En dag i Eyüpsultan, vid kanten av Haliç-viken.

Här är översättningen av texten från turkiska till svenska:

I utkanten av Haliçbukten, utanför murarna, ligger Eyüp, ett av Istanbul mest historiska osmanska kvarter. Enligt TDV Islam Encyclopedia beskrivs det som den första staden som bildades utanför murarna efter erövringen. Många besökare kommer hit enbart för att se moskén eller för att njuta av utsikten från toppen, men kvarteret har mer att erbjuda: ett litet men imponerande komplex designat av Sinan, historiska kyrkogårdar som sträcker sig längs sluttningen, en gammal brygga vid Haliçbukten och en tradition av leksaksaffärer som har glatt barn i århundraden. Denna beskrivning berättar om en dagsutflykt till Eyüp Sultan, en ganska ansträngande promenad från moskén till toppen.

Det mest behagliga sättet att ta sig till Eyüp är med färjan i Haliçbukten. Enligt Şehir Hatları var Eyüp-bryggan den innersta bryggan på Haliçlinjen, om man inte räknar med Kağıthane. Bryggan, som vilar på träpålar, renoverades 1989 som en del av Haliç Yeşil Alan Düzenleme Projesi och fick en envånings, träbeklädd struktur. På grund av att Haliçbukten fylldes upp stängdes bryggan under en period 1991, men den återöppnades den 2 november 1998 efter att ha rensats. Kontrollera färjans tidtabell på Şehir Hatlaris webbplats. Om du föredrar att resa på land kan du ta spårvagnen från Eminönü till Alibeyköy och kliva av vid Eyüp Sultan-linbanestationen; enligt Wikipedia möts spårvagn, linbana, buss och färja vid denna gemensamma knutpunkt.

Kvarterets namn och grundande:

Enligt TDV Islam Encyclopedia var detta område under bysantinska tiden en obetydlig plats vid kusten, utanför murarna, där kyrkogårdar låg. Efter erövringen fick kvarteret sitt namn efter Hz. Peygamberns standardbärare, Ebu Eyyub el-Ensari. Enligt encyklopedin deltog Ebu Eyyub el-Ensari i belägringen av Emevi år 669, blev sjuk och dog, och enligt hans önskan begravdes han på den plats som armén kunde nå. Omedelbart efter erövringen byggdes en gravkammare över hans grav, samt en moské och en medresa intill. Enligt Wikipedia byggdes komplexet år 1458 av II. Mehmed. Encyklopedin berättar att Fatih Sultan Mehmed flyttade en del av befolkningen från Bursa-regionen till detta område och uppmuntrade bosättning genom stiftelser. Historikern Tursun Bey skriver att folk byggde hus och villor runt komplexet, och att det var en trevlig plats att promenera. Med tiden blev Eyüp ett stort distrikt och dess gränser sträckte sig till Çatalca, Büyükçekmece, Küçükçekmece och Silivri.

Eyüp Sultan-moskén:

Den moské du ser idag Vid entrén till gården, var uppmärksam på planritningen. Enligt Wikipedia leder en stor, oregelbundet formad yttre gård till en rektangulär inre gård. En upphöjd, täckt korridor som sträcker sig längs den södra sidan av den yttre gården var ursprungligen en privat ingång till moskén för sultanen. Den inre gården leder till ena sidan till moskén och till den andra till gravkammaren för Ebu Eyyub el-Ensari. Enligt TDV:s islamiska encyklopedi fick sultanerna legitimitet genom ceremonier där de band på sig svärd efter att ha bestigit tronen, och efter dessa ceremonier besökte de gravkammarna för sina förfäder, med början vid Eyüp. Därför var moskén också av stor betydelse för den osmanska dynastin. Idag besöks moskén dagligen av många människor; enligt TDV ökar antalet besökare under ramadan, helgdagar och andra speciella dagar. Välj en lämplig tid för besöket, klä dig respektfullt (axlar och knän ska vara täckta), kvinnor ska täcka håret, ta av skorna vid ingången och var tyst inomhus. Gå in i gravkammaren med samma respekt; detta är en av de mest känsliga platserna i området. Sinans komplex på sluttningen.

