
Med linbanan till Uludağ, från Teferrüç till Sarıalan.
Logga in för att gilla och betygsätta
Alla som bor i Bursa har ett minne från linbanan; det är det snabbaste och mest behagliga sättet att ta sig upp till berget i söder, och det har funnits sedan 1963.
Om resan
Här är en översättning av texten från turkiska till svenska:
Alla som bor i Bursa har ett minne av linbanan; det är det snabbaste och mest behagliga sättet att ta sig upp till berget i söder. Resan mellan stationerna Kadıyayla och Sarıalan är som en tjugominuterslektion, där man passerar genom olika växtzoner, från bokskog till kastanjeskog, och sedan in i områden med tallträd, alltså genom Uludağ's olika växtlager. Den här texten handlar inte om berget i sig, utan om en dagsutflykt dit: man stiger på kabinen i Teferrüç på morgonen, vandrar i skogen i Sarıalan på eftermiddagen och åker tillbaka till staden med kabinen på kvällen.
Bursa linbana är den första linbanan i Turkiet. Enligt den turkiska Wikipedia började byggandet 1958 och tog fem år; linbanan invigdes den 29 oktober 1963, vilket markerade republikens fyrtionde årsdag. Kulturportalen anger samma datum och skriver att linbanan fungerade med samma teknik från invigningen fram till år 2012. Den 7 juni 2014 togs den i drift igen med helt ny teknik, infrastruktur och stationer; samma år förlängdes linbanan till Hotellområdet. Idag finns det fyra stationer: Teferrüç, Kadıyayla, Sarıalan och Hotellområdet; den sista kallas också Kurbağakaya. Enligt den turkiska Wikipedia är linbanan Turkiets längsta linbana med en horisontell längd på nio kilometer, och den längsta sträckan är mellan Sarıalan och Hotellområdet, med en längd på 4 212 meter. Enligt Kulturportalens tekniska information finns det 144 kabiner med plats för åtta personer, och kabinerna avgår var tjugonde sekund. Siffrorna beskriver också resans karaktär: tidigare fanns det avgångar var tjugonde minut med kabiner för trettio personer; nu kan man stiga på mindre kabiner utan att behöva vänta. Stationen Kadıyayla ligger 1 231 meter över havet, Sarıalan 1 635 meter och stationen Hotellområdet 1 810 meter. Kulturportalens jämförelse är viktig för den som planerar en dagsutflykt: att ta sig till Sarıalan med bil innebär en 36 kilometer lång väg med över trehundra kurvor, medan linbanan tar dig dit på bara några minuter. Källorna anger att restiden ligger mellan tolv och tjugo minuter; den tid man tillbringar i kabinen är kort, men den totala tiden, inklusive väntetid på stationerna, är något längre.
Så här tar du dig dit:
Linbanans startstation, Teferrüç, ligger i distriktet Yıldırım, i stadsdelen Piremir, på Teleferik Caddesi. Enligt Kulturportalen kan man ta bussen från stadens centrum till stadsdelen Teferrüç; det mest praktiska sättet för de som reser runt i Bursa med spårvagn är att ta en kommunalbuss som går från området runt Heykel i riktning mot linbanan. Kontrollera vilken linje som går Turer kan också ställas in vid blåsiga eller kraftigt dimmiga förhållanden. Så när du planerar din dag på Uludağ är det första du bör göra att kolla väderprognosen på morgonen. Första stoppet: Kadıyayla.
När kabinen lämnar Teferrüç krymper staden snabbt; nedanför syns Yıldırıms tegeltak, en bit bort Bursa-slätten, och på klara dagar kan man till och med se Gemlikbukten. Trädskogen förändras också: enligt Uludağ-sidan på Direktoratet för naturvård och nationalparker sträcker sig medelhavsskog ner till 350 meters höjd, kastanjeskog mellan 350 och 700 meter, och täta bokskogar mellan 700 och 1500 meter. Kadıyayla-stationen ligger mitt i denna bokskog. Enligt den turkiska Wikipedia är Kadıyayla den enda platsen på Uludağ som inte är direkt förbunden med väg; man kan alltså bara nå dit med linbana eller till fots. Det finns picknickområden runt stationen. Även i Bursa's augustihetta är det svalt här; när du känner brisen från skogen förstår du hur mycket du har stigit. Du behöver inte byta kabin, men det är möjligt att gå av, promenera några minuter och sedan gå ombord igen. Sarıalan och nationalparken.
