Larisa (Buruncuk) Antik Kenti

Larisa är en antik stad som ligger utspridd över två kullar ovanför byn Buruncuk i Menemen, med utsikt över Gediz-slätten. Den ligger ungefär 30 kilometer norr om Izmir och är belägen på en plats som dominerar den bördiga slätten som bildades av sediment som förts ner av floden Gediz, tidigare känd som Hermos. Larisa var en av de tolv städerna i regionen Aiolis. För att skilja den från andra platser med samma namn i Grekland och längs Küçük Menderes, kallas den Larisa Phrikonis eller Larisa vid floden Hermos. Namnet tros komma från en familj av gamla platser i anatoliska språk, där "Larissa" betyder "fästning, befäst plats" och avslutas med suffixet "-assa". Källor tyder på att bebyggelsen är mycket gammal. En doktorsavhandling som slutfördes vid Istanbul Technical University 2021 visar att spåren av bebyggelse i området går tillbaka till neolitisk tid, medan de tidigaste arkitektoniska resterna dateras till tidig bronsålder. Geografen Strabon berättar att de första invånarna var pelasger, som senare ersattes av aioliska invandrare. Strabon ansåg att Larisa var staden som nämns i Homeros Iliaden. Enligt Xenofons berättelse etablerade den persiske kungen Kyros en koloni av egyptiska soldater i staden, och den kallades därför en period "Egyptiska Larisa". Xenofon skriver också att den spartanske befälhavaren Thibron belägrade staden, men inte kunde erövra den. De flesta av de arkeologiska resterna som syns idag dateras till perioden mellan 7:e och 4:e århundradet före Kristus. Staden skadades allvarligt under Peloponnesiska kriget år 405 före Kristus, och efter att ha reparerats plundrades den av galaterna år 279 före Kristus. Eftersom inga senare spår av bebyggelse har hittats, antas staden ha övergivits omkring 3:e århundradet före Kristus. Detta gör Larisa intressant, eftersom den är ett område som bevarat staden från den arkaiska och klassiska perioden, utan att senare byggnader har tillförts. Bebyggelsen är utspridd över de två kullarna. På den lägre, västra kullen ligger akropolen, där representativa byggnader som palats, ett tempel och ett megaron finns. På de södra och norra sluttningarna finns stadsområden, och i norr och öster sträcker sig en stor kyrkogård. Den högre, östra kullen är indelad i ett starkt fort och en liten bebyggelse vid den sydöstra sluttningen. I det låglänta området mellan de två kullarna har regelbundet planerade jordbruksstrukturer och terrasser hittats. De klippiga topparna på kullarna har gett upphov till monumentala murar, och de klippiga områdena har använts som stenbrott. Palatset från den sena klassiska perioden på akropolen ligger högt upp på den branta nordvästra sluttningen av platån. Enligt en forskningssida vid Brandenburg Technical University upptog Här är översättningen av texten från turkiska till svenska: En del av de arkeologiska fynden har skickats till Stockholm, en del till Istanbul Arkeologiska Museet, medan fynd från den arkaiska perioden bevaras på Izmir Arkeologiska Museum. Eftersom utgrävningarna främst fokuserade på akropolen, var endast den östra fästningen och bosättningarna vid dess fot markerade på kartan. Enligt uppgifter från Kultur- och turistministeriet genomfördes en studie av byggnadsstrukturer under ledning av professor Turgut Saner, som påbörjades 2010 och omfattar hela området. Dessa studier visar att staden var en plats för intensiv byggnadsaktivitet under persernas styre, särskilt under 5:e och 4:e århundradet före Kristus. Larisa är inte en välutvecklad arkeologisk plats; stigarna upp till toppen är belagda med sten och ibland branta, så det är viktigt att bära lämpliga vandringsskor. Det finns väldigt lite skugga, så att välja att besöka tidigt på morgonen under sommaren eller under våren när slätten blommar, kommer att öka trivseln under besöket. När man når akropolens platå kan man med en blick se floden Gediz slingra sig genom slätten och bergen i norr. När man promenerar bland murresterna och ruinerna, var noga med att inte trampa på stenarna och att inte flytta på några föremål. För att ta sig dit sträcker sig IZBANs norra linje till Menemen; för att nå Buruncuk och själva toppen måste man fortsätta med bil. Vi rekommenderar att ni kontaktar İzmirprovinsens kultur- och turistmyndighet för att få aktuell information om tillgängligheten.