Hoppa till huvudinnehållet
Radar Türkiye
Upptäck evenemang i appen
Öppna
Radar Türkiye
Från Narman's röda jord till Oltu-stenen.
Kulturell

Från Narman's röda jord till Oltu-stenen.

Inga betyg ännu

Logga in för att gilla och betygsätta

Norr om Erzurum, bortom den höga och öppna slätten runt stadens centrum, finns en helt annan värld. Geografer tillhör dessa distrikt till regionen Östra Svarta havet; dalarna där floderna som rinner ut i Çoruh-bassängen är lägre, mildare och mer kuperade. Denna resa förenar de två sidorna av den världen.

Oltu, Erzurum
Kulturell
Radar Editör
19 oktober 2026

Om resan

Erzurum's nordöstra del är en helt annan värld än den höga och öppna slätten runt stadens centrum. Geografer tillhör dessa distrikt till regionen Östra Svarta havet; dalarna där floderna som rinner ut i Çoruh-bassängen flyter är lägre, varmare och mer kuperade. Denna resa förenar de två sidorna av den världen. Först vandrar du i Narman, bland klipporna som är rödfärgade av järn i jorden. Sedan fortsätter du norrut till Oltu och ser hur en svart sten, som utvinns ur underjordiska tunnlar, förvandlas till smycken eller bönpärlor i hantverkarnas händer. Det ena berättar om naturens verk under miljontals år, det andra om ett hantverk som människan har lärt sig under generationer. Narman, ett rött landskap.

Narman-distriktet ligger cirka nittio kilometer från Erzurum. Enligt den turkiska Wikipedian ligger distriktets centrum på en höjd av över 1600 meter över havet, och norr om det ligger Oltu, medan Horasan, Köprüköy och Pasinler ligger söder om det. Samma källa noterar att distriktet länge kallades Mamervan, att den nuvarande staden tidigare hette İdi, och att namnet Narman gavs när det blev ett distrikt år 1954. "Peri bacaları" (fenomenala klippformationer) börjar cirka sju kilometer söder om distriktets centrum, precis vid vägen mellan Narman och Pasinler. Enligt Kulturportalen kallas området "Röda Fenornas Land" på grund av sin röda färg och sina ovanliga landskapsformer. Enligt ministeriets källor bildades de genom att material som floder transporterade till en sedimentationsbassäng gradvis ackumulerades, och sedan eroderades sanden av regn och vind, vilket skapade torn och smala dalar. Oxidationen av järnet i bergen har också gett dem deras nuvarande röda färg. Enligt den turkiska Wikipedian består sedimenten av sandsten, grus och siltlager från neogenperioden. Det är viktigt att vara försiktig med åldersangivelser. Enligt Kulturportalen och publikationer från distriktets kulturkontor bildades formationerna för 2,5 till 3 miljoner år sedan, medan en nyhet från guvernören anger ett mycket större tal. Därför anger vi inte en enda ålder som en definitiv sanning i denna text; vi baserar oss på intervallet som anges av ministeriets källor. Enligt Kulturportalen utsågs området till ett naturminnesmärke år 2018 och skyddas enligt nationella parkprinciper. Enligt nyheten från guvernören har "peri bacaları" utsetts till ett skyddat naturområde, det finns tolv olika dalar i området, och arbete pågår för att omvandla området till en geopark. Samma nyhet berättar att en besöksbyggnad har byggts vid vägen, och att det finns en vandringsled som går ner i dalen och tar ungefär en timme. Att vandra i Narman.

Börja vid utsiktsplatsen vid vägen och titta först på den övergripande vyn av dalen. Klättra inte på tornen, skrapa inte inristningar i ytorna, och lossa inte stenar från kanterna; området är ett skyddat naturområde. Det är lite skugga. Att gå där mitt på dagen under sommaren kan vara ansträngande, så ta med vatten och en hatt. Den bästa tiden för fotografering är tidigt på morgonen och sent på eftermiddagen. I det låga ljuset sträcker sig skuggorna och tornens form blir tydligare. Enligt den turkiska Wikipedia har evenemang och utställningar som anordnas av Atatürk-universitetet bidragit mycket till att öka områdets popularitet, och under sommarmånaderna anordnas festivaler kring "peri bacaları" (fenomenala klippformationer). Det kan vara bra att kolla evenemangskalendern innan du åker.

**Resa till Oltu**

Efter Narman fortsätter vägen norrut mot Oltu. Kulturportalen anger att Oltu ligger 118 kilometer från Erzurum, och att man kan ta sig dit med bussar som avgår från busstationen i centrala Oltu. Enligt den turkiska Wikipedia ligger distriktets centrum i dalen av Oltu Çayı, en biflod till Çoruh, och ligger på en höjd av cirka 1275 meter. Det ligger längs en viktig väg som förbinder Östankara med Östra Svarta havet. Ett fästning höjer sig ovanför staden på en klippa; att se den på avstånd är tillräckligt för att förstå var du befinner dig i Oltu. De som uppskattar det röda landskapet i Narman kan också hitta liknande naturscener i Oltu. I distriktets turistguide beskrivs "Gökkuşağı Tepeleri" (Regnbågshöjderna) med sina röda, gula, bruna och orangea lager, som skapats av olika mineraler och oxidation i jorden. Guiden rekommenderar särskilt detta område för naturfotografer. Kontrollera vägförhållandena hos lokala myndigheter innan du åker.

