Hoppa till huvudinnehållet
Radar Türkiye
Upptäck evenemang i appen
Öppna
Radar Türkiye
En dagsutflykt till de underjordiska städerna Kaymaklı och Derinkuyu.
Historiska platser

En dagsutflykt till de underjordiska städerna Kaymaklı och Derinkuyu.

Inga betyg ännu

Logga in för att gilla och betygsätta

Många känner till Kapadokien från ovan, från toppen av de unika klippformationerna och från kanten av dalarna. Men en av regionens mest fascinerande aspekter finns under marken.

Derinkuyu, Nevşehir
Historiska platser
Radar Editör
19 oktober 2026

Om resan

Kapadozien är en region som många känner till från ovan, från toppen av de unika klippformationerna och från kanten av dalarna. Men en av regionens mest fascinerande aspekter finns under marken. När du reser söderut från Nevşehir, längs vägen mot Niğde, kommer du inom en timmes resa att stöta på två stora underjordiska städer: först Kaymaklı, och sedan Derinkuyu. Båda är uthuggna i vulkanisk tuff, uppfyller liknande behov, men erbjuder väldigt olika upplevelser när du utforskar dem. Denna text föreslår en resplan för att besöka båda städerna på en dag och beskriver vad du bör vara uppmärksam på i varje stad.

Städerna under marken

Anledningen till att dessa strukturer kunde existera är regionens geologi. Derinkuyu och Kaymaklı är uthuggna i lager av tuff, som bildades genom att vulkanisk aska komprimerades. Enligt Wikipedia på engelska, heter Derinkuyu "Malakopia" på kapadokisk grekiska, och detta namn härstammar troligen från det grekiska ordet "malakos", som betyder "mjuk". Den lätta bearbetningen av stenen gjorde det möjligt för människor att bygga i flera nivåer under marken. Derinkuyu kommunens sida om underjordiska städer betonar att dessa strukturer är unika för Kapadokiens geologiska formation och att liknande exempel inte finns någon annanstans. Antalet underjordiska bosättningar i regionen är också betydande. Kommunens sida nämner, förutom Kaymaklı och Derinkuyu, även Özkonak, Mucur, Örentepe, Gümüşkent, Tatlarin, Ovaören och Gökçetoprak, och noterar att Kaymaklı och Derinkuyu är de största. Enligt Wikipedia på turkiska, finns det trettio sex underjordiska städer i Kapadokien, och Derinkuyu är den största.

När och av vem byggdes de?

Det finns inget definitivt svar på denna fråga, och en ärlig beskrivning av platsen bör erkänna detta. Derinkuyu kommunens sida uppger att det är okänt när byggandet av platsen påbörjades, men att det finns information som tyder på att städerna fanns under Hititperioden, och att de utökades under efterföljande århundraden, särskilt som skydd mot attacker. Kultur- och turistministeriets sida om museet uppger att den första nivån av Kaymaklı är från Hititperioden, och att andra områden grävdes ut och utökades under romersk och bysantinsk tid, vilket förvandlade platsen till en underjordisk stad. Enligt Wikipedia på engelska, kan de första grottorna ha grävts ut av frygerna under 8:e och 7:e århundradet f.Kr., och att Derinkuyu fick sin slutgiltiga form under bysantinsk tid. Det betyder att korridorerna du utforskar idag är resultatet av tillägg som gjorts under århundraden, och inte från en enda period.

Hur man tar sig dit

Båda städerna ligger längs motorvägen som förbinder Nevşehir med Niğde. Enligt ministeriets sida ligger Kaymaklı Här är översättningen av texten från turkiska till svenska:

De två ingångarna till städerna ligger mitt i byn, mellan husen, vilket inte är en slump, eftersom de underjordiska städerna sträcker sig precis under dessa hus. Första stoppet: Kaymaklı.

