Beykoz: Glas, Skor och Parkområden.

Börja dagen med ett besök på museet; det öppnar tidigt och berättar historien om Beykoz berömda glasindustri. Museet har fått sitt namn efter Beykoz Cam ve Billurat Fabrika-i Hümayunu, en glasfabrik som grundades i detta område under osmanska tiden och som var en av de viktigaste under sin tid. Historien om Beykoz-glas går tillbaka till slutet av 1700-talet: Enligt Wikipedia skickade sultan Selim III den mevlevi-dervisken Mehmed Dede till Venedig för att studera glastekniker. När Mehmed Dede återvände öppnade han en verkstad i Beykoz, och produktionen utökades senare av Fethi Ahmed Paşa, som var befälhavare i Tophane. "Çeşm-i bülbül"-glaset, som är dekorerat med vita spiralmönster och blommotiv, och vars namn betyder "näktergalöga", är de mest kända exemplen på denna tradition.

Byggnaden i sig är en del av historien. Abraham Paşa, som var portvakt åt Egyptens guvernör Ismail Paşa och som utnämndes till minister av sultan Abdülaziz, lät under 1800-talet bygga villor, fågelburar, dammar, en teater och stall på sin mark i Beykoz. Den U-formade stallbyggnaden, som finns kvar än idag, har restaurerats av Milli Saraylar och öppnades som museum den 9 april 2021.

Inuti museet ställs cirka 1 480 föremål ut, inklusive turkiska glasföremål samt föremål som tillverkades i Europa för de ottomanska palatsen. När du går runt bland utställningarna, observera hur samma form, till exempel en kanna eller en skål, har förändrats i olika verkstäder och under olika perioder; det är i dessa jämförelser som samlingens verkliga värde framträder.

Museet är stängt på måndagar; kontrollera öppettider och biljettinformation på Milli Saraylars webbplats. Museets trädgård är en del av en mark som är cirka 360 hektar stor och rymmer 117 olika trädarter; ta en promenad i trädgården vid utgången för att se några av de sällsynta arterna som fördes hit under Abraham Paşas tid.

Källa: Milli Saraylar; EBA Okul Dışı Öğrenme; Wikipedia.

Efter museet kan du fortsätta med en promenad genom träden i Beykoz-parken. Parken, även känd som Abraham Paşa-parken, sträcker sig mellan Beykoz centrum och stadsdelen Paşabahçe, längs Bosporens sluttningar, och täcker ett område på 27,9 hektar. Den är uppkallad efter Abraham Paşa, som levde mellan 1833 och 1918. Enligt uppgifter knöt pashen vänskap med sultan Abdülaziz och vann detta stora område i ett backgammonspel.

Under Abraham Paşas tid anlades parken av franska trädgårdsexperter, och exotiska växter och träd som inte naturligt växte i det osmanska riket fördes hit och planterades. Leta efter spår av landskapsarkitekturen från den tiden: källorna nämner två stora konstgjorda grottor, fem pooler varav en innehåller en liten konstgjord ö, och tre konstgjorda vattenfall byggda av stenar. Villorna och det lilla teatern har försvunnit med tiden; teatern förstördes i en brand 1937. En del av parken, som köptes av II. Abdülhamid, var en tid öppen för allmänheten under namnet Hürriyet Bahçesi.

Idag förvaltas parken av Istanbul kommuns förvaltning som ett rekreationsområde och är öppen för allmänheten. Det finns promenadstigar, lekplatser, picknickbord och en social anläggning; på östra sidan övergår parken i en naturlig skog. Under helgerna kan det vara mycket folk, så välj en vardag för en lugnare promenad. Stigarna är ibland sluttande, så använd skor med bra grepp.

När du lämnar parken, gå neråt mot kusten. Beykoz centrum ligger ungefär en kilometer bort; när du når kajplatsen kommer du att se den tredje platsen på rutten: İshak Ağa-brunnen.

Källa: Beykoz kommun; Wikipedia.

Fontänen, som ligger mittemot Beykoz hamn, är känd som "Onçeşmeler" (fontänen med tio rör) och är en av områdets symboler. Tidigare fanns en fontän här, byggd av Behruz Ağa. Tullinspektorn İshak Ağa renoverade byggnaden år 1159, vilket motsvarar 1746. Enligt TDV Islam Encyclopedia byggde İshak Ağa fem fontäner i Istanbul, varav fyra finns i Beykoz. Samma encyklopedi nämner också att byggnadsinpektorn vid byggandet av Ayazma-moskén i Üsküdar var just denna İshak Ağa.

Utforska fontänen genom att gå runt den. Den öppna delen är ungefär 6 meter bred, 8 meter lång och 4 meter hög. Det välvda taket med utsmyckningar bärs upp av åtta slanka marmorskolor och tolv spetsbågade stenar. Bakom finns en cistern omgiven av väggar. Vattnet strömmar kontinuerligt från tio bronsrör på framsidan och rinner ner i en marmorskål; det är dessa tio rör som gett fontänen dess namn. De två rören i mitten är större än de på sidorna. Källan till vattnet är en klippavsats som kallas Şahinkaya.

