Från Bolaman till Perşembe-högslätten, från kusten till sjöarna och till Menderes.

Börja i Bolaman, precis intill kustvägen. Trästrukturen i byggnaden är bäst att beskåda under morgonljuset, när solen lyser upp fasaden från sidan. Parkera bilen vid vägkanten och beundra först byggnadens silhuett från andra sidan viken, utan att närma dig. Denna översikt är viktig, eftersom byggnadens främsta intresse ligger i kombinationen av två olika epoker. Du ser de massiva murarna i huggen sten som utgör den inre fästningen, och ovanpå dessa, byggnaden i trä. Enligt källor byggdes fästningen på en udde som sträcker sig in i havet, och fungerade som både utkikspunkt och garnison. Wikipedia nämner också att udden tidigare var en ö; tänk på detta när du betraktar kustlinjen. Enligt vad som rapporterades av Anadolu Ajansı, är byggnadens bärande konstruktion direkt förankrad i fästningens sten, vilket innebär att träkonstruktionen är placerad ovanpå fästningen. När du närmar dig, var uppmärksam på övergången mellan sten och trä; denna gräns är byggnadens vackraste detalj. Titta sedan på de två balkongerna i ändarna, eftersom denna plan med dubbla balkonger är ett välkänt exempel på lokal arkitektur. Enligt Küre Ansiklopedi är murarna byggda med en kombination av huggen sten och tegel, med en murteknik som kallas "yığma". Wikipedia anger att de delar av fästningsmuren som finns kvar sträcker sig upp till sex meter på landssidan. Byggnadens byggår varierar i olika källor: ministeriets sidor anger 1700-talet, medan Wikipedia anger början av 1800-talet. Samma artikel berättar att byggnaden byggdes av Hazinedarzade Süleyman Paşa, som var guvernör i Trabzon, och användes som gästhus, men senare omvandlades till familjens sommarresidens. Samma källa nämner också att den brittiske geologen William John Hamilton talade om detta hus år 1836. Byggnaden är också känd under namnet Kademoğlu Konağı; var inte förvånad om du ser båda namnen på skyltar. Kultur- och turistministeriet har restaurerat byggnaden i enlighet med dess ursprungliga utseende. Enligt Anadolu Ajansis rapportering planeras byggnaden nu att omvandlas till ett stadsmuseum som ska berätta om det lokala livet. Därför bör du kontrollera med kultur- och turistkontoret i provinsen eller med myndigheter i Fatsa innan du åker, för att se om det är möjligt att gå in. Även om du inte kan gå in, är det möjligt att betrakta byggnaden från olika vinklar längs kusten och från vägen ovanför. För foton, leta efter en vy som inkluderar byggnaden tillsammans med havet och klipporna på udden, från en något avlägsen position. Att sitta en stund vid havet och betrakta det lugna vattnet i Bolamanbukten är också en del av upplevelsen. Innan du åker, titta på kusten på båda sidor om udden; du kommer inte att se havet igen under resten av dagen. För nästa stopp, vänd mot Fatsa och ta vä

