Beyşehir Gölü Milli Parkı

Beyşehir-sjön är en stor sötvattensjö som ligger i den östra delen av Göller-regionen, vid gränsen mellan provinserna Konya och Isparta. Enligt den turkiska Wikipedia är ungefär 80 % av sjön belägen i Konya och 20 % i Isparta. Sjön är en tektonisk sjö som omges av Torosbergen i väst och söder, det vulkaniska berget Erenler i öster, Sultanbergen och berget Anamas i nordväst. Enligt Beyşehir distriktets informationsmaterial överstiger höjden på de omgivande bergen 2000 meter. Området runt sjön utsågs till nationalpark den 20 februari 1993 genom ett beslut från ministerrådet. Både distriktet och Wikipedia anger att nationalparkens område är 88 750 hektar, vilket gör den till den största nationalparken i Turkiet. På Isparta-sidan av sjön finns ett separat skyddsområde, Kızıldağ National Park, som etablerades 1969. På så sätt är Beyşehir-sjön den enda vattenresursen som skyddas inom två separata nationalparker. Måtten varierar beroende på källor och vattennivå; distriktet anger en yta på 651 kvadratkilometer. Sjön sträcker sig ungefär 45 kilometer i nordväst-sydost riktning. Wikipedia anger sjöns bredaste punkt till 24 kilometer, medan distriktet anger 25 kilometer. Sjön är grund och den djupaste punkten, enligt de flesta källor, är endast 10 meter. Vattenspegeln ligger på en höjd av cirka 1115 till 1123 meter över havet, och denna skillnad beror på mätperioden. Sjön når sin högsta nivå i maj och sin lägsta i oktober. Enligt den engelska Wikipedia har strandlinjen dragit sig tillbaka med cirka 300 meter på grund av torka de senaste åren. I sjön finns 33 öar av olika storlekar, som bildats av bergstoppar som hamnat under vatten. Enligt informationsmaterial från provinsstyrelsen och kommunen är de större öarna främst belägna i den västra delen av sjön. Den största ön är Mada-ön, där det fortfarande finns en by. Hacı Akif-ön är känd för sin grotta med stalaktiter och stalagmiter, som är cirka 100 meter lång. İğdeli-ön är den mest populära ön för turism på grund av sina sandstränder med röd sand och vikar. På Çeçen-ön finns ruiner av historiska byggnader och spår av ett kaklat badhus; provinsstyrelsen skriver att kakelplattorna från detta badhus ställs ut på ett museum i Konya. Sjön är ett viktigt område för fågelskådare. Enligt Beyşehir kommunens informationsmaterial bildar tusentals ankor, hägrar, strandhägrar, måsar, storkar och måsar stora grupper under september och oktober. I slutet av oktober, med ankomsten av svanar och gäss, överstiger det totala antalet fåglar i sjön femtio tusen. Öarna fungerar som häckningsområden för svart Under Seljuktiden byggdes Kubadabad-palatset vid sjöns sydvästra strand, och på den lilla ön mittemot byggdes en struktur som är känd som "Jungfrufortet". Nationalparken omfattar därför både naturen och de kulturella rikedomarna från Seljuktiden. Den lättaste vägen att nå sjön är via Beyşehris centrum. Floden Çarşamba Çayı, som är den enda utflödet från staden till sjön, flyter genom staden, och över denna kanal finns en bro, Taşköprü, som byggdes mellan 1908 och 1914. Enligt engelska Wikipedia är denna struktur byggd både som en bro och som en damm för att reglera floden, och idag är det en historisk passage som endast används av fotgängare. Från bron och den omgivande kusten kan man se sjöns öppna vatten, vassområden och bergen i bakgrunden. Nationalparkens skog består av tallar, granar, cederträd och ek. Träden sträcker sig ibland ända ner till stranden. Den mest populära tiden att besöka är mellan maj och oktober; hösten är mer lämplig för de som vill se fåglar. Under vintern kan sjöns yta delvis eller helt frysa till. Lokala båtturer till kustbyarna och öarna varierar beroende på säsong, och aktuell information kan erhållas från Beyşehir kommun. Det finns regelbundna bussförbindelser från Konya till Beyşehir, men en privat bil är mycket mer lämplig för att utforska området runt sjön.