Hoppa till huvudinnehållet
Radar Türkiye
Upptäck evenemang i appen
Öppna
Radar Türkiye
Från dekorativa stenar till fasader: Nişantaşı och Teşvikiye.
Kulturell

Från dekorativa stenar till fasader: Nişantaşı och Teşvikiye.

Inga betyg ännu

Logga in för att gilla och betygsätta

Nişantaşı är idag känt för sina skyltfönster, välskötta gator och caféer. Stenarna som gav kvarteret sitt namn är detaljer som de flesta promenerande inte ens lägger märke till.

Şişli, İstanbul
Kulturell
Radar Editör
24 september 2026

Om resan

Nişantaşı är idag känt för sina skyltfönster, välskötta gator och kaféer. Stenarna som gav området sitt namn är detaljer som många turister missar. Denna promenad börjar vid korsningen i hjärtat av området och fortsätter från gården till Teşvikiye-moskén, passerar byggnadsfasader och avslutas bland träden i Maçka-parken. Det tar ungefär två till tre timmar att läsa om hur området grundades, om man lägger shoppingen åt sidan. Nişantaşı och Teşvikiye är två namn som är sammanflätade i sin historia och sina gränser. Teşvikiye är idag en officiell stadsdel som tillhör Şişli; Nişantaşı är det allmänna namnet för området kring korsningen där Vali Konağı Caddesi möter Teşvikiye- och Rumeli-gatorna.

**Ett område som föddes ur en skjutbana**

Fram till slutet av 1700-talet var dessa kullar ett obebott och skogbeklätt område. Under åren då sultan III. Selim kom hit för jakt och skytteövningar, lät han 1790-91 placera den första måltavlan; det är från dessa stenar som området fick sitt namn. Måltavlorna var i Osmanska riket först och främst monumentala stenar med inskriptioner som registrerade skytteprestationer, men med tiden användes de också för gevresskytte. De här stenarna minner om skytteprestationer. Enligt källor står det på III. Selims sten att han träffade en vattenbehållare som låg cirka 1260 meter bort. Den andra stenen i gården tillhör sultan II. Mahmud och är daterad 1811. En annan sten från samma år finns kvar idag i en trädgård framför en byggnad längs vägen mellan Nişantaşı och Ihlamur. År 1794-95 byggdes en moské på platsen för den nuvarande Teşvikiye-moskén, för sultanen och hans följe. Denna moské användes för böner under dagar med intensiv skytteövning.

**Så här tar du dig dit**

Ta tunnelbanan M2 till stationen Osmanbey och använd utgången mot Rumeli. Med en kort promenad kommer du till Nişantaşı via Rumeli Caddesi. Bussar som kommer från Beşiktaş och Eminönü passerar också genom området. I slutet av promenaden kan du gå från Maçka-parken till Dolmabahçe och sedan ner till Beşiktaş, eller så kan du ta linbanan ovanför parken upp till Taşkışla och gå därifrån till Taksim.

**Teşvikiye-moskén och stenarna i gården**

Teşvikiye-moskén, som ligger på Teşvikiye Caddesi, är i sitt nuvarande skick ett verk av sultan Abdülmecid. III. Selims moské byggdes om 1854. Enligt TDV Islamic Encyclopedia antas den första byggnadens arkitekt ha varit Krikor Amira Balyan; under Abdülmecids tid arbetade Garabet Balyan och hans son Nikoğos Bey tillsammans. Byggnaden restaurerades två gånger under II. Abd På gården finns en fontän från 1854-55, och i närheten ligger ett timmesbrev. Moskén renoverades 2018 och öppnade åter för besökare i april 2021. Begravningar av kända personer hålls ofta här, och då blir gården mycket välbesökt. Besök gärna utanför bönetiderna. Ta av dig skorna vid ingången, klä dig så att axlar och knän är täckta, och kvinnor bör täcka håret. Var tyst inomhus. Ta inga bilder på gården under begravningar.