När du stiger av kabinen i Sarıalan befinner du dig mitt i Uludağ Nationalpark. Enligt direktoratet utsågs Uludağ till nationalpark den 20 september 1961, och omfattade då ett område på 11 338 hektar. År 1996 utökades området till 12 762 hektar. Enligt den turkiska Wikipedia är arealen 13 024 hektar; båda siffrorna kan vara korrekta, eftersom gränserna har ändrats flera gånger genom åren. 71% av området är skog. Direktoratet räknar 1320 olika växtarter i parken, varav 171 är endemiska och 33 finns endast på Uludağ. Nationalparken tar emot cirka 800 000 besökare per år, varav 200 000 anländer med linbana; hälften av besöken sker under sommarsäsongen. Så Sarıalans högsäsong är alltså inte vintern, utan sommaren. Sarıalan är, enligt direktoratets beskrivning, ett "område för camping och dagsutflykter". Det finns tolv stugor som är öppna under sommarsäsongen, en campingplats med 300 tält, butiker som säljer souvenirer och restauranger. Enligt den turkiska Wikipedia anlades vägen till Sarıalan och campingplatsen under parkens första tio år, mellan 1963 och 1972; alltså har den ängen där man idag slår upp tält fyllt samma funktion i sextio år. När du stiger av kabinen, titta först uppåt, bakom tallarna, mot topparna: den topp som från Bursa ser ut att vara den högsta är faktiskt Keşiş Tepe, 2486 meter hög När du börjar din vandring märker du att marken under dig är täckt av löv, och att skuggan är mörkare och svalare än i bokskogen. Parkförvaltningen har anlagt åtta vandringsleder i parken, varav en, Teferrüç, Kadıyayla och Sarıalan, följer direkt linjen för linbanan. Det innebär att en person med god kondition kan ta linbanan i ena riktningen och vandra tillbaka. Ett kortare alternativ är vägen som sträcker sig från Sarıalan till Çobankaya: enligt Kulturportalen kan man även ta linbanan upp till Çobankaya-campingen, som ligger 1 750 meter upp, under sommarmånaderna. Bakacak-utkiksplatsen, som ligger två kilometer från Çobankaya, är enligt parkförvaltningen den bästa platsen för att få en panoramautsikt över Bursa, Gemlikbukten och Uluabat-sjön. Var uppmärksam på omgivningen när du vandrar. Enligt Kulturportalen och parkförvaltningen lever vildsvin, rävar, schakaler, vargar, grevlingar, vildkatter, ekorrar, vesslor och "hasancık", en typ av skogsmus, i denna skog. Du kommer troligen inte att se de flesta av dem under dagen, men du kommer att höra ekorrar och hackspettar. En stor fågel som flyger på himlen kan vara en gribb eller en stenörn; parken är en viktig fågelplats eftersom dessa två arter häckar här. Den stora, vita fjärilen som flyger över ängarna under juli och augusti är Apollofjärilen; Kulturportalen beskriver den som den största fjärilarten i Turkiet. Plocka inte växter och gå inte utanför stigarna; många av de inhemska arterna lever just i detta område.
Säsonger och tid på dygnet:
När man tänker på Uludağ tänker man på snö, men den bästa tiden för en dagsutflykt med linbanan är från slutet av juni till början av oktober. Meteorologiska data som citeras av den turkiska Wikipedian förklarar detta: den genomsnittliga årliga temperaturen i Bursa är 14,6 grader, medan den i Sarıalan är 5,5 grader; nederbörden är 696 millimeter i Bursa och 1 252 millimeter i Sarıalan. Sarıalan är täckt av snö i ungefär 110 dagar om året. Snön börjar i oktober och fortsätter med pauser fram till maj; medan körsbärsträden blommar i staden i slutet av april, kan det fortfarande ligga snö i Sarıalan. Ta med en jacka även om det är en sommardag; det blir kyligt tidigt på kvällen i 1 600 meters höjd. Gå upp tidigt på morgonen. Under helgerna bildas köer på eftermiddagen vid Teferrüç, och du kommer att mötas av samma trängsel på vägen tillbaka. Morgonljuset är också bättre för att ta bilder av staden från linbanan; på eftermiddagen kommer dimma att lägga sig över slätten. Om du planerar att besöka under vintern är det nödvändigt med snöskor i Sarıalan; campingen är stängd under vintern Försäljningsställena i Sarıalan är öppna under sommarsäsongen; se dock till att ha med dig vatten och något litet att äta. Det är förbjudet att lämna skräp i parken, göra upp eld och skada träd; camping är endast tillåten på angivna områden. De som tar med sig hundar måste använda koppel på stigarna. Innan du återvänder, kontrollera tidtabellen för den sista avgången; du vill inte bli fast i Sarıalan på en linje där turen är avslutad på kvällen. Campingområdena Sarıalan och Çobankaya, som ligger inom nationalparken, tillhör regionaldirektionen; de som vill bo där bör kontakta den institutionen för att få aktuell information. Linbanan är den äldsta förbindelsen mellan staden och berget i Bursa. Den har varit i drift i över sextio år och varje resa visar samma sak: strax ovanför staden, en halvtimmes resa bort, finns ett helt annat klimat och en helt annan skog.
Källor:
- Türkiye Kültür Portalı, Uludağ Nationalpark, https://www.kulturportali.gov.tr/turkiye/bursa/gezilecekyer/uludag-milli-parki
- Türkiye Kültür Portalı, Bursa Linbana, https://www.kulturportali.gov.tr/turkiye/bursa/gezilecekyer/teleferik
- Ministeriet för jordbruk och skogsbruk, Naturvård och nationalparker, regiondirektion 2, Nationalparker (Uludağ Nationalpark), https://bolge2.tarimorman.gov.tr/Menu/125/Milli-Parklar
- Bursa Linbana (operatörens webbplats), https://www.bursateleferik.com.tr/index.php
- Wikipedia, Bursa Linbana, https://tr.wikipedia.org/wiki/Bursa_Teleferik
- Wikipedia, Uludağ, https://tr.wikipedia.org/wiki/Uluda%C4%9F
- Wikipedia, Uludağ Nationalpark, https://tr.wikipedia.org/wiki/Uluda%C4%9F_Mill%C3%AE_Park%C4%B1
