Hoppa till huvudinnehållet
Radar Türkiye
Upptäck evenemang i appen
Öppna
Från Bitlis till Taşından-sjön.
Kulturell4 Stopp

Från Bitlis till Taşından-sjön.

Inga betyg ännu

Logga in för att gilla och betygsätta

Bitlis är en av de få städer där man kan berätta om dess historia genom dess sten. Enligt provinsförvaltningen för kultur och turism används den lokala röda stenen i många av stadens moskéer, och byggmaterialet i medresorna är också Bitlis berömda sten. Denna rutt följer spåren av denna sten, från stadens centrum till Ahlat vid Van-sjön, och ger också inblick i regionens vulkaniska geologi.

Den första stoppet är Bitlis-fästningen, som ligger ovanför marknaden på en brant klippa. Fästningen kan inte besökas invändigt; istället kan man beundra den från utsidan, studera klippan, gallerfönstren och utsikten från toppen. Enligt källor grundades fästningen av Badlis, en av Alexander den stores befälhavare, och denna berättelse återges i källorna.

Det andra stoppet är Bitlis Ulu-moskén, som ligger i stadens centrum. Byggnaden, med sin rektangulära plan, valv som vilar på spetsiga bågar och ett minaret som reser sig som ett separat torn, visar tydligt hur stenen används i arkitekturen. Eftersom byggdatumet varierar i olika källor, används en försiktig ton i texten, och det påminns om lämpligt beteende vid besök.

Det tredje stoppet ligger utanför staden, vid Nemrut-krater sjön vid västra sidan av Van-sjön. Här finns ingen ny byggnad, utan snarare en bred utsikt som visar stenen och regionens vulkaniska ursprung. Enligt Tatvan distriktsförvaltning består berget av andesiter och basalt. Denna information kombinerar stenens historia med den geologiska bakgrunden; källorna kopplar inte Bitlis röda sten direkt till detta berg, och rutten gör inte heller några sådana påståenden.

Det sista stoppet är İskender Paşa-moskén i Ahlat. Byggnaden, som ligger i en sluttning och är en del av den osmanska kustombefästningen, avslutar rutten med sina enkla fasader och en kvadratisk plan med en kupol, byggd av brun Ahlat-andesit. Därmed avslutas dagen med en jämförelse som sträcker sig från den röda stenen till den bruna andesiten.

Ruttens logiska ordning är anpassad till geografin: först besöks de två byggnaderna i provinsens centrum till fots, sedan åker man med bil till sjön och bergen, och slutligen till Van-sjön. Eftersom det inte finns några tillförlitliga uppgifter om avstånd och tid mellan stoppen, har dessa inte inkluderats. Kontrollera väg- och väderförhållanden hos relevanta myndigheter innan du åker. Tiderna för varje stopp är uppskattade och representerar rimliga besökstider. Var uppmärksam på bönetider i moskéerna, och klä dig lämpligt. För information om tillgång till Nemrut-krater sjön, säsong och säkerhet, kontakta den relevanta distriktsförvaltningen och provinsstyrelsen.

Denna rutt skiljer sig från den naturfokuserade Ahlat- och Süphan-rutten, som delar två av samma stopp, genom att fokusera på Källor:

Bitlis Merkez, Bitlis
Kulturell
4 Stopp
~3 h 45 min på platserna
Resa ~51 km · 1 h 28 min
Totalt ~5 h 13 min
6 november 2026

Ruttstopp

1
Bitlis Kalesi

Bitlis fästning.

