En historisk och kulinarisk resa i Izmir.

Innan du besöker Efes och Bergama, avsätt en timme här; här finns statyer som föreställer platser du kommer att se där. I museet ovanför Bahri Baba-parken finns skulpturer, keramik och glasföremål från Bahri Baba, Efes, Bergama och Teos. Statyerna av Poseidon och Demeter, samt de romerska bronsföremålen, är särskilt populära. Museikortet gäller här.

Mitt i staden, mellan byggnaderna, ligger en romersk agora; här känner man bäst Izmirs mångskiktade karaktär. Basilikan med sina valvformade källarplan och den västra portiken med korintiska pelare är de mest imponerande delarna. Promenera fem minuter från Kemeraltı, avsätt en timme; inträdet ingår i Museumskortet.

Om du vill få en överblick över Izmir, gå upp till Pagos-berget. Från de antika murarna kan du se bukten, Karşıyaka och hamnen. Delar av murarna står fortfarande kvar, och det finns teplantager inuti. Fyrtiofem minuter räcker, men om du vill se solnedgången härifrån vill du kanske inte gå ner förrän då, när stadens ljus börjar tändas en efter en.

Barbaros är en landsbygdssamhälle som tillhör distriktet Urla. Fram till år 2014 hade det status som by, men idag förvaltas det som en stadsdel. Det ligger väster om Urla centrum, mellan kullarna som sträcker sig mot Çeşme-halvön. Med sina stenhus, trädgårdar och de färgstarka skrämselekorna som pryder gatorna har det blivit en av de mest omtalade byarna i Izmir under de senaste tio åren. Att det inkluderades i FN:s lista över "Bästa turistbyar" år 2025 har också gett det uppmärksamhet utanför Turkiet. Byens historia kan spåras genom administrativa register på Wikipedia. Dess tidigare namn var Sıradam, men i en osmansk bylista från 1928 står det "Barbaros", och under den tiden var det en by i distriktet Barbaros, som tillhörde Çeşme. Distriktets centrum var inte Barbaros, utan Uzunkuyu. I folkräkningen 1940 hade byn 507 invånare. I folkräkningen 1955 hade distriktet anslutits till Urla, och byns befolkning registrerades till 504 personer. Enligt uppgifter från stadsdelsordföranden Barbaros Ersan är bosättningen ungefär 700 år gammal. Barbaros har inte nyligen kommit i kontakt med turismen. Enligt stadsdelsordföranden var det först i slutet av 1970-talet som ett turistföretag började anordna "turkiska kvällar" i byn och därmed introducerade de första utländska turisterna. Varje vecka uppträdde en folkgrupp från Dokuz Eylül-universitetet, och bykvinnor öppnade stånd längs vägen för att sälja hantverk. Enligt stadsdelsordföranden fortsatte denna ordning fram till 1998, tills "allt-ingår"-systemet blev vanligt förekommande på hotell. Det som återupplivade byn var Oyuk-festivalen, som startade 2016. "Oyuk" är namnet på skrämselekorna som sätts upp i trädgårdarna i regionen, och festivalens syfte, enligt stadsdelsordföranden, var att revitalisera jordbruket, marknadsföra byn, generera inkomst för byborna och motverka utflyttning. Under det första året anordnades workshops tillsammans med byborna, och ungefär 400 "oyuk" tillverkades. Stadsdelsordföranden berättar att byn då hade 416 invånare, vilket innebär att lika många "oyuk" tillverkades som det fanns bybor. Det sägs att 6000 personer deltog i den första festivalen. Alla satte upp en "oyuk" framför sina hus, fönster eller längs gatorna, och dessa skrämselekor har idag blivit byns symbol. Festivalen anordnas genom gemensamt arbete av byborna, och eftersom "oyuk"-figurerna slits ut av väder och vind, förnyas de varje år. Därför kommer du, oavsett när du besöker byn, att mö Här är en översättning av texten till svenska: När man promenerar i byn är det första man bör uppmärksamma de små utrymmena och fasaderna på de stenhus som finns längs gatorna. I byn finns hantverksverkstäder, ofta drivna av kvinnor. En verkstadsägare berättar för DHA att evenemang som utomhusbio, en kvinnokör och en rytmverkstad anordnas genom gemensamma insatser. GoTürkiye skriver att byn är känd för sina lokala produkter och hantverk, och att vissa hus har en skylt vid dörren som säger "Çat Kapı", vilket innebär att man kan smaka på lokala rätter tillagade med olivolja, grönsaker och örter. Området runt monumentet på bytorget kan användas som en utgångspunkt för promenaden. För de som inte gillar trängsel är de bästa tiderna att besöka byn under våren och hösten, utanför festivalperioden. Enligt verkstadsägaren är det under dessa två säsonger som byn får flest besökare, medan gatorna är mycket trånga under festivaldagarna. Detta är ett levande område; undvik att gå in på gårdsplatser och trädgårdar utan tillstånd, och var respektfull mot bybornas privatliv när du tar foton. Barbaros nås enkelt med bil från Urla centrum, och byn ligger nära Urla, enligt GoTürkiye. De som vill resa hit med kollektivtrafik från Izmir centrum kan ta ESHOT-bussar till Urla och sedan byta till lokala linjer som går till byn; kontrollera de aktuella linjerna på ESHOT:s webbplats. Att kombinera ett besök i Barbaros med en tur till Urla İskele och den antika staden Klazomenai är ett bra sätt att uppleva både historien och det lokala livet på halvön under en och samma dag.

En av de tolv städerna i Ioniska förbundet; den mest intressanta delen är en rekonstruerad olivoljeproduktionsanläggning från 6:e århundradet före Kristus. Här kan man se stenpressar och separeringstankar, och förstå hur gammal olivoljetillverkningen är. Filosoffen Anaxagoras föddes också i denna stad. Avståndet till Urla hamn är cirka fyrtiofem minuters promenad.

Denna lilla fiskarhamn, som ligger fyra kilometer norr om Urla centrum, är en populär plats för invånarna i Izmir att äta middag. Vägarna som leder till Karantinaön är kantade av fiskrestauranger och erbjuder traditionella rätter från Egeiska havet. Ta en promenad längs bryggan i solnedgången och sätt dig sedan till bords; missa inte de lokala specialiteterna.