Kızıl Kule

Kızıl Kule, som står vid Alanyas hamn, är ett åttkantigt torn som är en symbol för staden och ett av de bäst bevarade exemplen på medelhavsdefensiv arkitektur från 1200-talet. Sultan Alaeddin Keykubad lät bygga tornet för att skydda hamnen, varvet och Alanya-fästningen mot attacker från havet. Enligt en inskription som tillhandahålls av kommunen, slutfördes byggnationen i april 1226. Hantverkaren som byggde tornet, Halepli Ebu Ali Reha el-Kettani, nämns i en inskription vid ingången. Tornet är byggt på en sluttande mark och står direkt på berget. Därför är höjden 33 meter på östra sidan, medan den är cirka tre meter lägre på västra sidan. Diametern vid marknivå är 29 meter, och varje sida är ungefär 12,5 meter bred. I den nedre delen är noggrant huggna rektangulära kalkstensblock placerade, och mellan dem finns kolumner från antika byggnader. De övre delarna är byggda av röd tegel, vilket ger tornet dess namn. Den yttre strukturen visar tydligt tornets defensiva arrangemang. Det finns totalt 56 ventilationsöppningar, 22 öppningar för att hälla kokande asfalts och vatten på fienden, och 6 utkastare för att skjuta vatten långt bort. På norra sidan, cirka 10 meter ovanför marken, finns en inskription i fyra rader tillägnad Alaeddin Keykubad. Den andra inskriptionen på södra sidan beskriver sultanen med lovord. Det är enklast att se inskriptionerna genom att betrakta tornet från hamnen och strandpromenaden. Bakom den enkla yttre fasaden döljer sig en förvånansvärt komplex inre struktur. Tornet består av fem våningar: bottenvåningen, första våningen, mellanplanet, öppna våningen och den öppna terrassen, och varje vånings planlösning är unik. Man kommer in genom en medvetet liten och diskret dörr och en smal korridor. På bottenvåningen omges den åttkantiga centrala strukturen av en valvformad korridor. Enligt forskaren İbrahim Hakkı Konyalı fanns det en gång trähus i dessa korridorer där vakter vilade, men idag kan man bara se spåren av dem. Man tar sig till första våningen via en stentrappa med många trappsteg. Ovanpå den centrala strukturen finns en stor cistern, och enligt kommunens information är cisternen fortfarande i drift. I närheten av cisternen, på golvet i korridoren, finns ventilationsschakt som är placerade mittemot sidorna av åttkanten. Dörren i nordväst på denna våning leder ut till fästningens murar; på den närliggande murväggen kan man se en stor teckning av ett skepp. På mellanplanet, som är en smal korridor, kan man se insidan av öppningarna för att hälla asfalts och vatten. På den översta öppna terrassen finns cisternens öppning i mitten, omgiven av två r Byggnaden restaurerades under åren 1951-1953, och år 1979 öppnade ett etnografiskt museum i bottenvåningen. Museet visar upp mattor och kilimvävar som beskriver livet för nomader (Yörük) i Alanya och Torosbergen, samt kläder, köksutrustning, vapen, vågar, belysningsverktyg, en vävstol och ett nomadtält. Tornet används ibland för konstutställningar och konserter med klassisk musik. Tornet avbildades också på baksidan av en banknot med ett värde av 250 000 lira, som var i omlopp mellan 1992 och 2005. Byggnaden finns med på listan över historiska platser som förvaltas av Alanyas kommunala verksamheter; kontrollera kommunens webbplats för aktuell information om öppettider och inträdesavgifter. Tornet är lätt att nå med kollektivtrafik eller genom att promenera längs kusten, eftersom det ligger precis intill hamnen i stadens centrum. Eftersom trapporna är höga och branta, rekommenderas bekväma skor. Tänk också på att terrassen kan vara varm under varma sommardagar. Efter besöket i tornet kan du gå till varvet som ligger precis intill, och vid solnedgången kan du se hur tornets tegelstenar får en rödaktig färg från hamnen.