Eşrefoğlu Camii

Eşrefoğlu-moskén, belägen i stadsdelen İçerişehir i norra Beyşehir, ligger cirka 100 meter från sjön och är ett verk från Beylikler-perioden, och anses vara den största träkolonnkonstruktionen i Anatolien. Enligt Kulturportalen och TDV:s islamiska encyklopedi byggdes strukturen mellan 1296 och 1299. Den beställdes av Seyfeddin Süleyman Bey, grundaren av Eşrefoğulları-beyliken, och under denna period gjorde beyen Beyşehir till sitt centrum. Inskriptionerna ovanför porten visar åren 1296-97, medan den andra inskriptionen, skriven med kakelmosaik, visar åren 1299-1300. TDV noterar att strukturen därför måste ha tagit minst tre år att slutföra. Enligt inskriptionen på grunden verkar byggnaden ha etablerats som en komplex bestående av en karavansaraj och ett dubbelt badhus. År 2023 togs byggnaden upp på UNESCO:s världsarvslista. Den togs inte upp som en enskild struktur, utan som en del av en grupp bestående av fem byggnader under namnet "Anatolien under medeltiden: Träkolonnmoskéer". Denna grupp inkluderar också Afyon Ulu-moskén, Aslanhane-moskén, Mahmut Bey-moskén och Sivrihisar Ulu-moskén. Inom denna grupp beskriver TDV Eşrefoğlu som det mest avancerade och största exemplet på träkolonnkonstruktioner med platt tak. Utifrån sett ser byggnaden solid och enkel ut. Den främre fasaden är byggd av huggen sten, medan de andra väggarna är byggda av tegel. Enligt TDV är byggnadens nordöstra hörn avskuret i en vinkel på 45 grader, och fasaden är anpassad till den gamla huvudvägen i staden. Porten är placerad i detta avskurna hörn, och dess dekorationer liknar mycket portarna till Gök Medrese och Çifte Minareli Medrese i Sivas. Vissa forskare tillskriver byggnadens arkitekt till Kaluyan, som anses vara arkitekten bakom İnce Minareli Medrese i Konya. Vid foten av minareten finns en liten fontän, byggd av en antik sarkofag. Den största effekten i interiören kommer från träkolonnerna. Det platta trägolvet hålls uppe av balkar som vilar på konsoler ovanför kolonnerna. Antalet kolonner varierar i olika källor; Kulturportalen anger över fyrtio, medan Wikipedia och TDV anger högre siffror. TDV anger att kolonnerna är arrangerade i sex rader och sträcker sig till en höjd av cirka 7,5 meter. Cederträ användes för kolonnerna, och enligt muntlig tradition låg virket i vatten i sex månader innan det användes. Kolonnkapitälerna, konsolerna och balkarna är dekorerade med handmålade detaljer gjorda med naturliga pigment, varav en del har bleknat med tiden. I mitten av byggnaden finns en brunn som kallas "karlık". Enligt Kulturportalen användes denna br Predikstolen, dörrarna och fönsterramarna är tillverkade av valnötsträ och utsmyckade med intarsiatekniken, där delarna sammanfogas utan spikar eller lim. Enligt inskriptionerna på båda sidor av valvbågen var träsnickaren som tillverkade dem vid namn Isa. Vissa av de ursprungliga fönsterramarna finns idag utställda på museet för sten- och träkonst vid İnce Minareli Medresa i Konya. Byggnaden är öppen för både besökare och för bön, så besök bör planeras utanför bönets tider. Inomhus måste man ta av sig skorna. Kvinnor förväntas täcka håret, och alla bör bära kläder som täcker axlar och knän. Inomhus ska man vara tyst och ta bilder utan att störa de som ber. När du går mellan pelarna, lyft blicken mot taket; detaljerna i träarbetet och skuggorna som skapas av solljuset i balkarna är bäst att se härifrån. Byggnaden ligger i centrum av staden, inom gångavstånd från sjön och Taşköprü. Man reser till Beyşehir från Konya med buss.