Titta på inskriptionen: Den är skriven i en rad med guldfärg på en grön bakgrund, i en elegant stil, och är skriven av hattaren Edirneli Emin Efendi. Taket och valvarna har senare renoverats med betong. Fontänen har genomgått renoveringar under åren 1948-1950, 1986, 2005-2006 och 2016-2017. Den ägs av Vakıflar Genel Müdürlüğü (Generaldirektoratet för stiftelser) och har varit registrerad som ett skyddsvärt historiskt monument sedan 1972.

Sitt ner på torget i några minuter och observera det dagliga livet mellan hamnen och fontänen. Gå sedan längs kusten i riktning mot Yalıköy; Mecidiye-palatset ligger ungefär en kilometer bort.

Källa: TDV Islam Encyclopedia; Vikipedi.

I Yalıköy, vid kusten, ligger Beykoz Mecidiye-palatset. Det är beläget på en trädgård som sluttar upp i terrasser från havet. Palatset, som historiskt kallades Hünkar İskelesi, började byggas 1845 av Egyptens guvernör, Kavalalı Mehmed Ali Paşa, som en gåva till sultan Abdülmecid. Efter paşans död slutförde hans son, Said Paşa, byggandet 1854 och presenterade det för sultanen. Under de första åren användes palatset för korta utflykter, men senare användes det för att ta emot utländska statsledare och ambassadörer.

Den tvåvåningsbyggnaden, som är delvis byggd av tegel och har en symmetrisk fasad, har en neoklassisk stil. Fasaden är klädd med sten som importerats från Italien, tillsammans med lokal vit marmor. Inuti kan man se dekorativa element tillverkade av färgade träpaneler. Enligt dokument från den tiden innehöll palatset möbler med bladguld, tyger från Hereke och kristallkronor. I trädgården kan man leta efter en liten paviljong, kallad "bergbad", vars innerväggar är dekorerade med ostronskal. Många av de ursprungliga servicebyggnaderna, som kök, badhus och citrusodlingar, finns inte längre kvar.

Under 1900-talet har palatset inte haft någon koppling till kungafamiljen. Det användes som ett barnhem, under 1920-talet för behandling av trakompatienter, 1953 som ett sanatorium och 1963 som ett sjukhus för barn med lungsjukdomar. År 1997 överfördes det till "Milli Saraylar" (National Palaces) och efter en restaurering mellan 2010 och 2016, öppnades det som museum den 11 april 2017.

Palatset är stängt på måndagar. "Milli Saraylar" säljer även separata biljetter för trädgården. Även om man inte vill se insidan, är det värt att besöka den terrasserade trädgården med utsikt över Bosporen. Kontrollera aktuella öppettider och priser på den officiella webbplatsen. Från detta läge kan man gå några hundra meter längs kusten till den sista destinationen på rutten.

Källa: Milli Saraylar; Wikipedia.

Rutten avslutas vid Beykoz Kundura, en av Istanbul's äldsta fabriker. Dess historia började år 1810 när den köptes av order från sultan II. Mahmud; det var ursprungligen ett garveri, en anläggning för att bearbeta läder. Anläggningen grundades för att producera läderprodukter till armén och utvecklades senare till en fabrik för läder och skor. År 1933 överfördes den till det nystartade företaget Sümerbank och fick namnet Sümerbank Läder- och Skofabrik. Produktionen nådde 2 miljoner par skor per år 1968 och 2,5 miljoner par år 1975; under sin mest produktiva period anställdes cirka 3 000 personer. Fabriken stängdes år 1999 genom ett beslut från ministerrådet och såldes år 2003.

Idag lever byggnaderna i sten och tegel kvar som en plats för kultur, konst och film. Sedan 2005 har den använts som inspelningsplats för film- och TV-produktioner. Projektet "Kundura Hafıza" som startade 2015 samlar in arkivmaterial och minnen från de anställda; år 2018 renoverades den gamla pannrummet och omvandlades till Kundura Kino och Kundura Scen.

Det viktigaste att veta för ett besök är att Beykoz Kundura inte är en plats som kan besökas fritt under hela dagen. Enligt organisationens webbplats kan besökare delta i planerade evenemang, och utställningar besöks endast med förbokning. När du planerar ditt besök, kontrollera webbplatsen för att se om det finns några filmvisningar, konserter eller utställningar. Om du hittar en kvällsföreställning eller en scenprogram, kommer du att avsluta dagen i den gamla pannrummet i fabriken.

Om det inte finns några evenemang, kan du se de gamla fabriksbyggnaderna i sten och tegel från kusten. Du kan sedan gå tillbaka till Beykoz centrum och ta en buss som går mot Üsküdar eller Kadıköy.

Källa: Beykoz Kundura officiella webbplats; Wikipedia.