~50 min här
Zeydan, Nurullah Eren Cd. No:1, 13000 Bitlis Merkez/Bitlis

Börja med att betrakta den klippiga bergstoppen som reser sig ovanför marknaden. Fästningen ligger precis vid foten av marknaden i stadens centrum, och det är härifrån man bäst förstår varför staden grundades. Enligt informationen på Kulturportalen är byggnaden belägen på en brant klippa där två floder som utgår från Bitlis möts. Försök först att backa lite och få en överblick över hela klippan, eftersom det är omöjligt att skilja byggnaden från klippan. Enligt källor byggdes fästningen år 312 f.Kr. av Badlis, en av Alexander den stores befälhavare. Det sägs också att stadens namn härstammar från detta namn. Denna grundarberättelse återfinns i källorna, medan byggnadens nuvarande utseende är resultatet av senare restaureringar. En viktig varning: enligt provinsstyrelsen för kultur och turism är det inte möjligt att besöka insidan av fästningen. Därför är detta stopp inte en rundtur i en byggnad, utan en plats för att betrakta omgivningarna och utsikten från toppen. Samma sida nämner också att det finns en fantastisk panoramautsikt från toppen. När du närmar dig klippan, följ lokala skyltar och anvisningar från myndigheterna. Klippan beskrivs som en befäst position som sträcker sig från öst till väst. Enligt uppgifter i källorna är omkretsen 2800 meter, höjden 56 meter och bredden 7 meter. Dessa är de värden som anges i källorna, observera själv. Titta på gallren i murarna, eftersom det anges att den är förstärkt med 670 galler. Det står också att det finns ett stängt gallerhål under varje öppet galler. Eftersom klippan redan är brant finns det ingen försvarsvall runt omkring. I källorna nämns även utkikstorn och grottor fyllda med förnödenheter och ammunition, men istället för att leta efter dem, fokusera på klippytan och linjen där muren möter klippan. Enligt källorna fanns det en karavansarraj, trehundra hus, en karavansarraj, en moské med minaret, samt en marknad med tre våningar av järngrindar och en täckt marknad ovanpå fästningen. Idag finns det bara fästningen kvar, och den har inte förlorat sitt utseende tack vare regelbundna restaureringar. Det sägs också att det finns ett torn på Dideban-toppen. Bara resterna av detta torn finns kvar, och det antas att det tidigare var en utkikspunkt som markerade vägen till fästningen. För att ta bra bilder, vänta tills morgon- eller kvällsljuset, eftersom klippstrukturen då syns tydligare. Den officiella adressen för fästningen är Nurullah Eren Caddesi i Zeydan Mahallesi. När du promenerar runt marknaden, stanna till vid olika platser för att betrakta klippan från olika vinklar. Nästa stopp är Ulu Camii, som också ligger i stadens centrum. Fråga efter vägen och följ skyltarna.

Källa: Kulturportalen och provinssty

Bitlis-slottet reser sig på en klippig höjd mitt i staden, precis ovanför marknaden. Enligt kultur- och turistmyndigheten ligger slottet längs den branta sluttningen av marknaden. Enligt beskrivningen på Kulturportalen är byggnaden belägen på en brant klippa där två floder som utgår från Bitlis möts. Slottet är en befäst plats som sträcker sig från öst till väst. Det sägs att stadens namn härstammar från detta slott. Enligt källor byggdes slottet år 312 f.Kr. av Badlis, en av Alexander den stores befälhavare. Det är viktigt att läsa denna grundhistoria som en berättelse, snarare än ett fastställt datum. Eftersom slottet är byggt på en klippa finns det ingen försvarsvall runt omkring. Det sägs att det finns 670 ventilationshål, och under varje öppet ventilationshål finns ett stängt ventilationshål. Källorna nämner också att det finns utkikstorn och grottor fyllda med förnödenheter och ammunition i slottet. Kulturportalen anger omkretsen av murarna till 2800 meter. Samma källor beskriver att det fanns ett värdshus, trehundra hus, ett värdshus, en moské och ett minarets ovanpå slottet. Det fanns också en marknad med tre järndörrar och en handelsplats som vetter mot floden. Kulturportalen konstaterar tydligt att endast slottet har överlevt till idag. Regelbundna renoveringar har bidragit till att bevara slottets imponerande utseende. Den viktigaste informationen för besökare är att, enligt myndigheten, det inte är möjligt att gå in i slottet på grund av dess konstruktion. Därför bör du planera ditt besök av Bitlis-slottet som en symbol för staden, som du betraktar från utsidan och från höjden. Samma myndighet beskriver att det finns en panoramautsikt och en fantastisk vy från toppen av kullen. Kontrollera den aktuella situationen för tillgång till kullen och omgivningarna innan du åker, genom att kontakta kultur- och turistmyndigheten. Den enklaste ingången är från marknadsidan. När du lyfter huvudet från botten av sluttningen kan du bäst se hur klippan och murarna passar ihop. När du tittar på murarna är det intressant att jämföra stenhantverket med andra historiska byggnader i staden. Enligt Kulturportalen är adressen Zeydan, Nurullah Eren Caddesi nummer 1. Samma sida anger att slottet ligger i stadens centrum och marknadsförs som en del av kulturturismen. Utöver slottet finns det ett torn på Dideban-kullen. Endast ruiner av detta torn finns kvar. Det antas att tornet, som har en utmärkt utsikt över Bitlis bergssluttningar, tidigare var en utkikspunkt som signalerade till slottet. Detta antyder att slottet inte var en fristående byggnad, utan en del av ett försvarssystem som inkluderade de omgivande kullarna. För bästa resultat när du tar foton, använd vidvinkelbilder från marknadsidan som visar klippans höjd. Morgon- och Det är en bra idé att börja promenaden från torget och sedan gå längs gatorna som omger fästningen. Stanna ofta och vänd dig om, eftersom fästningen dyker upp i olika vinklar för varje steg du tar. Eftersom Ulu Camii, moskén i stadens centrum, också ligger i samma område, kan du enkelt besöka båda byggnaderna under en och samma halvdag. Kontrollera de officiella webbsidorna för aktuell information om öppettider och inträdesvillkor. För att förstå Bitlis är fästningen en utmärkt plats att börja på, eftersom stadens namn och de äldsta berättelserna är kopplade till denna plats. Innan du lämnar staden är det en fin avslutning att återvända till torget och ta en sista blick på fästningen.
2
Bitlis Ulu Camii

