Erzurum Kalesi

Erzurum-slottet reser sig på en kulle i stadens historiska centrum och anses vara stadens äldsta byggnad. Enligt Kulturportalen sträcker sig slottets historia tillbaka till urartierna, men det exakta byggdatumet är okänt. Den inre fästningen som finns kvar idag, byggdes enligt de flesta källor på 415-talet av den bysantinske kejsaren Theodosius II. Även om engelska Wikipedia anger året 422, är källorna överens om att byggnaden tillhör 5:e århundradet. Enligt TDV Islam Encyclopedia härstammar stadens ursprungliga namn, Theodosiopolis, från denna kejsare. Slottet bestod egentligen av två murar. Den inre fästningen var kärnan där vakter stationerades, medan den yttre murkretsen omgav de bostadsområden, gator och kvarter där befolkningen bodde. Enligt TDV Islam Encyclopedia var staden en gång skyddad av tre murar, men idag finns det bara kvar delar av den yttre muren och den inre fästningen. Även om portarna till den yttre muren har förstörts, lever deras namn kvar; Tebriz-porten, Erzincan-porten, Georgiska porten, Istanbul-porten och Nya porten används idag som namn på stadsdelar och gator. Samma encyklopedi beskriver också att det vägsystem som omger Erzurums centrum följer spåren av dessa gamla portar. Encyklopedin nämner också att den spanske ambassadören Clavijo, som besökte staden i början av 1500-talet på väg till Timurs palats, beskrev Erzurum som en stad omgiven av murar med torn och en inre fästning. Stadens stora utvecklingsperiod inleddes under Suleiman den stores persiska kampanjer. Enligt turistguiden från Kultur- och turistministeriet har den inre fästningen åtta torn. Inom gården finns ett gammalt badhus byggt av tegel och rumslika utrymmen. TDV Islam Encyclopedia uppger att under osmanska tiden fanns ett pasja-palats, en domstol och ett fängelse inom den inre fästningen. Engelska Wikipedia noterar också att slottet användes av janitsjarer under osmanska tiden. Slottet har restaurerats flera gånger under Saltukidernas, Seljukidernas och osmanska riket, med de senaste stora restaureringarna under Suleiman den store på 1500-talet och under Mahmud II på 1800-talet. Turistguiden nämner också att stenarna från de delar som förstördes användes under mitten av 1800-talet för att bygga fort runt staden. Den mest kända delen av slottet är Tepsi-minareten, som reser sig i sydvästra hörnet av gården. Byggnaden, som är känd som klocktornet eller det avbrutna tornet, byggdes mellan 1124 och 1132 av Saltukidernas härskare Abu'l-Muzaffer Gazi som både utkikstorn och minaret till fästningens moské. Tornet är byggt av sten i grunden och tegel i Enligt ministeriets webbplats för museer har utgrävningarna avslöjat olika platser, keramik och mindre fyndgrupper. På fästningens södra sida finns också en fontän med spetsbågar och inskriptioner. Vi rekommenderar att du under besöket går in genom den inre porten, först utforskar gården och sedan promenerar längs murarna för att få en utsikt över staden. Från murarna kan man se minareterna på Çifte Minareli Medrese, sluttningarna av Palandöken och taken på den gamla staden i samma bild. På klara morgnar är färgskillnaden mellan de snötäckta bergen och de gamla byggnaderna i basalt särskilt tydlig. Fästningen ligger nära korsningen mellan Tebriz Kapı-området och Cumhuriyet Caddesi och är lätt att nå till fots från stadens centrum. Kollektivtrafik från alla delar av staden stannar också i närheten. Çifte Minareli Medrese och Üç Kümbetler ligger bara några minuters promenad bort, vilket gör fästningen till en naturlig startpunkt för en rundtur i den gamla staden. Eftersom marken på sluttningen och gården är belagd med sten kan den vara isig på vintern, så skor med bra grepp rekommenderas. Kontrollera aktuella öppettider och dagar på Kultur- och turistministeriets webbplats innan du besöker.