Enligt uppgifter från ministeriet är Kaymaklı åtta våningar djup, varav fyra är upplysta och öppna för besökare. Staden öppnades för allmänheten 1964. Enligt den turkiska Wikipedia nämns staden i osmanska källor under namnen Anaku eller Enegüp, medan lokalbefolkningen kallar den Eneği. Det som slår en besökare som besöker Kaymaklı för första gången är hur nära den underjordiska och överjordiska världen är. Enligt den engelska Wikipedia är byns hus byggda runt nästan hundra tunnlar som utgör den underjordiska staden, och dessa tunnlar används fortfarande idag som förråd, stall och källare. På den första våningen finns en ladugård. Den turkiska Wikipedia ger en logisk förklaring till detta: djuren placerades på den översta våningen eftersom det var svårt att föra ner dem till lägre nivåer. Ju längre ner man kommer, desto fler bostäder, kök, förråd och platser för att pressa druvor, så kallade "şırahaneler", finns. På dessa våningar finns också vissa konstruktioner huggna i berget, som en del av bebyggelsen. På tredje våningen finns en sten som man absolut måste stanna vid: en andesitblock med många hål. Enligt den engelska Wikipedia är denna sten huggen ur ett lager av andesit som uppstod under utgrävningen av den underjordiska staden, och de femtio sju hålen i den användes för att kyla och forma koppar. Till den sista våningen som är öppen för besökare kommer man via en mycket smal tunnel. En viktig detalj om Kaymaklıs korridorer är att de skiljer sig från Derinkuyu. Enligt den engelska Wikipedia är tunnlarna här lägre, smalare och brantare. Rummen är också organiserade kring ventilationsschakt; varje utrymme är format runt ett schakt. Den turkiska Wikipedia påpekar att dessa schakt användes både för ventilation och kommunikation, och att brunnarna byggdes isolerade från marken för att minska risken för förgiftning. När du går runt, titta på taket och de gallrade öppningarna i väggarna; det är genom dessa öppningar som man bäst förstår hur systemet fungerar. I Kaymaklı finns sex portar. Dessa är stora stenkvaliteter som är huggna och formade direkt i berget, med ett hål i mitten; de kan rullas från insidan för att stänga en passage, och det är nästan omöjligt att öppna dem från utsidan. När du går förbi en av dessa portar, titta på dess fäste och det utrymme som används för att flytta den; det ger en känsla av att dessa städer faktiskt var en form av försvar. Eftermiddagen: Derinkuyu.

När du lämnar Kaymaklı och fortsätter längs vägen kommer du snart fram till Derinkuyu. En Här är en översättning av texten från turkiska till svenska:

Den engelska Wikipedia-artikeln berättar om en person som bodde i området och som 1963, när han renoverade sitt hus, borrade igenom en vägg i källaren och upptäckte ett rum. Efter utgrävningar nåddes ett nätverk av tunnlar. Invigningsdatumet varierar i olika källor: ministeriets webbsida anger 1965, medan den turkiska Wikipedia anger 1967. I vilket fall som helst har staden kunnat besökas sedan mitten av 1960-talet. Det som skiljer Derinkuyu från Kaymaklı är främst djupet. Ministeriets webbsida anger att stadens djup är ungefär åttiofem meter. Derinkuyu kommun skriver att besökare kan gå ner till den åttonde våningen, som ligger femtiotvå meter under marken. Den turkiska Wikipedia förutspår att det totala djupet, när alla åtta våningarna är öppna och rensade, kan nå åttiofem meter, och att antalet våningar kan vara mellan tolv och tretton. Ministeriets webbsida anger att endast tio procent av staden är tillgänglig för besökare. Den mest troliga förklaringen till dessa skillnader är att staden ännu inte är helt utforskad. Inuti hittar du stall, förråd, matsal, kök och lager. Den engelska Wikipedia skriver att köken idag är utrustade med "tandır"-ugnar, som fortfarande används i byarna i Kappadokien. På andra våningen finns en stor sal med valvbåge; ministeriets webbsida påpekar att denna typ av valv är ovanlig i underjordiska städer. Det som främst är intressant med denna plats är spåren av det dagliga livet som utövades under jord. Det mest imponerande elementet i Derinkuyu är ventilationssystemet. Enligt ministeriets webbsida har en ventilationsschakt som sträcker sig femtiotvå meter ner också använts som en brunn. Den engelska Wikipedia skriver att huvudschaktet är ungefär tre meter brett och två meter åttio centimeter högt, och att öppningarna på olika våningar aldrig överlappar varandra. Detta system verkar ha skapats medvetet för att förbättra luftflödet. Att varje våning kan stängas av separat, och att staden kan förslutas inifrån med stora runda stenväggar, visar också att försvar var en viktig faktor. Derinkuyu kommun och den engelska Wikipedia uppskattar att staden kan rymma cirka tjugo tusen personer.

