Varda Köprüsü

Varda-bron är en stenvälvd järnvägsbro som ligger nära byn Hacıkırı (Kıralan) i distriktet Karaisalı, och som sträcker sig över en djup dal i Taurusbergen. Lokalbefolkningen kallar den "Koca Köprü" (den stora bron), men den är också känd som "Alman Köprüsü" (den tyska bron) eftersom den byggdes av tyskar. Enligt kulturinventeringen kallas bron också "Karaisalı Köprüsü" och "Gavurdere Viyadüğü". Den ligger cirka 64 kilometer från Adana via landsväg, och 63 kilometer från Adana station via järnväg. Bron var en del av ett järnvägsprojekt som syftade till att förbinda Istanbul med Bagdad och Hijaz. Enligt avtal mellan det osmanska riket och Tyskland, genomfördes byggandet av linjen av tyska företag. Den svåraste delen av linjen var den som passerade genom Taurusbergen mellan Konya och Adana. På denna branta sträcka, mellan Pozantı, Belemedik och Hacıkırı, behövdes det anläggas många tunnlar och broar. Byggandet av bron utfördes av företaget Philipp Holzmann, som finansierades av Deutsche Bank. Enligt den engelska Wikipedia utfördes design- och ingenjörsarbetet av den tyske ingenjören Winkler och den grekiske ingenjören Nicholas Mavrogordato, som var osmansk medborgare; efter Winklers död övertog Mavrogordato rollen som chefingenjör. Byggdatumen varierar något i olika källor. Kultur- och turistministeriet anger att bron byggdes mellan 1907 och 1912, medan kulturinventeringen anger att byggandet påbörjades 1905 och att bron slutfördes 1912. Den engelska Wikipedia anger att de huvudsakliga arbetena slutfördes 1907, medan sträckan över bron togs i bruk 1916. Material som stål och cement transporterades via havet till Mersin, och därifrån vidare till byggplatsen via Tarsus med hjälp av åsnor. Innan själva bron byggdes, anlades en tillfällig smalspårig bro för att transportera material till andra sidan av dalen. Pelarna till denna tillfälliga bron står fortfarande kvar idag. Bron är ungefär 172 meter lång, och enligt turkiska källor är den 99 meter hög från dalens botten. Bron är en stenvälvd konstruktion som vilar på fyra huvudpelare; utsidan av pelarna är beklädd med huggen sten. Enligt den engelska Wikipedia har bron totalt elva valv; vart och ett av de tre stora valven i mitten har en spännvidd på 30 meter, och det finns mindre valv på toppen av pelarna. Valven byggdes ovanpå tillfälliga stålställningar som placerades på pelarna. Inuti pelarna finns trappor för underhåll. Ett intressant faktum om bron är att den inte är rak, utan böjd; linjen bildar en kurva med en radie på 1200 meter. Enligt kulturinventeringen bidrog bron till att den gamla, U-formade sträckan, som utgjorde en risk för Tunneln är utgrävd i hård berggrund och har därför inga överliggande valv. Kapıkaya-klyftan, som skapats av floden Çakıt som rinner under bron, ligger cirka 2 kilometer från bron. Den totala längden på klyftan är 20 kilometer, varav 7,25 kilometer är anlagd som en vandringsled. Längs vandringsleden finns ett vattenfall i området Bahçecik. Bron har använts som inspelningsplats för flera inhemska och utländska produktioner, inklusive en internationell spionfilm. Den bästa vyn av bron får man från utsiktsplatserna längs dalen och från den norra sluttningen; från dessa vinklar kan man tydligt se broens kurviga form och valvets djup. Under morgon- och kvällstid framhäver ljuset som kommer från sidan stenstrukturens textur. Eftersom bron är en aktiv järnvägslinje, gå inte på rälsen eller inuti tunnelarna; ta bilderna från en säker plats. Våren och hösten är de bästa årstiderna för både vandring i klyftan och för fotografering. Enligt den lokala kultur- och turistmyndigheten kan man nå bron med fordon från stadens centrum till Karaisalı; det är dock bekvämare att åka med eget fordon för att ta sig ner i dalen och besöka utsiktsplatserna.