Bitlis Stora Moskén.

~40 min här
Gazi Bey Mahallesi, Bitlis Merkez

Efter Kale, bege dig till Ulu Camii i Gazibey-kvarteret i stadens centrum. Denna plats är viktig för att beundra arkitekturen och för att se hur den röda stenen används i byggnaden. Enligt inventeringen är moskén rektangulär. Inventeringen anger att den byggdes år 1150 (enligt den islamiska kalendern, år 545) av Ebul Muzaffer Muhammed. Bitlis kultur- och turistmyndighet noterar dock att byggnadens ålder är okänd, men att den restaurerades år 1150 enligt inskriptionen. Därför bör du vara försiktig med att datera moskén till 1200-talet och undvik att ange ett exakt år. Myndigheten påpekar också att den lokala röda stenen används som byggmaterial i Bitlis moskéer. Börja med att observera fasaden och lägg märke till stenens färg och fogarnas utformning. De mest slående egenskaperna på utsidan är den koniska kupolen på böneriktningen och minareten, som reser sig som ett separat torn från moskén. Betrakta minareten från gården och läs den uppifrån och ner. Den reser sig på en hög, fyrkantig bas och övergår sedan till en åttkantig sektion genom att avrunda hörnen. Dessa sektioner är dekorerade med spiralformade linjer. Den cylindriska kroppen ovanför den lilla basen är uppdelad av två sektioner med jämnt fördelade profiler. Balkongen utvidgas med sex efterföljande runda profiler, och de två översta raderna är dekorerade med sicksackmönster. Minareten avslutas med en liten kupol. Byggnadsåret för minareten varierar i olika källor; myndigheten anger 1492, medan inventeringen anger att inskriptionen ovanför den bågformiga dörren i basen anger år 1062 enligt den islamiska kalendern. Myndigheten noterar också att minareten, som ett resultat av restaureringar, har fått ett enklare utseende och skiljer sig från sitt ursprungliga utseende. Du kommer in i moskén genom en dörr som vetter mot norr. Följ besöksreglerna: klä dig anständigt, var tyst, ta av dig skorna och stör inte de som ber. Enligt myndigheten är moskén öppen för besökare utanför bönstiderna. Inuti är utrymmet uppdelat i tre sektioner parallella med böneriktningen. Varje sektion är indelad i fem delar med spetsbågar som vilar på korsformiga pelare. Utrymmet, som sträcker sig från öst till väst, är täckt av valv, och valven stöds av spetsbågar på pelarna. Luta dig tillbaka och observera rytmen i bågarna och valven i några minuter. Mihraben (böneplatsen) ligger nära den östra väggen och är en halvcylindrisk nisch. Mihraben är inte dekorerad, så du kan vila blicken på den enkla stenen. Inskriptionen finns i nordöstra hörnet av gården, vilket gör gården till en bra plats för att