**Vad är Oltu-sten?**

Oltu-stenen är inte bara symbolen för denna distrikt, utan för hela Erzurum. Enligt Oltus distriktsstyrelse utvinns stenen endast i Oltu och dess omgivningar, och dess utvinning är svår, reserverna är begränsade, men den är lätt att bearbeta, och den försörjer hundratals familjer. Distriktsstyrelsen uppger också att stenen tros vara en blandning av träråsaft, lera och lignit, baserat på växtfossil som finns inuti den. Det turkiska patent- och varumärkesverket har ett geografiskt märke för Oltu-stenen, som beskriver den i detalj. Enligt dokumentet finns "den svarta bärstenen" (ett annat namn för Oltu-stenen) i lager från neogenperioden, i form av tunna skivor, några centimeter tjocka. Den är vanligtvis svart, ibland mörkbrun, och sällan grå eller grönaktig. Den är mycket mjuk under jorden, men blir hård när den kommer i kontakt med luft, och blir blankare med användning. Den känns sammetslen när man rör vid Sten från gruvan

Enligt beskrivningen från distriktsförvaltningen utvinns stenen från gruvor som finns i bostadsområdena i nordostdelen av distriktet. Det är svårt att ta sig till gruvorna, och tunnlarna i gruvorna är ungefär sjuttio till åttio centimeter i diameter. Arbetet utförs med enkla verktyg som spadar, skopor, huggmejslar och hamrar. Malmen finns i ådror som är tre till fem centimeter tjocka och som ofta är trasiga och svåra att hitta. Det turkiska patentdokumentet beskriver också att stenen utvinns för hand i de små gruvorna, som kallas "galerier". Enligt den turkiska Wikipedia finns det över trehundra gruvor i Oltu. Gruvorna är arbetsplatser, inte turistattraktioner. Gå inte in i de trånga tunnlarna och närma dig inte gruvområdena utan tillstånd. Det bästa sättet att se var stenen kommer ifrån är att lyssna på berättelserna från hantverkarna i verkstäderna i distriktet. En stens resa i verkstaden

Det turkiska patentdokumentet beskriver steg för steg processen och hjälper dig att förstå vad du kommer att se i verkstaden. Hantverkaren köper råmaterialet, antingen i plåttuber eller i vikt. För att förhindra att stenen härdar, grävs den ner i jorden igen tills den ska användas. Den del som ska bearbetas väljs ut, med hänsyn till eventuella främmande ämnen och sprickor, och bryts sedan i små prismor på en trästock med en såg. Detta steg kräver skicklighet för att minimera spill. De vassa hörnen på de brutna bitarna slipas med en speciell stålkniv. De bitar som väntar slipas och förvaras i en fuktig säck och grävs ner i jorden igen för att förhindra sprickor, medan den bit som ska bearbetas hålls fuktig och monteras sedan i en svarv. Det sista steget är polering. Dokumentet beskriver både den traditionella poleringen, som utförs med en trasa, olja, kritpulver och träkol från bokträd, och den polermaskin med polertras som används idag. Den polerade stenen kan, om så önskas, kombineras med guld eller silver och förvandlas till smycken. Enligt den turkiska Wikipedia har detta hantverk bedrivits i århundraden, oftast i små, familjeägda verkstäder som går i arv från far till son. Turistguiden från distriktets kulturförvaltning betonar också att hantverket har överförts från far till son och att det tillverkas många olika produkter av stenen, som bärnsten, halsband, ringar och manschettknappar. Distriktsstyrelsen skriver också att besökare kan träffa hantverkarna i verkstäderna i Oltu och se processen på nära håll. Att känna igen äkta sten

Enligt den turkiska Wikipedia säljs stenar från andra platser, som har vissa likheter, under namnet "Oltu-sten", men dessa är mer sköra och har olika färger. Därför bör Kollektivtrafiken är begränsad mellan orterna, så det är mest bekvämt att resa med bil för att utforska området. I Oltu kan du njuta av en lunch med lokala specialiteter. Enligt guiden från länsstyrelsen kallas den grillade köttbiten som tillagas över öppen eld, och som är populär i bland annat Oltu, för "döner" på vissa platser. När du lämnar Narman kan du leta efter "Narman-bönor", som finns med på länsstyrelsens lista över geografiska produkter. Kontrollera med de lokala myndigheterna för att få aktuell information om öppettider och besöksvillkor för verkstäderna.

Källor:

Plats - Från Narman's röda jord till Oltu-stenen.

Reseinformation
StadOltu, Erzurum
TypKulturell
Datum19 oktober 2026
KällaRadar Editör
Radar TürkiyeFörfattareRadar TürkiyeBesök källaVägbeskrivning