Kubadabad Sarayı

Kubadabad-palatset är en anläggning från den seljukiska perioden i Anatolien, belägen på en klippig halvö vid sydvästra stranden av sjön Beyşehir, vid foten av Anamas-bergen. Kulturportalen och TDV Islamic Encyclopedia beskriver den som den enda bevarade seljukiska palatsstrukturen och den enda kända seljukiska palatsanläggningen. Palatset byggdes av sultan Alaeddin Keykubad I. Enligt Kulturportalen blev sultanen imponerad av landskapet runt sjön när han reste från Kayseri till Antalya, och beordrade att ett palats skulle byggas här. Enligt Wikipedia ligger ruinerna längs vägen mellan Beyşehir och Isparta, inom gränserna för byn Gölyaka. Byggnadens årtal varierar något i historiska källor. TDV och Wikipedia anger att byggandet pågick mellan 1226 och 1236, medan Kulturportalen anger att palatset byggdes år 1236. Arkitekten och konstnären Sadeddin Köpek, som också var sultanens jägare, ledde arbetet. Den seljukiska historikern Ibn Bibi skriver att sultanen var mycket involverad i palatsplaneringen och till och med ritade en skiss för att bestämma placeringen av rummen. Det är känt att Sadeddin Köpek också byggde ett litet palats för sig själv inom anläggningen. Palatset glömdes bort i århundraden, och det antogs att ruinerna var från bysantinsk tid. Enligt Konya-provinsstyrelsen har Ibrahim Hakkı Konyalı och Osman Turan påpekat att palatset borde ha legat i närheten av Beyşehir, och Konya museums chef Zeki Oral fastställde platsen år 1949. De första arkeologiska utgrävningarna genomfördes av Katharina Otto-Dorn år 1965 och 1966, och dessa utgrävningar avslöjade palatsets huvuddelar. Utgrävningarna återupptogs år 1980 under ledning av Rüçhan Arık och har fortsatt sedan dess. Enligt Wikipedia har Muharrem Çeken lett utgrävningarna sedan 2017. Utgrävningarna har avslöjat en stor byggnadskomplex. Inom ett område omgivet av en låg mur finns två huvudbyggnader, kallade "Stora palatset" och "Lilla palatset", samt ruiner av cirka tjugo andra byggnader. TDV och Wikipedia anger att dessa inkluderar en tvådelad brygga, ett badhus, en ugn, ett kök, ett förråd och logement för soldater, samt att anläggningen också omfattade en stor park. Det stora palatset är ungefär 50 meter långt och 35 meter brett, och har en stor terrass som sträcker sig mot sjön. Det har fastställts att den upphöjda delen på sjösidan av den centrala salen var tronhallen. Den kustnära delen är ungefär 5 200 kvadratmeter, och den delen på den lilla ön mittemot, känd som "Flickeborgen", är ungefär 3 000 kvadratmeter. Det som gör palatset berömt är de kakelplattor som täcker väggarna. Under utgrävningarna har det fast Många av dessa kakelplattor och gipsreliefer visas idag på museet för kakelkonst vid Karatay-medresan i Konya. Det du ser på platsen idag är en utgrävningsplats, inte ett stående palats. Grundmurarna, rumslayouterna och vissa delar täckta av skyddande tak löper längs strandkanten. När du går runt bland ruinerna, följ rumslayouterna och gå till terrassens sida som vetter mot sjön; det är därifrån man bäst förstår varför palatset byggdes just vid denna strand. På den lilla ön precis mittemot stranden finns ruinerna av Kız Kalesi (Jungfrukastellet), som tros ha byggts för att skydda palatset. Enligt Konya-guvernementet pågår utgrävningarna fortfarande, så vissa delar kan vara stängda för besökare. För aktuell information om besöksvillkoren, kontakta Konya Provincial Kultur- och Turismförvaltning. Enligt Konya-guvernementet ligger palatset cirka 60 kilometer väster om Beyşehir. Det är inte praktiskt att ta sig till platsen med kollektivtrafik; det är bäst att åka med privat bil. Att se kakelplattorna på Karatay-medresan före eller efter besöket på utgrävningsplatsen kompletterar upplevelsen.