Bitlis Ulu Camii är en av de historiska moskéerna i staden, belägen i Gazi Bey-kvarteren. Den representerar Bitlis tradition av användning av röd skiffer. Byggnaden är registrerad i Kulturportalen under nummer 143. Vakıflar Bölge Müdürlüğü (regionkontoret för stiftelser) är ansvarigt för dess underhåll. Beslutet om registrering togs 1989. Byggnaden har en rektangulär planlösning. Enligt inventeringen står det i moskéns inskription att den byggdes år 1150 (hicri 545) av Ebul Muzaffer Muhammed. Provinsstyrelsen skriver dock att det är okänt när moskén byggdes, men att samma person utförde en restaurering år 1150 enligt inskriptionen. Eftersom källorna skiljer sig åt är det mest korrekt att beskriva byggnaden som en moské med en historia som sträcker sig till mitten av 1200-talet. Inskriptionen finns i nordostdelen av gården. Man kommer in i huvuddelen genom en dörr som vetter mot norr. Utrymmet är uppdelat i tre sektioner parallellt med kibla-väggen (bönriktningen). Varje sektion är indelad i fem delar genom spetsbågar som vilar på korsformiga pelare. Taket i utrymmet, som sträcker sig i öst-väst riktning, består av valv som stöds av spetsbågar som vilar på pelarna. Mihraben (bönnischen) är belägen nära den östra väggen och har en halvcirkelformad nisch i mitten. Mihraben är inte dekorerad. Denna enkla mihrab och pelarvalvsdesign drar uppmärksamheten till byggnadens bärande system snarare än dekorationen i det inre. Provinsstyrelsen påpekar att den lokala röda skiffern används som byggmaterial i moskéerna i Bitlis. Samma styrelse uppger att det finns nästan femtio namn på moskéer i skriftliga källor, men att många av dem är obrukbara. Bland de moskéer som bevarar sina arkitektoniska egenskaper nämns Ulu Camii. Ett av de mest karakteristiska dragen i utseendet är den koniska kupolen på kibla-sidan och minareten, som reser sig som ett separat torn från moskén. Provinsstyrelsen skriver att det framgår av minaretens inskription att den byggdes år 1492. Kulturportalens inventering noterar dock att det finns en bygginskription med årtalet 1062 (hicri) ovanför den bågformiga dörren under minaretens bas. Det är viktigt att vara medveten om att källorna skiljer sig åt när det gäller minaretens historia. Inventeringen beskriver att minareten har en hög, fyrkantig bas. De fyrkantiga basens hörn är avskurna för att övergå till en åttkantig sektion, och dessa sektioner är dekorerade med snidade, vridna repmönster. Den cylindriska kroppen är uppdelad av två sektioner med jämnt fördelade profiler. Balkongen utvidgas med sex efterf Eftersom moskén ligger i stadens centrum, kan den enkelt inkluderas i en promenad som också inkluderar marknaden och fästningen. Att stanna till på gården och titta på byggnaden från utsidan, särskilt mot den del där inskriften finns och mot minareten, är ett bra sätt att förstå arkitekturen. Att jämföra de rödaktiga nyanserna i stenen i ljuset under dagen och på eftermiddagen visar hur färgen förändras. För de som vill förstå berättelsen om stenmaterialet i Bitlis, är denna moské ett naturligt andra stopp efter fästningen.
3

Nemrutkraternsjö.