**Jämförelse av de två städerna:**

Tänk dig de två städerna sida vid sida när dagen närmar sig sitt slut. Enligt Derinkuyu kommun är Derinkuyus totala yta ungefär dubbelt så stor som Kaymaklis, medan Kaymakli är ungefär hälften så stor. Den del av Kaymakli som kan besökas sträcker sig ner till den fjärde våningen, som ligger cirka tjugo meter under marken, medan man kan gå mycket djupare ner i Derinkuyu. Kaymaklis tunnlar är lägre och smalare, och dess koppling till by Kayımlı är en av de mest besökta platserna i regionen. Enligt den turkiska Wikipedia är det den mest besökta platsen i Kappadokien, med över en halv miljon besökare under 2023. Därför är timmarna före rusningen lugnare. En och en halv timme är tillräckligt för att utforska Kayımlı. Därefter kan ni åka vidare till Derinkuyu, äta lunch i staden och besöka den underjordiska staden på eftermiddagen. Derinkuyu är djupare och har längre trappor, så avsätt ungefär två timmar för det. I slutet av dagen kan ni, om ni vill, åka tillbaka till Nevşehir och promenera genom byarna och beundra de traditionella stenhusen.

Praktiska tips:

Båda platserna är arkeologiska platser som tillhör Kultur- och turistministeriet. Öppettiderna varierar beroende på säsong, så kontrollera de aktuella tiderna och inträdesavgifterna på den officiella museumswebbplatsen. Enligt ministeriets webbplats finns det ett "Kappadokien-museumskort" som gäller för museer och arkeologiska platser i Nevşehir och Aksaray; kontrollera giltigheten innan ni åker. Korridorerna är smala, låga och ibland branta. Bär bekväma och halkfria skor, undvik stora ryggsäckar och var beredda att böja er för att skydda ert huvud. För besökare som är känsliga för trånga utrymmen kan de smala tunnlarna som leder till de översta våningarna i Kayımlı och trapporna som leder till de nedre våningarna i Derinkuyu vara utmanande; att stanna på de övre våningarna förstör inte nödvändigtvis upplevelsen. Följ skyltarna och gå inte in i områden som inte är upplysta. Derinkuyu kommun påminner också om att man ska följa skyltarna från ingången. Slutligen, kom ihåg att dessa strukturer är känsliga. Nevsehirs guvernörskontors sida om de underjordiska städerna betonar att dessa strukturer kräver en noggrann bevaringsstrategi på grund av den stora mängden besökare och miljöpåverkan. Att inte röra väggarna, inte skriva på dem och att inte skada stenen är det enda sättet att säkerställa att dessa städer når nästa generation i samma skick. Källor:

Plats - En dagsutflykt till de underjordiska städerna Kaymaklı och Derinkuyu.

Reseinformation
StadDerinkuyu, Nevşehir
TypHistoriska platser
Datum19 oktober 2026
KällaRadar Editör
Radar TürkiyeFörfattareRadar TürkiyeBesök källaVägbeskrivning