Makedon Kulesi

Makédoniska tornet, även känt som Makedoniska tornet eller Gamla klocktornet, är det enda tornet som finns kvar av de antika murarna som omgav Hadrianopolis i Edirnes innerstad. Kulturportalen beskriver det som ett av tornen vid de fyra hörnen av Hadrianopolis murar, grundat av den romerske kejsaren Hadrianus. Enligt Turkish Archaeological News härstammar namnet vanligtvis från att tornet vetter mot Makedonien. Idag är tornet ett museum, kallat Edirne Makedonska tornet, och det är öppet för besökare efter en restaurering. Tornets historia är omtvistad, och olika källor ger olika åsikter. Kulturportalen, Wikipedia och Demirören Haber Ajansı tillskriver byggnaden till Hadrianus tid, alltså 2:a århundradet. Turkish Archaeological News å andra sidan hävdar att den första delen av murarna är från romartiden, medan den andra delen och ett försvarstorn byggdes under bysantintiden, under 10:e århundradet, för att skydda mot bulgariska attacker. Byggnadens växelvis murverk av sten och tegel återspeglar denna långa och lager på lager byggda historia. Det är lämpligt att betrakta tornet som en del av det romerska murverkssystemet för att förstå det bäst. Enligt Turkish Archaeological News stod murarna i Edirne fram till mitten av 1800-talet och förstördes mellan 1866 och 1870. Stenarna från murarna användes för att bygga sjukhus, skolor, regeringsbyggnader och kaserner. Endast detta torn bevarades och omvandlades till ett klocktorn. Edirnes guvernör, Hacı İzzet Paşa, lät lägga till trägolv på tornet och installera klockor; Kulturportalen daterar detta till åren 1866-1867, medan Turkish Archaeological News anger 1884. Enligt Kulturportalen kallades klockan här länge för "Folket klockan". Trädelen förstördes 1894 och ersattes med ett nytt klocktorn byggt av sten och tegel. Tornet användes också en period som ett brandövervakningstorn. Byggnaden skadades allvarligt i jordbävningen 1953, och den övre delen där klockan fanns förstördes. Efter detta kunde man bara se tornet utifrån. Att det finns en modell av Edirnes klocktorn i parken i Safranbolu visar att minnet av byggnadens tidigare utseende fortfarande lever kvar. Under utgrävningar som påbörjades på 1990-talet och fortsatte fram till 2003 hittades viktiga lämningar från romartiden och bysantintiden runt tornet. Enligt Wikipedia inkluderar dessa ugnar från 2:a århundradet som användes för keramikproduktion, samt tegelbyggnader som tros ha använts som spannmålslager. Kultur- och turistministeriet påbörjade en restaurering av tornet i december 2021, och samtidigt genomfördes utgrävningar i området. Enligt rapporter öppnades tornet som museum i juli 2026 efter cirka fyra års arbete. I museet ställs över hundra arke Bland föremålen som ställs ut finns också en brandsläckare som påminner om tornets övervakningsperiod. Området runt tornet är anlagt som en arkeologisk park, där man kan se en bysantinsk keramisk ugn, ett osmanskt ishus från 1908 och grunderna till senare osmanska bostäder. Besökare kan ta hissen upp till tornet och sedan gå ner genom de olika våningarna för att följa stadens historia genom olika perioder. Utsiktsplattformen ger möjlighet att se Kaleiçis tak och de historiska byggnaderna i omgivningen från ovan. Enligt Turkish Archaeological News ligger tornet på Mumcular Sokak, nära Ulu Camii-moskén och Sokollu Mehmed Paşa-badet, och är bara 500 meter från Selimiye-moskén. Det är lätt att nå genom att promenera längs de smala gatorna i Kaleiçi. När du promenerar bland ruinerna av de romerska murarna bredvid arkeologiska parken, var uppmärksam på storleken på stenblocken. Kontrollera öppettider och inträdesvillkor på de officiella webbplatserna.