
En dag i Bilecik: Från Vezirhan till Harmankaya.
Logga in för att gilla och betygsätta
Denna rutt kombinerar Bileciks historia och natur vid fyra olika platser under en dag. Resan börjar vid Köprülü Mehmed Paşa Karavansaray, belägen i Vezirhan, som tillhör Bileciks centrum. Detta är den bästa platsen för att förstå Bileciks vägkultur, eftersom det var en viktig rastplats längs vägen mellan Bursa och İznik till Eskişehir och inlandet. Karavansarayen byggdes i mitten av 1600-talet, troligen mellan 1655 och 1665. Information om dess nuvarande användning och tillgänglighet är begränsad, så detta stopp bör betraktas utifrån utsidan; kontakta kommunen och stiftelsen innan besök. Det andra stoppet är Belekoma, vilket inkluderar Bilecik-slottet och dess omgivningar. Enligt officiella källor kallades staden med detta namn under bysantinska tiden, och bebyggelsen utvecklades kring ett fort som låg på en klippa mellan floderna Hamsu och Tabakhane. Eftersom det inte finns någon officiell information om slottets nuvarande skick och tillgänglighet, fokuserar detta stopp på att förstå stadens kärna ur ett historiskt och geografiskt perspektiv. Ett annat historiskt landmärke i stadens centrum är Bilecik-klocktornet, som är en annan plats som du kommer att se när du är i staden. Det tredje stoppet är Söğüt Ertuğrul Gazi-museet. Museet, som är en träbyggnad från början av 1900-talet, har visat en samling av föremål från nomadisk etnografi, inklusive mattor, flaggor och mynt, sedan 2001. Söğüts plats i historien nämns endast kortfattat, medan fokus ligger på föremålen i museet. Det sista stoppet är Harmankaya-ravinen, en naturpark. Denna smala och djupa ravin, belägen mellan Yenipazar och İnhisar, erbjuder vandringsleder och utsiktsplatser för att avsluta dagen i naturen. Ravinens längd, höjd och år av utnämning till naturpark varierar beroende på källa, så måtten är ungefärliga. För aktiviteter som canyoning och klättring är det viktigt att bekräfta med relevanta myndigheter och kontrollera aktuella meddelanden. Rutten är planerad som en dagsutflykt som börjar i stadens centrum och fortsätter till olika distrikt. Eftersom dagen innefattar två olika distrikt, är det rekommenderat att starta tidigt. Tiden för varje stopp är ungefärlig och kan variera beroende på transportförhållanden. Avstånden och restiderna mellan stoppen anges inte eftersom de inte finns tillgängliga i officiella källor. Öppettider och inträdesavgifter anges inte i siffror; kontrollera relevanta officiella webbplatser. Bekväma skor, vatten och tillräckligt med dagsljus är de tre viktigaste förberedelserna för rutten; se till att du anländer till Harmankaya innan det blir mörkt. Varaktighet: hela dagen. Bästa tid: En dag med långa ljusa timmar, där du kan resa mellan stoppen med bil, och starta tidigt på morgonen. Transport: Förflyttning mellan stoppen kräver privatbil eller Källor:
- Bilecik Provinsförvaltning för Kultur och Turism, Köprülü Mehmet Paşa Karavansaray, https://bilecik.ktb.gov.tr/TR-69108/koprulu-mehmet-pasa-kervansarayi.html
- TDV Islamens Encyklopedi, Vezirhan-komplexet, https://islamansiklopedisi.org.tr/vezirhan-kulliyesi
- Jord- och Skogsministeriet, Bilecik Provinsförvaltning, Bileciks historia, https://bilecik.tarimorman.gov.tr/Sayfalar/Detay.aspx?SayfaId=33
- Kulturportalen, Söğüt Ertuğrul Gazi-museet, https://www.kulturportali.gov.tr/turkiye/bilecik/gezilecekyer/sogut-ertugrulgaz-muzes
- Kulturportalen, Harmankaya-klyftan, https://www.kulturportali.gov.tr/turkiye/bilecik/gezilecekyer/harmankaya-kanyonu
Ruttstopp

Köprülü Mehmed Paşa Karavansarayi (Vezirhan) - En värdshus byggd av Köprülü Mehmed Paşa (Vezirhan).
