Att prata med visselpipa i Kuşköy.

Denna resa görs inte för utsikten, utan för ljudet. I Kuşköy kommunicerar man genom att vissla mellan de två sidorna av dalen, och denna kommunikationsform finns med på UNESCO:s lista över kulturarv som behöver skyddas.

Hur man tar sig dit: Från centrum går det österut, via Çanakçı, i ungefär sextio kilometer. Vägen är smal och slingrig, och den sista biten är brant; det är nödvändigt att åka bil, och man bör inte stressa. Resan tar ungefär en och en halv timme.

Plan för dagen: Denna metod, som kallas "fågelns språk", var ett sätt att förmedla nyheter över långa avstånd innan telefonen blev vanlig. På grund av dalens djup räcker inte vanlig röst, men visslingar når fram. Idag finns det färre som talar "fågelns språk", så det är skyddat och undervisas i skolor. Varje år, i augusti, arrangeras en festival för "fågelns språk" där tävlingar hålls, och byn fylls av folk; det är den bästa tiden att besöka. Utöver festivalen är det också möjligt att lyssna på byborna, men det är artigt att meddela dem i förväg. Byen är liten, och besöket är kort; det viktigaste är att sitta ner och lyssna.

Vad man kan äta: Det finns begränsat utbud av mat i byn. Mat kan hittas i Çanakçı eller Görele på återvägen; regionens specialiteter är majsmjölskaka och svartkålssoppa.

Tips: Augustifestivalen är den mest livliga tiden, men det finns begränsat boende, så planera för en dagsutflykt. Vägen är smal, och det kan vara svårt att ta sig fram med större fordon.