I söderläge, vid ingången till stadsdelen, ligger Zal Mahmud Paşa-komplexet. Enligt TDV:s islamiska encyklopedi byggdes komplexet av viziren Zal Mahmud Paşa och hans fru, Şah Sultan, dotter till II. Selim, med hjälp av Mimar Sinan. Det antas att moskén slutfördes år 1580, medan byggandet av medresorna fortsatte fram till 1582. Komplexet är beläget på en sluttande mark i två nivåer: moskén och en av medresorna ligger på den övre nivån, medan gravkammaren, den andra medresan och fontänen ligger på den nedre nivån. Encyklopedin betonar att Sinan valde en annan lösning här. Den beskriver hur moskén, som ligger vid en sluttning vid Bosporens strand, designades som en kubisk volym för att vara synlig på avstånd. Väggarna, byggda av tegel och sten, ger fasaden en dynamisk karaktär. Inuti är området runt mihrabet (bönriktningen) täckt med kakel från Iznik från dennes tid, och enligt encyklopedin är mönstren och kvaliteten på dessa kakel mycket hög. Det berömda stentribunen av Evliya Çelebi är också värd att se. Under jordbävningen 1894 förstördes minareten och vissa valv i moskén, och komplexet återöppnades för tillbedjan 1963 efter en restaurering som påbörjades 1955. I den åttkantiga gravkammaren i den nedre gården finns träkistorna för Zal Mahmud Paşa och Şah Sultan. En annan historia om detta område är kopplad till jorden. Enligt TDV, med hänvisning till Evliya Çelebi, arbetade cirka 250 krukmakare i Hantverkarna tillverkade leksakerna i en verkstad bakom butiken och sålde dem i butiken. Råmaterialen var restprodukter från omgivningen: träbitar från Tahtakale, plåtavfall från skorstensmakare, läder och tarmar från slakteriet i Sütlüce, och lera från floderna Kağıthane och Alibeyköy. Man använde jordfärger och guld för att skapa livfulla färger som rött, blått, grönt och vitt. Träleksaker, snurrar, visselpipor, darbuka-trummor och andra trummor, snurrar, "hacıyatmaz"-leksaker, träbilar och kistor, vaggar, träsvärd och tamburiner tillverkades i denna marknad. Marknaden finns inte längre. Enligt samma källa kunde leksakstillverkarna i Eyüp inte konkurrera med leksaksbutikerna i Pera under 1800-talet, och när Eyüp Bulvarı öppnades 1957 försvann Leksaksmarknaden. De 28 kvarvarande leksakerna från Eyüp finns i Istanbul kommuns samling, men de ställs inte ut. Traditionen införlivades i Turkiets nationella inventering av immateriellt kulturarv år 2021. När man går från kajen mot moskén, är det värt att komma ihåg att denna väg en gång var full av leksaksbutiker, vilket ger promenaden en annan betydelse. TDV noterar också att en blomstermarknad anordnades varje fredag på Leksaksmarknaden, och att Evliya Çelebi berömde Eyüps yoghurt och grädde. Pierre Loti-berget och linbanan.

Bakom moskén, ovanför gravplatserna som sträcker sig längs sluttningen, ligger Pierre Loti-berget. TDV:s islamiska encyklopedi beskriver Eyüps gravplatser som en av de största nekropolerna i den muslimska världen; stadsdelen har förvandlats till ett slags arkitekturmuseum med sina gravmonument, små gravgårdar och öppna gravmonument. Man kan nå berget genom att gå genom kyrkogården eller med linbanan. Enligt Wikipedia invigdes linbanan mellan Eyüp och Pierre Loti den 1 november 2005; sträckan på 420 meter övervinner en höjdskillnad på 53 meter på mindre än tre minuter. Bergets namn kommer från den franske författaren Pierre Loti. Enligt Wikipedia, vars riktiga namn var Julien Viaud, besökte författaren Istanbul 1876 och frekventerade ett kafé på detta berg. TDV skriver att detta kafé, som ligger på en plats med utsikt över inloppet till Golden Horn, ovanför Karyağdı-backen, och som erbjuder utsikt över hela Golden Horn, Istanbul och Galata, blev känt av Pierre Loti under 1880-talet. När man står på toppen sträcker sig båda sidorna av Golden Horn och broarna som en linje; man ser också gatorna och moskén som man just gick längs, men nu från ovan. Längs Golden Horns strand.

På återvägen, gå ner till stranden. Enligt TDV var Eyüps brygga Besök Eyüp Sultan-moskén och dess innergård. Gå sedan upp till Pierre Loti-berget, antingen till fots längs kyrkogårdens sluttning eller med linbanan. Njut av utsikten och åk sedan ner med linbanan. Avsluta dagen vid kusten, runt hamnen; du kan ta en färja eller spårvagn för att återvända. En snabbare tur tar en halv dag, medan de som vill ta det lugnt bör avsätta en hel dag. Säsong och tidpunkt:

Under fredagsbönen, under ramadan och under helgdagar är moskén och torget mycket trånga; välj en vardagsmorgon för ett lugnare besök. Om du åker upp till Pierre Loti-berget sent på eftermiddagen kan du se solnedgången över Goldenhornet. Sluttningen till kyrkogården kan vara varm på sommaren och hal på regniga dagar; linbanan är ett bra alternativ i dessa situationer. Praktiska tips:

• Besök moskén och gravplatsen utanför bönetiderna, klä dig lämpligt och var tyst.
• Håll dig till stigarna när du går i kyrkogården, trampa inte på gravstenarna och sitt inte på dem.
• Kontrollera tidtabellerna för linbanan och färjan på deras officiella webbplatser.
• Gatorna i området kan vara trånga under högtrafik; var försiktig med dina värdesaker. Källor:

• TDV Islamic Encyclopedia, artikel om Eyüp, https://islamansiklopedisi.org.tr/eyup
• TDV Islamic Encyclopedia, artikel om Zal Mahmud Paşa-komplexet, https://islamansiklopedisi.org.tr/zal-mahmud-pasa-kulliyesi
• Şehir Hatları, Eyüpsultan-bryggan, https://sehirhatlari.istanbul/tr/iskeleler/eyupsultan-36
• Wikipedia, Eyüp Sultan-moskén, https://tr.wikipedia.org/wiki/Eyüp_Sultan_Camii
• Wikipedia, Eyüp-leksaker, https://tr.wikipedia.org/wiki/Eyüp_oyuncakçılığı
• Wikipedia, Pierre Loti-berget, https://tr.wikipedia.org/wiki/Pierre_Loti_Tepesi
• Wikipedia, TF2 (Istanbul-linbanan), https://tr.wikipedia.org/wiki/TF2_(İstanbul_Teleferiği)
• Wikipedia, Eyüpsultan-övergångscentrum, https://tr.wikipedia.org/wiki/Eyüpsultan_Aktarma_Merkezi