Aydos Kalesi

Aydos-slottet är en bysantinsk fästning belägen på en utvidgning av Aydos-berget i Sultanbeyli, 325 meter över havet. Det kallas också "Getfästningen" och är ett skyddat arkeologiskt område tillsammans med sin omgivning. Enligt kommunens informationssida ligger slottet cirka 36 kilometer öster om centrala Istanbul och cirka 8 kilometer norr om Marmarahavet. Namnet kommer från det grekiska ordet "Aetos", som betyder örn, och har bevarats med en liten förändring. Man tror att byggandet av slottet påbörjades under 1100- eller 1200-talet, och att det fick sin slutgiltiga form under 1300- och 1400-talen genom senare tillägg. De flesta av de arkeologiska fynden från utgrävningarna tillhör denna senare period, och det är därför dessa århundraden som anses vara slottets mest intensiva användningsperiod. Samma utgrävningar avslöjade två stenyxor från bronsåldern och ett stort antal flintverktyg, vilket tyder på att berget har använts sedan mycket tidigare tider. Under bysantinska tiden fungerade slottet som en utpost för att övervaka handelsvägen från Konstantinopel till Anatolien, och som centrum för Aydos-furstendömet, som styrde de omgivande områdena. Mellan 1326 och 1328, när större delen av Kocaeli-halvön kom under osmanskt styre, låg gränsen mellan de två staterna längs linjen mellan Aetos och dagens Pendik. Enligt Aşıkpaşazades historia, utsåg Orhan Gazi Abdurrahman Gazi, Akça Koca och Konur Alp för att erövra slottet. De osmanska styrkorna erövrade först Semendra-slottet, som ligger i det som idag är Samandıra, och belägrade sedan Aydos. Enligt en berättelse som återges av samma källa och som senare har återberättats av många författare, hjälpte furstens dotter till erövringen genom att kasta ett brev, fastspänt vid en sten, till belägringsstyrkorna. En miniatyr i Osmanname från 1558 visar denna scen med en bild av flickan som hänger ner sitt långa flätade hår över murarna. Historikern Halil İnalcık beskrev slottet som "platsen där erövringen av Istanbul började". Hoca Sadeddin Efendi skriver att efter att İzmit erövrades 1337, förlorade slottet sin betydelse och att Orhan Gazi lät riva det. Slottet, som täcker ett område på cirka 26 000 kvadratmeter med sina yttre murar, är byggt i flera nivåer med en inre mur och en yttre mur för att förstärka försvaret. Enligt kommunens sida om restaurering finns det idag tolv torn kvar, varav sex är belägna i den inre muren och sex i den yttre. Tornen, som har en halvcirkelform, är byggda med romersk betong, lokala stenar och tegel. Det stör Under utgrävningarna har man hittat murar och vakttorn, samt portar, vattensystem, två cisterner, bostadsområden och en byggnad som tros vara ett spannmålsmagasin. Det har uppmätts att cisternen i norr kan rymma cirka 300 kubikmeter vatten, medan den i öster kan rymma cirka 450 kubikmeter. I den långa byggnaden nordost om fästningen har man hittat rester av bränt vete och bönor, vilket tyder på att det var fästningens förråd. Rester av grunden till en trepartsbyggnad från den bysantinska perioden har också hittats inuti fästningen, och det har fastställts att marmorn kommer från Marmaraön. Ett bra sätt att besöka är att börja vid ingången, sedan gå till den stora porten, vidare till cisternen i norr och slutligen till resterna av magasinet. Tack vare dess dominerande läge kan man från murarna se en stor del av dalen; glöm inte att titta mot Marmara vid klart väder. Kolumner, profilerade stenar, delar av valv och reliefer som hittats under utgrävningarna och restaureringen ställs ut i fästningens informations- och utställningshall, det vill säga Aydos-museet. I hallen finns också videor som berättar om fästningens historia och fotografier från de tolv år som restaureringen pågick. Enligt kommunens meddelande är museet gratis och stängt på måndagar; kontrollera de aktuella öppettiderna på fästningens officiella webbplats. Håll dig till de markerade stigarna bland ruinerna och klättra inte på murarna, eftersom väggarna är under arkeologiskt skydd. Vinden är starkare på toppen än vid kusten; de klara dagarna under våren och hösten är de bästa tiderna för både vandring och fotografering. Sultanbeyli har anslutits till järnvägssystemet genom förlängningen av M5-tunnelbanan, som invigdes i maj 2026; man kan ta buss eller taxi från Sultanbeyli- och Hasanpaşa-stationerna till fästningen. Aydos-skogen, som omger fästningen, och Aydos-toppen, som är den högsta punkten på den anatoliska sidan, är ett bra alternativ för dem som vill förlänga sitt besök.