Ege Üniversitesi Etnografya Müzesi (Sirkehane)

Ege Universitetets etnografiska museum ligger på universitetets campus i Bornova, i en historisk byggnad som idag är känd som "Sirkhane". Byggnaden uppfördes i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Trots omfattande forskning om dess ursprungliga ägare, har ingen information kunnat fastställas. År 1943 övergick byggnaden till statens ägo. Under 1960-talet användes byggnadens baksida av institutionen för livsmedelsteknologi vid fakulteten för jordbruk som en plats för produktion av vinäger och inläggningar, medan framsidan användes som bostäder. Namnet "Sirkhane" härstammar från denna period. År 1990 byttes byggnaden mot andra fastigheter och övergick till Ege Universitetet, och användes som bostäder fram till 1990-talet. En stor del av byggnaden hade rivits under åren, men universitetet återuppförde den i enlighet med dess ursprungliga utseende under 2000-talet. Renoveringen slutfördes den 22 juni 2010, och byggnaden öppnade först som Ege Universitetets museum för kläder från Balkan och Anatolien. Efter en ansökan till Kulturministeriet godkändes dess status som ett privat museum i november samma år, och namnet ändrades till Ege Universitetets etnografiska museum. Enligt Visit İzmir är detta det första museet i Turkiet som drivs av ett universitet i samarbete med Kulturministeriet. Byggnadens fasad, som är byggd av både sten och tegel, sticker ut i kontrast till de moderna fakultetsbyggnaderna på campus. Museets samlingar grundades genom en fältstudie som påbörjades 2004. En grupp på cirka tjugo personer från institutionen för turkisk folkdans, som är ansluten till universitetets konservatorium för statlig turkisk musik, samlade in information om folkmusikinstrument, folkdanser, kläder och musik från Anatolien och Balkan. Projektet innebar samtal med över tvåhundra forskare och över niohundra lokala experter i fjorton Balkanländer. Den insamlade informationen arkiverades som över tjugo tusen fotografier och över tvåhundra timmars videoinspelningar. Enligt universitetets officiella webbplats ställer museet ut två tusen och niohundra traditionella kläder från Balkanländerna och den turkiska världen, hundra folkmusikinstrument, samt smycken, accessoarer, vapen, kistor och skåp, vilket ger totalt två tusen och niohundra fyrtionio föremål. Museets engelska sida anger ett högre antal utställda föremål, så det är lämpligt att betrakta siffrorna som ungefärliga. Samlingen fortsätter att växa genom donationer; under 2023 registrerades nästan trehundra nya föremål, inklusive mattor, kilimer, musikinstrument och kopparvaror. En av de mest populära avdelningarna är bröllopshuset. Här återskapas traditionella bröllopstraditioner från 1800-talet, inklusive hennafesten, utställningen av brudens prydnader, förberedelserna för Museet har en tillfällig utställningshall samt en samlingssal som används för föreläsningar, paneler och konserter. Trädgården är inredd med gamla jordbruksredskap och det finns ett litet café. Museet är endast öppet vardagar; kontrollera aktuella öppettider och inträdesvillkor på universitetets officiella webbplats. Det anordnas även workshops och introduktionsprogram för skolgrupper. Inom ramen för projektet "Regionala Kulturworkshops" genomfördes ett samarbete med en grundskola i Izmir, där tvåhundra elever introducerades till regionala kläder. Museet anordnar också konserter inom ramen för projektet "Anatolisk Folklore och Sånger", där sånger från olika regioner presenteras tillsammans med deras berättelser. Det enklaste sättet att ta sig till museet är via Izmirs tunnelbana, linje M1, och stanna vid Ege Üniversitesi-stationen; stationen ligger inne på campusområdet. Eftersom campusområdet är stort, är det en bra idé att följa skyltarna vid ingången eller fråga säkerhetspersonalen för att spara tid. La Fontaine-villan ligger inom gångavstånd från campus, och Arkas Sanat Bornova på Mustafa Kemal Caddesi samt Paterson-villan nås med en kort promenad. Efter att ha besökt villorna i Bornova är det värt att stanna till vid Sirkehane, vilket ger möjlighet att uppleva både den levantinska kulturarvet och den anatolisk-balkanska folk kulturen.