" (en sorts trådig ost) och "lor" (en sorts kvarg) av byns mjölk; ni kan ta med er några av dessa som souvenir. Trabzons kultur- och turistmyndighet uppger att det finns pensionat i Hamsiköy, så det är möjligt att förlänga besöket och övernatta här. För att ta bra bilder, klättra