Uluabat Gölü

Uluabat-sjön är en stor och grund sjö med sötvatten, belägen cirka 34 kilometer väster om Bursa, strax söder om vägen mellan Bursa och Izmir. Den ligger vid gränsen mellan distrikten Nilüfer, Karacabey och Mustafakemalpaşa. Dess forna namn var Apolyont, och namnet kommer från den antika staden Apollonia som låg vid dess strand. Sjön är ungefär 23-24 kilometer lång i öst-västlig riktning och 12 kilometer bred. Dess yta varierar mellan 135 och 160 kvadratkilometer, beroende på vattennivån. Sjön är mycket grund; den genomsnittliga djupet är cirka 2,5 meter, och det mesta av sjön är bara 1-2 meter djupt. Den djupaste punkten är endast 10 meter, nära Halilbey-ön. Dess höjd över havet är endast 7-9 meter. Sjön har bildats i en slätt som skapats av tektoniska rörelser, och är en alluvial sjö. Små öar, bestående av jurakalksten, fungerar som vågbrytare under stormiga förhållanden, och den största av dessa är Halilbey-ön, som är 190 hektar stor. Mustafakemalpaşa-floden matar sjön från sydväst och har bildat ett träskigt delta vid mynningen. Överskottsvatten flödar västerut via Uluabat-bäcken och Susurluk-floden, och slutligen ut i Marmarahavet. På grund av den leriga botten blir vattnet grumligt under blåsiga dagar, så det rekommenderas att välja en promenad längs stranden istället för en båttur. År 1998 utsågs sjön till ett våtmarksområde av internationell betydelse enligt Ramsar-konventionen. Den är ett av Turkiets 14 Ramsar-områden och är registrerad under nummer 944. Ramsar-området omfattar 19 900 hektar, och ett större buffertområde har definierats runt omkring. Samma år togs sjön också upp i det internationella nätverket "Living Lakes". År 1989 utsåg BirdLife International sjön till ett viktigt fågelområde. Uluabat är det viktigaste reproduktionsområdet i Turkiet för den hotade lilla svartbekasinen, och en räkning år 1998 registrerade 823 par. Den är också en viktig plats för pelikaner, både för föda och som övervintringsort. Andra fåglar som häckar i sjön inkluderar gråhäger, skedstork, natthäger, mindre häger, rödstrupad häger, rödhalsad törnskata och strandskata. Under vintern anländer över 400 000 vattenfåglar till sjön, och under denna period täcker flockar av grågås, storskarv och strandskata ytan. I området runt sjön har även utsatts mink, räv, varg och grevling. Sjön är ett av Turkiets rikaste våtmarksområden när det gäller vattenväxter, och den har de största bestånden av vit näckros i Det enklaste sättet att se sjön är från Gölyazı-kusten. Härifrån avgår båtturer som tar dig ut mellan öarna, nära näckrosorna, och ger dig möjlighet att se pelikaner på nära håll. Ta med en kikare för fågelskådning; de mest aktiva tiderna är tidigt på morgonen och strax före solnedgången. Vintern är lämplig för att observera fågelstammar, medan våren och början av sommaren är bra för att se fåglar som häckar och beundra näckrosorna. Sjön är ett skyddat område; undvik att gå in i vassområden, närma dig fågelkolonier med båt och lämna inte skräp längs kusten. Sjön har under många år utsatts för tryck från hushållsavfall, industriavfall, jordbrukskemikalier och vattenuttag för bevattning. År 2018 invigdes en anläggning för att rena avloppsvatten från kustbyarna. För att ta dig dit kan du använda avfarterna till Gölyazı eller Eskikaraağaç från motorvägen Bursa-Izmir. Kontrollera aktuella busslinjer för kollektivtrafik. Boende längs sjön är begränsat, och de flesta besökare kommer från Bursa på dagsutflykter. Uluabat är ett våtmarksområde söder om Marmarasjön, där fåglar, fiskare och näckrosor delar utrymme, och som erbjuder både natur och historia under en och samma dag.