Vezirhan är en ort i Bilecik, centraldistriktet, och det första stoppet på rutten. Den historiska byggnaden, som också ger namn åt orten, är Köprülü Mehmed Paşa Karavansaray (vägstation). Det finns ingen säker information om dess nuvarande användning eller tillgänglighet för besökare; kontakta Bileciks kultur- och turistmyndighet och vakif (stiftelser) innan du besöker platsen. Därför fokuserar vi på att observera byggnaden utifrån och i dess omgivning. Enligt TDV Islamic Encyclopedia är byggnaden en vägstationskomplex som byggdes i mitten av 1600-talet. Det sägs att den byggdes av Sadrazam (statsminister) Köprülü Mehmed Paşa, och enligt distriktsmyndigheten är byggnaden registrerad som en stiftelse av Köprülü Mehmed Paşa. Byggåret varierar i olika källor, och enligt dessa är det någon gång mellan 1655 och 1665. Denna osäkerhet kvarstår eftersom det inte finns någon inskription som anger byggåret. Komplexet bestod av en vägstation (han), ett badhus (hamam) och en moské; badhuset finns inte längre kvar, medan moskén nämns som en del av byggnadskomplexet. Det sägs att området efter byggandet blev känt som Vezirhan. Växthuset är placerat ungefär parallellt med huvudvägen i öst-västlig riktning, vilket tydligt visar dess funktion vid vägen. Dess mått är ungefär 101,5 x 27,2 meter, och enligt distriktsmyndigheten täcker byggnaden en yta på 3008 kvadratmeter. Planen är rektangulär, symmetrisk och består av tre sektioner; den mittersta sektionen skiljer sig något från de sidogående. På den långa fasaden som vetter mot vägen finns pelare med jämna mellanrum, vilket ger byggnaden ett fästningsliknande utseende. Därför rekommenderas att först gå längs fasaden och observera rytmen i pelarna. I mitten av fasaden finns en mittsektion med tre spetsbågade öppningar, byggda av tegel, som vetter mot vägen. Enligt TDV är den nedre delen av väggarna i den mittersta sektionen och den främre fasaden en blandning av en rad huggen sten och tre rader tegel, medan de andra väggarna är byggda av grussten. Det kan vara lämpligt att fotografera hur tegel- och stenvägarna ser ut i sidobelysning under eftermiddagen. Enligt beskrivningar i källorna fanns det eldstäder i väggarna inuti, och små ventilationsfönster var placerade ovanför. De sidogående bänkarna var högre än golvet, med plats för vagnar och hästar i mitten, och passagerare på båda sidor. Taket var täckt med ett sluttande tak av trä, som lutade åt båda hållen, och när detta tak förstördes i början av 1900-talet övergavs växthuset. Enligt distriktsmyndigheten påbörjades renoveringen 2007 och slutfördes inom tre år. Enligt TDV liknar Källa: Bilecik provins kultur- och turistmyndighet, TDV Islamens encyklopedi, Jord- och skogsbruksministeriets kontor i Bilecik.

Belekoma (Bilecik slott)
Belekoma är en plats som beskrivs som den historiska kärnan i Bileciks centrum, och består av en fästning och dess omgivningar. Denna plats är mer en möjlighet att läsa om historia och geografi än att bara se ruiner. Informationen om ruinernas skick, tillgänglighet och besöksförhållanden finns inte tillgänglig i officiella källor, så det är bäst att kontakta kommunen eller distriktskontoret innan du åker. "Hamsu-dalen vandringsled" nämns endast i en kartmarkering, och det finns ingen information om ledens längd eller tid det tar att gå den. Enligt Jordbruks- och skogsministeriets distriktskontor i Bilecik kallades staden Belekoma under bysantinska perioden. Staden låg i en klippa mellan dalarna som bildades av floderna Hamsu och Tabakhane, öster om dagens Bilecik. Samma källa anger att Bilecik var en "thema" (administrativ enhet) under bysantinska tiden. När Romarriket delades 195, förblev regionen Bithynia och Bilecik inom de östromerska gränserna. Enligt samma källa bytte staden, som låg runt fästningen, flera gånger ägare mellan bysantinerna, omayyiderna och abbasiderna. Det framgår att regionen erövrades år 797 under kalifen Harun al-Rashid. De äldsta kända namnen för området är Agrilion och Agrillum. Källan anger också att den första bosättningen kan datera tillbaka till före 3000 f.Kr., och att tenn utvanns från Bilecik under den tiden för att tillverka brons. Informationen om Bilecik under antiken är begränsad, och stadens historia beskrivs i samband med den allmänna historien om regionen Bithynia. Enligt osmanska källor erövrade Osman Bey fästningen Belekoma i början av 1299. Källan anger att staden gradvis utvecklades till sin nuvarande plats. Samma sida påpekar att området där staden grundades inte var idealiskt för bebyggelse, vilket hindrade snabbare utveckling. Därför är det bästa sättet att förstå platsen att observera höjdskillnaden och terrängen mellan de två dalarna när du närmar dig fästningen. Om du kan nå platsen, ta bilder av fästningen och dalarna i en bred vinkel; ljuset på morgonen och eftermiddagen framhäver bättre de steniga ytorna. Bär bekväma skor med bra grepp eftersom markförhållandena är okända, och ta med dig vatten. Följ eventuella varningsskyltar på platsen, klättra inte på ruinerna och ta inte med dig stenar eller andra föremål. Om det inte är möjligt att nå platsen, tillbringa tiden med att promenera i stadens centrum. Bileciks klocktorn ligger också i stadens centrum och är en annan historisk byggnad som kan ses under besöket. Att stå i stadens nuvarande centrum och titta mot fästningen och fundera över hur de två dalarna har gett upphov till en stad är den mest värdefulla aspekten av detta stopp. För nästa stopp, fortsätt med bil i riktning mot Söğüt

Söğüt Ertuğrul Gazi-museet.
