Sepetçiler Kasrı

Sepetçiler Kasrı är ett osmanskt palats som ligger vid Sarayburnu, vid mynningen där Golden Horn möter Bosporen, och som är byggt ovanpå bysantinska murar. Det är den enda byggnaden av de kustnära paviljongerna i Topkapipalatets yttre trädgård som har överlevt till idag; dess samtida, som Yalı Köşkü och İncili Köşkü, har förstörts. Idag används det som huvudkontor för Yeşilay och är inte ett museum. Däremot är hela fasaden synlig från strandpromenaden, Galatabron och färjorna som trafikerar sträckan mellan Eminönü och Karaköy. **Historia** Enligt artikeln i TDV Islam Encyclopedia, byggdes palatset 1643 på order av sultan Ibrahim, under ledning av arkitekten Kasım Ağa. Historikern Naima skriver att det tidigare fanns en liten paviljong på platsen, som sedan ersattes av detta stora palats. Det finns två förklaringar till namnet. Enligt den första kommer namnet från de korgmakare som arbetade i området; enligt rykten bidrog hantverkarna till byggandet som ett tecken på tacksamhet till sultan Ibrahim, som uppskattade deras yrke. Enligt den andra förklaringen kommer namnet från att höga byggnader i Edirne-palatset kallades "sepetçi" (korgmakare) eller "sultani" (sultans). Inskriften ovanför portens valv anger att byggnaden renoverades 1739 under Mahmud I:s regeringstid; enligt Yeşilays sida genomgick den ytterligare en renovering på mitten av 1800-talet. I de båthus som låg under palatset förvarades kungliga båtar, och sultanerna gick ombord på dem här för att segla ut på havet. Den franske resenären Grelot skrev på 1600-talet att han såg fem till sex båthus här, avsedda för båtar och små krigsskepp. I salongen anordnades underhållning, och familjen och haremet bevakade flottans avgångar och återkomster härifrån. **Arkitektur** Palatset har en plan med tre utskjutande delar, byggt ovanpå murarna; i mitten finns en kupolformad salong, en soffa och ett rektangulärt rum intill. Enligt Wikipedia på engelska är det en byggnad i sten med tjocka väggar, höga trädörrar och fyra våningar. Enligt Yeşilays sida kom den röda marmorn från Darıca och Rusçuk, medan kaklet kom från İznik. Artikeln i TDV beskriver de välvda takvalven, marmorframstyckena och de guldbestrukena medaljongerna och blomstermönstren i kupolen. Samma källa berättar att interiören en gång var inredd med pärlemorserade fönster, sidenridåer och kristallkronor. På bottenvåningen, ovanför muren, finns en rad valv som öppnar sig mot havet; på övervåningen finns spetsbågade fönster och ett brett tak som, tillsammans med kupolen, utgör palatsets silhuett. Salongens fönster vetter mot Galatabron, De bästa platserna för att beskåda byggnaden utifrån är strandpromenaden längs Kennedygatan, färjetrafiken mellan Eminönü och Karaköy, samt den delen av Galatabron som vetter mot Sarayburnu. När man ser byggnaden från havet kan man se Adalet Kulesen i Topkapipalatset bakom byggnaden, samt den grönskande sluttningen av Sarayburnu. Man kan också se Sirkecistationen till höger. När man promenerar längs strandpromenaden kan man komma nära murarnas valv, fönsterarrangemanget på övre våningen och kupolen. T1-spårvagnens hållplatser Sirkeci och Gülhane, samt Marmaray-stationen Sirkeci, ligger inom några minuters gångavstånd. Man kan också nå byggnaden genom att promenera längs stranden från Eminönüs hamnar mot Sarayburnu. Denna promenad kan kombineras med ett besök i Gülhaneparken, som ligger nära utgången mot Sarayburnu, och i Tanpınar-litteraturmuseet och biblioteket i Alay Köşkü.