Yarımburgaz Mağarası

Yarımburgaz-grottan ligger i stadsdelen Altınşehir i Başakşehir, cirka 1,5 kilometer norr om Küçükçekmece-sjön. Enligt information från Başakşehir kommun ligger grottan cirka 22 kilometer nordväst om centrala Istanbul, och precis norr om Altınşehir. Grottan bildades genom erosion av kalksten från eocen-perioden, orsakad av grundvatten, och dess öppningar vetter mot Sazlıdere-dalen. Den består av två sammanlänkade delar, som har separata ingångar på olika höjder. Den övre grottan är ungefär 15 meter bred och 52 meter lång, och har en stor sal i den delen som ligger närmast ingången, med en höjd på upp till 10 meter. Den nedre grottan börjar som en galleri och fortsätter sedan som en tunnel som slingrar sig ner i berget. Enligt TAY-projektets register är denna del cirka 600 meter lång och delar sig i två grenar cirka 240 meter in från ingången. De två delarna är förbundna med en kort och sluttande passage nära ingången. Ingångarna ligger på en höjd av cirka 11 till 18 meter över havsytan i Marmarahavet. En torr dal som sträcker sig rakt upp från dalen Sazlıdere till grottan tolkas som en rest av den gamla vattenvägen som bildade grottan. Eftersom man bara kan nå den ursprungliga bergväggen i den nedre grottan, har grottans faktiska höjd inte kunnat fastställas. Grottan upptäcktes för vetenskapen under mitten av 1800-talet, och den första personen som beskrev den var enligt källor Abdullah Bey. De första utgrävningarna genomfördes 1963 under ledning av Şevket Aziz Kansu, med Kılıç Kökten som ansvarig, vid ingången till den nedre grottan. Under 1964 och 1965 delades grottan in i rutor och grävdes ut på ett mer systematiskt sätt. 1986 genomfördes en räddningsgrävning under ledning av Mehmet Özdoğan från Istanbul Universitet. Under åren 1988-1990 genomförde Istanbul Universitet tillsammans med University of California (Berkeley) ett gemensamt projekt; utgrävningarna leddes av Güven Arsebük, och paleoantropologen F. Clark Howell var också en del av teamet. Utgrävningarna visade att sedimentavlagringarna i grottan, när båda delarna beaktades tillsammans, översteg 10 meter. I den övre grottan identifierades lager från bysantinska, sena romerska, neolitiska och äldre perioder. I den nedre grottan hittades paleolitiska stenverktyg, samt ett stort antal ben från grottbjörnar. Bland de hittade verktygen finns flis av obsidan, kvartsit och kvarts. De flesta av resterna av stora däggdjur tillhör björnar, och över 5000 fossilben och tänder har hittats. Åldern på Yarımburgaz varierar beroende på källan; turkiska Vissa fynd från grottan ställs ut på Istanbul Arkeologiska Museer. Grottan utsågs 2001 till ett område av hög arkeologisk och naturvetenskaplig betydelse. Under utgrävningen 1988 stängdes båda ingångarna med galler för att förhindra skadegörelse. Idag syns fortfarande gallren, och det är inte möjligt att gå in i grottan. Besökare kan observera grottan från stigarna framför den. Rör inte spåren efter utgrävningarna, stenarna eller gallren i det skyddade området. Den bästa vyn är från foten av sluttningen, där man kan se både den nedre grottans valv och ingången till den övre grottan ovanför. Formen på kalkstensformationen blir tydligare i eftermiddagssolen. Efter regn kan stigarna på sluttningen vara hala, så använd skor med bra grepp. Grottan nås via motorvägen som går från Halkalı till Altınşehir; kontrollera aktuella busslinjer hos İETT. I närheten finns Küçükçekmece-sjön och Sazlıdere-dalen, som kan vara bra platser att besöka under resten av dagen.