Efter att du har tagit vägen från Fatsa till Aybastı, börjar vägen att slingra sig upp genom valnötsträdgårdar, och sjön kommer snart till synes. Enligt länsstyrelsen ligger sjön vid den tionde kilometern av denna väg, medan Wikipedia anger den åttonde kilometern; följ skyltarna för att hitta rätt. Efter att Ordu kommun förbättrade området finns det en parkeringsplats, vandringsleder och en utsiktsplats. Parkera bilen och gå först upp till utsiktsplatsen för att få en överblick över sjön. Härifrån kan du tydligt se den lilla ön i mitten av sjön; enligt Wikipedia är denna ö förknippad med resterna av en gammal byggnad. Gå sedan ner till vandringsleden och promenera långsamt runt sjön. Tänk på hur sjön bildades, för det är den verkliga historien bakom detta stopp. Enligt länsstyrelsen bildades sjön som ett resultat av en jordskred som drabbade ett stort område mellan Bolaman-floden och Yassıtaş. När marken gled ner skapades gropar som fylldes med regnvatten, och en del av dessa torkade ut eller tömdes för att skapa åkermark. Wikipedia beskriver sjön som bestående av två separata delar: en stor och djup huvuddel, och en grundare del i väst som är förbundet med en liten kanal. När du når västra stranden längs vandringsleden kommer du att märka denna grundare del och de våtmarker som omger kusten. Enligt länsstyrelsen täcker sjön ett område på 60 dekar och har en djup på mellan 10 och 15 meter. Samma sida nämner att jordskredet inträffade på ytan av de övre kreta-skifferlagren i området. Det finns ingen bäck som rinner ut i sjön, men en liten kanal leder bort överflödigt vatten till Bolaman-floden. Det finns flera fiskarter och kräftor i sjön, enligt källor, och du kan se folk som fiskar vid stranden tidigt på morgonen. Sjön är ett skyddat område av första och tredje graden, så håll dig till vandringsleden och gå inte in i våtmarkerna. Det är en bra idé att sitta tyst på utsiktsplatsen i några minuter och lyssna till fåglarna och ljuden från våtmarkerna. Länsstyrelsen nämner att det finns möjlighet att paddla kanot i området; om du vill ut på vattnet, fråga om aktuella förhållanden på plats. En nyhetsartikel från Habertürk berättar att sjön har blivit en populär destination efter renoveringen 2024. Därför kan vandringsleden vara full under helgerna; om du vill ha lugn och ro, planera ditt besök under veckan. För att ta bra bilder, välj en låg vinkel som visar sjön tillsammans med våtmarkerna och träden i bakgrunden. När du är klar med din tur, gå tillbaka till bilen och fortsätt längs vägen till Aybastı, och klättra uppåt mot de högre platåerna där bergen börjar.

Källor: KTB Ordu Provincial Directorate of Culture and Tourism, Gaga Lake; Habertürk (AA), Gaga Lake; Wikipedia, Gaga Lake.

Efter Gaga-sjön fortsätter vägen inåt landet, och hasselnötsträdgårdarna ger gradvis plats för skog. Ulugöl-sjön ligger sydväst om centrum av Gölköy-distriktet, och det finns skyltar från distriktet som visar vägen till sjön. Avståndet till distriktet varierar i olika källor, mellan nio och sjutton kilometer; ta det lugnt på bergsvägen. Parkera bilen vid ingången till naturparken och gå först till utsiktsplatsen vid sjön. Därifrån kan du se området: enligt provinsstyrelsen finns det tre lavinbarriärssjöar i parken, varav en är stor och de andra två är små sjöar täckta av vass. Ulugöl är den största av dessa och, enligt Wikipedia, den största sjön i Ordu. Gå in på vandringsleden som omger sjön och ta dig runt utan att stressa. Var uppmärksam på träden längs vägen; enligt Wikipedia består skogen som omger området av björk, rönn, lönn och ask. Du kan se flytande växter och näckrosor i vattnet nära stranden; Wikipedia noterar också att de vita näckrosorna har förts hit från andra håll. De vassrika stränderna vid de små sjöarna är en bra plats för att lyssna på fåglar; stanna till där en stund. Eftersom området ligger på ungefär 1200 meters höjd är det svalt även under sommaren, så ett lätt ytterlager kan vara bra att ha med sig. Naturparken utsågs 2009 och täcker ett område på 26,5 hektar. I parken finns picknickbord, en fontän, en utsiktsplats och vandringsleder; du kan äta lunch här i skuggan av träden. Enligt Wikipedia försörjs sjön av både grund- och ytvatten och har en hög vattenkvalitet. Samma källa nämner också att det finns stugor i parken som är lämpliga för familjer. Ta med dig allt du tar med dig, eftersom sjön är känd för sitt rena vatten och är ett skyddat område. Den mest kända tiden för skogen runt sjön är hösten; provinsstyrelsen betonar särskilt färgskalan som skapas av de gulnande löven. Enligt CNN Türk besöker tusentals människor området varje dag under denna period, så det är viktigt att komma tidigt på morgonen i oktober för en lugn promenad. För fotografer är de bästa bilderna de som tas under vindstilla timmar när det stilla vattnet speglar skogen. Under juli månad kan de lokala myndigheternas Ulugöl-festivaler göra området mycket trångt; om du vill ha lugn och ro, ta reda på när festivalerna hålls i förväg. Eftersom källorna ger mycket olika uppgifter om sjöns djup, ger vi inte någon siffra här. När du är klar med turen, gå tillbaka till bilen; den sista destinationen, Perşembe Yaylası, ligger ungefär tjugo kilometer västerut i rakt linje, men bergsvägarna är slingriga. Kontrollera vägbeskrivningen och om vägen är öppen med hjälp av en aktuell karta, och fortsätt i riktning mot Aybastı.

