Soğukçeşme Sokağı

Soğukçeşme-gatan är en smal, bilfri gata i Sultanahmet, belägen mellan Hagia Sofia och Topkapipalatsets yttre murar. Den sträcker sig från sidan av Bab-ı Hümayun, den första porten till Topkapipalatset, till Gülhane-parken. Gatan har fått sitt namn från en marmorfontän från 1800-talet, som finns vid ingången mot Gülhane och som härstammar från perioden då Selim III regerade. Längs gatan finns tolv historiska hus och en cistern från romartiden. Enligt den turkiska Wikipedia formades gatan under 1700-talet. Det äldsta dokumentet är ett köpekontrakt från 1784, och det äldsta lagfarten är från 1782. De första invånarna var anställda vid palatset och Hagia Sofia, samt ledaren för Naziki-klostret. Med tiden flyttade medelklassfamiljer från Istanbul hit. Turkiets sjätte president, Fahri Korutürk, föddes i detta hus år 1903, och huset står fortfarande kvar. Husen är två eller tre våningar höga, med balkonger och träfasader, och varierar i storlek från fyra till tio rum. Under perioden från 1950-talet till 1980-talet försämrades gatan snabbt. Vissa trähus revs och ersattes med betongbyggnader, en byggnad omvandlades till en bilverkstad, och en annan fylldes med tryckpapper. Restaurering: Turkiets turistförening och bilklubb köpte husen år 1985, under ledning av den dåvarande generalsekreteraren Çelik Gülersoy, och renoverade hela gatan under åren 1985-1986. Enligt föreningens egen historia slutfördes restaureringen av raden med trähus år 1986, och husen öppnades som vandrarhem. Enligt den turkiska Wikipedia revs alla byggnader mellan Hagia Sofia och palatsmuren och byggdes om enligt nya ritningar. De nya husen har en betongkonstruktion med träfasader, och fasaderna målades i pastellfärger, som beskrivits av resenärer under 1800-talet. Denna metod har både hyllats för att ha bevarat gatans utseende, men också kritiserats för att inte ha bevarat den ursprungliga trästrukturen. Cisternen renoverades av Mustafa Pehlivanoğlu, biblioteket av Hüseyin Başçetinçelik och Hatice Karakaya, och de fyra vandrarhemen av olika arkitekter. Idag: Nio av husen används som vandrarhem, som fortfarande ägs av turistföreningen och hyrs ut till ett hotell. Husen har fått namn efter de blommande växterna i omgivningen. Cisternen från romartiden, som ligger i slutet av gatan, är tre meter hög och sexton meter lång, och används idag som restaurang. Biblioteket "İstanbul Kitaplığı", som ligger i nummer 36, är ett stiftelsebibliotek som öppnade 1990 med en samling som Çelik Gülersoy samlat under fyrtio år Gå in genom Bab-ı Hümayun; på ena sidan har du Hagia Sofia, på den andra sidan palatsmurarna, och mellan dem ligger rader av hus med pastellfärgade balkonger. När du följer gatan ner mot Gülhane, observera hur fasadernas färger skiftar, och titta på de gallrade fönstren och de träutsmyckade taklisterna. Stanna till vid fontänen och läs inskriptionen; det är byggnaden som gett gatan sitt namn. Tidigt på morgonen är gatan tom och den skuggiga sidan är idealisk för fotografering; på eftermiddagen träffar solen husens fasader. Gatan är en lugn plats där man kan komma undan folkmassorna i Sultanahmet, och det är den tystaste vägen ner från Hagia Sofia till Gülhane Parken. **Transport:** Spårvagnslinjen T1 har hållplatserna Sultanahmet och Gülhane, som ligger bara några minuters promenad från gatans ändar. Du kan också ta dig dit till fots från Marmaray-stationen Sirkeci, genom Gülhane Parken. Under samma promenad kan du besöka Tanpınar-litteraturmuseet och -biblioteket i Alay Köşkü, samt Gülhane Parken.