Söğüt är den tredje destinationen på rutten, och museet ligger i centrala Söğüt. För aktuella öppettider och inträdesavgifter, besök webbsidan muze.gov.tr. Enligt Kulturportalen byggdes byggnaden i början av 1900-talet av borgmästaren Memiş Ağa och användes ursprungligen som ett "Sargı Evi" (ett slags förråd eller lager). Byggnaden är känd för sin träbearbetning, så börja med att inspektera fasaden. På framsidan finns två runda, bågformade portar. På sidoväggarna finns vertikala, rektangulära fönster med triangulära överdelar. Taket är av trä och täckt med traditionella tegelpannor. Byggnaden har restaurerats i gammal turkisk stil och öppnade som museum år 2001. När du fotograferar fasaden, se till att få med bågarna över portarna och takets detaljer i bilden. Museet visar etnografiska föremål och artefakter som tillhörde de nomadiska Yörükfolken som bodde i Söğüt och dess omgivningar. Bland utställningarna finns ett "sancak" (en sorts flagga). Det finns också exempel på traditionella kläder. Titta noga på de handvävda kilimerna och mattorna; du kan se skillnader i färg, textur och vävteknik. Vapen visas i en separat sektion. Mät- och våginstrument är intressanta eftersom de visar verktyg som användes i den dagliga handeln. Peşkirs (handdukar) och myntpåsar finns också i utställningen. I den arkeologiska samlingen finns mynt från romerska, bysantinska och osmanska perioder, samt keramik från romersk tid. Du kan jämföra mynten från olika perioder och se hur de återspeglar regionens historia. Eftersom utställningarna kan ändras över tid, rekommenderas att du går igenom rummen i ordning och läser skyltarna. Enligt texten från Jordbruks- och skogsministeriets lokala kontor, visar osmanska arkiv att Kayifolket bosatte sig i Söğüt och dess omgivningar under 1230-talet. Denna korta historiska kontext påminner om distriktets plats i historien, men museets huvudsakliga fokus är de utställda föremålen. Museet är i storlek som ett hus, så en timme kan vara tillräckligt för de flesta besökare. Du kan använda den återstående tiden till en kort promenad i distriktets centrum. För sista stoppet, kör mot Harmankaya mellan Yenipazar och İnhisar.
Källa: Kulturportalen, Söğüt Ertuğrul Gazi Museum.

Harmankaya-ravinen, naturreservat.
Harmankaya-ravinen är den sista och mest naturnära punkten på rutten. Ravinen ligger mellan distrikten Yenipazar och İnhisar. Enligt Kulturportalen utsågs den till naturreservat år 2012, men andra källor anger år 2013. Adressen som anges är byn Karahasanlar, som tillhör distriktet Yenipazar. De som vill vandra genom ravinen börjar vid ingången i distriktet Yenipazar, medan utgången ligger i området Harmanköy. Syftet med denna rutt är inte att genomkorsa ravinen, utan att uppleva naturen genom parkens vandringsleder och utsiktsplatser. Längden uppskattas till cirka 2,5 kilometer, och höjden når lokalt upp till 700 meter, men dessa mått kan variera beroende på källa. Därför bör du betrakta dessa siffror som ungefärliga. De djupa sprickorna och de höga väggarna som bildas av dessa sprickor är ravinen kännetecken. I parken finns vandringsleder, utsiktsplatser och picknickområden. Börja med att besöka utsiktsplatserna för att se de klippiga väggarna från ovan. I området finns främst tall-, grantopp-, en och ekträd. Ravinen är en livsmiljö för vildsvin, björnar, vargar, rävar, schakaler, harar och vissa små däggdjur, samt rovdjurs- och fågelarter. Närma dig inte djuren, ge dem inte mat och rör er tyst. Fiskearter i vattendragen är också en viktig del av ravinen fauna. Det anges att vattenfallen i området är över 20 meter höga. I parken kan man bedriva aktiviteter som fågelskådning, canyoning och klättring. Entréavgiften och öppettiderna anges inte i siffror; kontrollera aktuell information från officiella källor. Det anges att de som vill campa besöker Harmanköy, som ligger vid utgången av ravinen. När du fotograferar i den smala dalen, använd en vidvinkel för att fånga väggarnas höjd. Utseendet på området kan variera beroende på säsong. De första timmarna av dagen är lämpliga för fågelskådning med kikare. Ta med dig ditt skräp, skada inte växterna eller stenarna. Rutten avslutas här, vid vägkorsningen i Vezirhan, och visar Bileciks två sidor tillsammans med denna naturliga passage. Se till att du har tillräckligt med tid för att återvända innan det blir mörkt.
Källa: Kulturportalen, Harmankaya-ravinen.
Kommentarer
Laddar...