~1 h 30 min här

Den här platsen kombinerar vägsträckningen med den geologiska bakgrunden. Nemrut är ett vulkaniskt berg som ligger i provinsen Bitlis, väster om Van-sjön. På Tatvans distriktsstyrelses webbsida beskrivs berget som en stratovulkan, en typ av vulkan som kännetecknas av sina lager av lava och aska. I kratern på toppen av berget ligger Nemrut-sjön. Därför är namnet på platsen inte en byggnad, utan en sjö och dess omgivning. Innan du ger dig ut på vägen, ta reda på information om tillgänglighet, säsong och säkerhet från relevanta myndigheter, som distriktsstyrelsen. Denna text ger ingen specifik vägbeskrivning, eftersom det inte finns tillförlitlig information om avstånd och restid. Enligt distriktsstyrelsens webbsida reser sig flera toppar runt kratern. Den högsta toppen är Sivritepe, med en höjd av 2935 meter. Östra Nemrut-toppen är 2625 meter hög, den södra Tursuktepe är 2828 meter och den västra Nemrut-berget är 2801 meter. När du når kanten av kratern, observera cirkeln som bildas av dessa toppar. Samma webbsida beskriver hur bergets övre del förlorade sin ursprungliga spetsighet genom kraftiga utbrott och expanderade, vilket skapade en krater. Det står att vulkanen vanligtvis består av andesiter och basalt. Här kan vi återvända till stenens betydelse. I en kultursida nämns att brunt andesit använts i fasaden av İskender Paşa-moskén i Ahlat. Källorna kopplar inte detta byggmaterial till Nemrut, och vi gör inte heller några sådana påståenden. Vi presenterar bara regionens vulkaniska karaktär som en bakgrund till din upplevelse av stenen. Samma sida nämner också att yngre basaltflöden strömmar söderut och följer Bitlis-dalen. Det betyder att dalen du ser framför dig på morgonen är en del av denna bergs historia. Det sägs att vegetationen i området är ganska sparsam, så landskapet är enkelt och öppet. Enligt distriktsstyrelsens webbsida ligger platsen mellan Van-sjön, Muş-slätten, Nazik-sjön och Bitlis-dalen. Försök att föreställa dig detta panorama under en klar dag. Det är klokt att vara förberedd med en vindjacka och tillräckligt med vatten, eftersom det kan vara blåsigt och vädret kan förändras snabbt. Stanna ett tag vid kanten av kraternsjön och observera vattnets färg och texturen på de omgivande sluttningarna. För foton är en vidvinkelrekommenderas, eftersom den bäst visar kraterns cirkulära form. Efter detta stopp kommer du att fortsätta med bil längs vägen mot Ahlat, som ligger vid Van-sjön. Tänk på dagsljuset och återresans tid under resan.

Källa: Tatvan Distriktsstyrelse, Nemrut-kratern.

En samling sjöar som bildats i kratern av en utdöd vulkan. Vattnet i den stora sjön är kallt, medan vattnet i den mindre sjön intill är varmt på grund av jordvärme; de två sjöarna ligger några hundra meter ifrån varandra.
4
İskender Paşa Camii

İskender Paşa-moskén.

~45 min här
İki Kubbe, Kale 4 Cd. No:20, 13400 Yeniköprü/Ahlat/Bitlis

Rutten avslutas vid İskender Paşa-moskén i Ahlat, där vi kommer att fokusera på övergången från byggmaterial till arkitektur. Enligt Kulturportalen ligger moskén i området för det kustnära fortet som byggdes under den osmanska perioden, på en sluttande mark. På distriktsstyrelsens webbsida står det att Ahlat-fortet härstammar från Urartu-perioden, att det byggdes om år 1556 av sultan Suleiman den store, och att det idag finns byggnadsrester kvar inom fortets område. Den registrerade adressen är Kale Caddesi i İki Kubbe-kvarteret. Var uppmärksam på markens lutning när du närmar dig moskén, eftersom den inte är byggd på en plan yta. Portalen beskriver detta som den första moskén som byggdes i Ahlat under den osmanska perioden. Byggåret varierar i olika källor. Enligt portalens inskription är det 1564-65, medan distriktsstyrelsen anger år 992 i den islamiska kalendern, vilket motsvarar 1584. Därför är det säkrast att hänvisa till 16:e århundradet i texten. Byggnaden sägs ha uppförts av Van Beylerbeyi İskender Paşa, och det framhålls att han spelade en viktig roll i regionens utveckling. Distriktsstyrelsen nämner att byggnaden troligen uppfördes av Mimar Sinan, men detta är inte säkert. Moskén beskrivs som en komplex med ett badhus. Titta på fasaderna och notera färgen, eftersom de är gjorda av en enkel, brun Ahlat-andesiit. Jämför detta med den röda stenen som användes tidigare och observera skillnaden i material. Varje fönster i fasaderna har en spetsbågig överdel. Följ fönstren i ordning för att förstå fasadens rytm. Harim-delen (damdelen) är kvadratisk. Bönrummet täcks av en enda kupol som vilar på valv som förbinder hörnen. Kupolen vilar på en åttkantig bas utifrån. Titta på kupolen och basen utifrån och försök att förstå övergången. Inuti är fönstren i väggarna inramade av spetsbågiga nischer och har rektangulära öppningar. Portalen skriver att byggnaden är en föregångare bland de osmanska moskéerna i regionen och ett viktigt exempel på den klassiska, enkupoliga planlösningen i landsbygden. Moskén är öppen för besökare idag. Respektera besöksreglerna, störa inte de som ber under bön och var tyst. Enligt distriktsstyrelsen är den öppen för besökare utanför bönstunderna. För foton, leta efter en vinkel som fångar både fortmuren och kupolen i samma bild. För aktuell information om tillgänglighet och besöksregler, se officiella källor.