Källa: KTB

Rutten slutar vid Perşembe-höjden, som ligger sjutton kilometer från centrala Aybastı. Den ligger på en höjd av ungefär 1500 meter och är den högsta punkten under dagen. Kulturportalen skriver att större delen av vägen till höjden är asfalterad, medan resten är grusad. Var försiktig och sänk hastigheten på den sista sträckan. Enligt NTV finns det en naturlig sjö och ett vattenfall vid ingången till höjden; du kan ta en kort paus för att beundra dem. När du väl har nått höjden, parkera bilen och gå först mot "menderes"-området för att se varför detta område är så känt. "Menderes" är slingrande floder som skapar täta kurvor i en slätt. Enligt Küre-encyklopedin har denna formation formats genom tusentals år av erosion och flodverkan. Provinsstyrelsen beskriver "menderes" som en unik formation i detta område och arbetar för att få den skyddad som världsarv. Du får bäst utsikt över slingrarna från en lite högre plats; en kort klättring uppför en av sluttningarna som omger slätten ger dig denna vy. Om du går ner till slätten, var noga med att inte trampa på floderna och undvik att störa de betande djuren. Anadolu Ajansı och NTV rapporterar att flockar av får som betar runt "menderes" under sommarmånaderna lockar många besökare. Dessa flockar påminner om att detta är ett levande område, så gå försiktigt förbi herdar och hundar. Höjden utsågs till turistcentrum av Ministerrådet 1991 och blir under sommaren ett livligt område. Anadolu Ajansı skriver att det finns en marknad där lokalbefolkningen säljer sina egna produkter; om du vill köpa något lokalt på vägen tillbaka, stanna till vid marknaden. Höjden är mycket svalare än kusten, och dimma är vanligt förekommande; Anadolu Ajansis rapport berättar om besökare som bär jackor även mitt i sommaren. Om det blir dimmigt, håll dig till de kända stigarna för att inte gå vilse på slätten. Varje år i juli hålls festivaler på höjden; provinsstyrelsen nämner brottningsmatcher, hästkapplöpningar, folkkonstuppvisningar och konserter. Under festivaldagarna blir höjden mycket trång, och vägen och parkeringsplatserna fylls snabbt; om du vill ha en lugn kväll, ta reda på festivaldatumen i förväg. Provinsstyrelsen påpekar också att höjden är lämplig för picknick, naturvandringar och fallskärmshoppning. Enligt Küre-encyklopedin bedrivs jordbruk och djurhållning på höjden, och den har en betydande potential för ekoturism. NTV rapporterar att det finns pensionat och lägenheter på höjden; om du vill övernatta, boka i förväg. Att se "menderes" i solnedgången är det bästa sättet att avsluta denna resa som började vid kusten. På återvägen kan mörkret och dimman göra vägen svårare; börja resan innan det blir mörkt