Abdülmecid och Nişantaşı

Det var Abdülmecid som förvandlade området från en övningsplats till en stadsdel. När han renoverade moskén 1853-54, lät han inrista på två stenar att han ville att en ny stadsdel skulle anläggas här. Texten på stenarna, i dagens turkiska, betyder "Den nya Teşvikiye-stadsdelen, ett resultat av Abdülmecids osjälviska vänlighet." Namnet Teşvikiye kommer också härifrån, eftersom bosättningen uppmuntrades av sultanen. En av stenarna finns i en liten gränd intill polisstationen på Teşvikiye Caddesi, och den andra finns vid korsningen mellan Rumeli Caddesi och Vali Konağı Caddesi. Den senare är belägen i det område som idag anses vara centrum av stadsdelen. Stadsdelen registrerades officiellt i folkräkningen 1883. När Abdülmecid flyttade till Dolmabahçe-palatset, ökade intresset för området. År 1857 pågick en sju dagar lång ceremoni för prinsarnas omskärelse på Nişantaşı Sahrası, och året därpå hölls bröllopen för sultanerna Cemile och Münire här. Från 1860-talet började herrgårdarna att byggas. När palatset först flyttades till Dolmabahçe och sedan till Yıldız, lockades medlemmar av kungafamiljen och höga tjänstemän till dessa kullar; närheten till Pera var också en attraktion för familjer som var öppna för västerländska livsstilar.

Att promenera och betrakta fasaderna

Nişantaşı utvecklades först som ett område med herrgårdar och palats, och från 1910-talet tillkom lägenhetsbyggnader. Från 1930-talet blev det ett av de områden i Istanbul som bebyggdes snabbast med lägenheter, men denna utveckling behöll en exklusiv karaktär. I många av gatorna finns fortfarande lägenhetskomplex från slutet av 1900-talet och början av 1900-talet. När du promenerar, lyft blicken från skyltfönstren på bottenvåningen; de verkliga historierna om området finns på fasaderna. Ett hus som du särskilt bör titta på är det på Vali Konağı Caddesi: det hus som arkitekten Vedat Tek designade och byggde för sig själv 1913-14. I detta hus, som är ett exempel på den första nationella arkitekturrörelsen, finns många av rörelsens karakteristiska drag: höga, spetsbågade f Om du känner igen dessa gator från hans böcker, får promenaden en annan betydelse. Nedstigningen till Maçka Park.

När du går söderut från Teşvikiye mot Maçka, lutar vägen ner i Dolmabahçe-dalen och leder dig till Maçka Demokrasi Park. Området beskrivs som en grönskande park med en bäck som rinner genom den, och var populärt redan på 1800-talet. Idag är det en bred grön korridor som sträcker sig mellan Dolmabethçe, Maçka, Nişantaşı och Harbiye. Här finns promenadvägar, fontäner och lekplatser, skuggade av lönnar, plataner, kastanjer,ekar och valnötsträd. Längs sidorna ligger Cemal Reşit Rey-konserthallen och Harbiye Cemil Topuzlu utomhusscen. Om du har en konsertbiljett för kvällen, är det en bra idé att avsluta promenaden här. Linbanan som går över parken är Maçka-Taşkışla-linjen, som öppnade den 11 april 1993. Den 300 meter långa sträckan mellan de två stationerna tar bara några minuter, och det är det enklaste sättet att få en överblick över dalen. ITÜ Maçka-området, som ligger vid parkens kant, är den gamla Maçka-kasernerna, designade av arkitekter från Balyan-familjen.

Promenadförslag:

Börja vid tunnelbanan i Osmanbey och gå längs Rumeli Caddesi till Nişantaşı-korsningen, och leta upp Abdülmecids sten. Härifrån kan du ta en kort avstickare till Vali Konağı Caddesi för att se Vedat Teks hus. Återvänd till korsningen och gå in på Teşvikiye Caddesi; se den andra stenen bredvid polisstationen och Teşvikiye-moskén, och stanna en stund framför de markerade stenarna på gården. Fortsätt sedan ner mot Maçka, gå genom Maçka Palas och in i parken, och fortsätt ner längs dalen. Om du vill kan du ta linbanan till Taşkışla och sedan gå till Taksim. Med ett besök i moskén och en kort paus i parken, tar det ungefär två och en halv till tre timmar.

Säsong och tid:

Nişantaşı kan besökas året runt, men tidiga morgnar under veckodagarna är idealiska för att se detaljerna i fasaderna, eftersom trottoarerna är tomma. Under helgerna är gatorna mer livliga. Under perioden före jul, när gatorna är dekorerade med ljus, är stadsdelen som mest livlig. Maçka Park är ett populärt ställe för fotografer på hösten, när löven ändrar färg, och vid solnedgångar och när det ligger snö.

Praktiska tips:

Plats - Från dekorativa stenar till fasader: Nişantaşı och Teşvikiye.

Reseinformation
StadŞişli, İstanbul
TypKulturell
Datum24 september 2026
KällaRadar Editör
Radar TürkiyeFörfattareRadar TürkiyeBesök källaVägbeskrivning