Källa: Kulturportalen och Bitlis distriktsstyrelse för kultur och turism.

İskender Paşa-moskén ligger i Ahlat, inuti Sahil-fästningen som byggdes under osmanska perioden. Byggnaden är belägen på en sluttande mark. Enligt TDV Islam Encyclopedia är den den första moskén som byggdes i Ahlat under den osmanska perioden. Samma artikel placerar moskén i den inre delen av Yenikale-fästningen. Enligt Kulturportalen anger inskriptionen att moskén byggdes av Van Beylerbeyi İskender Paşa år 1564-65. Å andra sidan anger provinsens kultur- och turistdirektorat datumet på inskriptionen som 992 i den islamiska kalendern, vilket motsvarar år 1584. På grund av skillnaden i dessa datum är det säkrast att beskriva byggnaden som en moské från 1600-talet. Kulturportalen beskriver İskender Paşa som en person som spelade en viktig roll i regionens utveckling. Enligt TDV har paşans många välgärningar, och moskén tillsammans med ett badhus är ett exempel på detta. Provinsdirektoratet skriver att byggnaden troligen byggdes av Mimar Sinan. Detta är dock inte säkert och bör endast nämnas med försiktighet. Enligt vissa källor byggdes moskén under Yavuz Sultan Selims tid och utökades under Kanuni-perioden. Eftersom denna beskrivning inte helt överensstämmer med datumen på inskriptionerna, är det omöjligt att ge en exakt tidslinje för byggprocessen. De yttre fasaderna är enkla och gjorda av brunt Ahlat-andesit. Fönstren i fasaderna har spetsbågade överstycken. Harim-delen (damdelen) är kvadratisk. Böneområdet täcks av en enda kupol som vilar på hörnvalv. Kupolen vilar på en åttkantig bas. Fönstren i väggarna i harim-delen är placerade i spetsbågade nischer och har rektangulära öppningar. Enligt Kulturportalen är byggnaden en föregångare bland osmanska moskéer i regionen och ett viktigt exempel på den klassiska enkupoliga planlösningen. Provinsdirektoratet säger också att den är ett typiskt exempel på osmansk arkitektur både invändigt och utvändigt. Moskén var planerad som en del av en större anläggning, inklusive ett badhus. Enligt provinsdirektoratet byggdes Ahlat Sahil-fästningen om av Kanuni år 1556. Samma sida nämner också att det finns byggnadsrester inom fästningen. Därför är det meningsfullt att besöka inte bara moskén, utan också området inom fästningen. Moskén är öppen för besökare. Provinsdirektoratet uppger att den är öppen för besökare även utanför bönstunderna. När du besöker, var tyst, klä dig lämpligt och ta av dig skorna vid ingången. När du tar bilder, undvik att inkludera personer som ber. Börja med att titta på utsidan och beundra den stenfyllda fasaden, de spetsbågade överstyckena på fönstren och den åttkantiga basen på Kontrollera aktuell information om restider innan du reser. Om du planerar att kombinera besöket med andra platser i Ahlat, planera dagen därefter. Kontrollera de senaste meddelandena från distriktskontoret för stiftelser och den lokala kultur- och turistmyndigheten för att få information om öppettider och besöksvillkor. Moskén är en av de få platserna där man fortfarande kan läsa inskrifter från Ahlat-stenen och se bebyggelsen inuti fästningen.

Kommentarer

0/1000

Laddar...

Ruttkarta

Ruttinformation
StadBitlis Merkez, Bitlis
TypKulturell
Stopp4
Datum6 november 2026
Radar TürkiyeFörfattareRadar TürkiyeStarta rutt